George RR Martin i hetluften efter rasistiskt beteende under Hugo awards

[Dr_Dängrot]

George RR Martin called out for being racist at the Hugo Awards

The author dug himself in deeper when he seemingly posted a non-apology on Twitter

www.google.se

 

[krank]

Det här är vad jag tycker:

• Inte det värsta beteendet jag sett. Inte the end of the world. Inte ett aktivt ställningstagande till förmån för white supremacy. Grejer som mestadels kan, om man vill läsa generöst, betraktas som klumpiga klantigheter och en oförmåga att läsa rummet.
• Även den generösa läsningen framställer inte direkt Martin i speciellt positivt ljus. I bästa fall är han alltså nonchalant. Att i en INSPELAD grej inte få till folks namn är rätt respektlöst. För egen del skulle jag gjort mitt bästa, gjort så många tagningar som behövdes, och inte skickat in förrän någon som kan sin skit bekräftat att jag fått till namnen rätt. Och om jag inte kan få till namnen oavsett hur mycket jag försöker, eller om jag inte har tiden som krävs för det antalet tagningar eller whatever – då får jag ursäkta mig och säga att "nej, jag kan tyvärr inte sköta det här uppdraget".
• Är det verkligen så himla svårt att be om ursäkt när man märker att folk blir sårade eller upprörda över något man gjort? Jag menar, jag vet att det finns folk som tycker det, men jag har väldigt svårt för den inställningen. Jag har stött på folk som tycker att det är "emotionell utpressning" att tycka att de borde be om ursäkt även när deras intention inte var att såra eller skada. Som om intention gjorde allt bra igen, liksom.

Jag vet inte. Det är ingen jättegrej för mig, det här. Men jag tycker att det är lite töntigt gjort av Martin.

 

[cogitare]

Jag är mer upprörd över att Winds of Winter "aldrig" verkar komma ut.

Har svårt att jobba upp någon riktig irritation över detta. Min magkänsla är "storm i ett vattenglas", men jag är nog inte rätt person att döma av...

I min erfarenhet är amerikaner lite extra dåliga på uttal. Vad gäller den omnämnda författaren har jag ingen aning.

Cog.

 

[Dr_Dängrot]

Håller med om att jag inte ser det som en big deal , mer än att George RR Martin vart jävligt osmidig , äldre vit man out of touch med sin omgivning liksom .

Jag kan tycka att George RR Martin borde vara lite smidigare och be om ursäkt till dom fans han gjort upprörda om inte annat så iaf för att skydda sitt varumärke .

När man är en offentlig person så bör man tänka på sin framtoning , man har inte lyxen av att kunna agera som man vill i det fördolda då allt man gör och säger analyseras av allmänheten

 

[krank]

Jag kan tycka att George RR Martin borde vara lite smidigare och be om ursäkt till dom fans han gjort upprörda om inte annat så iaf för att skydda sitt varumärke

Ja alltså, en ursäkt är liksom… gratis. Man får svälja förtreten lite, men jag tycker överlag att det är bättre att göra det och be om ursäkt, även när man egentligen tycker att man har rätt. Som allra minst signalerar det respekt och att man på någon liten minstanivå ändå bryr sig om den andres åsikt och känslor. Min erfarenhet är att ursäkter är guld värda när det gäller att gjuta olja på vågor och i mellanmänskliga relationer överlag. Funkar inte alltid eller mot alla ofc, och på hela stora internets finns det alltid de som tycker att ingen ursäkt någonsin är tillräcklig, men… På det hela taget.

 

[Gurgeh]

Det krävs nog lite mer än att uttala namn fel, och nämna en gammal död författare som var ett svin, för att jag ska tycka att det är rasism. Det är dumt, naturligtvis, men knappast rasistiskt.

 

[krank]

Rasism är en sån där grej som jag har svårt att säga liksom binärt "det här är rasism, det här är det inte". Och jag tycker inte att det urvattnar begreppet att prata om rasistiska delar av även grejer som inte har så mycket rasism. Om jag får ett litet blåmärke gör det ju ont – inte lika ont som det gör att bli sparkad i pungen, men ingen tycker (tror jag) att man inte ska säga att blåmärket gjorde ont.

Jag kan absolut tänka att det kan finnas lite omedveten rasism i att karln inte brydde sig om att få till folks namn rätt. Jag vet inte hur noga han är med att få folks namn rätt när de inte heter namn han tycker är konstiga eller svåruttalade (vilket jag antar är skälet till de felaktiga uttalen, I dunno).

Jag vet inte om jag heller tycker att agerandet är så super-rasistiskt. Jag tycker att det finns något nyttigt i att fundera kring vilkas namn vi har svårt att uttala och varför, och ifall det finns rasistiska strukturer där.

 

[Conan]

Enda rasismen jag kan urskönja är kravet att han som vit måste kunna uttala för honom främmande namn korrekt. Tror inte för ett ögonblick att han hade rasistsmetats på såna absurda grunder om han inte var vit.

