Nekromanti Gestalta Ebhron

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Eftersom det inte har kommit ut någon modul(någonsin?) Blir man tvungen att gestalta själv, hade då tänkt mig någon slags medelhavsstuk av det hela. En bild i Geografica mundana visar just ett hus i medelhavsstil, ungefär såhär http://www.morehouseplans.net/wp-content/uploads/2013/07/Simple-Mediterranean-House-Plans.jpg , byggt i ljust material, med en liten personlig touch av färgglada takpannor, målade med färger som t o m lila. Bilden är alltså olika medehalvskulturer som den sydeuropeiska, ottomanska, muslimska och väst- och östrom med en gnutta renodlad västerländsk fantasymiljö. http://fc06.deviantart.net/fs49/i/2009/214/5/b/Water_fantasy_city_by_Gold_copper.jpg

Tänkt mig öka de vanliga ebrhoniterna kraftigt(vanarer) då jag inte riktigt får ihop det med stora minoriteter som rauner. Eftersom Ebhron är så stort kan jag tänka mig att landet tidigare har bestått av olika länder/kulturer vilket fortfarande sitter kvar, norra Ebhron kan likna västra Mundana aningen mer.
När det kommer till religion förstår jag inte varför befolkningen i stort ska vara icke-troende som i Thalamur. Den thalaskiska staten vill ju att folket skall dyrka de styrande likt de forna Sovjet, men Ebhron har ju ingen sån här förtryckande tradition.

Så istället kan man skapa en stor mosaik av religion! Modulen Relgioner: Gudarnas kamp listar många gudar som knappt får något utrymme då stora etablerade religioner som Mhimtron, Daak, Jordemodern och samoriska läran mer eller mindre känns som statsreligioner. Men man skulle då istället göra det mer polytetiska som i det gamla Rom/Grekland, om man kollar i appendixet skulle man kunna skapa kluster av gudar, som elementargudarna Aerolus(luft) Dagori(havet) etc, kaos/ordning - Nomonoma & Duluth. Varje gud skulle ha sitt enskilda tempel, men sen skulle man också kunna skapa ett stort gemensamt tempel för t.ex de olika elementen.
Är inspirerad av temple district i Baldur's Gate 2, det gemensamma templet skulle kunna använda en symbol med olika streckade linjer som tillsammans bildar någon typ av stjärna eller pentagram.

Vill man vara fruktsam kan man be till Deva, vill man framgångsrika råna folk ska man be till Orcas, kan tänka mig att det också finns små altare utplacerade på gatorna. Det här öppnar också upp för äventyrsuppslag, politik och intriger då Ebhrons linje är att vara vetenskapligt/sekulärt och inte ha någon officiel statsreligion. Då måste Daakkyrkans utsände primod i Ebhron smörja systemet med middagar och gåvor för att ha något inflytande mot de andra religioner som också tävlar om inflytande.
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
I och för sig håller jag med om att mundana behöver bra polytheistiska makter (framförallt eftersom man har skapate ett gudasystem med objektivt existerande gudar), men jag tror inte att domängudar riktigt är vägen att gå. Tag hellre inspiration från de faktiska grekiska kulterna (eller varför inte den halvmoderna (anno 1900) hinduismen). Varje troende finner sin gud, såsom en franskkatolik finner "sitt" helgon, och denna gud låter man tillhandahålla allt man behöver. Därutöver har städer/gårdar/platser sina förbund med enskilda gudar, kollektivt. Relationen till den personliga guden är den som motsvarar aktivt deltagande i en carismatiskreligiös församling, medan relationen till en kollektiv platsbeskyddare handlar om obligatoriskt deltagande i ritualer, s.a.s. på kontraktsbasis.

Om du söker en grekisk modell för religionen, är mitt förslag att du väljer arkitektur från någon helt annan stans. Mitt recept brukar vara
1. Kulturinfluens 1: något häftigt jag vill inkludera
2. Kulturinfluens 2: något annat häftigt jag vill inkludera.
3 Kulturinfluens 3: som ovan.

