Nekromanti Gerillan som de goda i Star Wars och i fiktion

[Skarpskytten]

Det är Scars brist på respekt för balansen (som Mustafa & c:o tjatar om) som orsakar svälten. Hela budskapet är att hitta sin i plats in the circle of life. Hitta din klass på samhällsstegen och håll dig där, annars kommer den utvalda monarken och bränner upp dig och ditt anhang!

Fast Mustafas "balans" och "cirkel" är blott överklassens hyckleri, en förtryckares tunt maskerade försök att dölja de verkliga maktförhållandena i samhället: jag äter dig, dina kompisar och dina barn, hundratals av er under mitt liv, men jag dör en dag och blir gräs som räcker till - en måltid för en av er. Du ska alltså vara tacksam! Och kom ihåg: världen kan inte vara på ett annat sätt! Påstår du det så kallar jag dig "extremist".

En bättre metafor för maktförhållanden i ett kapitalistiskt samhälle får man leta efter. Och att alla djuren bara går runt och älskar kungen som ser dem som mat är ett lysande exempel på det som i marxistisk teoribildning kallas för hegemoni (eller falsk medvetande, men det begreppet bör slängas på historiens skräphög).

Och då har vi inte ens börjat på det här med ärvd makt uppbackad av rått, naket våld. Musafa är en självgod hycklare, och som sådan fångar han ganska väl in arvsmonarkins kärna.

Problemet med Scar är inte hans uppror, utan hans metoder och att han bara ersätter ett förtryck med ett annat. Vilket vi vet historiskt sett tenderar att hända när en grupp tar makten från en annan med våld. (Jag läser om ryska inbördeskriget nu, och Lejonkungen funkar rätt bra i det sammanhanget; Musafa = tsarväldet, Scar och hyenorna = bolsjevikerna, alla andra djur = det ryska folket).

 

[2097]

Lejonkungen är gjord för att skildra Scars gäng som onda och etablissemanget som gott. Det är uppenbart i hur animationen är frame:ad och färglagd, hur musiken är lagd osv. Jag tycker inte om den filmen.

 

[Skarpskytten]

Lejonkungen är gjord för att skildra Scars gäng som onda och etablissemanget som gott. Det är uppenbart i hur animationen är frame:ad och färglagd, hur musiken är lagd osv. Jag tycker inte om den filmen.

Lejonkungen är en überrojalistisk fantasi, den mest vidriga film jag på rak hand kan komma på att jag har sett. (Den kan jämföras med Klas Klättermus, där växtätarna istället övertyga köttätarna - räven, igelkotten - att det ligger i deras eget intresse att sluta äta upp folk. Viva morötter!, det är ett slagord för en bra revolution).

Den här tråden har dock fått mig att undra om jag inte helt har missförstått Star Wars också; eller, snarare, om inte George Lucas är en lika stor klåpare som de som gjorde Lejonkungen i termer av att inte riktigt lyckas tänka igenom premisserna för sitt eget berättande.

 

[God45]

Alltså. lejonkungen är amazing som Hamlet för barn. För alla är vagt kassa och det är magiskt att vara kungen och det finns spöken. Så medan en politisk läsning gör Lejonkungen osmaklig även för en konservativ som jag själv... Så bör man inte göra en seriös politisk läsning av en barnfilm om lejonen och deras kungariken där en huvudperson är ett vårtsvins hippie som ligger med en surikat och fiser ofta.

 

[Skarpskytten]

Du har självklart rätt i att man inte gör sig själv en tjänst genom att läsa barnfilm politiskt. Men jag har svårt att inte göra det. Samma sak med litteratur. Jag brukade älska Sagan om ringen (som den hette förr i världen), men ju äldre jag blir desto svårare har jag för Tolkiens politik. Den stör hela tiden min läsning, även om jag försöker hålla den ifrån mig. Och det var mot min sista läsning av Ringarnas herre som GRRM var en sån ögonöppnare, fantasy där samhället och människorna fungerar (mer eller mindre) som i verkligheten. GRRM har petat ned JRRT från förstaplatsen på min fantasylista, för den blir faktiskt bara bättre om man är en cynisk person.

 

[God45]

Du har självklart rätt i att man inte gör sig själv en tjänst genom att läsa barnfilm politiskt. Men jag har svårt att inte göra det. Samma sak med litteratur. Jag brukade älska Sagan om ringen (som den hette förr i världen), men ju äldre jag blir desto svårare har jag för Tolkiens politik. Den stör hela tiden min läsning, även om jag försöker hålla den ifrån mig. Och det var mot min sista läsning av Ringarnas herre som GRRM var en sån ögonöppnare, fantasy där samhället och människorna fungerar (mer eller mindre) som i verkligheten. GRRM har petat ned JRRT från förstaplatsen på min fantasylista, för den blir faktiskt bara bättre om man är en cynisk person.

Jag har mycket lättare för att göra en frikoppling mellan politiken som antyds i ett verk och verket. Om det inte är rent politiskt såklart, det är svårt att inte se politiken i Atlas shruged eller Narnia och ha din åsikt formad av den. Men där är det också poängen. Jag är typ 100% säker på att ingen med vilje har gått ur sin väg för att få in rojalistiska värderingar i Lejonkungen (även om de är extremt uppenbara) eller feministiska värderingar i Trollkarlen från Oz så jag filtrerar bort det (oavsett vad jag tycker om den faktiska politiken).

Sedan finns det såklart böcker där värderingarna är en stor del av vad jag tycker om. Tycker jag om Narnia mer eftersom jag håller med C.S. Lewis om hans syn på kristendomen? Jupp. Det är svårt att förneka det.

Rörande Martin och Tolkien specifikt

 

[Bolongo]

Vill ni snacka politiskt inkorrekta rebeller? Original-storyn för Buck Rogers är så problematisk att när de gjorde en ny tvserie på 80-talet ditchade de precis allt utom några karaktärsnamn och "man från idag transporteras 500 år in i framtiden"-grejen.