God45 said:
Plus (det finns inget sätt att säga det här utan att låta som någon sorts Nazi) om man har tur nog att undivka generna som orsakar missbildningar och sjukdomar så finns chansen att man stärker de starka dragen hos föräldrarna. Sådan inavel är ju precis vad man gjort medvetet med hundar för att få fram vissa drag (...) Så om man i framtiden kan kartlägga hela sitt DNA och tolka det så skulle man kunna använad inavel till positiva saker. (Även om det låter skitläskigt...)
Både ja och nej. Det finns fördelar (du nämner kompatibilitet) men också nackdelar. Immunförsvaret är en funktion som försvagas av inavel. Det blir sämre, ju mer lika gener föräldragenerationen har.
Dessutom ökar risken för autoimmuna sjukdomar. (Vilket delvis beror på samma faktorer.)
Och för att lägga lök på den nazistiska übermensch-laxen, så är många av de drag som kan antas åtråvärda, sådant som beror på ett mångfaktoriellt arv och där ärftlighetslagarna blir avsevärt mer subtila än de mendeliska lagarna i skolans lärobok...
(Bara för att ta ett exempel, vänsterhänthet. Matematiskt har man kunnat räkna sig till att det måste involvera minst tre gener. Möjligen fler, men sannolikt tre. Dessa har inte ännu kunnat identifieras, därför att så fort det inte handlar om en enskild gen blir sannolikhetskalkylerna om man letar i en aldrig så stor population väldigt komplex.)
Det är mycket denna komplexitet som gör att människan trots hundratusen års spridning i olika populationer - som ofta genomgått fler s.k. "founder effects" och liknande - ändå inte uppvisar mer än framför allt en viss utseendemässig variation.
Ta t.ex. längd. Vi kan gissa att det önskas långa exemplar av vilken slags övermänniskotyp vi nu vill ha. Men även om vi konstant korsar långa människor, så ökar inte längden med särskilt mycket per generation. Ibland kanske den till och med krymper!
Vad gör vi för fel? Tja, längd är ingen enkelt nedärvd egenskap, långa människor får inte alltid långa barn.
För både extremt kort och extremt lång människor (och även om båda i föräldraparet har samma längd) är sannolikheten större att få avkommor som tenderar åt medellängd, än avkommor som bibehåller en extrem längd.
Och dessutom påverkar kost och motion under barna- och ungdomsåren också längden rejält.
Också över generationerna!
Jo, du läste rätt. Om du bär på gener för (relativt) lång längd, men farfar och mormor svalt och åt lite protein, så uttrycks dina gener annorlunda, till följd av s.k. epi-genetiska faktorer.
Ärftligheten för intelligens ska vi inte ens prata om.
Så ja, det där blir väldigt komplicerat. Allt du önskade var din egen ras av övermänniskor, men allt du fick var en hoper astmatiska, allergiska medelsvenssons...