4. Sammanställ 1-3.

5. Välj strukturkultur, från någonting annat än de ovanstående. Det här handlar om hur samhället är organiserat, hur man tänker i folkdjupen med mera. hitta anledningar till varför elementen i 4. kan inkorporeras.

6. Välj fasadkultur, från någonting annat än de som använts i 1-5. Det här handlar om hur folk klär sig, hur de talar, hur arkitekturen ser ut, med mera.

7. Fyll med viktiga förhållanden och slper, från någonting annat än vad som har använts i 1-4, 6.

Exempel:
1. Den preussiska junkerklassen är cool. Det handlar om semislavägare, som har en stark krigarorientering och totaldominans över byråkrati och militär, och små ekonomiska möjligheter i jämförelse med furstar.
2. Grekiska kultiska vanor är coola. Som beskrivet längst ovan.
3. Stadsstatsdiplomatin kring neobabylonierna är cool. Det handlar om dagligkorrespondans via lertavlor och löpare, med personliga brev, och lerkuvert omöjliga att bryta och återförsegla. Faktioner inom fakitoner inom faktioner, och en falsk jämlikhet uttryckt i familjetermer (broder kung, syster kung, äldre/yngre syskon kung, fader/moder kung; Kung könsbestäms inte).
4. En stark riddarklass med svag moral och bred dominans; personlig relation för de allra flesta till flertalet småtempel och kulter, medan den officiella relgionen är svag och cermoniell; bred diplomati som har stark sekretess. Falsk jämlikhet bland de allra starkaste, som förhindrar någon egentlig gruppering.
5. Sassaniderna är en häftig strukturkultur.
De hade ett extremhierarkiskt kastsamhälle med ett tjockt överdrag av civilisation och etikett; och samtidigt extrema styrkor i konstitutionella och civila rättigheter. Det innebär att varje artighet ges personer högre kast, men däremot ingen praktisk makt - bonden krälar villigt i stoftet (liksom adelsmannen inför fursten) men båda vägrar att betala skatt, och det finns lite som de i högre rang kan göra för att ändra saken utan att det tar hus i helv.te.
Barbarer fungerar som en lubrikant, och regenterna gillar att anställa dem för att genomdriva sin vilja.
Vi kan utan problem slänga in junkerklassen som en separatklass nedanför den mäktiga adeln, men socialpolitiskt ovanför de skickliga skrivarna och de stormrika handelsmännen. Diplomatin kan utan problem inkluderas, och mår gott av den breda överklassen, som vägrar låta sig inordnas i starka statssystem. De många templen, hemliga kulterna, och de starka offentliga ceremonierna är samtliga goda platser att mötas och intrigera, och kan förklara den separatistisk-elitiska kaballaordens dominans över subkontinenten: de är den enda kraft alla formellt accepterar, även om deras faktiska makt är relativt liten.
6. Fasadkultur: Modern mexikansk. De där neorenässansvillorna, i kombination med primitiva småhus, trädgårdar, dödstematik och en läggning mot det dramatiska.
7. Struktur/Interna relationer: använd centralasien/indien/persien under det stora spelet. Enksillda agenter och regenter kopieras direkt, dock endast om de är stationerade i området. De lokala furstarna är de interna ebhronitska faktionerna. Britterna motsvaras av de invigda i någon av kaballaordens många organisationer. Ryssarna motsvaras av "Västerländska" (Sabriska? Thalaskiska? Jargiska? Cirefaliska?) faktioner som försöker ta makten genom att förföra enskilda furstar.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Kom för all del på dina egna grejer, det är awesome, och Ebhron uppmuntrar verkligen till det!

Men en del officiell info om Ebhron kommer sannolikt att publiceras inom en relativt överskådlig framtid som del av ett pågående Eon-projekt. Lite kort om några grundläggande drag och inspirationskällor kan kanske ändå vara intressant?

