God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,547
Jag vill också ha min egen spelstils tråd (men jag åker på semester imorgon så inte säkert jag kommer kunna svara på något i tråden). Så här spelleder jag:
-Jag har allting i huvudet med undantag för några få stödord per kampanj. Det gör att det kan se ut som om jag bara drar saker ur intet men egentligen så har jag en sandlåda, flera dungeons och många NPC:er med mål och färdigheter i huvudet. Jag är här för att ge spelarna världen att röra sig i. Men att dokumentera allt man behöver till en kampanj är ofattbart jobbigt så jag bygger minnespalats istället.
-Slagen och reglerna gäller. Dör folk så dör de. Om det inte finns konsekvenser och risker så är inget rolig. Men jag kör nästan alltid regellätta system så att jag ska kunna ha alltihop i huvudet. Om något är osäkert för att systemet är enkelt så brukar jag låta tolkningen som är generös mot spelaren gälla, men är saker klara så är de klara.
-Extrem spellar frihet. Skiter spelarna i min rädda världen quest och vill fokusera på att bygga ett halfling imperium så är det vad kampanjen handlar om nu. Jag gör undantag från det här om vi kör en färdig kampanj, men då är det för att vi alla är där för att köra Transylvania Chronicles eller what ever,
-Tidslinjer och konsekvenser. Så var kommer handlingen från? Npc:erna och de uråldriga ondskorna och de lokala politikerna gör saker och jag har färdiga tidslinjer för deras onda planer som rullar in. Sedan kanske spelarna bryr sig eller inte. Jag har haft spelare som gått ”Vi skiter väll i om drak facisterna tar över? Vi är trollkarls maffian!”. Och jag är 100% ok med det. Men konsekvenser är bättre, låt spelarnas handlingar ha logiska konsekvenser och låt de konsekvenserna skapa mer saker för dem att hantera.
-There is no justice just us. Jag kastar ofta in moraliska, filosofiska eller etiska dimensioner i mina rollspel. Men det betyder inte att spelarna får fördelar av att vara ”goda”. Moral är sin egen belöning och ofta får man lida för det i spelet. Medan att vara självisk och brutal ofta ger pengar, makt och fördelar. Många spelare tycker att det handlar om att jag belönar ondska men så är det inte. Jag skapar ett tomrum för att göra moral möjligt. Att det inte finns någon belöning i den här världen är varför vi ens behöver diskutera etik. Jag bryr mig inte om de bygger ett barnhem eller torterar folk för nöjes skull. Men jag vill att de ska bry sig.
-Symbolerna är sig själva och ljuset är värst. Jag hatar när de undviker att visa monstret i skräckfilmer. Är monstret bra nog så visa det! Jag hatar metaforer, är budskapet starkt nog så visa det! Så jag gör mina budskap tydliga och visar det hemska direkt. Jag gör inte mysterier eller förskuggande. Jag gör mysteriet men då är det tydligt att det är ett mysterium.
-Våld är underhållning. Alltid.
Egentligen är Vargåldern mitt riktiga menifesto, men det är mer riktat mot D&D. Det är så jag spelleder. Finns att ladda ner här: https://www.drivethrurpg.com/product/274133/Vargaldern
-Jag har allting i huvudet med undantag för några få stödord per kampanj. Det gör att det kan se ut som om jag bara drar saker ur intet men egentligen så har jag en sandlåda, flera dungeons och många NPC:er med mål och färdigheter i huvudet. Jag är här för att ge spelarna världen att röra sig i. Men att dokumentera allt man behöver till en kampanj är ofattbart jobbigt så jag bygger minnespalats istället.
-Slagen och reglerna gäller. Dör folk så dör de. Om det inte finns konsekvenser och risker så är inget rolig. Men jag kör nästan alltid regellätta system så att jag ska kunna ha alltihop i huvudet. Om något är osäkert för att systemet är enkelt så brukar jag låta tolkningen som är generös mot spelaren gälla, men är saker klara så är de klara.
-Extrem spellar frihet. Skiter spelarna i min rädda världen quest och vill fokusera på att bygga ett halfling imperium så är det vad kampanjen handlar om nu. Jag gör undantag från det här om vi kör en färdig kampanj, men då är det för att vi alla är där för att köra Transylvania Chronicles eller what ever,
-Tidslinjer och konsekvenser. Så var kommer handlingen från? Npc:erna och de uråldriga ondskorna och de lokala politikerna gör saker och jag har färdiga tidslinjer för deras onda planer som rullar in. Sedan kanske spelarna bryr sig eller inte. Jag har haft spelare som gått ”Vi skiter väll i om drak facisterna tar över? Vi är trollkarls maffian!”. Och jag är 100% ok med det. Men konsekvenser är bättre, låt spelarnas handlingar ha logiska konsekvenser och låt de konsekvenserna skapa mer saker för dem att hantera.
-There is no justice just us. Jag kastar ofta in moraliska, filosofiska eller etiska dimensioner i mina rollspel. Men det betyder inte att spelarna får fördelar av att vara ”goda”. Moral är sin egen belöning och ofta får man lida för det i spelet. Medan att vara självisk och brutal ofta ger pengar, makt och fördelar. Många spelare tycker att det handlar om att jag belönar ondska men så är det inte. Jag skapar ett tomrum för att göra moral möjligt. Att det inte finns någon belöning i den här världen är varför vi ens behöver diskutera etik. Jag bryr mig inte om de bygger ett barnhem eller torterar folk för nöjes skull. Men jag vill att de ska bry sig.
-Symbolerna är sig själva och ljuset är värst. Jag hatar när de undviker att visa monstret i skräckfilmer. Är monstret bra nog så visa det! Jag hatar metaforer, är budskapet starkt nog så visa det! Så jag gör mina budskap tydliga och visar det hemska direkt. Jag gör inte mysterier eller förskuggande. Jag gör mysteriet men då är det tydligt att det är ett mysterium.
-Våld är underhållning. Alltid.
Egentligen är Vargåldern mitt riktiga menifesto, men det är mer riktat mot D&D. Det är så jag spelleder. Finns att ladda ner här: https://www.drivethrurpg.com/product/274133/Vargaldern
