Nekromanti Genusdiskussion (eller - hästen lever)

[Big Marco]

Jag kan inte låta bli att tycka det vara lite ironiskt att det i flera nummer av Fenix har proklamerats om genusstrukturer i spel och även i senaste numrets (3-09) ledare talas det om minoriteter, i ljuset av förhandstitten på Western.

Bilden för kapitlet om Rollpersonen i Western (densamma som pryder omslaget) visar på åtta tydliga män, två kvinnor samt två obestämbara kineser (?). En av kvinnorna är en revolverman (?) medan den andra ser ut som ett typiskt bordellfnask med stora bröst...

Jag vet inte varför, men jag finner det hela lustigt. På ett absurt sätt. Är det bara jag? =)

 

[rjonas]

Jag kom att tänka på denna bilden:

Trofétjej hänger på aktiv kille. Men i absoluta förgrunden ser vi en tuff brud med ett stop öl i handen. Det avväpnar omedelbart all genuskritik. "Man får vara som man vill" liksom. Samtidigt kan illustratören behålla trofétjejsmotivet. Franskt spel.

Jag kan hålla med om att Fenix tjat om genus (det ska dras upp i varenda jämra recension) känns lite malplacerat. Syftet är ju gott, men allvarligt, det är ju inte vår generation som är problemet.

 

[Ymir]

Fast Western gör ju anspråk på att vara ett relativt historiskt korrekt spel, correct me if I'm wrong. De kan förstås köra varannan damernas ändå, men det hade då rimligen behövt göras på sätt som inte placerar damerna i de allra mest typiska rollpersons-rollerna, vilket i sig är en utmaning för spelskapare, av allt att döma. Det kräver ju att man tänker utanför lådan lite, liksom.

Nu har jag förstås inte sett den aktuella bilden, men att kvinnor är underrepresenterade bland revolvermän, journalister och cowboys i Westerns setting torde liksom inte ofelbart vara ett utslag av brist på genusglasögon från författarnas sida.

Däremot är det klart att det kan vara det; Götterdämmerung var ju en total katastrof på genusfronten, till exempel. Men det handlade ju om hur kvinnor representerades och utmålades i det faktiska textmaterialet, det är nog som jämförelse jävligt vanskligt att diskutera Western-rollspelets genussyn baserat på en enda bild.

Hur många kvinnor det går på antalet män i en ståry säger generellt väldigt lite om skaparnas genussyn. Jfr tex Deadwood, som har väldigt få kvinnliga karaktärer i förhållande till manliga, och Love Hina, som har extremt många kvinnliga karaktärer i förhållande till manliga. Vilken har vettigast kvinnoporträtt?

50/50-kvotering a'la D&D kan tillochmed vara ett dåligt tecken - sådana ansträngda metoder är primärt till för folk som verkligen inte har en aning om vad de pysslar med.

That being said så är det självfallet viktigt att ge kvinnliga karaktärer någon form av utrymme. Jag antar att det kanske finns fall där miljön motiverar att kvinnliga karaktärer saknas helt (ta typiska militärfilmer som exempel), men det är en helt annan femma än att utesluta kvinnor av ren vana eller som nån slags absurt statement.

- Ymir, resonerar

 

[Fenix]

Du får väl se när spelet kommer;-) Tycker inte det är vare sig rimligt eller möjligt att uttala sig om helheten innan den finns... Men nej, det kommer inte att vara varannan damernas på bild och ja, saloonflickor förekommer i Western.

Vi ser inte varför det är ett problem att diskutera genusfrågan, eller synen på minoriteter. Spelvärlden behöver inte vara totalt jämställd för att man ska kunna skapa dramatik där den typen av frågor aktualiseras. Ibland kanske ett bra genusperspektiv faktiskt handlar om att lyfta upp frågor istället för att låtsas att det inte finns några skillnader alls.

Det är säkert många som tycker att genusfrågor är skittrista och inte har lust att bry sig om det alls, vare sig då de spelar, läser, ser på film eller i andra sammanhang. Om det inte är din likör, så låt bli. Men tyvärr finns det en anledning till att frågan ofta lyfts av diverse olika skribenter i recensioner, debattartiklar eller för all del i ledaren. Tycker dock att det är en viss skillnad på hbt- och genusfrågor, men, men... Ledaren hade heller ingen koppling till förhandstitten på Western, utan hbt-frågorna lyftes i samband med diskussionen om hur onlinespel behandlar sexuella minoriteter. Två för oss olika sammanhang.

