Eva Florén
Swashbuckler
Ska sätta igång en kombo av grottröj och större plott nästa helg. Lite lagom löst som alltså kan utvecklas till en större historia/kampanj.
Nu önskar jag mig tips om spelarkaraktärerna (3 paladins mänskliga 2 män, 1 kvinna) vad för feats och bakgrunder som kan göra dem lite roliga.
Spelmotor Dungeons and Dragons 3,5. Egen värld (se nedan)
Samt lite lagom monster (gruppen av fångar ska slås upp på rang 5, med vissa fuskregler vad det gäller Calagrim osv)som motsvarar motståndet (vet ju inte hur många av fångarna som spelarna drar med sig, men duergen är viktig enligt storyn) i en grottkrälning. Vapen har jag inte beslutat angående än... troligen får de förse sig alltefter de tar sig genom grottsystemet)
Men enligt resten av storyn - får ni några ideer och trassliga trådar för spelarna att reda ut?
---------------------------------------------
Här kommer storyn såsom mina anteckningar är
Världen
De gamle raserna är på utdöende, det ryktas om att det finns skogsalver i någon avlägsen skog på en avlägsen ö i en labyrint av öar dit de ska ha dragit sig tillbaka. Den sista dvärgen dog för ett fyrtiotal år sedan innan rollpersonerna föddes, men föräldrar har berättat om ”den gamle” som bodde i den stad där de växte upp själva. På handelstorget fanns en rest staty av honom… men då kriget även nådde Illoness så revs den. De grå har inte setts till i mannaminne och ingen fiskare har mött sjöalver. De enda gamle som tycks finnas är de mörka Drows och duergar och andra otyg.
Sedan ett århundrade tillbaka rivs människornas värld i bitar av krig som följs av krig. Mörkrens varelser som förr var skygga och sällan sågs går nu i öppet dagsljus. Ingen är säker, armeer är antingen tillintetgjorda eller står på slagfält, den vanlige jordbrukaren har inget som skyddar honom. Länders gränser förändras ständigt, riken kullkastas och nya uppstår över en dag och en natt.
Gudarnas gunstlingar i sina tempel har drivits från de flesta städer och tvingats ta sin tillflykt i obskyra och ensliga välfortifierade kloster.
Landsbyggden är en osäker plats där bröderna av Angress kloster kämpar för att göra en skillnad för den lilla människan. Men med splittrade kloster och världen översvämmad av mörkrens varelser så är det svårt.
För SLs ögon enkom
För att förhindra att mörkrens varelser tar över hela världen och därigenom förintar allt gott som finns i världen så måste den goda motpoolen återuppstå.
Människan i sig är inte ond eller god och har därför hittills varit något de mörka endast roat sig med vid sidan om. Alvernas sista ätt representeras nu av Hans Nåd Calagrim den XII och hans dotter, halvalven Vissa.
Vissa har nyligen sökt sin far och funnit honom i klorna på en av mörkrens sekter som har för avsikt att offra honom, dottern (som de genom hennes sökande fått i klorna) och allt annat som kan betitlas Gott – för att slutligen väcka Mörksens Stigande dvs sista vågen av onda varelser som finns i världen för ett slutligt maktövertagande.
Calagrim har steg för steg tvingats mot galenskapens rand av bud om hans släktes öde och han tappade det slutliga fotfästet när han fick reda på att den siste av dvärgars ätt dött för fyrtio år sedan. I hans förvirring återvände han till sin hall där sekten varmt tog emot honom.
Det enda som nu står mellan mörksens totala makt är att finna ”de tjugo sovarna” (4 var av raserna, vildalv, skogsalv, gråalv, vattenalv och dvärg) som skall sova under ”Bergets djupa skugga”.
Platsen ligger långt inne i samma berg som spelarna och övriga sitter som fångar i.
