Nekromanti Golarion > Faerûn

[lasergreger]

Tänkte jag gör en egen tråd om detta så att "min" 3.5-reprint-tråd inte svänger av.

Först vill jag säga att jag gillar FR, har spenderat fasligt mycket tid där. Men...

Jag gillar Golarion mer, men varför? Om man bortser från uppenbara saker som att WOTC n00kade sönder världen till 4E bara för att kunna vrida in och pressa dit sina nya Core-books (Core under 4E är som bekant allt WOTC gett ut om det, detta enligt Mike Mearls).

Och att jag inte tror på att hur mycket Greenwood & Co vill "fixa" FR till D&D Next så tror jag inte ett dugg på att det blir bra såvida de inte retconar hela sk**en och hoppar tillbaka 90 år i tiden. Vilket jag inte tror kommer hända.

Så är det jag gillar med Golarion att det är en mycket mer sammanhållen setting, en gryta som inte har förvanskas till någonting ohållbart av massor med olika kockar och system/versioner. Den har intressanta länder, intressanta folkslag och historia. Nej, den är inte speciellt unik, men det kräver inte jag. Dessutom så har den en ENORM fördel, som jag ser det, gentemot FR, den är inte helt utskriven in i minsta detalj. Vissa har sagt att Golarion känns tunn, detta tycker jag är ett felaktigt och naivt sätt att se på det, den är medveten återhållen i detaljer för att vi som spelledare ska kunna hitta på själv. Något som Greenwood & Co kommit på först nu ang. FR att man vill kunna göra.

Sen den andra stora saken, det finns inga PowerNPC's som gör allting coolt i Golarion före spelarna. Varför ska jag till Gauntlagrym tex? Drizzt har ju redan hittat OCH lootat skiten! (Och hoppsan, plötsligt säger nu Greenwood att Drizzt, Elminster, Blackstaff etc. kommer att stiga åt sidan och ha sina äventyr vid sidan av, för FR ska vara ER setting...)

Nej go vänner, Golarion är en bra plats att äventyra i, det finns inte en enda provins där de inte har lämnat hooks, idéer och massa utrymme till mig, som jag inte vill ta mina spelare till en dag.

 

[Botulf]

Jag är en settingfanboy. En setting är oftast det som får mig på kroken, med några få undantag.

Jag har ingen erfarenhet av 3E Forgotten Realms. Däremot har jag försökt sätta mig in i 1ed AD&D och 2ed versionerna men ingen har fångat mitt intresse alls som rollspelsprodukter. Eller för den delen som skönlitteratur. Däremot den presentation man fick av världen från Baldurs Gate 1&2, Neverwinter Nights etc etc, gjorde mig riktigt intresserad till en början. Med det föll pladask när jag började kolla igenom settingmaterialet. Jag gillar oftast riktigt utbroderade settings men i fallet FR kändes det mest som att allt snarare bara kom i vägen. Att var tvungen att sitta och läsa in sig massor på wiki´s för att få något grepp om världen. Sedan noveller. Det blev bara för mycket. Sedan att jag fann själva grundsettingen inte tilltalade min fantasi det minsta. Speciellt maktgrupperna kändes väldigt bleka och oinspirerande att använda till något.

Golarion däremot gillar jag rätt mycket. Jag spelar inte ens Pathfinder kan tilläggas. Bara genom att snabbt skumma igenom Inner Sea World Guide fick mig direkt sugen på att köra äventyr där. Ja det är ett hopkok av allt möjligt, men det är ett bra sammansatt hopkok. Varje land kändes som det verkligen fick sin egen karaktär där de flesta av D&D´s traditionella olika teman får komma till utryck. Men utan att kännas för generiskt. Den stora skillnaden(utöver en väldigt fin fyrfärgsbok då) är att i Golarion känns det inte krystat att det finns ett land med Warhammer-vikingar där, ett Ravenloft-land där, ett ökenland med mecharobotar där borta och ännu längre ned ett land med jungel med en jättegorilla som härskare därborta. I FR känns allting väldigt övertydligt ihopklistrat huller om buller. Det känns alltid som man saknar något som utelämnats som man måste referera någon annanstans. Vilket inte är så konstigt om man ser till dessa båda settings förutsättningar.

Sedan hur de båda är skrivna. För mig känns Golarion öppet och massor med intressanta utslängda krokar överallt. Men också att det har ett starkare fokus då det inte funnits lika många kockar som kryddat soppan. Trotts att grundläggande råvaran är densamma. FR kändes mer som någon väldigt dedikerad SL´s mycket utförliga minnesanteckningar som sedan kopplats ihop med en annan SL`s kampanjanteckningar osv. Att det skulle vara svårt att känna att verkligen göra något som känns som sitt egna av det. Golarion skriker däremot till mig "äventyr bortom nästa kulle!"

