Dag senare: Nobilis!
Jag orkar inte hålla koll på dagarna längre, eftersom jag nu ligger efter en hel del i rapporteringen (på grund av att ha varit alltför upptagen med att resa och spela rollspel för att skriva).
Jag spenderade onsdagen rollspelslös i Göteborg, men utnyttjade dock dagen till att relaxa, läsa en bok i Slottsskogen och se den alldeles utmärkta La Zona på Biopalatset.
Torsdagen, däremot, lirade jag Nobilis med Arvid(os) och hand spelgrupp.
WAAAGH! Nobilis är bäst, juh! Fan, så mycket det spelet rockar. Jag hoppade in i en pågående kampanj som ädlingen av mardrömmar, som skulle giftas bort av sin mor, Drottning Natt, till en av rollpersonerna (närmare bestämt ädlingen av metall). Kampanjen hade en hel del historia redan, och tillsammans med den svårfattade världen så hade jag svårt att komma in i spelet i början. Jag hängde mest med och spelade halvtrilsk tonårsdotter.
Efter ett tag så började jag dock hänga med, och drog ut på en stor turné över världen tillsammans med ädlingen av folktro, och vi skapade mardrömmar och vandringslegender om folk som fick sina själar insugna i internet. Efter den vildsinta ritten så satt vi och diskuterade i en bar i en stackars killes mardröm (killen stod och läste poesi naken inför en publik av hungriga monster, vill jag minnas). Efter att ha supit mig dyngrak så kastade jag mig över Klaus (ädlingen av folktro) och blev avvisad, då han redan var förlovad. Nu började jag agera och röra om i grytan. Förträffligt!
Ett tag senare så uppfattade ädlingen av metal att det var något underligt mellan mig och Klaus, och avgjorde att vi legat med varandra. Eftersom han hatade Klaus fru, Fumiko (typ ädlingen av fåglar och etikett, eller nå't) -- som nyligen hade gjort bort sig inför sin make och gjort en Minor Destruction of Awkwardness som förvandlat henne till en bild av absolut artighet, men alldeles tom på innehåll -- så bestämde sig ädlingen av metall för att använda sin nyinskaffade insikt för att sabba för henne. Han berättade att jag och Klaus hade legat med varandra, och när hon sedan, oförmögen att tro honom, talade med mig, så bekräftade jag detta och sade att han kastat sig över mig. Hon blev alldeles förtvivlad och vred på Klaus, och vägrade ens tala med honom. Både Klaus och Fumiko blev sårade, och medan min fästman sög ut mirakelpoäng ur Fumikos olycka, så tömde jag Klaus, varpå jag uppenbarade mig ovanför honom på min blixtrande, svarta mardrömshäst, med mitt röda hår fladdrande i vinden och sade "Jag är Mara, ädlingen av mardrömmar och dotter till Drottning Natt. Mig avvisar man inte!" och försvann därifrån. Klaus blev helt vansinnig, och började förinta hela sin förläning (som, eftersom han är stormfurste, är rätt fucking stor). Halva riket hade förintats och uppgått i intighet innan Luna, rollpersonernas Imperator, steg ned för att ta hand om situationen.
Djävlar, så coolt det var. Nobilis är ett underbart spel, och Arvid är en utmärkt spelledare, även om hans prestation i Dogs in the Vineyard ett par dagar senare var än mer imponernade (mer om detta senare).
Jag ryser fortfarande när jag tänker på den där sista biten, när Klaus förintade sitt rike (och alla som bodde där). Jag har även bestämt mig för att se till att titta ned till Göteborg fler gånger för att lirka spel ur Arvid. När jag spelade Berättelser från Staden med honom på GothCon blev det bland de häftigaste historier jag varit med om, och den korta biten Bliss Stage vi också hann med då hade ett skitintensivt ögonblick (för mig, i alla fall). Nobilis blev, som ni kan se ovan, underbart mot slutet, och Dogs senare var också fantastiskt. Den mannen kan leverera awesome som ingen annan. Hatten av för dig, Arvidos!
