Mors. Jag heter Michael, bor i Stockholm, och spelar soloäventyr.
Sen, vad är det, några månader till 1-2 år tillbaka brukar jag titta in på det här stället ibland. Men nu ville jag hoppa in på riktigt så får vi se vart och om det bär nånstans…
Jag slutade i praktiken spela rollspel typ i mitten av 00-talet. Men jag har inte slutat använda mina DoD-böcker, jag har ett 20-30-tal som lite då och då får vara grogrund för mina egna fantasier och skapelser. Och med jämna mellanrum genom åren har jag återvänt till Den Svarta Madonnan (Kult) som jag njuter av att bara läsa…
…o så har vi ju för den delen gamla (brädspels-)goingarna Drakborgen och Talisman förstås. Särskilt Drakborgen vet jag inte hur många gånger jag spelat med mig själv genom åren. Och jag har den här finfina lilla Fandrake-skapelsen som jag lekt mycket med redan, den gav verkligen Drakborgen ett uppsving här hemma. Men jag har knappt förnyat mig alls när det gäller brädspel, jag fattar att det säkert finns mycket där ute jag skulle älska, men Drakis och Tallis har räckt så bra…
I vart fall är soloäventyr (eller ja, gamebooks, interactive novels o.s.v…) huvudnumret här. Joe Dever är verkligen något av en husgud. I en eller annan form befinner jag mig praktiskt taget varje dag i Magnamund. Eller nån intilliggande värld… men jag spelar en stor mängd andra soloäventyr också, har drygt 200 totalt, och jag är en spelare, inte en samlare (vill jag inte spela så köper jag inte!). I skrivande stund är jag sen några veckor tillbaka ute på äventyr i finfina Bite the Hand av Joseph Daniels…
Det är inte så många som skriver så mycket om soloäventyr här, det har jag förstås tänkt på, så det leker jag med tanken på att göra på nåt vis, även om jag fattar att det ju är lite off topic... Såna är lite spoiler-känsliga dock, så jag får tänka mig för i så fall…
Vill jag börja spela rollspel igen? Jag frågar mig ofta det och rent allmänt är jag verkligen kluven. Men om kontexten är Magnamund / Ensamma Vargen (för jag har ju snappat upp att det är lite på ropet på sina håll iaf), definitivt! Det vore riktigt kul.
Det vore förstås kul att få kontakt med nån någorlunda likasinnad.
Sen, vad är det, några månader till 1-2 år tillbaka brukar jag titta in på det här stället ibland. Men nu ville jag hoppa in på riktigt så får vi se vart och om det bär nånstans…
Jag slutade i praktiken spela rollspel typ i mitten av 00-talet. Men jag har inte slutat använda mina DoD-böcker, jag har ett 20-30-tal som lite då och då får vara grogrund för mina egna fantasier och skapelser. Och med jämna mellanrum genom åren har jag återvänt till Den Svarta Madonnan (Kult) som jag njuter av att bara läsa…
…o så har vi ju för den delen gamla (brädspels-)goingarna Drakborgen och Talisman förstås. Särskilt Drakborgen vet jag inte hur många gånger jag spelat med mig själv genom åren. Och jag har den här finfina lilla Fandrake-skapelsen som jag lekt mycket med redan, den gav verkligen Drakborgen ett uppsving här hemma. Men jag har knappt förnyat mig alls när det gäller brädspel, jag fattar att det säkert finns mycket där ute jag skulle älska, men Drakis och Tallis har räckt så bra…
I vart fall är soloäventyr (eller ja, gamebooks, interactive novels o.s.v…) huvudnumret här. Joe Dever är verkligen något av en husgud. I en eller annan form befinner jag mig praktiskt taget varje dag i Magnamund. Eller nån intilliggande värld… men jag spelar en stor mängd andra soloäventyr också, har drygt 200 totalt, och jag är en spelare, inte en samlare (vill jag inte spela så köper jag inte!). I skrivande stund är jag sen några veckor tillbaka ute på äventyr i finfina Bite the Hand av Joseph Daniels…
Det är inte så många som skriver så mycket om soloäventyr här, det har jag förstås tänkt på, så det leker jag med tanken på att göra på nåt vis, även om jag fattar att det ju är lite off topic... Såna är lite spoiler-känsliga dock, så jag får tänka mig för i så fall…
Vill jag börja spela rollspel igen? Jag frågar mig ofta det och rent allmänt är jag verkligen kluven. Men om kontexten är Magnamund / Ensamma Vargen (för jag har ju snappat upp att det är lite på ropet på sina håll iaf), definitivt! Det vore riktigt kul.
Det vore förstås kul att få kontakt med nån någorlunda likasinnad.
