Axelsson
Warrior
OK, Nightowl Jag vill veta om gloranta och hero wars är något att ha! Upplys mig
/Mattias
/Mattias
Nekromanti Gloranta
- Thread starter Axelsson
- Start date
Nightowl
Champion
Jag kan som sagt snacka Glorantha i timmar, men...
Greg Stafford uppfann spelvärlden - eller snarare fröet till den - innan rollspel dök upp över huvud taget. Det är svårt att sammanfatta den, men den är - på gott och ont - mycket komplex, vilket inte betyder svår, utan att det finns mycket av den för den som vill gräva ned sig.
Man kan säga att ett ledande tema som skiljer den från andra fantasyvärldar är myten, vilket inte skall tolkas som "påhitt" utan som "viktig berättelse". I Glorantha har myter makt, och Glorantha-fans tenderar att betrakta skapandet av myter (och sådant som kommer från dem, som sedvänjor, ceremonier, etc.) ungefär som fans till Dungeons & Dragons betraktar skapandet av nya spells, nya karaktärsklasser, nya spelarraser etc - dvs som ett sätt att införa mer roliga möjligheter i spelet.
Gloranthas "rollspelskarriär" började som den föreslagna spelvärlden för RuneQuest, ett av de första fantasyspelen efter D&D (som använder BRP-systemet, dvs. ungefär detsamma som Cthulhu, Stormbringer, det ursprungliga Drakar osv.). RQ kom ut i två nya utgåvor, och den tredje, som gavs ut av Avalon Hill, blev delvis en flopp. Ett skäl var AH's totala inkompetens vad gäller rollspel, ett annat var personliga problem för Greg Stafford. RQ III var min intro till Glorantha, och det är inte alls ett dåligt spel, men man förlorade en del av fan-basen för RQ (jmf. DoD6).
Det gjorde att det blev ett långt uppehåll, då ingenting "officiellt" publicerades till Glorantha. Dock uppstod - med understöd av Greg Stafford - ett nätverk av fans, med prozinet "Tales of the Reaching Moon" som centrum. Även om det material de publicerade - allt från äventyr till konvent till strategispel - inte var "officiellt", fanns folk som Stafford alltid med på ett hörn. Trots att det inte kom ut några supplement etc. förblev den lilla nischen av fans otroligt vital - jag kommer inte på någon bra jämförelse på svenska marker.
Samtidigt så ville Greg Stafford göra ett nytt spel till världen. Hans syn på hur man bäst återskapar den hade förändrats med tiden - bland annat genom jobbet med Pendragon - och han försökte om och om igen skapa nya varianter, ofta med hjälp av diverse frilansare. Det planerades ett RQIV men det gick inte.
Till slut kom dock Hero Wars ut. Det är system-mässigt MYCKET annorlunda från RQ, och enligt Stafford återspeglar det världen bättre. Alla fans håller inte helt med - jag är lite osäker, eftersom alla har olika bilder av den, men HW är ett bra system rent generellt.
Systemet är vad man kan kalla "narrativistiskt" - det försöker inte simulera verkligheten, utan en viss sorts historia. Vad gäller Glorantha är den sortens historier "mytisk fantasy" eller vad man skall kalla det. En banal jämförelse skulle vara Hercules och Xena - det går utmärkt att köra den sortens historier med HW-systemet. Någon annan har påpekat att det är utmärkt för superhjältar - vår moderna mytologi, sas.
För mer detaljer, kolla upp http://www.glorantha.com/.
Nightowl
Greg Stafford uppfann spelvärlden - eller snarare fröet till den - innan rollspel dök upp över huvud taget. Det är svårt att sammanfatta den, men den är - på gott och ont - mycket komplex, vilket inte betyder svår, utan att det finns mycket av den för den som vill gräva ned sig.
