Du behöver inte ursäkta dig, ta den tid du behöver. Jag är bara lycklig över att du recenserar scenarion så att det blir lättare att lista ut vilka scenarion som passar mig och kanske borde kika närmare på. =)
God45 recenserar scenarion på alexandria.dk!
- Thread starter God45
- Start date
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Scenario: Alphaville - En hårdkokt, surrealistisk SF-deckare i svartvitt
Av: Johan Berg, Sven Jansson, Johan Salomonsson och Måns Samsonowitz
Till: Friform
När: 1997
Det ger inget nytt, du kan bara se filmen. Det är skrivet av folk som älskar filmen, skriver ganska bra och verkligen bryr sig. Kärleken för materialet och för noir pulserar från sidorna. Men det är ett extremt rälsat och överskrivet scenario som inte egentligen är till för spelarna. Jag kan inte tänka mig att jag skulle ha kul med det här. Det är intressanta att läsa men på ett sätt som inte kommer föras över till bordet och som inte är bra litteratur. Det märks att det är många författare på ett mindre än angenämt sätt.
Petig grej bara jag bryr mig om. De använder termen ultravåld fel. Om du säger att det är ULTRAvåld kan du inte sedan mana till att hålla tillbaka vissa detaljer. Om det är ultravåld vill jag ha minst exploderande huvuden.
2 av 5
Av: Johan Berg, Sven Jansson, Johan Salomonsson och Måns Samsonowitz
Till: Friform
När: 1997
Det ger inget nytt, du kan bara se filmen. Det är skrivet av folk som älskar filmen, skriver ganska bra och verkligen bryr sig. Kärleken för materialet och för noir pulserar från sidorna. Men det är ett extremt rälsat och överskrivet scenario som inte egentligen är till för spelarna. Jag kan inte tänka mig att jag skulle ha kul med det här. Det är intressanta att läsa men på ett sätt som inte kommer föras över till bordet och som inte är bra litteratur. Det märks att det är många författare på ett mindre än angenämt sätt.
Petig grej bara jag bryr mig om. De använder termen ultravåld fel. Om du säger att det är ULTRAvåld kan du inte sedan mana till att hålla tillbaka vissa detaljer. Om det är ultravåld vill jag ha minst exploderande huvuden.
2 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Scenario: Clowns in carts getting cake
Av: Johan Jonsson
Till: RES (Rätt Enkelt System)
När: 2018
Det är en stark pitch men vill du ha mer än en 2:a av mig måste du faktiskt skriva ett scenario. Det här får bekvämt plats på en sida om man tar bort karaktärsblad, en full regelgenomgång och bilder. Med alla de sakerna är det ändå bara 6 sidor. Det är verkligen “Det här är vad mitt äventyr handlar om. Jag har alla detaljerna i huvudet!”.
Övernaturliga clowner från ett koloniserande universum försöker förgöra vår värld genom humor. Man är badass legosoldater inhyrda för vad man tror är ett tramsjobb där man ska skydda ett bageri som blir rånat av lustigkurrar varje år. Sedan blir man indragna i att åka till clown universumet och försöka rädda vår värld. Det är en riktigt cool pitch, men det är inte utskrivet. Texten som är där är bra skriven. Men du måste skriva ditt eget scenario om du tänker spela det.
2 av 5
Av: Johan Jonsson
Till: RES (Rätt Enkelt System)
När: 2018
Det är en stark pitch men vill du ha mer än en 2:a av mig måste du faktiskt skriva ett scenario. Det här får bekvämt plats på en sida om man tar bort karaktärsblad, en full regelgenomgång och bilder. Med alla de sakerna är det ändå bara 6 sidor. Det är verkligen “Det här är vad mitt äventyr handlar om. Jag har alla detaljerna i huvudet!”.
Övernaturliga clowner från ett koloniserande universum försöker förgöra vår värld genom humor. Man är badass legosoldater inhyrda för vad man tror är ett tramsjobb där man ska skydda ett bageri som blir rånat av lustigkurrar varje år. Sedan blir man indragna i att åka till clown universumet och försöka rädda vår värld. Det är en riktigt cool pitch, men det är inte utskrivet. Texten som är där är bra skriven. Men du måste skriva ditt eget scenario om du tänker spela det.
2 av 5
Till Johans försvar så har han varit tydlig med mig att många av hans scenarion till stor del är mer av stolpar och stöd för något som han improviserar fram under spelpasset. Jag ville dock gärna ha dem iaf eftersom det är intressant läsning även när det inte är färdigpaketerat.