 

[Dr_Dängrot]

Det som jag kan tycka som kanske kan ses som lite sunkigt är det faktum att han hyllade en död sci-fi författare som utpekats som facist .

Dock är det där en väldigt svår balansgång är jag anti-semit för att jag älskar hp-lovecraft med tanke på att karln var en rage:ing anti-semit .

Kan man bli guilty by association

 

[krank]

Det som jag kan tycka som kanske kan ses som lite sunkigt är det faktum att han hyllade en död sci-fi författare som utpekats som facist .

Dock är det där en väldigt svår balansgång är jag anti-semit för att jag älskar hp-lovecraft med tanke på att karln var en rage:ing anti-semit .

Kan man bli guilty by association

Där tänker jag att man kan välja sina tillfällen litegrann. Jag skulle inte välja att hylla Lovecraft om jag stod och snackade på en prisgala för ett pris som nyligen bytt namn från "Lovecraftpriset" för att man inte ville hylla en rasist till exempel.

Jag tänker att även med en ganska generös tolkning så var det en smula… tondövt.

 

[Dr_Dängrot]

Enda rasismen jag kan urskönja är kravet att han som vit måste kunna uttala för honom främmande namn korrekt. Tror inte för ett ögonblick att han hade rasistsmetats på såna absurda grunder om han inte var vit.

Samtidigt som en offentlig person som är verksam i det offentliga rummet så har du ändå någon form av socialt ansvar och bör sålunda välja hur du agerar och talar med omsorg .

 

[Caligo]

Länk till hans tal?

 

[Man Mountainman]

Ja alltså, en ursäkt är liksom… gratis.

En ursäkt innebär indirekt att man medger att kritiken var befogad. Om man då tycker kritiken var orimlig -- antingen för att man inte anser sig ha begått något misstag, eller för att man tycker att kritiken var orimligt hätsk i förhållande till misstaget -- men ändå ber om ursäkt så har man agerat principlöst och fegt och varit oärlig mot sig själv. Det kan jag tycka är ett ganska högt pris att betala.

 

[Dr_Dängrot]

En ursäkt innebär indirekt att man medger att kritiken var befogad. Om man då tycker kritiken var orimlig -- antingen för att man inte anser sig ha begått något misstag, eller för att man tycker att kritiken var orimligt hätsk i förhållande till misstaget -- men ändå ber om ursäkt så har man agerat principlöst och fegt och varit oärlig mot sig själv. Det kan jag tycka är ett ganska högt pris att betala.

Det handlar ju också om att vårda sin public image , då George RR Martin är en individ som är beroende av att en fanbase köper hans böcker , merch , vill se han på konvent mm mm så är det ganska viktigt att hålla sig väl med fansen

 

[Man Mountainman]

Det handlar ju också om att vårda sin public image , då George RR Martin är en individ som är beroende av att en fanbase köper hans böcker , merch , vill se han på konvent mm mm så är det ganska viktigt att hålla sig väl med fansen

Nu lär väl just Martin iofs vara set for life, hur mycket liv han nu har kvar att se fram emot...

Men visst, det finns alltid ett pris att betala. Här invände jag bara mot Kranks idé att en ursäkt är gratis.

 

[Dr_Dängrot]

Nu lär väl just Martin iofs vara set for life, hur mycket liv han nu har kvar att se fram emot...

Men visst, det finns alltid ett pris att betala. Här invände jag bara mot Kranks idé att en ursäkt är gratis.

Iofs lär ju inte Martin som du säger inte ha några ekonomiska bekymmer och med vacklande hälsa så kanske han inte har så långt kvar ändå .

Jag förstår din premiss om att en ursäkt inte alltid är gratis och att den kan komma till priset av ens egen självaktning om man nu anser att man inte agerat felaktigt men ibland kan det vara strategiskt smart att bära hundhuvudet och be om ursäkt även om man anser att man har rätt .

George RR Martin är en person som har en enorm fanbase som följer vartenda steg han tar och uppenbart var detta en issue för denna fanbase som tydligen var viktig nog att få en outrage över ,att då Martin inte gett en ordentlig ursäkt är ju så klantarschligt det kan bli och rent av socialt självmord .

 

[Man Mountainman]

George RR Martin är en person som har en enorm fanbase som följer vartenda steg han tar och uppenbart var detta en issue för denna fanbase som tydligen var viktig nog att få en outrage över ,att då Martin inte gett en ordentlig ursäkt är ju så klantarschligt det kan bli och rent av socialt självmord .

Möjligt, men observera att nu diskuterar vi huruvida Martins reaktion var strategisk, medan jag kanske var mer intresserad av ifall den var begriplig och förlåtlig (för att inte tala om rättfärdigad, men där skulle jag behöva veta mer om sakfrågan än jag egentligen orkar att ta reda på).