- Ebhron har väldigt många invånare jämfört med de flesta andra länder i Mundana och dess städer är enorma, på ett sätt som för tankarna till antika Rom och 1700-talets Edo.
- Kulturella inspirationskällor är många men i synnerhet Indo-grekerna; greco-buddhismen, Kushanriket, Gandhara etc, dvs Indien med en fernissa av antika Grekland och andra hellenistiska kulturer. Det här kan väldigt förenklat kanske ses som att Ebhrons imhemska kultur är pseudoindisk men genom årtusendena tagit mycket inspiration från colonisk (dvs pseudogrekisk) kultur.
- Daaktron är en ny fluga som oroar statsmakten, jfr Tokugawa-periodens Japan. I forntiden fanns en stor religion/filosofi kallad Taranismen grundad runt en vishetslärare och prinsessa från staden Rigadava, men denna lära har varit på kraftig nedgång i många sekler.
- Det finns en djup inre konflikt mellan Kabalan och militären. Denna konflikt har mattats av idag men var väldigt väldigt aktuell för tvåtusen år sedan när en slags krigsherrar kallade Tarasharer hade mycket inflytande i Ebhron och försökte skapa ett imperium i Arkipelagen och bland skuggorna och ruinerna på den Östra kontinenten.
- Likt Indien består Ebhron av ett enormt antal olika gamla riken, och det finns fortfarande väldigt starka lokala kulturer, religioner och identiteter som härstammar från de forna stadsstaterna.
- Ebhron är administrativt uppdelat i kommanderier, likt antika Kina. Statsmakten är byråkratisk, monolitisk och meritokratisk, det med a'la Kina. Förr under Tarasharerna hade man någon slags satrapsystem med massor av lokal autonomi men efter debaklet som Tarashareran slutade i lärde Kabalan sig att detta var en dålig idé om de hade ambitioner på att sitta kvar vid makten för evigt (which they do).
- Trots en officiellt isolatonistisk politik finns det flera element i Ebhron idag som har ambitioner på att återerövra dels Stora Arkipelagen, som ryktes ifrån en i det episka Tarasharkriget, och i synnerhet de förlorade rikena på den Östra kontinenten, som för länge sedan kollapsade och försjönk i legenddimma.
 

ermine

Warrior
Joined
8 Oct 2001
Messages
235
Location
Uppsala
Jag föreslog denna icke-kanoniska lösning för flera år sedan i en tråd om hur man kunde få fler länder i Mundana:

Ett annat sätt att få fler länder i Mundana är att modifiera det nuvarande Ebhron lite grann. Istället för ett jättelikt rike som förblivit stabilt i årtusenden under den upplysta Kabalaorden så skulle man kunna göra landet betydligt mer splittrat, så att det i praktiken påminner om det medeltida Italien eller Tyskromerska kejsardömet med flera små stadsstater, republiker, dvärgafästen och furstendömen som befinner sig i ständig maktkamp med varandra.

Kabalaorden har genom åren lyckats få en unik och mäktig ställning i landet och har i det närmaste ett inflytande som påminner om Katolska kyrkans i medeltida Italien eller kejsaren i Tyskromerska riket, alla erkänner åtminstone i teorin magikerorden som en slags högre auktoritet som inte får motsägas, men i praktiken har orden bara direkt makt över landets allra sydligaste delar. Alla furstar drar sig för att hamna i direkt konflikt med Kabalan, men magikerna aktar sig samtidigt för att allt för direkt utmana olika makthavare och försöker ofta medla i konflikter mellan olika parter. Ebhroniterna brukar nästan alltid alliera sig med varandra vid första tecken på hot utifrån och avskyr när utomstående försöker blanda sig i landets interna angelägenheter.

Kanske har det inte alltid varit på detta sätt, en gång i tiden kanske landet var ordentligt enat, men med tiden har det blivit allt mer decentraliserat.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
well, den idén rimmar ju helt klart ganska väl med det faktum att Ebhroniterna har kinesiska Qin-dynasti-kläder :gremsmirk:

"The world under heaven, after a long period of division, will be united; after a long period of union, will be divided. 話說天下大勢,分久必合,合久必分。 "


Med det sagt kan man väl lika gärna splittra Menon-Aun dock? Det fyller samma funktion men gör mindre våld på etablerad kanon (though Menon-Aun as written saknar ett snyggt samlande element a'la Kabalan).