Har du förresten rescenserat Vargamåne? Det är det enda konventsscenario som jag haft en någorlunda aktiv roll i.
alexandria.dk
Vargamåne - Alexandria
alexandria.dk
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Ohhhh, då är det nästa på listanHar du förresten rescenserat Vargamåne? Det är det enda konventsscenario som jag haft en någorlunda aktiv roll i.
Vargamåne - Alexandria
På liknande sätt har jag ett par konventscenarion som aldrig blev färdigskrivna, men som jag ändå tänkte lägga upp, för fragment är coolt!
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Scenario: Vargmåne
Av: Pauli Paananen
Till: Svavelvinter
När: 2014
Okej så Svavelvinter är typ det tredje bästa svenska rollspelet och det finns nästan inga äventyr till det så jag är fucking pumped att få läsa ett. Det här äventyret använder ett till synes väldigt standard äventyrs upplägg: Man är vargpersoner skickade av drottning Onda Bettet för att frita vargpersonernas spåkvinna!
Sedan är allting fucked:
-Folk i gruppen har hemliga order och egna agendor.
-Personen man ska rädda är redan död (och var innan det övernaturligt vansinnig).
-Ingen annans motivation är vad den verkar vara.
-Uppdraget har bara uppstått på grund av vargpersons politik i hovet.
-Man har vargflocks konflikter i gruppen.
Det här är typ det perfekta Svavelvinter upplägget om man vill spela ett alla pilarna inåt äventyr. Man är isolerade, man kommer inte överens, det är en kamp i uppförsbacke att få se hela bilden av situationen man redan är mitt i skiten av, saker är farliga och man är fel personer på fel plats av fel anledningar. Just i det här äventyret är man också vargpersoner vilket leder till sina helt egna problem.
Det här är alltså ett solit äventyr till ett väldigt bra rollspel där det riktigt roliga kommer komma från att spelarna beter sig som om de är i en Coen bröderna film. Med att man är vargpersoner twisten. Jag ska erkänna att vargpersoner grejen inte är min grej, men gillar du den aspekten av typ Werewolf the Apocalypse är det liknande tematiker här. Och det ÄR bra gjort, det är bara en “Antingen din grej eller inte din grej” aspekt.
Det här är också en tie-in till en av Granströms romaner vilket är en kul grej! Är du en ultra nörd för böckerna har det här äventyret alltså extra kul saker för dig.
4 av 5
Av: Pauli Paananen
Till: Svavelvinter
När: 2014
Okej så Svavelvinter är typ det tredje bästa svenska rollspelet och det finns nästan inga äventyr till det så jag är fucking pumped att få läsa ett. Det här äventyret använder ett till synes väldigt standard äventyrs upplägg: Man är vargpersoner skickade av drottning Onda Bettet för att frita vargpersonernas spåkvinna!
Sedan är allting fucked:
-Folk i gruppen har hemliga order och egna agendor.
-Personen man ska rädda är redan död (och var innan det övernaturligt vansinnig).
-Ingen annans motivation är vad den verkar vara.
-Uppdraget har bara uppstått på grund av vargpersons politik i hovet.
-Man har vargflocks konflikter i gruppen.
Det här är typ det perfekta Svavelvinter upplägget om man vill spela ett alla pilarna inåt äventyr. Man är isolerade, man kommer inte överens, det är en kamp i uppförsbacke att få se hela bilden av situationen man redan är mitt i skiten av, saker är farliga och man är fel personer på fel plats av fel anledningar. Just i det här äventyret är man också vargpersoner vilket leder till sina helt egna problem.
Det här är alltså ett solit äventyr till ett väldigt bra rollspel där det riktigt roliga kommer komma från att spelarna beter sig som om de är i en Coen bröderna film. Med att man är vargpersoner twisten. Jag ska erkänna att vargpersoner grejen inte är min grej, men gillar du den aspekten av typ Werewolf the Apocalypse är det liknande tematiker här. Och det ÄR bra gjort, det är bara en “Antingen din grej eller inte din grej” aspekt.
Det här är också en tie-in till en av Granströms romaner vilket är en kul grej! Är du en ultra nörd för böckerna har det här äventyret alltså extra kul saker för dig.