När spelarna kvicknar till kan de höra muttrande från de andra cellerna. Någon som snyftar etc. När de börjar finna var de är och deras belägenhet (diskussion med övriga fångar) så avbryts detta av ett förfärligt vrålande. Det är draken Gasmodiu som anfallit portarna och nu gör slarvsylta av sektens medlemmar. Han är helt enkelt hungrig och ditlockad av en doft det var evigheter han kände av. Doften av alv. Det stora bekymret är att han inte kommer åt att ta sig in till godbiten. Vilket är den smala räddningen för rollpersonerna. När de väl tar sig ur cellerna (vilket bara är en tidsfråga) tvingas de fly ”innåt” berget då den hungriga draken vakar över utgången ifall de skulle vara dumdristiga nog att försöka ta sig ut där.
Bergets hemliga gångar är fullt av historiska rum och dessvärre varelser som tagit sin boning i detta. Nästa jobb blir att överleva. Mer än en gång kommer dock Halvalve Vissa leda dem in i djupet (närmare sovarnas salar, hon vet inte om det.)
Fångarna
Förrädaren Pergon. Mörkrens varelser har också fångat en paladin som hör till deras egna led, utan att veta om det. Han kommer göra sitt för att utan att det ska märkas döda Calagrim. Samtidigt drivs han av girighet och behovet att överleva.
Calagrim XII, föddes för evigheter sedan. Han är en gråalv och av kunglig börd. Hans själ har förvridits av Släktets öde och är nu i slutändan av sin galenskap. Stundtals går han att tala med, stundtals lever han i sin egen värld där hustrun och sönerna är vid hans sida i det mäktiga palatset under berget. Han vet nästan allt om legenderna, men stunderna av mental närvaro är allt färre och flyktigare än de långa monologerna med hustrun.
Halvalven Vissa. Dotter till Calagrim. Har en inre förmåga att leda och att söka ljuset. Är godhjärtad och har sökt sin far. Hon har varit en helares lärljunge fram till att denne dödades i en strid. Nu har hon sökt sin far tillsammans med sina barndomsvänner bara för att bli tillfångatagen av sekten. De flesta människor och även andra raser som vistas i hennes närvaro under en längre tid kommer att dyrka henne på ett eller annat sätt (kärlek, gudadyrkan etc)
Människan Lo. Danserska på värdshuset Vita Katten. Är tjuv i grunden och hjärtat. Saker bara tenderar att hamna i hennes händer. Hon är barndomsvän (dessutom förälskad i) Vissa. Hon önskar inget högre än att tjäna sin vän.
Människan Tark Starkhand. Barndomsvän till Vissa och har sedan ett antal år tjänat som krigare i olika armeer. Hyser djupa känslor för sin vän men ser henne ändå inte som en kvinna – snarare gudinna.
Drowen Skatska, en arrogant drow vars mål är att döda alla dessa eländiga goda varelser. Världen ska bli mörksens.
Drowen (halvalv, Calagrims ätt) Fangin. Har sin egen agenda. Han tror på ljusets makter. Men han vill ha makt och riket. Han är äregirig och samtidigt inställd på att göra människorna till lags – så länge det tjänar hans eget syfte. Hans mål är att äkta Vissa och bli konung under berget.
Samt spelarnas rollpersoner. Tre stycken palladiner från Angress kloster i södra delarna av landet Illoness, bara ett tjugotal mil från Berget Kandros.
Portarna till Sovarna
Kan endast öppnas av en varelse med dvärgablod (vilket är en anledning till att Calagrims sinne runnit ifrån honom.) Dock så fungerar en Duergs blod…
För att väcka sovarna krävs blodet av en alv…
Efter att sovarna är väckta
Världen är fortfarande inte räddad, nu behövs steg två en arme mot mörkrens krafter. Det finns en väg och det är att finna de goda drakarna som kan bege sig ut i världen att söka reda på de människor som fortfarande står på det godas sida. Drakryttarna måste också finnas som kan göra detta uppdrag, fem av dessa är sovare men de ska vara xxx stycken för att göra verkan.
När drakarna och ryttarna är funna, slagen utkämpats och balansen återvunnits – vad händer sedan?