 

[lasergreger]

Tack Schtajner, mycket av det jag ville ha uttryckt skrev du bättre

 

[Vitulv]

Jag vet så väldigt lite om FR, för det tycks som att världen ser väldigt annorlunda ut beroende på vilken version man läst. Jag har heller aldrig läst någon FR-skönlitteratur eller på något annat sätt följt hur världen utvecklas. Jag bygger all min uppfattning på Forgotten Realms Campaign Setting och Underdark till D&D3.x, samt på datorspelen Baldurs Gate 1&2, Icewind Dale och Neverwinter Nights 1&2.

Min uppfattning av att vara turist i FR (jag har aldrig brytt mig om att i detalj lära mig världen, utan använt kampanjen på ett väldigt lättsamt sätt) är att det är en charmig fantasyvärld som känns väldigt genuin och som passar utmärkt för den typ av rollspel jag själv använder D&D* till.

Och det är ungefär precis så jag känner för Golarion. Det är också en trevlig fantasyvärld med mycket variation i en trevlig förpackning. I varje del av världen finns det något som jag tycker är spännande.

Nu ska det ju i ärlighetens namn sägas att jag bara spelleder förtryckta äventyr, vilket gör att mitt behov av en kampanjvärld är betydligt mindre än för de som skriver egna äventyr. Jag tycker dock ändå att det är skönt att som spelledare läsa på lite om landet rollpersonerna befinner sig i under ett äventyr eller en kampanj.

Så eftersom jag kör Pathfinder Adventure Paths landar det ändå till slut i Golarion, men vilken av dem som är bäst vete fan. För mig delar de på förstaplatsen.

* Eller Pathfinder eller vad det nu är

 

[CapnZapp]

Forgotten Realms är både skitusel och charmig på samma gång.

Grundproblematiken är ju att världen inte hänger ihop för fem öre. Inte så konstigt för en värld som växt fram utan mål eller styrning, men ändå: för att kunna gilla FR måste man ju förlika sig med att den är definitivt "ihopslängd" för att helt olika äventyr ska kunna spelas av ett och samma spelgäng utan att karaktärerna ska behöva byta värld mellan varven.

Sedan är FR också mycket starkt färgad av kopplingen med romanerna; därav alla dessa megamäktiga SLPer. En annan invändning jag inte tycker påverkat så mycket som man skulle kunna tro är ju hur världen hela tiden anpassats för att utgöra en reklampelare åt Wizards (dvs att allt som finns i varje ny upplaga av D&D har ju alltid slängts in i Forgotten Realms)

Fördelarna med FR är då att det finns så mycket bakgrundsmaterial. Det är ju få världar där man kan kasta pil på kartan och leta upp sidvis med information om just den platsen.

En nackdel med FR kan kännas att det finns så mycket bakgrundsmaterial. Man vill nog inte spelleda med en grupp bestående av gamla FR-rävar som redan kan all lore, all bakgrund och alla världsomfattande kataklysmer.

En stor fördel med Forgotten Realms är dess kampanjbok till D&D 3rd Edition, alltså "FRCS"-boken. En av de allra bästa rpg-supplement Wizards någonsin producerat om du frågar mig (sålänge du inte är helt avtänd på dess material; dvs Forgotten Realms, vill säga)

Det är också FRCS som är min egentliga ingång till kampanjvärlden, och det är det jag baserar denna post på. Min kontakt med FR pre-d20 är mycket mera begränsad, och desto mindre vi nämner om FR i 4E desto barmhärtigare (köp INTE 4th ed kampanjguiden!). Jag har knappt läst några Greenwood-romaner alls, så jag har inte gett pluspoäng för att man kan äventyra i samma värld som sina "hjältar", men det är förstås en viktig anledning till varför det finns folk som gillar FR.

Golarion vet jag inget om alls. Förutom att det ju är en betydligt senare skapelse, och därmed högst troligen en mycket mer medveten skapelse, och därmed högst troligen en mycket bättre skapelse.

Jag vet att Paizo kämpat imponerande hårt med att befolka sin skapelse med äventyr, bakgrundsfakta etc; men ni får vända er till andra postare för att få en jämförelse de två världarna emellan.

 

[Botulf]

Det här kan jag defintivt sympatisera med. Något som avskräcker en del från FR att det finnas massa nördar som vet allt om det. Ungefär som Star Wars. Skulle jag spelleda något med Star Wars någon gång skulle banne mig se till att endast spela med folk som på sin höjd sett och gillat filmerna och kanske spelat något PC/TV-spel men aldrig med inbitna SW fantaster. Och jag har en liknande känsla i magen inför FR för det känns som man oundvikligen kommer trampa någon på tårna. Och samma problem har jag känt CoC/Cthulhu rollspel att det finns en lite för stor grupp som har lite för mycket förbestämda preferenser och uppfattningar hur det ska spelas. Alltså att man kanske måste vara selektiv med vilka man spelar det med.

Kan tilläggas att Spellplauge för mig, även om den verkar väldigt ogillad bland FR fans, verkar vara rätt befriande för FR.