Nekromanti Gamla alver och hur man får ett avanceratsystemkul

[Niklas73]

Jag tror jag kommer börja bomba lite med olika frågor på forumet här och hoppas på era briljanta svar.

1) Om någon skapar en alv som är 2500 år bör inte denne då vara helt överjävlig på färdigheter? Jag har faktiskt själv en viss gräns som man kan få gå in i spelet med men man kan överstiga den något men fan inte med 3000 bast. Det måste ju göra en helt galet superduper (fast jag avskyr begränsingar).

2) Jag gillar iofs avancerade system som ger intressanta resultat. men ibland kan det bli lite väl Eonigt även i andra spel. Era tips för att hålla koll på alla smärtor hit o dit och era tips för att få tärningsrullande och tabellkoller lite mer levande. Vad gör era avancerade strider så kul lixom? Bara tabellälskande? Eller nåt annat? Jag beskriver situationer så mycket jag kan men allt ska ju hinnas med (alltid totala KP mot flera oviktiga fiender har blivit en grundregel Man slår dock för kroppsldear men igonorerar alltutom 1 på T20: Då dör de automatiskt).

 

[Zadrith]

Jag tror att så gamla alver har en så annorlunda syn på tillvaron att de är hopplösa att använda som spelare i alla fall om de ska spela i en grupp med en mer normal livslängd.

Jag kan exempelvis tänka mig att de inte tycker det är något problem att vänta med ett anfall tills skogen har växt upp lite mer kring borgen som skall anfallas och så vidare.

Som SLP:ar bör de nog vara överjävliga på historia och det de sysslat med på daglig basis under sitt liv. Å andra sidan kan jag tänka mig att de förlorat intresset för allt som varierar med tiden exempelvis vem som råkar var kung just nu o.s.v

 

[Krille]

"1) Om någon skapar en alv som är 2500 år bör inte denne då vara helt överjävlig på färdigheter?"

Inte nödvändigtvis. Det beror helt på hur inlärningen och minnet fungerar. Till exempel så skulle minnet kunna fungera så att det finns en ändlig mängd utrymme som man kan stoppa kunskap i och ett ändligt antal synapser som kan användas för att stoppa in fysiska färdigheter. Efter säg 120 år så är det fullt, och då får man helt enkelt glömma bort något för att kunna komma ihåg något annat.

Men allt detta är spelvärldsberoende och därför upp till spelskaparen. Det finns dock inget som säger att det ena sättet är bättre än det andra.

"Era tips för att hålla koll på alla smärtor hit o dit och era tips för att få tärningsrullande och tabellkoller lite mer levande."

Om hela systemet är en jättelång slumptalsprocess där man stoppar in siffror i ena änden och via tabeller och annat får ut siffror i andra änden så tycker jag mest att det var ett jefligt krångligt sätt att göra om en uppsättning siffror till en annan uppsättning. Sånt kan man lika gärna ersätta med en miniräknare eller en dator. Det finns ingenting som säger att man inte kan beskriva vad som hänt utefter resultatet istället utefter något delresultat på vägen.

Så sådana där omräkningsövningar skippar jag helst. De kommer bara ivägen för mig. En mycket viktigare egenskap är aktiva val hos spelaren. Det är för mig viktigare att mina val faktiskt påverkar (och då menar jag på annat sätt än att spelledaren låter mig påverka), än att omräkningarna är beskrivande.

 

[Maxwan]

Re: Legolas

2931 år gammal är Legolas. Medan andra alver övat på lite olika saker verkar det som Legolas spenderat sitt liv på att bli bra i pilbåge. Redan från början har han überbra förutsättningar eftersom han är alv i Tolkiens värld, och så blir han bara bättre med åren till skillnad från oss människor, ja, när det gäller den fysiska biten i alla fall.

Så, ja. Om du ska ha en spelgrupp med Falkarh, 18 år och bonde och Sinalarion, 3291 år, alv och bäst på allt, ja, då blir det nog jävligt obalanserat. Alven som är så gammal bör ju vara totalt bäst i verkligen allting, och lite bättre än bäst i andra färdigheter. Sen får man ju inte glömma att en alv är en fantasivarelse. Kanske är hans minne fyllt vid 120 års ålder, även om en människa normalt endast har använt 10%-15% av hjärnan när den dör. Kanske glömmer han saker om han inte hela tiden övar. Kanske blir han inåtvänd och går inte å spela med, som Eons alver, vilket är en bra lösning på problemet.