4 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Scenario: The Pentex cola factory/The Peptex cola factory
Av: Björn Flintberg
Till: Werewolf the Apocalypse
När: 1996
Det här scenario förefaller vara av fotograferat från en originalversion i fysisk pappersform, detta gör tyvärr att en sida är väldigt svår att läsa. Hela karaktärsblad är inte heller med utan endast korta sammanfattningar av karaktärerna. Just det är lite synd eftersom det här är ett äventyr där man spelar Bastet (werecats) vilka är jobbiga att statta upp själv om man mest är van vid Garou (varulvar). Men dessa saker kan inte hållas mot äventyret.
Man besöker en liten stad i Texas där den lokala läskfabriken håller på att förvandla lokalbefolkningen till zombies eller fomori genom att sälja övernaturligt ondskefull läsk. En tredjedel av staden är redan hela eller en bra bit på vägen. Den enda som är helt opåverkad är tandläkaren (som ju inte dricker läsk!). Skurkarna har kopplingar till Pentex och har anfallit det lokala Bone Gnawer septet för att kunna använda den av dem stulna magiska platsen för att mer effektivt sprida sin ondska.
Så man har kul skurkar att slåss mot, en tydlig kritik av konsumerism och kunskapsförakt och ett större samhällsproblem att hantera efter man huggit huvudet av problemet. Det är en solid Werewolf one-shot. Jag vet inte varför man ska spela just werecats (en konstig subsplat) när det här ärligt talat känns mer som ett scenario för Varulvarna… Men werecats är coola och det finns ingen anledning till att man inte ska kunna spela dem i det här scenariot.
Problemet scenariot har är att det inte finns något nytt här. Det är Werewolf motsvarigheten till en standard dungeon till D&D eller ett spökhus till Call of Cthulhu.
3 av 5
Av: Björn Flintberg
Till: Werewolf the Apocalypse
När: 1996
Det här scenario förefaller vara av fotograferat från en originalversion i fysisk pappersform, detta gör tyvärr att en sida är väldigt svår att läsa. Hela karaktärsblad är inte heller med utan endast korta sammanfattningar av karaktärerna. Just det är lite synd eftersom det här är ett äventyr där man spelar Bastet (werecats) vilka är jobbiga att statta upp själv om man mest är van vid Garou (varulvar). Men dessa saker kan inte hållas mot äventyret.
Man besöker en liten stad i Texas där den lokala läskfabriken håller på att förvandla lokalbefolkningen till zombies eller fomori genom att sälja övernaturligt ondskefull läsk. En tredjedel av staden är redan hela eller en bra bit på vägen. Den enda som är helt opåverkad är tandläkaren (som ju inte dricker läsk!). Skurkarna har kopplingar till Pentex och har anfallit det lokala Bone Gnawer septet för att kunna använda den av dem stulna magiska platsen för att mer effektivt sprida sin ondska.
Så man har kul skurkar att slåss mot, en tydlig kritik av konsumerism och kunskapsförakt och ett större samhällsproblem att hantera efter man huggit huvudet av problemet. Det är en solid Werewolf one-shot. Jag vet inte varför man ska spela just werecats (en konstig subsplat) när det här ärligt talat känns mer som ett scenario för Varulvarna… Men werecats är coola och det finns ingen anledning till att man inte ska kunna spela dem i det här scenariot.
Problemet scenariot har är att det inte finns något nytt här. Det är Werewolf motsvarigheten till en standard dungeon till D&D eller ett spökhus till Call of Cthulhu.
3 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Scenario: Malkavian Nights/Madman the Imagining
Av: Carl Cramér
Till: Inte Vampire the Masquerade
När: 1996
Okej, så det här är grejen: Det här scenariot låtsades vara ett vampire scenario på ett konvent. Sedan när spelarna dök upp förklarade man för dem att de hade blivit lurade och att egentligen är det här ett meta-scenario som driver med rollspelare och psykiskt sjuka personer. Man spelar alltså psykiskt sjuka människor som tror att de befinner sig i Vampire the Masquerade intro scenariot ”Baptism by fire” och är i Gary, Indiana medan de egentligen befinner sig i öppenvården i Sverige. Så man ska spela sjuka människor som tror de använder vampyr krafter och liknande.
Vad hö hö roligt va?
Nej! Det här är ofattbart dumt! Jag är djupt irriterad bara av att ha blivit lurad att läsa skiten. Jag tycker synd om människorna som fick sin konvents tid slösad och hade varit förbannad om det gjordes mot mig. Det här är en genomrutten ide uselt utförd av dåliga anledningar.
Gör inte sådan här skit!
