Nekromanti Ge mig era giftberättelser

[krank]

(Denna tråd hamnade fel först. Fan vet hur; jag var i rollspelsforumet och tryckte "ny tråd" och så hamnade den i innehållsforumet. hur skumt som helst)

En sak jag undrat ganska länge nu: När, under vilka omständigheter, används egentligen de där giftreglerna som verkar finnas i vart och varannat tradspel? De flesta andra såna där små regler som "alltid finns med" (bärförmåga, hastighet när man simmar etc) har jag ändå sett i spel, om än inte ofta - men giftregler har jag nog aldrig sett. Ändå finns de "alltid" med. Alltså måste det ju finnas ett användningsområde, right?

Så; berätta - så långt eller kort ni vill - om den där gången då giftreglerna användes och/eller förhöjde spelmötet!

 

[Vitulv]

(Denna tråd hamnade fel först. Fan vet hur; jag var i rollspelsforumet och tryckte "ny tråd" och så hamnade den i innehållsforumet. hur skumt som helst)

En sak jag undrat ganska länge nu: När, under vilka omständigheter, används egentligen de där giftreglerna som verkar finnas i vart och varannat tradspel? De flesta andra såna där små regler som "alltid finns med" (bärförmåga, hastighet när man simmar etc) har jag ändå sett i spel, om än inte ofta - men giftregler har jag nog aldrig sett. Ändå finns de "alltid" med. Alltså måste det ju finnas ett användningsområde, right?

Så; berätta - så långt eller kort ni vill - om den där gången då giftreglerna användes och/eller förhöjde spelmötet!

I d20/PF så använder jag giftreglerna ofta, det är ju oftast en viktig del av en encounter/motståndares förmågor. Ibland blir det väl mekaniskt, men ibland får det dramatiska konsekvenser, som när Storugglas rollperson blev "kysst" av en Vargouille och tappade allt hår. Äventyrarna hade tjugofyra timmar på sig att hitta en tillräckligt kraftfull präst för att bota sjukdomen (yes, har för mig att det är en sjukdom och inte ett gift, men det spelar ingen större roll då mekaniken är densamma) innan rollpersonens huvud skulle förvandlas till en Vargouille och slita sig loss från kroppen.

Lite kamp mot tiden och sånt där, det var skoj. Här står det om episoden.

 

[Ögat]

Några exempel. Ibland har det varit kul. Ibland inte.

I den grå forntiden (DoD '91) blev en av mina rollpersoner förgiftad. Det var i sig skittråkigt, men när ilskan hade lagt sig byggde det stämning (på samma sätt som fällor) i och med att mina efterföljande "gubbar" var på sin vakt mot förgiftad mat. Vetskapen om att det fanns gifter, och att det kunde göra fruktansvärda saker med en, skapade en ny dimension i spelet.

--

I Conan (D&D 3.x) spelar jag en av mina favoritrollpersoner någonsin - den vise mannen Salaman Zhir Halakim, av somliga kallad Den Förskräcklige. Vid ett tillfälle skulle vi ta oss in i en ruin (såklart) som var vaktad av en överlägsen skara soldater. Zhir vandrade då fram till vakterna i låtsad ynklighet, talade om järtecken i skyarna och gruvliga förbannelser, och när han hade fångat vakternas uppmärksamhet blåste han ett Lotus-pulver över dem (som han kommit över i de fruktansvärda djunglerna i Koth - såklart). Pulvret fick dem att hallucinera och Zhir lyckades skrämma dem (intimidate) att fly från sina poster. Episoden kändes rolig, stämningsfull och väldigt sann mot originalet.

--

I D&D 4e har många encounters fått en helt annan skruv genom att fienden använt gift (och/eller fällor) för att föra in nya problem och utmaningar. Oftast är det förstås i form av "Ongoing 5 poison dmg", men ändå.

--

I Eldsjäl (DoD Trudvang, eller egentligen DoD6) spelar en eldpest en stor roll. Nu är det förstås gränsfall om det räknas som en sjukdom eller en förgiftning, men anyhu. Det är skittråkigt att få mer och mer minus på sin rollperson. Däremot tyckte åtminstone en av spelarna att själva vetskapen om att vara smittad med en pest var rolig att rollspela på. Till slut blev alla nöjda när vi upptäckte att slutstadiet av sjukdomen var att individen smälte. Det kan inte bli mycket mer fantasy-sjukdom/förgiftning än så.