Personligen gillar jag inte alver. Tolkiens alver passar in i hans böcker. Sen att alla rollspel ska ha alver med i sig är bara fjantigt. Tirakerna var nyskapande i Eon, jag gillar dem skarpt, men varför alver? Det är så fruktansvärt monotomt. Jag föreslår att du inte har med alver och skapar något nytänkande om du ska göra ett eget rollspel. Ska du nödvändigtvis ha med alver, se till att man inte kan spela alver som är äldre än 100 år, eller liknande.

 

[Gurgeh]

Re: Gamla alver

Om någon skapar en alv som är 2500 år bör inte denne då vara helt överjävlig på färdigheter?

Man kan hitta på en massa ursäkter för att göra alven mindre överjärvlig. Dels varianten att de faktiskt inte lär sig speciellt mycket efter en viss ålder. Sedan är det ju så att man glömmer bort saker efter hand, även om man är en alv. Även om alven har träffat en kung som levde för 1000 år sedan är det inte säkert att den kan minnas vad han hette (men kanske att han hade en blå mantel). Sedan vet alver att de kommer bli gamla - de kan ta det lugnt när de tränar och låta saker ta sin tid. Slutligen föreställer jag mig att en alv mycket väl kan tillbringa femton år med att lukta på blommor om den känner för det, och då lär den inte lära sig speciellt mycket. Visst borde den urgamla alven kunna mer än en vanlig människa, men kanske inte överjävligt mycket mer.

I Millennium är den genomsnittlige rollpersonen 400 år gammal och alverna kan vara mycket äldre än så. Jag räknar med att man efter en så lång tid kan väldigt mycket, men antagligen har glömt ännu mer.

/tobias

 

[morkbollen_UBBT]

1: Beror väl på allt, t.e.x i LotR så är kanske Legan ganska fet, men alla är har ju nått som gör dom speciella. Jag som spelare behöver inte vara bäst på allt, eller nått för den delen, bara jag har kul och känner mig unik och att jag fyller en funktion. Alltså om jag skulle spela en liten skitig bonde på 40 bast och tillför nått kul till gruppen, och att jag fortfarande kan påverka världen(på nått litet patetiskt sätt) skulle jag stortrivas. Ifall spelet är för stridsorienterat så skulle det ju inte vara lika kul, men om ondingarna ignorerade mig och jag fick lite action på andra sätt skulle jag lätt köra!

Nu vet jag att det kanske inte är vad du vill ha, så för att inte gå för långt från tråden så beror det ju lite på hur spelarna känner och hur pass "svår" kampanj du kör. Ifall ni har med 3000 bast alver som kan alla möjliga saker, så antar jag att kampanjen är ganska episk på halv-guds hjälte hållet. Då kan ju människorna vara feta som halv-gudar också. Nu antar jag att du kör i Eon, DoD eller nått liknande system. Hur jag skulle bemöta det spelmässigt är att lösa det i världen(som jag gör med allt ). En alv kanske bara är mästerligt bra på de mer alviska sakerna, så detta lämnar en hel del saker till andra karaktärer. Visst om alven är multor på att skjuta med bågen, hoppa omkring och hugga med sina svärd, så kan ju allt från magiker, tjuvar, andra krigare också ha kul.

2: Jag antar att jag kör lite som du. Oftast när det är många fiender brukar jag låta monster dö snabbt. I DoD brukade jag bara köra en träff i princip var som helst var dödande, om den gjorde duglig skada. Passade det senare att den orchen som fått ett ben avhugget hålla tag i någons ben, så lät jag honom göra det. I D&D kör jag sällan med samma regler för både PC och NPC. Så orcher tål inte mer än en-två träffar. Sen finns det självklart några mer feta, men dom är ju speciella så spelar ingen roll. Jag vill att strider ska vara ACTION så att det går snabbt och ger en känsla av action iaf är det viktigaste för mig. Tabeller som jag inte kan utantill skiter jag i(eller bara gissar).