1 av 5
Av: Carl Cramér
Till: Inte Vampire the Masquerade
När: 1996
Okej, så det här är grejen: Det här scenariot låtsades vara ett vampire scenario på ett konvent. Sedan när spelarna dök upp förklarade man för dem att de hade blivit lurade och att egentligen är det här ett meta-scenario som driver med rollspelare och psykiskt sjuka personer. Man spelar alltså psykiskt sjuka människor som tror att de befinner sig i Vampire the Masquerade intro scenariot ”Baptism by fire” och är i Gary, Indiana medan de egentligen befinner sig i öppenvården i Sverige. Så man ska spela sjuka människor som tror de använder vampyr krafter och liknande.
Vad hö hö roligt va?
Nej! Det här är ofattbart dumt! Jag är djupt irriterad bara av att ha blivit lurad att läsa skiten. Jag tycker synd om människorna som fick sin konvents tid slösad och hade varit förbannad om det gjordes mot mig. Det här är en genomrutten ide uselt utförd av dåliga anledningar.
Gör inte sådan här skit!
1 av 5
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Scenario: Den sista trollkarlen
Av: Ralph Bågenholm och Sven Röstlund
Till: AD&D
När: 1987
Scenariot är en salig röra av maskinskriven text och handskrivna sidor.
Någon berättar hela jäkla backstoryn på en innan han faller i en motherfucking koma så att man inte kan ställa några följdfrågor. Det är den mest generiska och tråkiga backstoryn någonsin och det var genuint svårt att läsa hela. Men fuck that! Dags för äventyr. Den första fighten är mot ekorrar. De är först i en lång rad av encounters där diverse weirdos dyker upp och stör en med sin bullshit. Sedan följer en dungeon crawl. Det finns obskyra ledtrådar och rim som man behöver komma ihåg (scenariot förbjuder strängeligen allt antecknade medan spelledaren talar. Något som jag aldrig har sett förut och inte förstår). Man spöar en mini-boss, den ädlaste i gruppen (inte fucking någon annan) plockar upp hans tråkiga +3 svärd och sedan krälar man lite till dungeon innan bara en spelare för ge sig in för att försöka lösa ett pussel med hjälp av svärdet och döda bossen genom att lösa ett pussel (som är väldigt likt det i Ultima 3). Sumpar den snubben det teleporterar svärdet ut och nästa person får försöka.
Ett encounter i det här äventyret är att man går österut och så ”Ni blir attackerade av en stor trävarelse.” Och sedan ett statblock. Det är hela grejen. Det här är majoriteten av encountersen. Någon dyker upp och antastar en med sin bullshit tills man mördar dem eller löser pusslet som är dera existens.
Det här var en tävlingsmodul så när man anmälde ett lag var man också tvungen att anmäla en spelledare. Denna var tvungen att klara ett test för att visa att hen kunde reglerna bra nog. Misslyckades personen med testet blev hela hans lag diskat. Det måste ha lett till många glada miner alltså…
Det finns på riktigt inte en enda bra sak här. Allting är dåligt. Det är också dåligt i exakt en tradition jag brukar skriva i vilket får mig att ha mardrömmar om att jag skulle råka skriva något sådant här
1 av 5
Av: Ralph Bågenholm och Sven Röstlund
Till: AD&D
När: 1987
Scenariot är en salig röra av maskinskriven text och handskrivna sidor.
Någon berättar hela jäkla backstoryn på en innan han faller i en motherfucking koma så att man inte kan ställa några följdfrågor. Det är den mest generiska och tråkiga backstoryn någonsin och det var genuint svårt att läsa hela. Men fuck that! Dags för äventyr. Den första fighten är mot ekorrar. De är först i en lång rad av encounters där diverse weirdos dyker upp och stör en med sin bullshit. Sedan följer en dungeon crawl. Det finns obskyra ledtrådar och rim som man behöver komma ihåg (scenariot förbjuder strängeligen allt antecknade medan spelledaren talar. Något som jag aldrig har sett förut och inte förstår). Man spöar en mini-boss, den ädlaste i gruppen (inte fucking någon annan) plockar upp hans tråkiga +3 svärd och sedan krälar man lite till dungeon innan bara en spelare för ge sig in för att försöka lösa ett pussel med hjälp av svärdet och döda bossen genom att lösa ett pussel (som är väldigt likt det i Ultima 3). Sumpar den snubben det teleporterar svärdet ut och nästa person får försöka.
