Nekromanti Gamla världar?

[Targon]

Om man som jag håller på att skapa en historia till min rollspelsvärld, hur långt tillbaka i tiden bör jag gå? Helt enkelt, hur gammal bör en fantasyvärld vara egentligen? Vilka komplikationer kan uppkomma om man har en alltför gammal värld eller en alltför ung värld? Om man nu ska ge några exempel, uppfattar jag en värld som har en 10000 årig mänsklig historia som fasligt gammal, medan en värld med en 2000 årig mänsklig historia är på tok för ung. Dessutom bör tilläggas att när jag i detta sammanhang räknar världens ålder tar min utgångspunkt i åldern på de äldsta fornlämningar som spelarna av en händelse kan stöta på, t.ex. gravhögar och megaliter av olika slag.

- Targon

On ne voit bien qu’avec le cœur. L’essentiel est invisible pour les yeux.

 

[Rickard]

Tja, enligt mitt tycke är nog hur världen skapades och hur den fungerar det viktigaste.. Krig och naturkatastrofer kan man slänga in efteråt under spelets gång.

Ta SW som exempel. Där vet man inget om dess historia men nu slänger Lucas in den lite senare.

/[color:green]Han</font color=green> som tycker historia är rätt (men inte helt) menlöst då det är nästan bara SL:n vet om den

 

[tdh]

Personligen tycker jag inte att du skall lägga någon direkt tid på världens historiska inslag ännu. Gör några luddiga anteckningar och utveckla detta allteftersom rollpersonerna snubblar över fornlämningarna du nämner.

Inte heller tycker jag att du skall hänga upp dig på år. Världens invånare lär ju troligtvis ha en världsbild, vilken troligen inte är i närheten av sanningen. Kanske har det funnits femtioelva civilisationer innan den aktuella, och de känner till endast en av dessa, vilken dessutom är antagen och baserad på gissningar eftersom man inte kan förklara fornlämningen som egentligen kommer från den egna bakgrunden...! Rörigt? En aning, ja, vilket är hela grejen. Du kan pussla ihop det allteftersom istället. Det är mitt råd i alla fall, skriv äventyr istället! =)

Tandvärken är över. Drakens Tand. Här: <A HREF="http://www.alfaweb.nu/dt" target="_new">http://www.alfaweb.nu/dt</A>

 

[Targon]

Håller inte med!

Nja, jag tillhör de som anser att i skapandet av världen är äventyren något som bör skrivas först när världen kan betraktas som någotsådär färdig. Historien anser jag vara en viktig del av själva världsskapandet. Att etablera en historia är att utveckla en inre koherens i världen och att ge den en "inre logik" som gör världen levande. Därför räcker det inte med några luddiga anteckningar så fort spelarna hittar ett fornminne. Sådana ting måste vara klara redan från början. Det är självklart att det i det här sammanhanget inte är speciellt intressant med principen "wie es eigentlich geshehen". Men i en trovärdig värld bör det ändå finnas en slags officiell version av hur saker och ting har gått till i historia och förhistoria, låt oss kalla det en kulturellt betingad historiografisk konsensus. Och den måste vara fixerad innan man börjar spela. Genom att pussla ihop historien efter hand riskerar man nämligen att bygga in systemfel i världen som senare blir svåra att göra något åt. Ett perfekt sätt att döda bra rollisidéer samtidigt som man gör sig mödan att förverkliga dem. Tråkigt och dumt. Därför så ställer jag om frågan, medveten om att få forumanvändare bryr sig om frågeställningen: Hur gammal respektive ung kan en värld vara (låt oss säga utifrån en historiografisk konsensus i själva världen) och ändå vara trovärdig?

- Targon

On ne voit bien qu’avec le cœur. L’essentiel est invisible pour les yeux.