 

[Krille]

Ett par andra alvlösningar

Alver existerar vid sidan av tiden. Större delen av tiden så är alver mystiska varelser som är vackra, dricker stjärnsaft, tittar på månen, diktar och snuttegullar. Då lär man sig ju ingenting. Den tid då de lär sig är huvudsakligen under uppväxten, innan de får dricka stjärnsaft och titta på månen, eller då det händer något verkligt exceptionellt, som att romarna invaderarar England, saxarna invaderar England, normanderna invaderar England eller de skulle råka bli förälskade i en dödlig. Det gör att en tretusenårig alv... tja, till att börja med så skulle han inte ens ha koll på att han är tretusen år. Han skulle minnas att romarna invaderade England, men det skulle vara som ett minne från i förrgår ungefär. Det hände förr i tiden nån gång, strax före saxarna invaderade. Sammantaget så har nog alven livserfarenhet som motsvarande en människa, men så jefla petigt är det inte. Det var mest fluff i alla fall.

---

Naturlagarna är annorlunda. Kunskap är en entitet i sig själv, precis som magisk energi, och det finns till och med ett förhållande mellan dem så att mer manapotential är lika med mer kunskapspotential. Man kan helt enkelt inte lära sig mer än vad som är möjligt att lagra i den magiska energin i psyket. Det gör att det finns en teoretisk maxgräns: en alv kan inte lära sig mer saker än en människa. Detta skulle också kunna förklara varför man i D&D glömmer bort besvärjelser när man kastar dem: den mängd mana som ger kraft åt besvärjelsen präglas med kunskapen att kasta den. När besvärjelsen kastas så försvinner den präglade mängden mana för att driva besvärjelsen, och med den kunskapen att kasta besvärjelsen.

 

[MrG]

Re: Gamla alver

I mycket littratur har alverna en annan utvecklingstid än människor, så deras barndom inte är klar förens efter en bunt hundra år. Då verkar de också ha en annan inlärningstakt, mer anpassad efter deras livslängd. (spontnat kan jag referera till Elfquest av Pini där barnen är några hundra och Steven Burst böcker där Draganers (som verkar vara nån form av alver) lever i tusentalsår, men inte verkar ha någon fördel av det)

 

[Rosen]

Re: Ett par andra alvlösningar

Större delen av tiden så är alver mystiska varelser som är vackra, dricker stjärnsaft, tittar på månen, diktar och snuttegullar. Då lär man sig ju ingenting.

Stämmer rätt bra även om man kikar tillbaks på farbror JRR och hans "gift of death" -- han säger rakt ut att människorna (som ras betraktat) har en stor fördel av de är dödliga, för det gör att de får så himla mycket gjort. De slösar inte med tiden på att fila och putsa på en dikt i 140 år, utan ser till att skriva klart härket.

--
Åke

 

[cogitare]

Re: Gamla alver

Problemet med detta(rent systemmässigt) så bör i sådana fall alver få mindre XP eller att deras färdigheter kostar mer.

En annan tanke kring detta är varför skulla alver(som oftast är smartare än andra raser i de flesta spel) ha en så mycket sämre inlärningskurva?

Nä, jag tycker det är bättre att spelare endast får porträttera unga alver som ännu inte hunnit lagt några 100 år på nacken för de torde tämligen vara oerhört mycket bättre på vad de kan än andra mer kortlivade raser.

Sen kommer alltid speltillverkare med mer eller mindre konstlade sätt att hantera raser som lever extra länge såsom att alver i DoD kunde lägga 100 år på att sitta och meditera i en lund de tycker är vacker och på så sätt förklara varför inte alla alver är överbra på sina färdigheter och förmågor.

En sak till innan jag lägger på. Trots att en varelse lever för evigt så betyder det INTE att de är disciplinerade nog att varje dag i 10-tals års tid ägnar sin fulla uppmärksamhet för att bemästra en magiskola eller ett vapen eller något annat. Tänk på dig själv och hur "skoltrött" du var efter att ha pluggat från att du var 7 år och kom framåt slutet av gymnasiet t.ex.

C.

