Nekromanti Gaming stories tråd! Ge mig era bästa spelare mot spelare konflikter

[God45]

Gaming stories tråd! Ge mig er bästa spelare mot spelare konflikt i ett rollspel! Här är min:

Gruppen var:

Jennifer De Vall - Lawful evil Warlock/Psion (Spelad av mig)

Murthag - Lawful good Halv-orch monk/psion

Simon Clark - Chaotic good halv-alv ranger.

Marcus "Slaktaren från Grelldalen" Callos - Chaotic Neutral Clerik

Linden Under - Chaotic Evil Rogue/Assasin


Äventyrargruppen har tagit över en stadsstat och använder den som en bricka i ett kontinent brett politiskt spel. Deras mål är att stoppa att en illuminatiliknande konspiration orsakar ett folkmord och sedan använder kraften från att en intelligent art dör för att göra sin profet till en gud. Gruppen har haft vissa interna konflikter innan de tagit över staden, saker som kommer upp när alignmenten sträcker sig från chaotic good till lawful evil. Men sedan de har tagit över staden har allting gått utför. Jennifer, Linden och Simon klämmer åt stadens befolkning hårt och ser staden som en slit och släng resurs för att hindra att antingen alverna eller orcherna blir folkmördade. Jennifer har tagit ut stora lån för att bygga en armé i stadens namn och har noll planer på att betala tillbaks dessa pengar, Linden löste en strejk från trollkarlsgillet genom att sätta en kniv genom huvudet på rektorn för trollkarlsuniversitetet offentligt och sedan undra ifall någon annan hade några frågor och Simon har retat upp de lokala druiderna till punkten av uppror genom att hugga ner en lokal skog för att bygga försvar och annat gruppen behöver till det kommande kriget.

Samtidigt har Murthag börjat anknyta till folket här och försökt förbättra deras livsstandard och har rekryterat hit fler helare för att försöka göra deras liv bättre. Murthag har blivit uppfostrad av alverna och är en halv-orch så har följt med gruppens planer eftersom han vill stoppa folkmorden. Men när han ser hur stadens invånare, speciellt barnen, lider kan han inte stå ut med att genomföra gruppens plan längre.

Marcus å sin sida är förfasad av polisstaten som Linden försöker införa och de slavliknande arbetsförhållanden Jennifers ekonomiska policyn tvingar in folket i. För en man som dyrkar frihet är det här vidrigt.

Marcus och Murthag pratar ihop sig och försöker även prata en och en med de andra. Simon fnyser åt Murthag "Om du är bered att se ditt folk utrotat så får det stå för dig!", Jennifer har en lång diskussion med Marcus och en med Murthag och medan hon ser deras poänger är hon ovillig att låta deras fiender skapa en ny gud "Jag skulle döda långt fler än den här staden för att vinna. Jag är ledsen men det är sant." Den de två får kontakt med och över till sin sida är Linden. Linden tror inte på system och ser inte att det här är hållbart alls om de inte låter folket ha mer frihet och de har gått för långt för att ge dem frihet nu utan att det blir ett uppror.

Så de tre konfronterar Simon och Jennifer i tronrummet. Ord utbyts för att försöka hitta en utväg men alla vet vart det här är påväg. Simon drar sitt svärd först och kastar sig mot Marcus och Linden. Marcus magi kan inte skydda honom från Simons halvhandssvärd och han faller död till marken medan han försöker hålla sina tarmar på insidan. Linden är dock bättre med sina svärd och de två ger sig på varandra, hackande och karvande bitar av varandra utan att någon av dem ger en millimeter. Samtidigt är Murthag och Jennifer låsta i en telepatisk strid som Jennifer försöker använda som en distraktion för att kasta helveteseld på Murthag och döda honom. Murthag tar dock stöten av helveteseld rakt i bröstet, skakar av sig attacken som om den vore ett insektsbett och lyckas paralysera Jennifer med sina telepatiskt förmågor. Precis när detta händer lyckas Linden få överhanden och slår ett av sina kortsvärd genom Simons öga rakt in i hans hjärna. Rangern är död innan han träffar marken. Murthag och Linden tittar på varandra, "Vi vann i alla fall." säger lönnmördaren, "Inte än" svarar Murthag som tar upp en pappersvikt i sten som Jennifer hittade på deras första gemensamma äventyr och krossar hennes huvud med den medan hon är paralyserad.

I efterspelet till det hela lämnar Linden och Murthag staden och försöker hitta en annan väg att stoppa folkmorden med en grupp av nya kamrater. De misslyckas och tvingas slåss mot en ny ondskefull gud för att rädda världen. Under resten av deras äventyr tvekar Linden på om vad de gjorde var rätt. Murthag ångrar aldrig något.