 

[Quan'talis]

Tja, hur gammal är vår egen värld egentligen? Hur gamla fornlämningar hittar man här? (Det är trots allt den enda värld vi har att jämföra med) Jag håller med om att 10000 år är för mycket om man menar en sammanhängande civilisation, dvs om man fortfarande talar samma språk (i det sammanhanget är 100 år ganska länge), har en liknande kultur osv. Då är 2000 år också ganska länge. Dessutom varierar det ju mellan olika ställen; om du tänker konstruera en värld ungefär av jordens storlek och vill ha en färdig historia för alla områden, så att du redan vet från vilken tid fornminnen är, har du nog en hel del arbete framför dig. Om din fantasyvärld är någorlunda medeltidsliknande räcker det nog bra om det finns historia för 1000 år, eventuellt kan något religiöst eller kulturellt viktigt område ha en längre historia än så, men inte längre än 2000 år. Jag tycker det verkar onödigt att datera fornlämningar, eftersom de som spelar i världen knappast kommer att ha något sätt att datera dem.

"Människan har två njurar men bara en hjärna"

 

[tdh]

Re: Håller inte med!

Självfallet så finns det en gängse uppfattning som kan kalls självbild, jag menar inte att man skall skrota den eftersom varje civilisation har en tendens att ta fram en sådan. Vad jag däremot pekar på är att den inte behöver vara sanningsenlig och dessutom kan vara riktigt skruvad. Av denna anledning behöver man inte jäkta sig igenom världsskapandet eftersom man alltid kan låta rollpersonerna upptäcka nya saker som skär sig med världsbilden. Detta i sig är ett väldigt trevligt inslag som borgar för härligt hädiska situationer, i synnerhet om spelgruppen är välkomponerad.

Beträffande luddiga anteckningar om fornlämningar så kanske jag måste förtydliga att de självfallet inte skall vara luddiga när rollpersonerna når själva fornlämningarna. Däremot kan de gott vara luddiga tills dess att spelledaren bestämmer sig för att rollpersonerna skall nå fornlämningar i nästa äventyr - då är det dags att utveckla dem en aning.

Att förklara allting och ställa upp en historiebild alltför noggrant anser jag vara hämmande och försvårar känslan av mystik. Å andra sidan kanske man inte vill uppnå en sådan känsla utan istället eftersträvan en sorts nutid i annan miljö och då bör man självfallet ta den infallsvinkling som vår vetenskap har på världen. Spelar jag fantasy föredrar jag dock att det är just fantasy, inte nutid i fantasykläder. Om ni förstår vad jag menar...

Tandvärken är över. Drakens Tand. Här: <A HREF="http://www.alfaweb.nu/dt" target="_new">http://www.alfaweb.nu/dt</A>

 

[Rickard]

Re: Håller inte med!

k, om du jmf m vår egen värld.
Hur långt bak i tiden kan vi m säkerhet tala om hur det var förr i tiden? Man behöver knappast tala om hur det var för 5000 år sen om man bara kommer ihåg hur det var för 1000 år sen.
Skriftspråket. Hur länge har det funnits så att man kan läsa om världshistorien.
Om civilisationen är äldre än vår. Vad säger att de inte kommit längre i utvecklingen än oss?

/[color:green]Han</font color=green> som är inne på samma spår som <B>kingkong</B>

 

[Adragoor]

Re: Håller inte med!

>Hur gammal respektive ung kan en värld vara (låt oss säga utifrån en historiografisk konsensus i själva världen) och ändå vara trovärdig?

Vad som bör vara intressant i sammanhanget är hur pass statisk en civilisation är samt hur lång en generation är.
Man kan ju ta ett exempel från vår värld. Den egyptiska civilisationen varade i tusentals år, var oerhört statisk, och dess lärde hade en rätt bra uppfattning om sin egen historia väldigt långt tillbaka i tiden. Samma typ av civilisation kan mycket väl användas i en fantasyvärld, där den mycket väl kan vara mångtusenårig. Det enda kravet är att man har ett skriftspråk som förändras mycket lite genom tiderna, samt att civilisationen i fråga är relativt immun mot större omvälvningar genom att den är dominerande gentemot sina grannar t.ex. (Melniboné i Elrics värld bibehöll sin maktställning i 10000 år, vilket känns rätt trovärdigt) Börjar vi sen snacka andra raser, är det nog andra perspektiv som gäller. Alviska civilisationer bör ju kunna vara i princip hur gamla som helst, medan en genomsnittlig dvärgisk civilisation kanske åldras ungefär en tredjedel så fort som en mänsklig...

