Hej, jag har arbetat på flera texter jag tänker dela ut till mina spelare i en planerad kampanj. Förhoppningsvis så komer texterna att hjälpa spelarna förstå världen och ge dom lite stoff att relatera till. Här följer berättelsen om Gildens gycklarkläder. Jag har en förmåga att undermedvetet återanvända namn får alla möjliga källor, något som jag misstänker kan bli irriterande om jag någon gång råkar döpa mina skurkar efter karaktärer i He-Man serien, så om någon känner igen namnen Gilden, Farghafast, Imri och Irm så berätta gärna var dom komer ifrån .
Min senaste erfarenhet av att få såna här handouts var när jag spelade konfluxen-sviten och det var så kul att jag bestämde mig för att lägga ner mer energi på det själv. Är det någon annan som har tips eller förslag på hur det bör göras?
Gildens Gycklarkläder
En av de många vanduriska folksagorna om magikern Farghafast och hans ständigt låga lynne berör även gycklaren Gilden. Berättelsen förtäljer om hur Farghafast, som i alla sagor om honom, befann sig i ett tillstånd av djup melankoli då han, eller snarare hans medhjälpare, utlyste en gycklartävling. Enligt de mönster som berättelserna om Farghafast alla håller sig till så är det Farghafasts två talande råttor, Irm och Imri, vilka efter det sedvanliga tjatandet och gnatandet lyckades få den kroniskt deprimerade ärkemagikern att ta sig för något.
Som alltid när sagornas Farghafast ger med sig efter sina råttors tjat så görs det ordentligt, om än under magikerns ständiga klagande. Innom kort skickades råttorna, nu i mer passande former, ut till världens alla hörn för att föra de främsta gycklarna till Farghafast magiska torn och väl där föstes de in i Farghafast största sal. Med Farghafast trött och uppkrupen i en tron, rummet upplyst av oräkneliga ljus och med de märkligt råttlika två männens uppmaningar så gav sig gycklarna in i spelet. Efter flera timmars kompakt tystnad från Farghafast och med de två råttlika männen mer och mer håglösa så kom slutligen turen till Gilden av Ilvet. Gilden hade sett alla gycklare vilka sökt Farghafast skratt under de gågna timmarna och han var inte dummare än att han insåg att dessa tidigare gycklare var åtminstone lika skickliga som honom då det kom till att jonglera, blåsa eld eller göra kullerbyttor. Med löftet om belöning i minnet insåg han att detta skulle kräva någonting alldeles extra. Vad det var som Gilden nu gjorde för att få Farghafast att skratta brukar oftast uppdiktas av berättaren och varierar från att rycka närmaste åhörande gubbe i skägget till att släppa imponerande vind. Hur det än var med den saken följde först en tystnad och sedan ett svagt ljud vilket snabbt växte i styrka, snart blev det uppenbart för alla gycklare och de, nu leende, råttlika männen att det var den gamle Farghafast skratt som ekade mellan väggarna.
Den belöning Farghafast i sin nyvunna glädje slängde ihop ryktas vara Gildens Gycklarkläder. Det tycks som om den gamle Farghafast misstänkte att unge gycklaren Gilden skulle kunna komma i onåd om hans humor tillämpades på distanslösa härskare så flera kraftiga skyddsbesvärjelser vävdes in i detta par exceptionella gycklarkläder.
p.s. vem vet, kanske mina små spelare komer över dräkten... får se vem som sväljer skammen och kränger den på sig .
Min senaste erfarenhet av att få såna här handouts var när jag spelade konfluxen-sviten och det var så kul att jag bestämde mig för att lägga ner mer energi på det själv. Är det någon annan som har tips eller förslag på hur det bör göras?
Gildens Gycklarkläder
En av de många vanduriska folksagorna om magikern Farghafast och hans ständigt låga lynne berör även gycklaren Gilden. Berättelsen förtäljer om hur Farghafast, som i alla sagor om honom, befann sig i ett tillstånd av djup melankoli då han, eller snarare hans medhjälpare, utlyste en gycklartävling. Enligt de mönster som berättelserna om Farghafast alla håller sig till så är det Farghafasts två talande råttor, Irm och Imri, vilka efter det sedvanliga tjatandet och gnatandet lyckades få den kroniskt deprimerade ärkemagikern att ta sig för något.
Som alltid när sagornas Farghafast ger med sig efter sina råttors tjat så görs det ordentligt, om än under magikerns ständiga klagande. Innom kort skickades råttorna, nu i mer passande former, ut till världens alla hörn för att föra de främsta gycklarna till Farghafast magiska torn och väl där föstes de in i Farghafast största sal. Med Farghafast trött och uppkrupen i en tron, rummet upplyst av oräkneliga ljus och med de märkligt råttlika två männens uppmaningar så gav sig gycklarna in i spelet. Efter flera timmars kompakt tystnad från Farghafast och med de två råttlika männen mer och mer håglösa så kom slutligen turen till Gilden av Ilvet. Gilden hade sett alla gycklare vilka sökt Farghafast skratt under de gågna timmarna och han var inte dummare än att han insåg att dessa tidigare gycklare var åtminstone lika skickliga som honom då det kom till att jonglera, blåsa eld eller göra kullerbyttor. Med löftet om belöning i minnet insåg han att detta skulle kräva någonting alldeles extra. Vad det var som Gilden nu gjorde för att få Farghafast att skratta brukar oftast uppdiktas av berättaren och varierar från att rycka närmaste åhörande gubbe i skägget till att släppa imponerande vind. Hur det än var med den saken följde först en tystnad och sedan ett svagt ljud vilket snabbt växte i styrka, snart blev det uppenbart för alla gycklare och de, nu leende, råttlika männen att det var den gamle Farghafast skratt som ekade mellan väggarna.
Den belöning Farghafast i sin nyvunna glädje slängde ihop ryktas vara Gildens Gycklarkläder. Det tycks som om den gamle Farghafast misstänkte att unge gycklaren Gilden skulle kunna komma i onåd om hans humor tillämpades på distanslösa härskare så flera kraftiga skyddsbesvärjelser vävdes in i detta par exceptionella gycklarkläder.
p.s. vem vet, kanske mina små spelare komer över dräkten... får se vem som sväljer skammen och kränger den på sig .