Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Precis. Tema och berättarteknik är två olika saker. Svårare än så är det inte.
Genre och setting - olika tankar och idéer
- Thread starter Oscar Silferstjerna
- Start date
Vi diskuterar ju på internet! Väderkvarnar och halmgubbar är de rigeur.
Nå, inget av det du säger relaterar till det jag sade, så jag måste ha uttryckt mig dåligt. En bättre jämförelse tycker jag vore att analysera genren på en historiebok. Inte en historisk roman, utan en lärobok i historia för gymnasieelever, tänkt att användas till klassrumsundervisning. Vi har allt som krävs för att vi ska kunna sätta en genre på den. Vi har roller, händelser, intriger, och så vidare. Men att tala om genren på historieboken blir liksom lite konsigt, för den berättelse som uppstår av att läsa den är inte ett narrativ på samma sätt som berättelsen i en roman. Den är en konsekvens av de faktiska historiska skedena, och det som lyfts fram i berättelsen är en konsekvens av vad författaren anses bör lyftas fram för att som bäst skapa en förståelse för det faktiska historiska skedet. Huruvida boken skrivs på papper eller elektroniskt har inte med saken att göra, utan det faktum att narrativet som det är är en biprodukt, men vi kan inte ta hänsyn till detta när vi pratar om genre, eftersom det sätt vi använder den termen på endast applicerar på narrativet självt, och faktorer utanför detta har liksom ingen plats i den analysen. Därför blir den analysen lätt steril.
På samma sätt, att försöka anpassa fiktionen i ett spel efter en genre är toppen, men det pågår en massa andra saker i ett rollspel också, som kan ha påverkan på fiktionen. En regel kan samtidigt göra spelet roligare och fiktionen sämre och mindre genretrogen, om det nu är ett mål. Levelsystem kan skapa jttekonstig fiktion, där folk plötsligt utan förvarning lär sig helt nya trick, men det kan göra spelet roligare om man gillar dem. Utredningsspel genererar kontant en massa tråkig fiktion där huvudpersonerna utreder helt fel spår, där de sitter och diskuterar planer i timmar, men gillar man att lösa gåtor är det toppenkul. Det är ju helt fel genremässigt. Ett OSR-spel där rollpersonerna går in i en grotta, gör ett felsteg och får en TPK skulle bli en kass roman, men det är ju inte en roman; det är ett spel där risken för död är ett viktigt element.
Jag hoppas att vi i alla fall kan enas om detta, va? Att när vi säger att ett rollspel är ett "film noir-rollspel" så menar vi inte att texten i regelboken – Vad är ett rollspel-kapitlet, vapentabellerna och spelledartipsen – är film noir, utan att när man spelar spelet som det är tänkt att spelas så skapar man en fiktion runt bordet som är i film noir-genren.
entomophobiac
Low Prep High Play
Det är ju dock exakt detta som var sammanhanget: att det intressanta är helheten och att genre (eller att skifta fokuset från setting till karaktärer eller tema) kan ge en annan typ av spel. Särskilt om det tillåts informera både spelmekanik och text. Det känns tämligen icke-kontroversiellt, med tanke på att det finns otaliga exempel på när det görs.
entomophobiac
Low Prep High Play
Aldrig i livet!
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Ett rollspel är inte en film, men kan använda sig av en genre som har etablerats i filmmediet. Rollspelet använder sig av mediespecifika berättartekniker för att gestalta sin genre. Hur det går till är ett designproblem som spelskaparen behöver lösa. Du har själv beskrivit i inlägg ovan hur det gick till i ditt spel. Därmed är vi tillbaka till mitt ursprungliga inlägg i den här tråden: hur en spelskapare hanterar spelets genre - exempelvis film noir - är högst väsentligt. Funkar det inte så blir spelet dåligt.
Det är ungefär som när en roman filmatiseras. Romanens handling och genre behöver ”översättas” (adapteras) till filmmediets särskilda premisser. Rollspel har, liksom film, egna mediespecifika premisser (exempelvis spelmekanik och berättartekniker). Sådant har du alltså hanterat i ditt spel.
Last edited:
Mogger
Hipsteranka
Men själva påståendet, att spelskapare nöjer sig med setting och sedan låter resten vara, tror jag inte riktigt på. Jag har iaf inte sett några sådana här spel på säkert 10 år. Om de finns, vilket de säkert gör, så är de åtminstone inte speciellt omtalade.
