Rising
Vila i frid
Jag har precis slukat två böcker om olyckliga unga kvinnor: Dels "vingklippt ängel" av Berny Pålsson, som levt större delen av sitt liv på eller mellan olika anstalter, och dels "jag väljer livet", om Sabine Dardennes upplevelser hos kidnapparen, mördaren och pedofilen Dutroux.
Plötsligt slår det mig att jag aldrig släckt en cigarett mot min arm. Jag har aldrig sett en död människa. Jag har aldrig deltagit i ett slagsmål. Jag har aldrig stått inför rätta. Jag har aldrig kissat blod, osv.
Egentligen kan man ju tycka att det är jättebra. Jag vill ju inte göra några av dessa saker. Men ändå så tycker jag det känns lite fattigt att det finns ett helt universum av upplevelser som är mig helt främmande. Man har ju blivit uppfostrad till att provsmaka allt, även om det ser äckligt ut.
Jag tror att man måste göra lite dumma saker då och då; annars lagras allt det dumma upp till en jätteklump och vips så sitter man uppflugen på ett vattentorn och prickskjuter folk med ett gevär.
Just det här med att släcka en cigarett mot armen har jag blivit särskilt fascinerad av. Det ligger så nära till hands, liksom, och trots att det är så "riskfritt" och att man så enkelt skulle kunna dölja ärret efteråt så skulle jag nog ändå aldrig våga göra det.
Har ni några sådana där psychogrejer som ni tänker på? Typ att knuffa någon framför pendeltåget, sådana där saker som man får en bild i huvudet av, och sedan skrattar bort?
Eller (för jag tror inte ni har det): Har ni någonsin gjort någon sådan där dum grej, eller erfarit någon sådan där överrumplande upplevelse - bara för kickens skull? Alltså inte för att härda er eller bli starkare; utan bara för att skaka om saker och ting, lite grann?
Plötsligt slår det mig att jag aldrig släckt en cigarett mot min arm. Jag har aldrig sett en död människa. Jag har aldrig deltagit i ett slagsmål. Jag har aldrig stått inför rätta. Jag har aldrig kissat blod, osv.
Egentligen kan man ju tycka att det är jättebra. Jag vill ju inte göra några av dessa saker. Men ändå så tycker jag det känns lite fattigt att det finns ett helt universum av upplevelser som är mig helt främmande. Man har ju blivit uppfostrad till att provsmaka allt, även om det ser äckligt ut.
Jag tror att man måste göra lite dumma saker då och då; annars lagras allt det dumma upp till en jätteklump och vips så sitter man uppflugen på ett vattentorn och prickskjuter folk med ett gevär.
Just det här med att släcka en cigarett mot armen har jag blivit särskilt fascinerad av. Det ligger så nära till hands, liksom, och trots att det är så "riskfritt" och att man så enkelt skulle kunna dölja ärret efteråt så skulle jag nog ändå aldrig våga göra det.
Har ni några sådana där psychogrejer som ni tänker på? Typ att knuffa någon framför pendeltåget, sådana där saker som man får en bild i huvudet av, och sedan skrattar bort?
Eller (för jag tror inte ni har det): Har ni någonsin gjort någon sådan där dum grej, eller erfarit någon sådan där överrumplande upplevelse - bara för kickens skull? Alltså inte för att härda er eller bli starkare; utan bara för att skaka om saker och ting, lite grann?