Så, vad är era bästa spelare mot spelare konflikter?

 

[JJoghans]

I reguljärt kampanjspel har jag tyvärr aldrig haft "bra" PvP-konflikter. Jag kan bara minnas ett par tillfällen (från typ högstadiet) när inter-party konflikter lett till strid, och då har det handlat mer om spelarnas personkemi/egon. Och det är nästan aldrig kul att vara med om.

I one-shots och enkvälls-lajv har det varit annorlunda, men då spelar man ganska intensivt för en kortsiktig upplevelse, och jag tror att det då är lättare för folk att bara ta rollen och köra på. Dessutom är konflikten då ofta inbyggd i färdigskrivna roller.

Edit: Jag har försökt bygga in en del sådant där i Järn-kampanjen jag kör, men jag tvivlar på att det kommer att leda till något konkret PvP-mässigt i det fallet.

 

[Skarpskytten]

Jag vet inte om jag har så många "bra" jag heller.

En medspelare dödade en gång min gubbe i flagrant brott mot det sociala kontraktet; han, jag eller SL borde ha sagt, "det där var inte soft, så spelar vi inte, vi tar om det" men ingen gjorde det. En av mina värsta spelupplevelser någonsin.

Själv är jag väl i alla fall lite nöjd den där gången min 5 gen Lasombra-biskop direkt efter en hård strid mot någon fiende tog en stöddig Black Hand Ass-mite som varit med och som genom kampanjen gång på gång hade antytt att han en gång kanske tänkte utmana min rollfigur och Dominerade honom. Figuren hade just då Willpower 1 och jag har för mig att jag fick nio lyck när jag la in en suggestion som gjorde att han aldrig någonsin skulle kunna bära hand på min karaktär. Och sedan tog jag bort minnet också. Don't mess with Lasombras.

Under mina 35 år som rollspelare finns det dock inget i genren som toppar detta:

Scen 13 – Tribunalen
Så har då äntligen stunden kommit! Den som alla i hela Tricilve väntat på. Äntligen är det dags att en gång för alla göra upp med svartkonstnären och få ett slut på alla skapelsevidriga skeenden så att saker och ting kan fortgå utan avbrott och trakinerna flöda.

I ett av hörnen på kasernplanen har en långbänk satts upp och bakom den sitter inkvisitorn och adelsmannen samt en notarie som högtidligt och högt och tydligt öppnar tribunalen. Framför långbänken, fastkedjad på en bastand stol och med munkavel sitter Horst Boss. Bakom honom står flera rader med stolar där en liten samling högt ansedda medborgare betraktar skådespelet.
Den förste att kallas in är Hanze Blåmunk som kort får berätta om sin roll i händelserna som lett fram till tribunalen. Den gode Hanze berättar om hur han kommit att få arbete hos Lupejo och när han först lärde känna Horst. Hanze berättar också om den där kvällen på Enhörningen då samtliga gäster gick bärsärkagång och om hur Horst verkade gjort någonting…speciellt. Hanze är inte helt säker på vad som hände den kvällen men tycker att Horst alltid varit en duktig läkare som lagt bandage och skött om Hanzes sår.

Därefter är det Lupejo Hängbuks tur och även han redogör efter bästa förmåga om varför Horst kom att hyra ett rum av honom på den Vulgäre Enhörningen.

Abzulvans representanter ställer frågor och följdfrågor alltmedan händelserna målas upp inför publik och den skyldige. Så är det Leo Carios tur och han berättar pliktskyldigt om sin roll i Horsts affärer och om hur han försett Horst med människokroppar så att denne svartkonstnär kunnat utvinna sina droger och salvor ur liken.

Med ett vrål kastar sig Hanze den väldige upp ur sin stol när han inser exakt varifrån tinkturer som Horst gett honom kommit ifrån. Den väldige börjar gå mellan stolsraderna mot den fastkedjade Horst. Horst som väl känner den ohejdbara ilska som så lätt drabbar Hanze försöker återigen i ren desperation bruka sin magi för att åtminstone ta sig loss från stolen. En oro drar genom publiken medan Hanze skrikande närmar sig fången och så snart vakterna inser att Horst försöker ta sig loss ljuder två armborst. Loden rusar mot Horst och en sätter sig djupt i hans sida medan de andra susar förbi och sätter sig djupt i benet på Pranos Bolnahir som sitter på första parkett snett bakom Horst.

Utan möjlighet att yttre ens en stavelse till sitt försvar sitter Horst ihopsjunken på stolen där Hanze tornar upp sig över honom. Horst inser att det inte finns något han kan göra och hinner ångra sig djupt och uppriktigt innan Hanzes järnstav ändar hans liv så att hjärnsubstansen skvätter ända till första rad.