Alltså, att säga att det är ett problem, och sedan mena att spelskapare istället bör titta på att emulera befintliga genrer tycker jag blir märkligt. Man kan såklart göra det, men man kan lika gärna förädla sitt spel inom det befintliga konceptet rollspel. Och jag tror att det är detta @Genesis pratar om. Rollspel har ju mer gemensamt med rollspel än med litteratur, så att utgå från det man vill att ens spel ska göra kan mycket väl vara en vettigare utgångspunkt än att fundera på vilken litterär genre man vill att de berättelser som ens spel genererar ska likna mest. Det är naturligtvis inget fel i det men det finns verkligen inte några garantier för att det skulle bli bättre, eller innebära att våra spel blir mer givande att spela.
Däremot håller jag helt med om att settingen ska vara ändamålsmässig. Men som sagt tycker jag spel är bra på det numera. Kritik som hävdar motsatsen bör nog kompletteras med konkreta exempel.
Alltså, att säga att det är ett problem, och sedan mena att spelskapare istället bör titta på att emulera befintliga genrer tycker jag blir märkligt. Man kan såklart göra det, men man kan lika gärna förädla sitt spel inom det befintliga konceptet rollspel. Och jag tror att det är detta @Genesis pratar om. Rollspel har ju mer gemensamt med rollspel än med litteratur, så att utgå från det man vill att ens spel ska göra kan mycket väl vara en vettigare utgångspunkt än att fundera på vilken litterär genre man vill att de berättelser som ens spel genererar ska likna mest. Det är naturligtvis inget fel i det men det finns verkligen inte några garantier för att det skulle bli bättre, eller innebära att våra spel blir mer givande att spela.
Däremot håller jag helt med om att settingen ska vara ändamålsmässig. Men som sagt tycker jag spel är bra på det numera. Kritik som hävdar motsatsen bör nog kompletteras med konkreta exempel.
Kan du exemplifiera lite vilja mediespecifika berättartekniker typ Vampire, Drakar och Demoner, Mutant och Call of Cthulhu använder för sina specifika genrer och hur de skiljer sig åt?
entomophobiac
Low Prep High Play
Jag tycker det är mer konstruktivt att respektera meningsskillnader, i slutänden. Konkreta exempel skulle bara belysa samma sak - att vi tycker olika. Inget bjuder in halmgubbar lika bra som specifika spelexempel.
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Mediespecifika berättartekniker stödjer i de här fallen spelande i en viss genre. Om vi tar Mutant som exempel - ett spel som jag menar genremässigt är både postapokalyps och mysterielösande (eller kanske snarare en egen hybridgenre) - så gestaltas genren genom vissa uppdragstyper, vissa återkommande typer av konspiratioriska organisationer, vissa underjordiska anläggningar (ofta bunkrar), viss utrustning och besök i förbjudna zoner. I bakgrunden finns i regel element som på ett eller annat sätt knyter an till det som en gång var Sverige. Allt detta ingår i genren Mutant, som i sig är en hybridform av andra genrer. Alla Mutant-äventyr innehåller inte allt detta, men många. Sinkadus-äventyret ”Mordet på Loberga herrgård” är ett välkänt undantag, som nog är känt just därför. Det ingår i genren pusseldeckare, men det finns också genredrag vi känner igen från Mutant (exempelvis en muterad grävling).
De andra spelen du nämner tänker jag inte gå in på i detalj här (jag vill sova), men de innehåller också liknande mediespecifika berättartekniker - alltså sådana som är typiska för just rollspel. Samma berättartekniker skulle möjligen framstå som lite märkliga i en långfilm eller en roman.
Då är jag med på hur du menar tror jag, det är innehållet i fiktionen i det skrivna spelet (typ som big models "color" right? I brist på bättre helhets-terminologi...) snarare än att vi använder några specifika berättartekniker runt spelbordet? För vare sig det är Drakar eller Mutant så kan vi ofta ha uppdrag, fraktioner, äventyr, tärningsrullande i strid och generellt samma upplägg och struktur för hur de spelas?
Riktigt hur det inte skulle passa i filmvärlden förstår jag dock inte riktigt? "uppdragstyper, vissa återkommande typer av konspiratioriska organisationer, vissa underjordiska anläggningar (ofta bunkrar), viss utrustning och besök i förbjudna zoner" låter väl inte helt galet i någon postappo-actionfilm?