Min spelgrupps tappning på Stora Arkipelagen, som kanske och kanske inte blir officiell nån dag, beskriver ett stort antal olika kulturer, statsbildningar och fraktioner och konflikterna runt ett -pågående- försök från Fraktionen på Oriton-Lohemo att bygga ett enat rike. Örådet fungerar som ett traditionellt förenande element, liksom universiteten och ninjasekten Maharathaïm, men slitningarna är minst sagt enorma då Arkipelagen består av en enorm flora av konstiga kulturer, religioner och intressen. Arkipelagen blir på så vis en slags kontrast till sin historiska ärkefiende Ebhron, i det att Arkipelagen aldrig riktigt lyckades enas (vilket i viss mån är Ebhrons fel)
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Fick en vidare idé om styret;

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tetrarki
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tetrark
http://en.wikipedia.org/wiki/Numeral_prefix
Tetrark
Ungefär fjärdedelsfurste, sedan går det neråt till exempelvis doceark - tolftedelsfurste.
Detta bildar det sedvanliga mönstret med Hertig-Greve-Baron som existerar runtom i Mundana. Cirefalierna har ju sina markfurstar(har jag för mig), som styr över en hel provins(=hertig), och jargierna har liknande titlar och system. Men en fjärdedelsfurste är snarare att betrakta som en vassalkung än en hertig.

Dessa "furstar" hjälper Kabalaorden att styra Ebhron delvis som en avancerad federation, samtidigt existerar det parallella ämbeten och titlar inom Kabalaorden(och provinserna) likt Thakalatribunalerna i Thalamur - också likt stormännen i Asharien som t.ex. har hand om jorbruk och liknande. Det gör att furstarnas makt beskärs av dessa kabalaämbeten - man kan kanske lägga till något extra ämbetessystem parallellt - likt vissa furstar i det tyskromerska riket som fick sina titlar direkt från kejsaren och således har en viss autonomi mot furstarna/arkerna.

Sedan får lägger man, för säkerhetens skull, till att arméen och dess överbefälhavare svarar direkt inför det stora rådet och dess kejserliga principus orbis - Athix Calas - så att inga konstigheter som separatism och statskupper inträffar :gremgrin: Dock kan dessa furstar/arker få ha sina egna styrkor - med reglerat antal soldater. Slutligen kan man också förslagsvis skapa någon typ av ottomanska janitsjarer - också parallellt eller knyta till Kabalaorden eller furstarna/arkerna. http://sv.wikipedia.org/wiki/Janitsjarer
http://static2.wikia.nocookie.net/__cb20111004125439/assassinscreed/images/4/4c/ACR_STORY_18.png
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
En vidarutveckling av konceptet vore kanske att skapa ett alternativ där Ebhrons överbefälhavare fungerar som japanska Shogun(http://sv.wikipedia.org/wiki/Shogun), men att denne endast vidhåller sitt verkställande ämbetsområde och således är helt underställd det stora rådet + principus orbis(iallfall den nuvarande), och inte som i verkligheten där den japanske kejsaren blev en marionettfigur. Likt den svenska försvarsmakten med sin stab av generaler och våran ÖB som ställs mot försvarsministern och dess ministerium.

Då kan man implementera en styrkedja som utgår från överbefälhavaren och neråt, där olika ämbeten och högre officerare är edsvurna och knutna till Ebhrons stora militära råd. Medan furstarna/arkerna har sin administrativa/verkställande/finansiella/organisatoriska del i det hela - men om det krisar ska högsta arméledningen ställa in sig hos rådet och principus orbis. Vill man göra en kupp måste man nog ställa in sig hos en fraktion i kabalans högsta råd - och därmed har man legitimitet.

Och då kommer vi till janitsjarerna - en samhällsklass med elitkrigare som officiellt arbetar tillsammans med arkerna/furstarna och deras egna trupper, men som alltmera kör sitt egna lilla race....