Sedan kan vi inte låta bli att hosta något om stenar och glashus. Eller har man ryggen fri bara för att man stoltserar med grabbighet som val och mål med sitt spel?

/anders & tove

 

[CapnZapp]

Det är säkert många som tycker att genusfrågor är skittrista och inte har lust att bry sig om det alls, vare sig då de spelar, läser, ser på film eller i andra sammanhang.

Ja, reflexmässiga utfall mot varje könsstereotyp är väldigt tröttande.

Rollspel som ignorerar frågan (verkligen inte bara D&D) är marginellt bättre (om så bara för att jag som kund slipper allt tjafs om "vilka modifikationer är realistiska". Inte ett starkt argument, medges - jag sade ju också "marginellt").

Det är för mig helt okontroversiellt att avbilda revolverpersoner som just män. Ett spel som Western ska inte behöva (och ska inte åta sig) stå till svars för vår världs kvinnoförtryck.

Tacka vet jag TV-serier som Rome; som inte väjde för ängslig politisk korrekthet (genom att låta damerna springa ut och slåss) eller räddhågset undvika att kunna kritiseras för att nakna kvinns säljer (genom att skyla damerna*) men som inte heller dolde (i min gissning en universalsanning) som att starka kvinnor ofta styrde och ställde.

*) lika mycket som herrarna. Inte för att herrarna var värst skylda (eller hur nu man stavar till det ordet)

 

[Nässe]

Tacka vet jag TV-serier som Rome; som inte väjde för ängslig politisk korrekthet (genom att låta damerna springa ut och slåss) eller räddhågset undvika att kunna kritiseras för att nakna kvinns säljer (genom att skyla damerna*) men som inte heller dolde (i min gissning en universalsanning) som att starka kvinnor ofta styrde och ställde.

Grymt bra serie och håller helt med dig. Såg första och andra sässongen nyligen och tänkte rätt ofta på att man visade mängder av kvinnliga könsorgan men inte en endaste snopp, konstigt...

 

[krank]

Grymt bra serie och håller helt med dig. Såg första och andra sässongen nyligen och tänkte rätt ofta på att man visade mängder av kvinnliga könsorgan men inte en endaste snopp, konstigt...

Det är för övrigt något som faktiskt tilltalade mig med Watchmenfilmen: kuken. Datoranimerad, men ändå - det är sällan man ser kukar. Fittor finns ju lite varstans.

Framför fler kukar i media. Det är väl inte bara heterosexuella män och homosexuella kvinnor som ska få se naket i deras smak?

 

[Ymir]

Rome har en scen med en stor kuk i closeup, och minst en övrig scen med manlig full frontal nudity. Så riktigt så stor dubbel standard som du vill implicera råder det faktiskt inte i serien.

- Ymir, upplyser

 

[Beastslayer]

Framför fler kukar i media. Det är väl inte bara heterosexuella män och homosexuella kvinnor som ska få se naket i deras smak?

Är det här ett halvt kliv ut ur garderoben?

 

[krank]

Är det här ett halvt kliv ut ur garderoben?

Min garderob är urkliven sedan flera år tillbaks. Bisexuell, så jag står i flera garderober.

 

[Nässe]

ah, ok, de missade jag helt...

 

[Oscar Silferstjerna]

Som huvudförfattare till Westerns New York-bok har jag självfallet också tänkt på könsroller i Western och i 1800-talets Amerika generellt.

Det som gör det hela lite komplicerat är att Västern-genren - och då tänker jag på filmer och böcker - har en stereotyp, rätt mansgrisig syn på kvinnor. Bilden av indianer och svarta är också ofta svåra att förlika sig med, det smyger sig in kolonialistiska föreställningar in i minsta detalj. Allt det här utgör en utmaning för den som skriver saker till rollspelet Western. Man måste välja en egen väg och medvetet ta ställning. Samtidigt som vi nog alla gärna vill undvika de politiskt korrekta pekpinnarna. Det är svårt, men jag tror att det går!