Call of Cthulhu och Vampire spelas även de (sett till officiellt material) väldigt liknande bara genom att byta ut settingelement mot sin motsvarighet (bunker i mutant= dungeon i Drakar = katakomb i CoC = mansion/kloak etc i Vampire). Runt spelbordet gör vi samma strukturella grejer men med olika färg och fasad (utforska, klura fällor, slå tärningar för att slåss, etc).
I Drakar & Bananer (kan vara parallell till DoD i sin fiktion), Svart av kval (Vampire), Lovecraftesque (CoC) eller Apocalypse World (Mutant) gör vi helt andra saker runt spelbordet men med samma färg och fasad (okej, AW är inte klockrent exempel, finns säkert mer väsensskilda lir). En spelare som "kan" och gillar spelstilen i DoD kommer bli mycket förvånad/besviken om de tror att det är samma grej som D&B bara för att de har liknande setting. Det blir då, tycker iaf jag, mycket viktigare att prata om hur spelet spelas än att prata om färg och fasad som "genre". Typ "neo-trad" eller "samberättande" eller "OSR".
Last edited:
Men tillbaka till trådens ursprungliga ämne så håller jag helt med men kanske av andra anledningar. Jag spelar helst för att känna starka känslor (har inget intresse i en estetiskt tilltalande berättelse) och för mig är det mycket lättare att få känslan av exempelvis att "vara mobbad" om det får äga rum på en internatskola i vår värld snarare än en internatskola i yttre rymden. Spel om att "utbyta historier om sexuella upplevelser" blir mycket mer "nära", läskigt och mänskligt om det inte innefatta alver, enhörningar och troll. Spel om substansberoende blir obehagligare och förståelsen för implikationerna i fiktionen (relationer, barn, jobb, etc) mycket lättare att nå och förstå.
Det skalar bort lager av abstraktion som annars lätt främjar mig från upplevelsen om det får vara i "vår verklighet" snarare än i en annan.
Det skalar bort lager av abstraktion som annars lätt främjar mig från upplevelsen om det får vara i "vår verklighet" snarare än i en annan.
Mogger
Hipsteranka
"Spel är ju X!"
"Är dom? Vilka? Vill gärna veta."
"Tänker jag inte säga för då säger du att det är en halmgubbe"
"..."
Ok. Jag tror att detta belyser en avgrundsdjup skillnad i hur vi båda hanterar fakta och vad vi önskar få ut av ett disskusionsforum.
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Nä, genre i rollspel är betydligt mer än ”färg och fasad”. Det bör också, anser jag, prägla HUR saker görs i spelet (alltså både hur texten är skriven och vilka RP är, vad de förväntas göra och hur dramaturgin ser ut). Men jag tror jag släpper det här nu. Känner att hela den här diskussionen har låst sig kring ett par rätt trista blockeringar.
Om du undrar vad genre är (och det är ju faktiskt ett inom flera ämnen väldefinierat begrepp), så kan du kolla i trådens historik.
Last edited:
entomophobiac
Low Prep High Play
Alltså, “diskutera på mina premisser eller du gör fel”?
Jag har inte skrivit vad spel ÄR, utan hur jag upplever många spel. Det har föga med “fakta” att göra, precis som faktiskt alla andra åsikter om underhållning.
Praktiska spelexempel bjuder in halmgubbar, eftersom ett helt legitimt svar är “jag håller inte med”. Det gör inte din eller min åsikt till “fakta”.
Respektera att vi tycker olika istället för att göra detta till tjafs.
Mogger
Hipsteranka
Jag var alltså genuint intresserad av de spel du tycker börjar och slutar med setting. Men inte längre.
Ps: Fakta som i "I spel X finns det ex inte Y"
Jag har koll på vad "genre" är både inom film och inom rollspel. Det är bara spännande att du definierar genre inom rollspel på ett helt eget sätt
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Va?! Vilket märkligt påstående. Varför skulle jag definiera genre inom rollspel på ”ett helt eget sätt”?Jag har koll på vad "genre" är både inom film och inom rollspel. Det är bara spännande att du definierar genre inom rollspel på ett helt eget sätt
Det står i tråden