Med ens lägger sig återigen tystnaden över kasernplanen när det gått upp för alla precis vad som hänt. Med uppmuntrande tillrop från Dranos om att hålla sig lugn låter Hanze sig ledas in i ett angränsande rum av några mycket försiktiga vakter.

Publiken börjar lösas upp och återvända till sitt under mutter om att rättvisans gång allt gick lite snabbare än vanligt idag.

För att det inte ska bli så internt får jag väl då tillägga att
Hanze = Skarpskytten
Horst = God45

 

[God45]

Oh my god det var ett bra slut på den kampanjen

Jag vill lägga till detaljen att Leo Carios här rollspelades av mig i den här scenen. Så när min hantlangare säljer ut mig är det jag som gjort valet att "Nej, han bara berättar allt för att rädda sitt eget skin! Fuck Horst!"

Men när det kommer fram vad som var i de där tinkturerna och din karaktär flippar sin skit. Det var amazing!

 

[ceruleanfive]

Vi spelade en äventyr där alla i gruppen av någon anledning misstrodde varandra, samt ville ta på sig all cred för att ensamt ha löst uppdraget. Äventyret kretsade kring en mystisk auktion som skulle äga rum i den undre världen. Vår grupp hade blivit rekryterad av en intressent för att få tag på föremålet som skulle auktioneras ut.

Kort sammanfattat delade gruppen på sig och äventyret spelades i princip individuellt – en spelare satt med SL medan resten fick sitta och vänta på sin tur i ett annat rum. Detta resulterade i att alla på olika sätt lyckades ta reda på var föremålet förvarades i väntan på auktionen. Sedan försökte alla komma över föremålet, även det på helt olika sätt.

Allting kulminerade i att en karaktär smög sig in och försökte stjäla föremålet obemärkt, medan en annan karaktär hade börjat arbeta som vakt i lagerbyggnaden där föremålet förvarades, medan en tredje karaktär tillfångatogs och en fjärde karaktär hade förberett sprängladdningar i byggnaden bredvid.

Den smygande karaktären kom över föremålet, men ertappades då av föremålsägaren och vaktkaraktären. Föremålsägaren beordrade vaktkaraktären att gripa smygarkaraktären, varpå vaktkaraktären istället slog ned föremålsägaren. Därefter hittade de tillsammans den fängslade karaktären, som satt bunden i en annan del av lagerbyggnaden. Tillsammans försökte alla tre ta sig ut från lagerbyggnaden, men omringades snart av vakter. Av en händelse sprängdes då plötsligt ena väggen, vilket gjorde att karaktärerna kunde fly ut genom det uppsprängda hålet.

I slutändan genomförde vi en hyfsat perfekt stöt, helt oplanerad och utan egentligt samarbete.

 

[God45]

Vi spelade en äventyr där alla i gruppen av någon anledning misstrodde varandra, samt ville ta på sig all cred för att ensamt ha löst uppdraget. Äventyret kretsade kring en mystisk auktion som skulle äga rum i den undre världen. Vår grupp hade blivit rekryterad av en intressent för att få tag på föremålet som skulle auktioneras ut.

Kort sammanfattat delade gruppen på sig och äventyret spelades i princip individuellt – en spelare satt med SL medan resten fick sitta och vänta på sin tur i ett annat rum. Detta resulterade i att alla på olika sätt lyckades ta reda på var föremålet förvarades i väntan på auktionen. Sedan försökte alla komma över föremålet, även det på helt olika sätt.

Allting kulminerade i att en karaktär smög sig in och försökte stjäla föremålet obemärkt, medan en annan karaktär hade börjat arbeta som vakt i lagerbyggnaden där föremålet förvarades, medan en tredje karaktär tillfångatogs och en fjärde karaktär hade förberett sprängladdningar i byggnaden bredvid.

Den smygande karaktären kom över föremålet, men ertappades då av föremålsägaren och vaktkaraktären. Föremålsägaren beordrade vaktkaraktären att gripa smygarkaraktären, varpå vaktkaraktären istället slog ned föremålsägaren. Därefter hittade de tillsammans den fängslade karaktären, som satt bunden i en annan del av lagerbyggnaden. Tillsammans försökte alla tre ta sig ut från lagerbyggnaden, men omringades snart av vakter. Av en händelse sprängdes då plötsligt ena väggen, vilket gjorde att karaktärerna kunde fly ut genom det uppsprängda hålet.

I slutändan genomförde vi en hyfsat perfekt stöt, helt oplanerad och utan egentligt samarbete.

Ta en Bröderna Coen poäng