 

[Rickard]

Re: Gamla alver och hur man får ett avanceratsyste

"1) Om någon skapar en alv som är 2500 år bör inte denne då vara helt överjävlig på färdigheter?"
Tja, du har ju spelat EDD.. De hade en regelteknisk lösning på det hela, genom att dela in erfarenheten i åldersgrupper; ung, mogen, medelålders och Oldtimer..

Själv har jag lite både världsliga och regeltekniska lösningar.. Inga utav dem är hundraprocentiga.. Om du använder Firefox så kan du gå in och kolla på min karaktärsgenerator till mina husregler av DoD.. Sidan funkar inte i IExplorer, för de följer inte standarden.. Generatorn är inte heller klar på något sätt.. Anledningen varför jag ens gjorde den var för att jag inte orkade sitta med tärning, penna och papper varje gång jag skulle göra en testgubbe.. Men jag trodde knappast att det skulle ta mig en vecka i arbetstid att skapa.. Det roliga är att jag har kommit på nya, balla regellösningar medan jag skapade generatorn..

Det dumma med mitt karaktärsskaparsystem är att jag baserar en del av bakgrundspoängen på åldern.. Jättelätt att hålla reda på och det är därför jag skapade den regeln.. Dock så skjuter en alvs poäng i höjden.. Begränsningen är att man får lika många bakgrundspoäng för att höja grundegenskaper som man får att sänka.. Det gör att en äldre människa är mycket mer specialiserad, då denne kan styra sina grundegenskapsvärden mycket mer.. Bakgrundspoängen kan (bland annat) även användas till erfarenhet, vilket leder till ökat erfarenhet men sämre grundegenskaper..

Alver "lider" dock utav odödlighet.. Jag såg inte något annat sätt än att försöka påvisa detta på något sätt genom att införa en specialregel för personer som är rejält gamla.. När en person är över 200 år så får denne inga negativa grundegenskapspoäng längre.. Detta gör att en 200-årig alv inte är så himla mycket bättre än en människa men att en 400-årig klassar en äldre människa på nästan alla kända plan..

För mig så gör det dock inget.. Jag har inget emot obalans bland rollpersonerna.. Det kan mynna ut i intressanta relationer.. Jag ger i mina spelledartips som kommer till reglerna rådet att spelledaren bara ska låta någon vara alv om spelledaren tror att spelaren kan klara av det (typ som en belöning för gott rollspelande av den gamla gubben.. Det skriver jag inte, men det är så det kan tolkas)..

Sedan har jag några torftiga spelvärldslösningar.. För mig är inte alven en valbar ras för spelarna att spela.. Lika lite som dvärgarna eller drakarna.. Dvärgarna har jag format om till vättar och svartfolk ser jag lite svårt att spela i ett mänskligt samhälle.. Alverna i sin tur, har dragit sig tillbaka för att vänta ut världen.. Syftet till detta är inte känt och jag tänker inte nämna detta någonstans.. Dock så kan vissa alver i sin ungdom ge sig ut för att lära sig om den värld som omnämns av alviska historieberättare och skrifter.. Det anses vara en nödvändig inlärningsfas för vissa yrken (som just exempelvis historieberättare)..

/Han som även har magiskolor som spelarna inte får använda, som bara nämns vid namn men inte mycket mer (och där den egentliga orsaken bakom detta är att han inte orkar skriva de magiskolorna)

PS. Dessutom så brukar jag tvinga spelare med alvkaraktärer att köpa Främmande (människo)språk DS.

<font size="1">[edit] Lade till en skärmdump</font size>

 

[Illern]

Lite funderingar kring lång tid för lärande:
Finns det en begränsning i hur mycket man kan trycka in i en normalfuntad hjärna eller är det bara en fråga om tid att lära sig. Är det kanske så att en långlivad varelse glider mellan olika roller i livet allt eftersom nya saker lärs in och gamla glider ut? Jag har själv tappat mycket biologikunskap genom att inte syssla med det längre utan i stället syssla med datorer.

Behöver en smart varelse vara duktig på att lära sig? Även om man vill ha smarta alver kanske man kan ha seg inlärning? Det blir ju lättare att lära sig om man förstår det man ska lära sig men är de så intimt förknippade med varandra att en smart person har lätt för att lära?