Nya lagar och riken. Nya allianser. Calagrims dotter i centrum.
Nu önskar jag mig tips om spelarkaraktärerna (3 paladins mänskliga 2 män, 1 kvinna) vad för feats och bakgrunder som kan göra dem lite roliga.
Spelmotor Dungeons and Dragons 3,5. Egen värld (se nedan)
Samt lite lagom monster (gruppen av fångar ska slås upp på rang 5, med vissa fuskregler vad det gäller Calagrim osv)som motsvarar motståndet (vet ju inte hur många av fångarna som spelarna drar med sig, men duergen är viktig enligt storyn) i en grottkrälning. Vapen har jag inte beslutat angående än... troligen får de förse sig alltefter de tar sig genom grottsystemet)
Men enligt resten av storyn - får ni några ideer och trassliga trådar för spelarna att reda ut?
---------------------------------------------
Här kommer storyn såsom mina anteckningar är
Världen
De gamle raserna är på utdöende, det ryktas om att det finns skogsalver i någon avlägsen skog på en avlägsen ö i en labyrint av öar dit de ska ha dragit sig tillbaka. Den sista dvärgen dog för ett fyrtiotal år sedan innan rollpersonerna föddes, men föräldrar har berättat om ”den gamle” som bodde i den stad där de växte upp själva. På handelstorget fanns en rest staty av honom… men då kriget även nådde Illoness så revs den. De grå har inte setts till i mannaminne och ingen fiskare har mött sjöalver. De enda gamle som tycks finnas är de mörka Drows och duergar och andra otyg.
Sedan ett århundrade tillbaka rivs människornas värld i bitar av krig som följs av krig. Mörkrens varelser som förr var skygga och sällan sågs går nu i öppet dagsljus. Ingen är säker, armeer är antingen tillintetgjorda eller står på slagfält, den vanlige jordbrukaren har inget som skyddar honom. Länders gränser förändras ständigt, riken kullkastas och nya uppstår över en dag och en natt.
Gudarnas gunstlingar i sina tempel har drivits från de flesta städer och tvingats ta sin tillflykt i obskyra och ensliga välfortifierade kloster.
Landsbyggden är en osäker plats där bröderna av Angress kloster kämpar för att göra en skillnad för den lilla människan. Men med splittrade kloster och världen översvämmad av mörkrens varelser så är det svårt.
För SLs ögon enkom
För att förhindra att mörkrens varelser tar över hela världen och därigenom förintar allt gott som finns i världen så måste den goda motpoolen återuppstå.
Människan i sig är inte ond eller god och har därför hittills varit något de mörka endast roat sig med vid sidan om. Alvernas sista ätt representeras nu av Hans Nåd Calagrim den XII och hans dotter, halvalven Vissa.
Vissa har nyligen sökt sin far och funnit honom i klorna på en av mörkrens sekter som har för avsikt att offra honom, dottern (som de genom hennes sökande fått i klorna) och allt annat som kan betitlas Gott – för att slutligen väcka Mörksens Stigande dvs sista vågen av onda varelser som finns i världen för ett slutligt maktövertagande.
Calagrim har steg för steg tvingats mot galenskapens rand av bud om hans släktes öde och han tappade det slutliga fotfästet när han fick reda på att den siste av dvärgars ätt dött för fyrtio år sedan. I hans förvirring återvände han till sin hall där sekten varmt tog emot honom.
Det enda som nu står mellan mörksens totala makt är att finna ”de tjugo sovarna” (4 var av raserna, vildalv, skogsalv, gråalv, vattenalv och dvärg) som skall sova under ”Bergets djupa skugga”.
Platsen ligger långt inne i samma berg som spelarna och övriga sitter som fångar i.