New York 1877 - både i Western och i verkligheten - skiljer sig en hel del från resten av Amerika. Vad gäller just könsroller känner jag att jag får en hel del gratis av den historiska researchen: många kvinnor i New York var starka, egensinniga personer som gjorde saker som inte var möjliga på andra platser. Exempelvis var en av Amerikas mest framgångsrika brottslingar, Fredericka "Mother" Mandelbaum, kvinna och styrde över ett stort, Manhattan-baserat brottssyndikat. I spelsituationer tänker jag mig att New York-kvinnorna - i den undre världen, i överklassen, på fabrikerna - kommer att ha väl så intressanta möjligheter som männen att agera. Och det är väl kanske just det som är haken: att ges möjligheten att agera på ett intressant sätt. Det saknar jag bland de kvinnliga karaktärerna i många andra rollspel.

 

[Arfert]

Det där (om hur man ska få in spelbara kvinnliga rollpersoner, som har möjlighet att agera hyfsat fritt) är ju ett problem i många historiska rollspel, om man vill hålla sig någotsånärt historiskt korrekt. Ofta får man beskriva "så här var de för de flesta" och sedan peka på undantag, och VARFÖR de var undantag.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det där (om hur man ska få in spelbara kvinnliga rollpersoner, som har möjlighet att agera hyfsat fritt) är ju ett problem i många historiska rollspel, om man vill hålla sig någotsånärt historiskt korrekt. Ofta får man beskriva "så här var de för de flesta" och sedan peka på undantag, och VARFÖR de var undantag.

Jag tror faktiskt att Västern-filmerna ger en DELVIS felaktig bild av kvinnans undanskuffade position i 1800-talets Amerika. Visst, det var knappast något jämställt samhälle, men i det jag har läst om New York framgår också att det fanns många som struntade i konventionerna och gjorde som de ville - oavsett om de var kvinnor, svarta, barn, homosexuella, dvärgar eller andra i strukturella underlägen.

The Whyos, som det största och mest välkända kriminella gänget på Manhattan under sent 1870-tal, var en multietnisk (men irländskt dominerad) sammanslutning där även kvinnor hade viktiga positioner. Över huvud taget verkar den undre världen med sina opiumhålor och skumma dives ha varit en värld där man kunde pröva nya roller och utmana det etablerade. Troligen för att man även i övrigt utmanade samhället.

Särskilt spännande i det här perspektivet är opiumhålorna där alla slags människor träffades och umgicks tämligen prestigelöst. Alla delade ju samma farliga last. En miljö som säkert är en föregångare till senare tiders undergroundkulturer.

 

[Mogger]

Jag tror faktiskt att Västern-filmerna ger en DELVIS felaktig bild av kvinnans undanskuffade position i 1800-talets Amerika.

För att inte tala om den felaktiga bilden av svarta, latinamerikaner, emigranter, indianer m.fl. Man får vara medveten om att det är stor skillnad på vilda västern som västerländsk filmgenre, och den historiska västern.

 

[Simon]

Det där (om hur man ska få in spelbara kvinnliga rollpersoner, som har möjlighet att agera hyfsat fritt) är ju ett problem i många historiska rollspel, om man vill hålla sig någotsånärt historiskt korrekt. Ofta får man beskriva "så här var de för de flesta" och sedan peka på undantag, och VARFÖR de var undantag.

Sen är det där problemet till stor del en fråga om perspektiv. Jag menar, oavsett hur förtryckande historisk verklighet man befinner sig i så är ju varje kvinna huvudperson i sitt eget liv, med sina aktiva drivkrafter, sina relationer och sina antagonister. Jag har numera helt släppt inställningen att en förtryckt position i samhället skulle innebära att man är ospelbar i rollspel. Det är ett författarperspektiv som behandlar alla kvinnor i settingen som objekt eller tillhörigheter som är mest problematisk. Kan jag känna.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tror att den grundläggande utmaningen i skapandet av nya Western-berättelser (rollspel och all annan fiktion) ligger i att förhålla sig till det ramverk som handlar om genre. Det finns vissa förväntningar på genren som har med kön och etnicitet att göra. Eftersom genren kommer ur ett kolonialt sammanhang - billiga romaner med populära, koloniala berättelser om de vitas erövring av Amerika - följer det "på köpet" med en massa mossiga föreställningar om hur folk ska bete sig. Det sitter djupt i hela dramaturgin.