För övrigt; alla dessa funktioner,ämbeten och titlar får plats i Ebhron då landet har sisådär 10 miljoner invånare/ eller snarare 20 miljoner om man ska använda sig av ommodifierade siffror.
Och som det nämns har ju också Ebhron,(för säkerhetens skull?)två stycken huvudstäder; Charom och Ar-kabal - som tillhör landets sydligaste provins som är underställt Kabalaorden. Vilket skulle(enligt vissa källor) ge Ebhron 20 stycken provinser(+Kabalans egna sydliga provins), vilket ger tetrarkerna 5 st provinser var, som sedan delas upp mellan flera olika arker.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Min spelgrupp har tänkt sig att det fanns en slags tetrarker, tarasharerna, i Ebhron i det förflutna, men att spänningarna mellan dem och Kabalan urartade till en ohållbar nivå där tarasherna tillslut måste avsättas, efter att ha misslyckats med att bygga ett imperium åt sig själva i Arkipelagen och på kontinenten i öster.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Överlag känner jag mig skeptisk till hierarkiska positioner i Ebhron baserade på krigarkoncept, då landet i Eon as written inte varit i krig på två milennier (vilket givetvis måste redigeras till Eon IV, but still).

Jag tänker mig snarare en struktur med kommanderier a'la fornkina styrda av en komplicerad röra av olika typer av byråkrater, guvernörer, ståthållare och borgmästare.
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Förvisso kan man modellera om krigarklassen lite till att mer likna de gamla samurajerna - även om de också var krigare.
Är just kinas gamla styrningsstruktur jag vill åt:hgrin:

Att Ebhron inte varit i krig på 1000 år, har reviderats om. Dessutom har de för tillfället i offciella canonen stridit mot bl.a. Lalasta - som ockuperas. Ser man till det gamla Kina innan mongolerna(http://en.wikipedia.org/wiki/Yuan_Dynasty) så har Kina varit uppdelat i flera riken som slagits mot varandra. Och Ebhron som innan nuvarande statsbildandet bestod av flera olika riken, med olika kulturer som nu förvisso har blandats - men det har inte förhindrat tidigare inbördeskrig och utbrytningar(som vi har tillfört Mundana), Ebhron blir således mer heterogent än Kina - börjar ens spelare rota i gamla historiska böcker kan man hitta alternativa källor som inte ens vill kalla det senaste kriget för ett inbördeskrig - snarare ett befrielsekrig från en ockuptationsmakt - och där kommer det in med Kabalaorden som tyskromersk kejsarauktoritet/Påvestaten i Italien.
 

Telephalsion

Swordsman
Joined
13 Jun 2009
Messages
681
Jag gillar idén att Ebhron ska ha flera huvudstäder, det gör Ebhron mer udda jämtemot de övriga länderna. Det finns ett par länder i vår värld med flera huvudstäder. Exempelvis sydafrika som har fördelat huvudstadsansvaret på tre städer. Sen är det sed bland många länder att makthavaren har en sommarbostad, något som skulle kunna expanderas till Ebhron så att landet styrs från olika platser beroende på årstid.

Kanske är varje stor provins i princip självstyrande, men den övergripande makten flyttar mellan provinserna med jämna mellanrum, så att ingen provins blir förmer än någon annan.
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
ja, det skulle gå ihop om varje provins(förrutom den sydligaste, kabalastyrda)är "självstyrande" med sina arker/furstar men sedan tillkommer också kommanderierna med byråkrater,tjänstemän,borgmästare,ståthållare - ala forna Kina som är knutna till Kabalaorden, vilket skapar ett komplext styrningslapptäcke - men sa att byråkrati skulle vara smärtfritt? Jämfört med exempelvis Sverige är vissa andra länders byråkrati inte att leka med.

Delvis off-topic;

Angående Sydafrika ser fördelningen ut såhär:
Kapstaden - Lagstiftande, parlamentet håller hov
Pretoria - Verkställande, regeringens lekstuga
Bloemfontein - Dömande, högsta domstolen
+Johannesburg - största staden i Sydafrika
 

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Hjälp med Ebhronitiska agenter

Har bara använt ebhroniter sparsamt men har nu en pågående kampanj i en sabrisk koloni. RP är i maktposition och tänkte de ska få bemöta utländska agenter. Både cirefalier och thalasker har ett intresse att förstöra Consabers kolonialpolitik men jag undrar om inte även ebhroniter skulle ha ett intresse.