Ett encounter i det här äventyret är att man går österut och så ”Ni blir attackerade av en stor trävarelse.” Och sedan ett statblock. Det är hela grejen. Det här är majoriteten av encountersen. Någon dyker upp och antastar en med sin bullshit tills man mördar dem eller löser pusslet som är dera existens.
Det här var en tävlingsmodul så när man anmälde ett lag var man också tvungen att anmäla en spelledare. Denna var tvungen att klara ett test för att visa att hen kunde reglerna bra nog. Misslyckades personen med testet blev hela hans lag diskat. Det måste ha lett till många glada miner alltså…
Det finns på riktigt inte en enda bra sak här. Allting är dåligt. Det är också dåligt i exakt en tradition jag brukar skriva i vilket får mig att ha mardrömmar om att jag skulle råka skriva något sådant här
1 av 5
Hans E Magnusson
CAPS LOCK
Ursäkta ot här men jag har försökt skicka ett meddelande till dig Henke men jag får inte det av någon anledning.Har du förresten rescenserat Vargamåne? Det är det enda konventsscenario som jag haft en någorlunda aktiv roll i.
Vargamåne - Alexandria
PM:ade dig på Facebook
Funderat lite på en sak. Tar du någon hänsyn till äventyrens ålder som en modifikation till betyget eller står det här sig dåligt även om man mäter det mot samtida scenarion?
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Jag måste erkänna att jag inte har någon hård och fast regel. Ibland märks det att ett scenario gör något klumpigt med dagens mått mätt men det är för att design tekniken att göra det bättre inte var uppfunnen än, då brukar jag tänka på det.
Men det här scenario hade fått samma betyg 1987, det håller inte jämfört med andra turnerings äventyr från samma era tyvärr.
Jag ville också vara snällare mot det hät äventyret. Det är AD&D dungeoncrawlande och pussel och grejer ju! Det är som pizza, bra även när det är dåligt. Men det här måste vara en 1:a om jag ska vara ärlig alls.
Johan Jonsson
Veteran
- Joined
- 26 May 2020
- Messages
- 2
Saken är ju den att jag inte skriver scenarion för att få mer än en tvåa, så jag är högst nöjd med betyget. Anledningen till min sparsmakade stil i många scenarion är att jag ofta åker på konvent och spelleder själv eller med en till två ytterligare spelledare. När det är fler än jag, spelleder jag de andra genom scenariot innan jag åker. När det bara är jag räcker det med väldigt få anteckningar. Eftersom jag kan skriva ett stolpmässigt scenario på en dag, men behöver två veckor för att skriva ett fullständigt scenario, och jag inte har någon tanke på att ge ut dem, så sparar jag tid på det här sättet. Målet med de här scenariona är att ge spelglädje och en upplevelse när jag spelleder dem, inte att tävla med andra författare. Så jag är nöjd
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Scenario: Ofullbordat öde
Av: Christel Johansson
Till: Eget T20 system
När: 2020
Genremässigt är det här ett väldigt coolt romantic fantasy äventyr som får mig att tänka på Mercedes Lackeys böcker. Det känns väldigt inspirerat av 70- och 80-tals vågen av fantasy med tropes som:
-Ond monotheism med människooffer och rasistiska dödskallepräster.
-Ett separat magiskt folk (alver) med en god pagansk religion.
-Goda legosoldater som rider runt och har sitt eget samhälle i samhället (spelarkaraktärerna är ovanligt goda i en genomgående ond värld).
-En av spelarkaraktärerna är en hemlig halvalv med en hemligt viktig regnbågsorm. (Inte den enda hemliga halvalven).
-En spelarkaraktär är en prins fördriven från sin klan efter falska anklagelser.
-Klaner med djurnamn.
-Ganska bishounen skisser av de manliga karaktärerna.
-Det är EXTREMT episkt med en förändring av hela världen (till det bättre) på slutet.
Fokuset på relationer inom gruppen är verkligen ett stort dragplåster här. Det känns som Dragon Age spelen där det delvis är full dating simulator. Här finns det dock inte bara en huvudperson så relationerna kan vara så mycket mer komplexa utan att de blir för jobbiga att komma ihåg eftersom spelarna bara behöver hålla koll på bitarna deras karaktär är inblandad i.
Jag gillar hur karaktärerna och världen är beskrivna. Det används bitvis samma stil som Apocalypse World där det är nästan listor av enstaka ord där de olika orden på listorna tillsammans skapar en bild som gör att längre beskrivningar är onödiga.