Man kan säga att ett ledande tema som skiljer den från andra fantasyvärldar är myten, vilket inte skall tolkas som "påhitt" utan som "viktig berättelse". I Glorantha har myter makt, och Glorantha-fans tenderar att betrakta skapandet av myter (och sådant som kommer från dem, som sedvänjor, ceremonier, etc.) ungefär som fans till Dungeons & Dragons betraktar skapandet av nya spells, nya karaktärsklasser, nya spelarraser etc - dvs som ett sätt att införa mer roliga möjligheter i spelet.
Gloranthas "rollspelskarriär" började som den föreslagna spelvärlden för RuneQuest, ett av de första fantasyspelen efter D&D (som använder BRP-systemet, dvs. ungefär detsamma som Cthulhu, Stormbringer, det ursprungliga Drakar osv.). RQ kom ut i två nya utgåvor, och den tredje, som gavs ut av Avalon Hill, blev delvis en flopp. Ett skäl var AH's totala inkompetens vad gäller rollspel, ett annat var personliga problem för Greg Stafford. RQ III var min intro till Glorantha, och det är inte alls ett dåligt spel, men man förlorade en del av fan-basen för RQ (jmf. DoD6).
Det gjorde att det blev ett långt uppehåll, då ingenting "officiellt" publicerades till Glorantha. Dock uppstod - med understöd av Greg Stafford - ett nätverk av fans, med prozinet "Tales of the Reaching Moon" som centrum. Även om det material de publicerade - allt från äventyr till konvent till strategispel - inte var "officiellt", fanns folk som Stafford alltid med på ett hörn. Trots att det inte kom ut några supplement etc. förblev den lilla nischen av fans otroligt vital - jag kommer inte på någon bra jämförelse på svenska marker.
Samtidigt så ville Greg Stafford göra ett nytt spel till världen. Hans syn på hur man bäst återskapar den hade förändrats med tiden - bland annat genom jobbet med Pendragon - och han försökte om och om igen skapa nya varianter, ofta med hjälp av diverse frilansare. Det planerades ett RQIV men det gick inte.
Till slut kom dock Hero Wars ut. Det är system-mässigt MYCKET annorlunda från RQ, och enligt Stafford återspeglar det världen bättre. Alla fans håller inte helt med - jag är lite osäker, eftersom alla har olika bilder av den, men HW är ett bra system rent generellt.
Systemet är vad man kan kalla "narrativistiskt" - det försöker inte simulera verkligheten, utan en viss sorts historia. Vad gäller Glorantha är den sortens historier "mytisk fantasy" eller vad man skall kalla det. En banal jämförelse skulle vara Hercules och Xena - det går utmärkt att köra den sortens historier med HW-systemet. Någon annan har påpekat att det är utmärkt för superhjältar - vår moderna mytologi, sas.
För mer detaljer, kolla upp http://www.glorantha.com/.
Nightowl
Om du lurar på att skaffa HeroWars, så var beredd på att det finns vissa brister i redigeringen av regelböckerna. Det är lite grötigt att sätta sig in i regelverket, men har man väl kommit en bit så kommer aha-upplevelsen. Det är ett mycket annorlunda system, men mycket spelbart.
En reviderad version av regelböckerna kommer till våren. Jag vet inte hur reviderad den blir, men just redigeringen har flera rescensenter gnölat över.
-W
En reviderad version av regelböckerna kommer till våren. Jag vet inte hur reviderad den blir, men just redigeringen har flera rescensenter gnölat över.
-W
Rosen
Myrmidon
Man kan säga att ett ledande tema som skiljer den från andra fantasyvärldar är myten, vilket inte skall tolkas som "påhitt" utan som "viktig berättelse".
Och inte som "massor av mytiska varelser". (-:
RQ kom ut i två nya utgåvor, och den tredje, som gavs ut av Avalon Hill, blev delvis en flopp. Ett skäl var AH's totala inkompetens vad gäller rollspel, ett annat var personliga problem för Greg Stafford.
AH:s version introducerade väl av nån anledning också en helt ny spelvärld till RQ, som inte ska förväxlas med Glorantha.
Trots att det inte kom ut några supplement etc. förblev den lilla nischen av fans otroligt vital - jag kommer inte på någon bra jämförelse på svenska marker.