Vad jag förstår har Ebhron ett ogillande emot Daak kyrkans spridning men de har också egna planer för Stora Arkipelagen. Jag undrar om ni kan hjälpa mig med idéer vad agenter skulle vilja ställa till med. Även vilka slags specialkunskaper de skulle kunna ha. Vapen och magiska förmågor. Kanske lite ifrån ämnet men samtidigt ang Gestalta Ebhron
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Hjälp med Ebhronitiska agenter

Kool plott! Jag kan börja med det som kräver minst effort från min sida, dvs saxa stuff från min spelgrupps wiki.

Det här är en ofärdig artikel om det gigantiska krig som innebar slutet på Ebhrons kolonialism i Stora arkipelagen, men efterverkningar av denna era kan definitivt finnas än idag, och man kan lätt tänka sig intressen i Ebhron som är militaristiska och historienostalgiska och drömmer om att återigen bli en maktfaktor i Arkipelagen. Den primära drömmen för ebhronitiska militärer av idag, som jag tänkt mig det, är dock att återta det förlorade Khosala i fjärran östern. Det är dock inte orimligt att man fortfarande finner sig mer kapabel att plotta mot Arkipelagen än organisera expeditioner österut, eftersom Kabalan har ett förnuftigt intresse av att undvika poänglösa cock fights mot cthuluoida fasor, och hellre klurar på rent hypotetiska scenarier för återtagandet av Luberos. Med det sagt, utan vidare omsvep - Tarasharkriget:

Tarasharkriget var en episod i Stora Arkipelagens historia som utspelade sig mellan 7505 och 7585 Arkipelagisk tid, eller 5278-5358 enligt Kabalaordens tideräkning. Det var en enorm konflikt mellan Tarasharerna i Ebhron och de många stadstaterna och smårikena i Arkipelagen, varav de primära aktörerna var Nevash, Palam Dawu, Batu Oro och den lohemiska Norra alliansen. Krigets många komplicerade vändningar, allianser och aktörer krönikerades flitigt av samtida skribenter, och det ömsesidigt frekventa bruket av magi, lönnmord och innovationer som Jiddirin- och Tumega-skeppen drog sitt strå till för att cementera minnet av Tarasharkriget som en episod höjd över alla andra i termer av dramatik och ära.


Ebhron hade länge fört en aggressiv politik i Stora Arkipelagen, med begynnelse i kriget om Luberos mot Iset Azarmisherah redan tvåtusen år tidigare, och man hade på 7500-talet sedan länge upprättat kolonier på öarna Elo och Rana i Arkipelagens nordöstra hörn, aggressivt försvarade av Ebhrons mäktiga flotta. Tarasharerna i Ebhron hade kommit på kant med Kabalaorden efter de många kostsamma och blodiga krigen mot Kosala Deho i fjärran östern, och var ivriga att kompensera för sina misstag och fortsätta expandera innan Kabalan kunde driva igenom en mer isolationistisk politik. Ett första led i detta var erövringarna av Lalasta och Terne på 7200-talet arkipelagisk tid, genom vilka Ebhrons flotta kom att totalt dominera den östra halvan av Stormarnas hav. Stora Arkipelagen var svårt sargat efter splittringen av Phunguwes rike och De tusen öarnas krig, och tarasharen Eigaz Idomitherah, herre av Lalasta, konspirerade för att få till ett krig. Han lyckades, på ett sätt, men bara såtillvida att Kabalaorden skickade honom för att ta itu med Söderns torn på Luberos, varifrån han och hans mannar aldrig återvände.