Många delar av äventyret är originella och häftiga. Den köttätande hästen som absorberar andra hästar är genuint obehaglig och ingenting jag sett tidigare. Samma med den magiska händelsen där någon måste ha konstant hud mot hud kontakt under en längre period. Och det hela går som sagt mot det episka med legendarisk kärlek och gudar i handlingen.
Äventyrets stora problem är att medan saker är coola, stora och originella så är det rörigt beskrivet och organiserat så att det är lite svårt att reda ut exakt vad som händer. Det är också ganska rälsat vilket känns kommer från hur scenariot är nedtecknat på sidan mer än hur äventyret är upplagt vid bordet. Systemet hjälper inte heller till, det här hade genuint varit bättre i nästan vilket fantasy regelsystem som helst.
Det här scenariot svingar HÅRT och jag tycker det är spännande och det gör relationer lika bra som stämning och genre emulation. Där det faller är egentligen i att förmedla äventyret till läsaren. Det finns betydligt värre brott att begå. Särskilt som äventyret är så här bra och har så här många nya idéer.
4 av 5
Av: Christel Johansson
Till: Eget T20 system
När: 2020
Genremässigt är det här ett väldigt coolt romantic fantasy äventyr som får mig att tänka på Mercedes Lackeys böcker. Det känns väldigt inspirerat av 70- och 80-tals vågen av fantasy med tropes som:
-Ond monotheism med människooffer och rasistiska dödskallepräster.
-Ett separat magiskt folk (alver) med en god pagansk religion.
-Goda legosoldater som rider runt och har sitt eget samhälle i samhället (spelarkaraktärerna är ovanligt goda i en genomgående ond värld).
-En av spelarkaraktärerna är en hemlig halvalv med en hemligt viktig regnbågsorm. (Inte den enda hemliga halvalven).
-En spelarkaraktär är en prins fördriven från sin klan efter falska anklagelser.
-Klaner med djurnamn.
-Ganska bishounen skisser av de manliga karaktärerna.
-Det är EXTREMT episkt med en förändring av hela världen (till det bättre) på slutet.
Fokuset på relationer inom gruppen är verkligen ett stort dragplåster här. Det känns som Dragon Age spelen där det delvis är full dating simulator. Här finns det dock inte bara en huvudperson så relationerna kan vara så mycket mer komplexa utan att de blir för jobbiga att komma ihåg eftersom spelarna bara behöver hålla koll på bitarna deras karaktär är inblandad i.
Jag gillar hur karaktärerna och världen är beskrivna. Det används bitvis samma stil som Apocalypse World där det är nästan listor av enstaka ord där de olika orden på listorna tillsammans skapar en bild som gör att längre beskrivningar är onödiga.
Många delar av äventyret är originella och häftiga. Den köttätande hästen som absorberar andra hästar är genuint obehaglig och ingenting jag sett tidigare. Samma med den magiska händelsen där någon måste ha konstant hud mot hud kontakt under en längre period. Och det hela går som sagt mot det episka med legendarisk kärlek och gudar i handlingen.
Äventyrets stora problem är att medan saker är coola, stora och originella så är det rörigt beskrivet och organiserat så att det är lite svårt att reda ut exakt vad som händer. Det är också ganska rälsat vilket känns kommer från hur scenariot är nedtecknat på sidan mer än hur äventyret är upplagt vid bordet. Systemet hjälper inte heller till, det här hade genuint varit bättre i nästan vilket fantasy regelsystem som helst.
Det här scenariot svingar HÅRT och jag tycker det är spännande och det gör relationer lika bra som stämning och genre emulation. Där det faller är egentligen i att förmedla äventyret till läsaren. Det finns betydligt värre brott att begå. Särskilt som äventyret är så här bra och har så här många nya idéer.
4 av 5
Oj, här dyker gamla synder upp. Jag ber om ursäkt i förväg för att äventyret är skriven i en rätt "rälsad" form. Det spelades inte lika rälsat som det står skrivet men det var det första äventyret jag försökte skriva ned på papper så andra kunde läsa.
Edit: Det bör också nämnas att detta ursprungligen var ett filmmanus beställt av några kompisar som ville spela in en kort sci-fi-film (blev mig veteligen bara delvis inspelad). Filmmanus har en tendens att vara mer rälsade än rollspelsäventyr.
Last edited:
Jag tycker i regel räls är mer ok i ett konventsäventyr. Även vanligare förr, då alternativen till räls inte var lika kända.