När spelarna kvicknar till kan de höra muttrande från de andra cellerna. Någon som snyftar etc. När de börjar finna var de är och deras belägenhet (diskussion med övriga fångar) så avbryts detta av ett förfärligt vrålande. Det är draken Gasmodiu som anfallit portarna och nu gör slarvsylta av sektens medlemmar. Han är helt enkelt hungrig och ditlockad av en doft det var evigheter han kände av. Doften av alv. Det stora bekymret är att han inte kommer åt att ta sig in till godbiten. Vilket är den smala räddningen för rollpersonerna. När de väl tar sig ur cellerna (vilket bara är en tidsfråga) tvingas de fly ”innåt” berget då den hungriga draken vakar över utgången ifall de skulle vara dumdristiga nog att försöka ta sig ut där.
Bergets hemliga gångar är fullt av historiska rum och dessvärre varelser som tagit sin boning i detta. Nästa jobb blir att överleva. Mer än en gång kommer dock Halvalve Vissa leda dem in i djupet (närmare sovarnas salar, hon vet inte om det.)
Fångarna
Förrädaren Pergon. Mörkrens varelser har också fångat en paladin som hör till deras egna led, utan att veta om det. Han kommer göra sitt för att utan att det ska märkas döda Calagrim. Samtidigt drivs han av girighet och behovet att överleva.
Calagrim XII, föddes för evigheter sedan. Han är en gråalv och av kunglig börd. Hans själ har förvridits av Släktets öde och är nu i slutändan av sin galenskap. Stundtals går han att tala med, stundtals lever han i sin egen värld där hustrun och sönerna är vid hans sida i det mäktiga palatset under berget. Han vet nästan allt om legenderna, men stunderna av mental närvaro är allt färre och flyktigare än de långa monologerna med hustrun.
Halvalven Vissa. Dotter till Calagrim. Har en inre förmåga att leda och att söka ljuset. Är godhjärtad och har sökt sin far. Hon har varit en helares lärljunge fram till att denne dödades i en strid. Nu har hon sökt sin far tillsammans med sina barndomsvänner bara för att bli tillfångatagen av sekten. De flesta människor och även andra raser som vistas i hennes närvaro under en längre tid kommer att dyrka henne på ett eller annat sätt (kärlek, gudadyrkan etc)
Människan Lo. Danserska på värdshuset Vita Katten. Är tjuv i grunden och hjärtat. Saker bara tenderar att hamna i hennes händer. Hon är barndomsvän (dessutom förälskad i) Vissa. Hon önskar inget högre än att tjäna sin vän.
Människan Tark Starkhand. Barndomsvän till Vissa och har sedan ett antal år tjänat som krigare i olika armeer. Hyser djupa känslor för sin vän men ser henne ändå inte som en kvinna – snarare gudinna.
Drowen Skatska, en arrogant drow vars mål är att döda alla dessa eländiga goda varelser. Världen ska bli mörksens.
Drowen (halvalv, Calagrims ätt) Fangin. Har sin egen agenda. Han tror på ljusets makter. Men han vill ha makt och riket. Han är äregirig och samtidigt inställd på att göra människorna till lags – så länge det tjänar hans eget syfte. Hans mål är att äkta Vissa och bli konung under berget.
Samt spelarnas rollpersoner. Tre stycken palladiner från Angress kloster i södra delarna av landet Illoness, bara ett tjugotal mil från Berget Kandros.
Portarna till Sovarna
Kan endast öppnas av en varelse med dvärgablod (vilket är en anledning till att Calagrims sinne runnit ifrån honom.) Dock så fungerar en Duergs blod…
För att väcka sovarna krävs blodet av en alv…
Efter att sovarna är väckta
Världen är fortfarande inte räddad, nu behövs steg två en arme mot mörkrens krafter. Det finns en väg och det är att finna de goda drakarna som kan bege sig ut i världen att söka reda på de människor som fortfarande står på det godas sida. Drakryttarna måste också finnas som kan göra detta uppdrag, fem av dessa är sovare men de ska vara xxx stycken för att göra verkan.
När drakarna och ryttarna är funna, slagen utkämpats och balansen återvunnits – vad händer sedan?
Nya lagar och riken. Nya allianser. Calagrims dotter i centrum.