Men ska vi tala strategi: att stå på sig är en strategi, ibland får den dig att framstå som principfast och rakryggad, ibland som empatilös och oresonlig. Omvänt: att ge med sig är också en strategi, ibland får den dig att framstå som inkännande och resonabel; ibland som en karaktärslös syltrygg som vill vara alla till lags. Oftast är väl bägge sanna, i ögonen på olika personer. Vad som är den rätta strategin för din egen del i varje givet tillfälle är inte så lätt att avgöra. I mångt och mycket handlar det väl om vem du vill vara, hur du vill se på dig själv, och vem du vill associera dig med.

 

[Troberg]

Det krävs nog lite mer än att uttala namn fel, och nämna en gammal död författare som var ett svin, för att jag ska tycka att det är rasism. Det är dumt, naturligtvis, men knappast rasistiskt.

Instämmer. Jag tycker att det var en storm i ett vattenglass, samtidigt som det finns så många så mycket värre exempel som man hade kunna lägga så mycket mer energi på.

Dessutom, att ge credit till en av föregångarna inom SF, även om han hade för hans tid ganska typiska åsikter som känns unkna idag, känns inte konstigt. Feck, varenda gång någon bekant har en hund som dött så skickar jag Kipling dikt "The power of the dog", och det innebär inte att jag för den sakens skull delar Kiplings väldigt unkna åsikter (se tex "The white man's burden"...), det innebär bara att "The power of the dog" är ett känslomässigt mäktigt ode till hunden.

Det var annorlunda förr, och man kan uppskatta deras verk även om man inte uppskattar personen. Feck, jag läser Orson Scott Card, fast han är ett monumentalt rövhål. Han är en bra författare (ibland). Jag ser bara till att jag inte betalar för böckerna...

 

[krank]

En ursäkt innebär indirekt att man medger att kritiken var befogad. Om man då tycker kritiken var orimlig -- antingen för att man inte anser sig ha begått något misstag, eller för att man tycker att kritiken var orimligt hätsk i förhållande till misstaget -- men ändå ber om ursäkt så har man agerat principlöst och fegt och varit oärlig mot sig själv. Det kan jag tycka är ett ganska högt pris att betala.

Ja, jag är medveten om att du har den åsikten, sedan våra tidigare diskussioner. Jag håller inte med alls. Jag tycker till att börja med inte att man kan säga att kritik antingen är "befogad" eller "inte befogad". Den är oftast ärligt menad, och bygger på någon form av känsla hos avsändaren.

Det du beskriver tycker jag känns lite väl stolthets- och hederskultur:igt. Att sätta sin egen stolthet framför att ha en fungerande kommunikation och visa respekt för sina medmänniskor tycker jag inte är ett speciellt konstruktivt förhållningssätt. En ursäkt är, oavsett om man håller med om kritiken eller inte, ett sätt att deeskalera situationen så att man kanske kan ha en civiliserad diskussion. Att försöka diskutera med någon som är i affekt är sällan speciellt görbart, alltså bör första steget vara att deeskalera och hjälpa personen ur affekt.

Det förhållningssätt du beskriver leder ju bara till en eskalering. Och är det så man vill leva sitt liv – omgiven av hätska eskaleringar – så är väl jag inte den som ska komma och säga annorlunda. Men jag tycker att det verkar vara en rätt jobbig och konfliktfylld existens.

 

[krank]

Men ska vi tala strategi: att stå på sig är en strategi, ibland får den dig att framstå som principfast och rakryggad, ibland som empatilös och oresonlig. Omvänt: att ge med sig är också en strategi, ibland får den dig att framstå som inkännande och resonabel; ibland som en karaktärslös syltrygg som vill vara alla till lags. Oftast är väl bägge sanna, i ögonen på olika personer. Vad som är den rätta strategin för din egen del i varje givet tillfälle är inte så lätt att avgöra. I mångt och mycket handlar det väl om vem du vill vara, hur du vill se på dig själv, och vem du vill associera dig med.

Och vad man helst misstas för: en "syltrygg" eller någon som är empatilös och oresonlig. Och jag tror att jag personligen hellre omger mig med människor som är mjuka och empatiska "syltryggar" än med folk som är "principfasta" och envisa och oresonliga. Det blir en alldeles för hård och manlig miljö för mig. Men to each their own, antar jag.

En ursäkt är liksom ingenting som ger några egentliga konsekvenser annat än kanske en lite sårad stolthet/ego. I allra värsta fall kanske någon på internet tycker att man är en "syltrygg". Det blir liksom inga vbidare långsiktiga effekter – inga semipermanenta konflikter, inga ekonomiska förluster. Det är inte som att en ursäkt betyder att man förlorar jobbet eller inte längre är välkommen på vissa forum.

Att envetet hålla fast vid sina pickadoller ger ju konsekvensen att man eskalerar och skapar konflikter, och kan definitivt göra att man blir av med materiella möjligheter.