Platt anka, 13:e honungen...
Gattaca
Det här är en ganska slö film. I fokus står ett kontrollsamhälle där man undersöker gener åt alla möjliga håll och kanter och där människor med dåliga arvsanlag blir diskriminerade på ett antal olika sätt. Filmens huvudperson vill bli astronaut (vilket kräver topnotch-gener) men han har rätt usla biologiska förutsättningar för det, så han fuskar sig in.
Tillsammans med en snubbe som HAR supergener (men som blivit rullstolsbunden i en olycka) så kan han nämligen lura alla kontroller på olika vis. Han tar med sig kompisens blod- och urinprov, lånar ögonfransar och hudflagor och liknande och strör omkring sig, bl.a. Kontrollerna skärps kraftigt en dag då en av träningslägrets bossar blir mördad. Samtidigt blir huvudpersonen förtjust i Uma thurman och hon snokar också efter hans ögonfransar och dylikt för att kontrollera om hennes älskling håller måttet, biologiskt sett. Han måste alltså hålla tungan rätt i mun för att kunna undvika att bli upptäckt.
Det är en okej framtidsrysare. Som film är den rätt sevärd, men som rollspelsinspiration är den rätt tunn. Man får inte grandiosa miljöer att titta på som i Blade Runner precis.
13:e våningen
Den här filmen handlar om virtuella verkligheter. Filmens huvudperson jobbar på ett coolt labb där man har ett gäng datorer som bygger upp en totalt verklighetstrogen stad, hämtat från projektledarens barndom under 40-talet. Den här världen bebos av ett gäng articifiella intelligenser som går omkring och lever vardagliga liv, utan att begripa att deras verklighet bara är på låtsas.
Man kan ta sig in i den virtuella verkligheten, då "hoppar" man in i en persons kropp och styr denne tills man återkallas till den vanliga verkligheten igen. Det blir förstås mycket förvirrande för den artificiella intelligensen vars kropp man lånar, men eftersom även de bara är på låtsas så har man inte särskilt stora betänkligheter kring detta.
Det här är en klassisk noirdeckare, som börjar med att huvudpersonen misstänks för ett mord han inte tror sig ha begått, men han lider av minnesförlust så vi i publiken kan inte riktigt vara säker på vad som har hänt. Hemligheten i filmen är rätt snygg och leder till en sorts filosofiska funderingar som passar mycket väl i genren. Jag tycker Den 13:e Våningen är mycket intelligentare än Matrix och Blade Runner, mest för att den berättar sin historia på ett mycket mer lågmält och kittlande sätt.
Såsom film betraktat håller den dock inte riktigt måttet. Många scener hastas igenom och dramaturgin är lite för strömlinjeformad på sina ställen. Skådespelaren i huvudrollen är inte direkt någon man sympatiserar med... Såsom rollspelsinspiration är den kanske något bättre, men eftersom den inte utspelar sig i en avlägsen framtid så... tja, passar inte handlingen i något befintligt rollspel.
Jag gillar den bättre än Gattaca, men du behöver inte se någon av dem. Titta på den franska filmen "delikatessen" istället.
/Rising