 

[Fienden]

När vi spelade gamla goa DoD 91 kunde min munk VÄLDIGT mycket om gifter. Mer än några få gånger smetade vi på muskelgifter på dolkar och svärd för att ge oss ett fint övertag i strid.

Men där det faktiskt varit liksom "den stora häftiga grejen som alla minns"... Du, det vet jag inte. Uppgift till krank: Gör det roligt och spännande att använda och bli utsatt för gifter I ETT TRADSPEL.

 

[solvebring]

Jag har nog alltid försökt att skippa faktiska gift- och drogregler när jag själv spelleder. Jag kan ha använt dem någon gång när någon fiende förgiftat en rollperson men annars tycker jag mest att det är krångligt. Om en rollperson å andra sidan förgiftat en SLP har jag spelat på vad spelaren haft för motiv med det. Sedan har jag förenklat det hela utifrån det och kanske - om det t.ex. handlat om DoD - klämt in ett höftat fysslag till fördelen av spelarens motivering.

Jag tror dock att det kan bli riktigt, riktigt bra och roligt med sådana regler om man får rätt tillfälle för att använda dem. Jag har själv varit spelare vid ett sådant tillfälle då det var väldigt roligt att göra sak av det.

Vi spelade DoD91. I ett långt underligt äventyr som jag inte riktigt kommer ihåg vad det handlade om spelade jag infiltratör och lönnmördare åt en slags maffia. Då nästlade jag mig in hos en furste, vann hans förtroende och blev med tiden en slags rådgivare och biträdande för honom. När jag stod på topp i hans gunst förgiftade jag honom så att han blev sängliggande och helt inkapabel att själv göra något vettigt. Så tog jag över hela hans ämbete å maffians vägnar medan jag låtsades ta hand om affärerna åt den stackars sjuka fursten. Med andra ord fick jag försöka se till att han fick i sig en dos gift dagligen utan att väcka misstankar, och sedan försöka hålla en god balans på effekterna som giftet fick. Vissa dagar tog det mer och andra mindre - upp och ner med andra ord. Jag ville ju inte att han skulle dö direkt, utan att han skulle vara utslagen en längre tid så att jag han etablera mig. En tvär död hade varit misstänksamt, speciellt med en bunt främlingar som oss i krokarna.

Det bästa i alltsammans var - vad jag har för mig - att en del av äventyret gick ut på att hjälpa fursten i hans problem och affärer. De andra spelarna satt med andra ord och försökte hjälpa och ta hand om den sjuke stackaren medan jag spelade dubbelspel och förgiftade den bengeten. =)

 

[Regmolar]

Så; berätta - så långt eller kort ni vill - om den där gången då giftreglerna användes och/eller förhöjde spelmötet!

Har använt gifter ett par gånger (eller, ja, det är mest spelare som använt dem i en av mina kampanjer), och det gick bra och var roligt (särskilt eftersom killen som blev förgiftad var odödlig...), men jag vet inte om reglerna i sig (Eons) tillförde särskilt mycket mer än att på ett krångligt sätt berätta vad giftet gjorde och hur farligt det var.

 

[Genesis]

Giftreglerna är superanvändbara; vad snackar du om? Det enda som används oftare är reglerna för undervattensstrid.

 

[Fienden]

@Solve:

Det... Det är ett riktigt coolt äventyr! Props till dig och spelledaren.

 

[solvebring]

@Solve:

Det... Det är ett riktigt coolt äventyr! Props till dig och spelledaren.

Det var skitkul, vad jag kan minnas. Var 8-9 år sedan dock.

 

[Johan K]

Får villigt erkänna att jag knappt använder giftreglerna i rollspel...
Senaste gången var nog när vi lirade DoDT & mina spelare skulle ut & leta mat & bär.. Gissa vilka som slog 5 perfekta fummel i rad... Då är det nästan straffbart att INTE gå in & kolla på vilka gifter & sådant de hittade.
Gisa vem som hade mycket roligt åt detta!