I ett par sekler konsoliderade Ebhron det imperium man byggt upp, och Kabalaorden gav inga tecken på intresse för fortsatt expansion, annat än småskaliga och fruktlösa militära expeditioner mot Luberos och Chargulerna. Tarasharerna i Domharath gav dock inte upp, och fortsatte i hemlighet planera för en erövring av Stora Arkipelagen. De behövde bara en ursäkt att strunta i Kabalan och förklara krig, något som tillslut kom år 7505, när furst Dawon Dewando av Nevash lät angripa och bränna den ebhronitiska kolonin Trimhal på ön Boro. Tarashar Izix Ahadrubal avseglade omedelbart från Lalasta när nyheten nådde honom, och landsatte trupper i nordöstra Arkipelagen för att säkra Boro, Elo och Rana medan han skickade sin huvudstyrka mot Nevashs allierade stad Kope, och brände dess flotta när den låg i hamn. Detta inledde den första fasen av Tarasharkriget.

Kopes herrar, de två kungarna av Chayya, hade ännu inte förstått ebhroniternas avsikter, och begärde kompensation i guld och silver för sina brända skepp. Snart stod det dock klart att Izix Ahadrubals flotta härjade vilt på norra Pärlemorhavet, attackerande både Chayyanska och Nevashiska fartyg utan misskund, och man började tro att man hade att göra med en ensam tarashar som agerade på eget bevåg med sina styrkor. Efter flera månader av onskränkt ebhronitiskt härjande beslöt hövdingarna på Hema att man skulle ansluta sig till Nevash och Chayya i ett försök att jaga bort hotet. Ahadrubals löjtnant, strategos Parman Sabhathya, hade vid detta laget ockuperat Ovsul och Lo och styrt sin flotta mot Liro, där hans styrkor mötte Nevashs och dess allierade i en serie blodiga slag till lands och till sjöss, och strategosen fann sig tillslut inringad på Liro, med sina fartyg sänkta, erövrade eller skingrade. Men bud hade sedan länge nått Izix Ahadrubal, som uppbådade resten av sin flotta, satte sina magiker på att frambringa goda vindar, och seglade förbi Liros belägrare samtidigt som Sabhathya gavs order att sälja ön dyrt. I vattnen söder om Gulm mötte Ahadrubals flotta upp med ebhronitiska fartyg under Nimrod av Kao, som patrullerat farvattnen runt Luberos när nyheterna om händelserna i Arkipelagen nådde dem. Tillsammans inledde man en serie angrepp på öarna runt Hema såväl som det dittils neutrala furstendömet Omo, som därmed drogs in i kriget. De allierade flottorna fann sig inringade och utmanövrerade när tarasharen Zemyon Ratosthenes flotta från Terne anlände till Sabhathyas undsättning, och retirerade desperat för att försöka skydda öarna i söder, där Ahadrubals armé emellertid redan fått fotfäste.


[Lacuna]


Kriget slutade i ebhronitisk förlust, men flera Arkipelagiska riken hade vid det laget erövrats eller kollapsat, och Tarasharkriget hade enorma kulturella och ekonomiska efterdyningar för alla inblandade. Det innebar slutet på Ebhrons forntida hegemoni över Stormarnas hav, och i förlängningen slutet för tarasharerna, men också spiken i kistan för Unkindudynastins dominans i norra Övärlden; efter Talamdus fall blev de allt mer uppblandade med andra arkipelagiska folk, och Awane den dominerande arkipelagiska folkgruppen. En annan konsekvens av kriget blev att Arkipelagens ekonomiska makt länge försköts från Lohemo till Oriton, vilket på väldigt lång sikt banade vägen för Garandors framväxt.

Kriget hade många och komplexa efterverkningar kulturellt, ekonomiskt och politiskt, men det är framförallt i berättelser, sånger och legender som det har gått till historien, och står ut som en av de centrala händelserna i Arkipelagens mångtusenåriga historia. Det hör till allmänbildningen bland Awane att känna till namn som Bede Buwayo, Gwanju, Nimrod av Kao, Shugeli Wolong, Neos Ratosthene, Shaoshao dor Aman och Jyeme Gongjao, och i pjäser, sagor och sånger skildras dessa och deras dynastier, bedrifter och historier ständigt i nya tappningar. "Tarasharernas kronor" av Huhay Sanren anses vida vara det främsta (och längsta) av alla Arkipelagiska epos, och det är bara toppen på isberget; tillochmed Ikinefolkets skumma och arkaiska Nawranda-pjäser berör ibland Tarasharkriget-teman.
 
Top