Tja, Anders har i alla fall ännu inte kommit med mystiska påståenden om att mitt uttalande är en vansinnig komplott för att introducera exsterande ångbåtsrutter eller modern marknadsekonomi i Gondica...
Western är _western_ (genren); äventyren kan sedan utspelas under 1800-talet, på 1700-talet (revolutionen! Pax för att vara Paul Revere!) eller på tidigt 1900-tal om man vill. Senare hälften av 1800-talet är dock den bästa perioden för inspiration och den som behandlas mest i spelet. Och med toleranta spelare kan man strunta i historiska _detaljer_, så länge vad de och SL betecknar som "westernstämning" finns kvar.
Nu sade Anders _renässansinspirerad_, inte renässans, så jag var orättvis. Vad jag menade var att det inte fanns någon större idé att låsa sig allt för mycket. Vissa grejor är inte europeiskt 1500-tal, eftersom Anders tyckte det var roligare på det sättet. Det finns ingen anledning att vi andra skall vara sämre än Anders. Gammal käpphäst. (Fast jag har hört att Åke grumsade lite över att den valda klädstilen för illustrationer var just 1500-tal, eftersom dylikt mode såg ganska fånigt ut. Rent inofficiellt kan folk få se ut som senare tid åtminstone i min privata kampanj, så länge de undviker 1800-tal...
Gondica är mer renässans än Eon, Drakar och övriga rollspel i den vanliga fantasygenren är "medeltid", men det säger inte så mycket...
Åter till några funderingar: Jag kan tänka mig att folk gärna skulle vilja återuppväcka Imperium Azul ännu mer; en egentlig renässans på det området var det väl ganska länge sedan vi hade (kejsar Vikrat Magnus, eller "Vikremagne", som vi säger här i Nevtstrien - sorry, couldn't resist).
Med tanke på ekomantisk ideologi torde väl för övrigt en idé om Ständigt Utveckling Framåt vara ganska mer online än att återuppväcka någon guldålder. Fast jag har en idé.
Mekanurgisk filosofi verkar ju säga att inget händer om inte någon sapient lägger ärtan till och ser till att det händer något, medan ekomantisk sådan säger att saker av naturen (dvs Theos' vilja, försynen) utvecklas.
Med den mekanurgiska filosofin spridd till andra områden skulle således kunna komma idén om att vi får börja lägga manken till själva, för annars kommer inget att ändras. Eller något.
"Washbuckling - svabba däck on the high seas."
Tja, den IMO bästa filmen i genren genom tiderna, "De Tre Musketörerna" (den från början av 70-talet, inte den där senare smörjan) innehåller en askool fajt i ett tvätteri...
Röda Nejlikan (det finns en revolution att rädda aristokrater ifrån i Gondica)
Om pikaresk "Utmärkta som spelstilar, men kanske knepigare att bygga äventyr kring?"
Hej, du pratar med den gamle redaktören för fanzinet Black Duck!! Kombinera min vanliga inte helt seriösa stil med de mer seriösa idéerna om "teman" och dylikt som kom med Ars Magica i slutet av 80-talet och White Wolf dribblade bort längs vägen...
"...kanske HG Wells' seleniter som spökar, men själv skulle jag vilja ha ner lite myrmica i Abyssos.´"
Eller några släktingar! Asbra idé.
För övrigt kanske man kan åka tur och retur Velox och Rubeus också...
"Antar att du främst tänker på mekanurgiska gadgeteers angående det sista, fast vi snuddade ju lite vid "Jag blev biten av en aristosofisk spindel..." i Dödens Färg också."
Jag tänkte på båda, fast i lite begränsad omfattning, mer Läderlappen än Stålmannen, mer Daredevil än Fantastiska Fyran.
Mästaren på Dan Shi och den halta kentaurfältskären som kan slå sin käpp i marken och besättas av Åskans Ande funkar nog också...
Ett tänkt kampanjförslag till den sista varianten var för övrigt att alla rollpersonerna är luminater som vill göra bot - låt dem börja med en knippe negativ Virtus, och ge dem sedan lite skojiga förvrängningar. Funkar i andra kampanjer också, fast då skall man dra ned på X-men-faktorn en hel del för att det inte skall bli fånigt...
En annan var att leka Wild Cards, om någon läst den bokserien, och låta aristosofiska terrorister ultravitralisera centrala Trefiburg, eller något dylikt. 90% dör, 9% överlever men blir missbildade, och den sista procenten...
"Utmärkta styleguides, för övrigt."
Tackar mjukast.
Erik