Av en slump snubblade jag över den här skannade boken av folkbildaren Nilj Bejerot: Barn-serier-samhälle från 1954. (Skanningen är gjord av ett nytryck från -81.) Boken är skriven utifrån en amerikansk förlaga och är ett alldeles utmärkt exempel på gammal hederlig moralpanik. Serietidningar och deras innehåll betraktas som ett "moralhygieniskt problem" och tecken på "kulturellt förfall bland ungdomen". Man hittar formuleringar som idag blir ofrivilligt komiska på så gott som varje sida. Jag roas särskilt av sjätte kapitlet, "Seriefabrikanternas trettiotre argument" där Bejerot gick igenom 33 försvarsargument och sågar dem fullständigt ett efter ett, men sågningen är helt infantil och full av fördomar.
Jag ser en klar parallell till den moralpanik som funnits kring rollspelshobbyn tidigare. Liksom 50-talets debattörer och opinionsbildare inte begrep sig på seriemediet förstod man inte vad rollspel var när det kom - ändå drog man sig inte för att ha starka åsikter om det.
Jag vill ha en T-shirt med texten "Moral panic - never out of fashion!".
Gordeg
Jag ser en klar parallell till den moralpanik som funnits kring rollspelshobbyn tidigare. Liksom 50-talets debattörer och opinionsbildare inte begrep sig på seriemediet förstod man inte vad rollspel var när det kom - ändå drog man sig inte för att ha starka åsikter om det.
Jag vill ha en T-shirt med texten "Moral panic - never out of fashion!".
Gordeg