Men det går också att göra spännande saker med genren. Jag tycker att filmen om killen som sköt Jesse James (kom för ett par år sen) på ett mkt intressant och subtilt sätt prövar genrens gränser. På ytan är det ett gängdrama om en välkänd brottsling, men istället för att vara enkla stereotyper är karaktärerna mångfacetterade och motsägelsefulla. Jag tror faktiskt också att man inte behöver vara särskilt queer-intresserad för att se de homoerotiska undertoner som finns i filmen. Eller handlar det bara om en svag människas villkorslösa beundran? Var går gränsen? Jag vet faktiskt inte vilket. Men det blir ett spännande drama.

Vad gäller rollspelet Western tror jag på att både behålla genrens filmiska arketyper såsom revolvermän, sheriffer och dammiga salooner och lägga till sådant som kanske har mer med den historiska verkligheten att göra. Ett konkret exempel: det kan ju vara både roligare och mer historiskt korrekt om inte alla kvinnorna på saloonen är sexobjekt och/eller prostituerade. Och skulle de vara det är det ju alltid trevligt om de gör något man inte väntar sig.

Jag håller för tillfället på att spåna kring kommande Fenix-material om New York. Där ämnar jag utmana en annan stereotyp, som finns i nästan alla rollspel. Ni kommer att inse vad när ni ser artikeln...

 

[Arfert]

Sen är det där problemet till stor del en fråga om perspektiv. Jag menar, oavsett hur förtryckande historisk verklighet man befinner sig i så är ju varje kvinna huvudperson i sitt eget liv, med sina aktiva drivkrafter, sina relationer och sina antagonister. Jag har numera helt släppt inställningen att en förtryckt position i samhället skulle innebära att man är ospelbar i rollspel. Det är ett författarperspektiv som behandlar alla kvinnor i settingen som objekt eller tillhörigheter som är mest problematisk. Kan jag känna.

Ja, givetvis. Fast en del settingar är svårare än andra, i alla fall ur "vanligt" rollspelsperspektiv där spelarna ska kunna fungera som en "äventyrande" grupp tillsammans. Kan till exempel vara struligt om settingen är antika Grekland. 1800-talets USA är såklart betydligt enklare med sin mer öppna struktur och sociala rörlighet.

När det gäller New York så var det paradoxalt både mer fritt och betydligt mer kvävande för kvinnor än andra delar av Nordamerika, beroende i vilket sammanhang man befann sig.

Nu har film-western dissats här i tråden, men jag tycker att ett "film-western" är en bra utgångspunkt, eftersom man kan ta sig vilka friheter som helst... inga problem att slänga in kvinnliga revolvermän, samurajer på vift, svarta sheriffer, eller var sjutton om man vill, bara det gör spelandet bättre, och passat vad man vill ha.

 

[Ögat]

Det problematiska är väl också att det är just film-western som har gjort att vi har ett western-rollspel, eller för den delen att vi ens är intresserade av vilda västern idag.

Alltså tror jag att för varje ny målgrupp man attraherar, alienerar man den ursprungliga gruppen lite. Hur galet och fantastiskt tex Deadlands än är, har det i mina ögon aldrig känts som en succé.

 

[Arfert]

Det problematiska är väl också att det är just film-western som har gjort att vi har ett western-rollspel, eller för den delen att vi ens är intresserade av vilda västern idag.

Alltså tror jag att för varje ny målgrupp man attraherar, alienerar man den ursprungliga gruppen lite. Hur galet och fantastiskt tex Deadlands än är, har det i mina ögon aldrig känts som en succé.

Jag vet inte om det är ett problem egentligen... man kan ju ha olika instruktioner i spelet för olika slags spelstilar. Personligen så gillar jag just att man spelar myten på olika sätt... själv skulle jag köra nån slags Blueberry-stuk på spelet.

Deadlands känns mest som en bra idé på papperet... för mig då.