Agh zadrau pôtul ilur Exarhep iz zanashrob bugd agh stâzob majât-snoshgronk tiul rausuga...

 

[Targon]

Bra svar! [NT]

/images/icons/smile.gif

- Targon

On ne voit bien qu’avec le cœur. L’essentiel est invisible pour les yeux.

 

[Targon]

Håller med till viss del

Ok, efter en natts funderingar kan jag sträcka mig till att det åtminstone är bra om man i grova drag har koll på den gällande historiografin innan man börjar spela. Detaljerna kan man i värsta fall låta växa fram allteftersom. Håller med dig om att det kan ge en viss dynamik åt världen. Nåja, jag får fundera vidare.

- Targon

On ne voit bien qu’avec le cœur. L’essentiel est invisible pour les yeux.

 

[ripperdoc]

Re: Håller inte med!

<I>Att förklara allting och ställa upp en historiebild alltför noggrant anser jag vara hämmande och försvårar känslan av mystik. </I>

Detta påstående anknyter till en här på forumen ganska uråldrig diskussion, mystik/okunkspa kontra vetenskap/kunskap (väldigt grovt deriverat ur de tiotals stora diskussioner kring ämnet).

Jag vill hävda att mycket material, d.v.s. en välutvecklad värld och historiebild är mycket viktigt! Och det hämmar _inte_ mystiken. För vad spelledaren vet behöver inte spelarna veta. Och ännu viktigare, vad spelkonstruktören vet behöver inte spelledarna veta.
Förr eller senare avslöjas mystiken (när RP:na upptäcker fornlämningen). Varför då inte dra undan ridån till något välgenomtänkt och något som är en del av all annan utveckling av världen, istället för något som "improviserats" för tillfället?

Som spelkonstruktör tycker jag att en mycket välbyggd värld är a och o...och alla andra bokstäver också dessutom. Att jag personligen tycker det är underbart kul och intressant att utveckla allt och kunna konstruera och upptäcka samband skadar inte!

/RipperDoc

<A HREF="http://www.nogo.nu" target="_new">http://www.nogo.nu</A>

 

[tdh]

Re: Håller inte med!

Tror inte du förstått vad jag menar riktigt. Om världen är färdigbyggd från A till Ö från början så har spelledaren bundet sig vid en viss linje. Självfallet kan han skriva om den men som de flesta vet brukar man inte ha överdrivet med tid för detta. Som sagt skall man självfallet ha konstruerat allt runtomkring nämnda fornlänning när det blir dags för rollpersonerna att stöta på den, men detta behöver inte göras långt i förväg, det räcker med att det finns information när situationen faktiskt uppkommer. På så sätt begränsas inte spelledarens frihet lika mycket - spelomgången och äventyren skall självfallet inte bli lidande bara för att spelledaren har spikat en värld som inte kommer till sin rätt i de vändningar rollpersonerna tar. Spelare kan vara ganska oförutsägbara som bekant...

Vidare så kan man inte sticka under stol med att en mystisk känsla lättast uppnås om man inte har alla fakta. Detta gäller även för spelledaren - om han inte vet på pricken vad som komma skall utan bara har ett hum, lite anteckningar och några lösa funderingar om berörda faktorer så blir hans sätt att uttrycka sig mer trovärdigt. Med andra ord underlättar det rollspelandet markant.

Min poäng är att en värld inte behöver, eller bör lite beroende på situationen, vara klar för att fungera bra i rollspel. Genom att utveckla den efter spelarnas val och rollpersonernas handlingar blir den bättre anpassad efter spelgruppen och därmed höjs spelglädjen och totalkänslan. Samtidigt har jag aldrig påstått att spelledaren inte skall vara förberedd - detta är viktigt och nämnda fornlämning finns självfallet beskriven i anteckningarna när den blir aktuell.

Tandvärken är över. Drakens Tand. Här: <A HREF="http://www.alfaweb.nu/dt" target="_new">http://www.alfaweb.nu/dt</A>