Nekromanti Glädjen som kommer från att spela speciella snöflingor

[God45]

Jag avskyr och har historiskt avskytt speciella snöflingor, både att spela dem och folk som spelar dem. Det här kanske har något att göra med att de får allt att handla om dem, de riskerar att förinta stämningen och de är för det mesta idiotiska när man stannar för en sekund och tänker på vad i helvetet de är. Men nu spelar jag en.

Backstory. Så vi spelar Pathfinder och när vi dök upp för session 1 berättade spelledaren att alla våra karaktärer skulle vara 16 åringar. Jag antar att detta var menat att leda till en bildungsroman eller hjältens resa eller något. Men jag jobbar med tonåringar och allt det där är bullshit.

Så jag kastade ut mitt koncept och skapade en mer passande karaktär. Så jag spelar en 16 årig tjej med en osäker anknytning till sina föräldrar mitt i ett tonårsuppror. Åh, jag är också en Sorcerer med satans eld andar (andar som i Aladdin) OCH ett utvalt Orakel välsignat av Asmodeus. Jag är också förutspådd att orsaka en stor katastrof (Oracles curse class feature) och är utvald av de glömda gudarna (mer klass fokus). Och jag är en Chaotic Neutral atheist som håller på att läsa fantasy versionerna av Rand. Min wisdom är 7.

Det är ungefär så dumt och snöflingigt det går att vara. Min karaktär balanserar hela tiden på kanten till att att förinta stämningen, är fullständigt idiotisk på sååååå många sätt och är hela tiden ute efter att få allt att handla om henne. Det är superkul att spela henne!

Så erkänn nu, berätta om era snöflingor och varför det var kul att spela dem.

 

[Krille]

Jag älskar unika snöflingor, men jag har liksom aldrig sett ett rollspel som helt omfamnar konceptet. Istället ska man inte ta för mycket plats, man tillhör en viss klass/yrke, tänka på gruppens bästa/spelbalansen etc. Man får bara skilja sig precis så mycket att man faktiskt har något unikt att bidra med för att komplettera gruppen.

Sen mötte jag Apocalypse World.

Det första playbooksen säger är "du är fucking awesome! Du är unik! Du är THE Chopper, THE driver, THE gunlugger. Det finns inga andra sådana personer i hela världen! Du har helt unika regler som ingen annan har, och spelledaren älskar dig!" Det första spelledarkapitlet säger "du är dina spelares största fan!" Det tar grejen med unika rollpersoner och gullehuggar det!

Sen mötte jag 13th Age.

13th Age har One Unique Thing. Det är en grej som gör din rollperson helt unik. Ingen annan kan ha samma Unique Thing som du har, och spelledaren SKA ta hänsyn till det i sina kampanjer och äventyr.

Självklart var jag tvungen att sno One Unique Thing till Järn!

 

[God45]

Jag älskar unika snöflingor, men jag har liksom aldrig sett ett rollspel som helt omfamnar konceptet. Istället ska man inte ta för mycket plats, man tillhör en viss klass/yrke, tänka på gruppens bästa/spelbalansen etc. Man får bara skilja sig precis så mycket att man faktiskt har något unikt att bidra med för att komplettera gruppen.

Sen mötte jag Apocalypse World.

Det första playbooksen säger är "du är fucking awesome! Du är unik! Du är THE Chopper, THE driver, THE gunlugger. Det finns inga andra sådana personer i hela världen! Du har helt unika regler som ingen annan har, och spelledaren älskar dig!" Det första spelledarkapitlet säger "du är dina spelares största fan!" Det tar grejen med unika rollpersoner och gullehuggar det!

Sen mötte jag 13th Age.

13th Age har One Unique Thing. Det är en grej som gör din rollperson helt unik. Ingen annan kan ha samma Unique Thing som du har, och spelledaren SKA ta hänsyn till det i sina kampanjer och äventyr.

Självklart var jag tvungen att sno One Unique Thing till Järn!

Jag snodde One Unique Thing till OSR kampanjen jag körde i våras. Folk väljer ganska små saker och sedan... "Jag är odödlig!". Det var så jäkla bra att det inte var sant Sedan kom karaktären som kunde raderas sitt eget minne på saker och använde det för att fortsätta vara Lawful Good.

 

[Ram]

Jag hatar och älskar unika snöflingor.

I "trad" är de genomgående vidriga med ett antal magiska undantag. I trad spelar jag oftast för att "vinna" och då kommer dessa psycos att fucka upp allt som man håller för heligt genom att göra fel saker hela eller halva tiden. Vill jag att min karaktär skall vinna och överleva i en värld som i mångt och mycket är byggd för att vara konsekvent och för att slakta oss så vill man inte ha en förbannat sparkplug som får konstiga och inte sällan dåliga saker att hända hela tiden. Och så blir det magiskt ibland. Vid några tillfällen så får man det där skumma flow:t som gör att den unika snöflingan genom sina grejor bidrar med stämning, progress och coola vinklar.

I alla former av kortare kampanjer, burn out-spel och liknande så älskar jag dem såklart. Hela karaktären är en katalysator och en bomb och jag älskar som de flesta kanske har förstått att bli bombad.

Min favvo är en trippel-schizofren manlig prostituerad vars tre personligheter i princip är Male prostitute, pryd dam samt förortsfarsa med dubbelbottnad moral runt sex och samlevnad och vissa rage issues.

 

[Purgatid]

Jag gillar nog inte karaktärer som börjar som unika snöflingor, men som blir de här alldeles bisarrt unika personerna mid-late game. Jag hade t.ex en spelare som startade som en bondlurk. En tjomme från Drunok som dodgade kriget med Jargien pga politiskt ointresse, sålde gården, och drog ut och äventyrade med sin lillasyster. Bara sådär. Kunde väl klara sig i en fight med andra bondlurkar, men var ingen krigare direkt. LIte sådär... Efter. Osäker på sig själv och världen. Gillar inte när saker blir krånliga.

Och han slutade helt awesome, med en unik Tirakisk stridskonst, gigantiskt tvåhandat svärd (tänk en lite nedtrummad version av Buster Sword från FF). Totalt bärsärk. Personligheten ändrades också under spelets gång, från denne lite tröge osäkre snälldrummeln som gick i kyrkan och skänkte slantar till Daak, till en gudahatande bärsärk, med nekromantiska implantat som gjorde att han regenerar skador osv. Lillasystern gick från en lite virrig och godmodig lantlolla till en krigsmagiker driven av artefakt och hemlighetslystnad. På vägen plockade de upp en överviktig handelsman på flykt från sitt forna liv, som under spelets gång tappade sin övervikt, studerade krigskonst (första RPn jag någonsin sett som med flit valde spjut och sköld som vapenkombo) och beslutade sig för att hämnas forna oförrätter.

De trenne dog i en hopplös strid mot hundratalet odöda, uppe på en kulle.
Tyckte mycket om de karaktärerna. Jag har dock haft spelare som från början velat ha en alldeles superunik special snowflake.
Jag gillar inte riktigt när det börjar så. Jag tycker på något vis att den unika snöflingan skall vara the end product, på något vis.