Fanaktiviterna kring gamla Mutant är nog det närmaste vi kommer - fast det har en lång väg kvar innan det kan mäta sig, jo.
Vad gäller Glorantha är den sortens historier "mytisk fantasy" eller vad man skall kalla det. En banal jämförelse skulle vara Hercules och Xena - det går utmärkt att köra den sortens historier med HW-systemet.
Läste en intervju med Stafford häromveckan där han sa att han brukar titta på Xena för att hon är en så helskön Glorantha-karaktär. (-:
Ett annat gloranthiskt exempel som du själv nämnt nån gång är animen 'Mononoke Hime'; också ett bra exempel på figurer som lever bland sina myter.
--
Åke
Och inte som "massor av mytiska varelser". (-:
RQ kom ut i två nya utgåvor, och den tredje, som gavs ut av Avalon Hill, blev delvis en flopp. Ett skäl var AH's totala inkompetens vad gäller rollspel, ett annat var personliga problem för Greg Stafford.
AH:s version introducerade väl av nån anledning också en helt ny spelvärld till RQ, som inte ska förväxlas med Glorantha.
Trots att det inte kom ut några supplement etc. förblev den lilla nischen av fans otroligt vital - jag kommer inte på någon bra jämförelse på svenska marker.
Fanaktiviterna kring gamla Mutant är nog det närmaste vi kommer - fast det har en lång väg kvar innan det kan mäta sig, jo.
Vad gäller Glorantha är den sortens historier "mytisk fantasy" eller vad man skall kalla det. En banal jämförelse skulle vara Hercules och Xena - det går utmärkt att köra den sortens historier med HW-systemet.
Läste en intervju med Stafford häromveckan där han sa att han brukar titta på Xena för att hon är en så helskön Glorantha-karaktär. (-:
Ett annat gloranthiskt exempel som du själv nämnt nån gång är animen 'Mononoke Hime'; också ett bra exempel på figurer som lever bland sina myter.
--
Åke
Nightowl
Champion
AH:s version introducerade väl av nån anledning också en helt ny spelvärld till RQ, som inte ska förväxlas med Glorantha.
Märk väl att man forfarande gav ut material till Glorantha - lejonparten av allt RQ-material till Glorantha kom med RQ III (!) trots protester om motsatsen. Sedan gav man ut material av två slag:
Det första var "Fantasy Europe", som i princip var typvärlden man föreslog, fastän det fanns ett extra världshäfte om Glorantha som ett exempel, och till vilken det kom ut två supplement - Vikings om legendariska vikingar (ganska bra, och med en av de bästa kampanjer jag sett - jag har snott den till två andra spel med "barbarer") och Land of Ninja om ett mytiskt Japan - också mycket bra, men handlar ganska lite om ninjor (namnet var ett krav från Avalon Hill, för "ninjor säljer" - själva verket ett slags Bushido-Pendragon med riddare utbytta mot samurajer).
Det andra kallades "Gateway" och var typ generella supplement, som var, typ, ni vet, typ, bajsdåliga[/i]. Sorry, men någon måste säga det.
Nightowl
Märk väl att man forfarande gav ut material till Glorantha - lejonparten av allt RQ-material till Glorantha kom med RQ III (!) trots protester om motsatsen. Sedan gav man ut material av två slag:
Det första var "Fantasy Europe", som i princip var typvärlden man föreslog, fastän det fanns ett extra världshäfte om Glorantha som ett exempel, och till vilken det kom ut två supplement - Vikings om legendariska vikingar (ganska bra, och med en av de bästa kampanjer jag sett - jag har snott den till två andra spel med "barbarer") och Land of Ninja om ett mytiskt Japan - också mycket bra, men handlar ganska lite om ninjor (namnet var ett krav från Avalon Hill, för "ninjor säljer" - själva verket ett slags Bushido-Pendragon med riddare utbytta mot samurajer).
Det andra kallades "Gateway" och var typ generella supplement, som var, typ, ni vet, typ, bajsdåliga[/i]. Sorry, men någon måste säga det.
Nightowl