Konventsrapport! Blir mest sammanfattning av spelpassen, men som vanligt fantastiskt arrat av arragörerna! Tusen tack till
@Lukas och
@Vicotnik och Kim och Anne som fick det att flöda bra och det kändes som att vi hade ett bra tryck för det mesta, men inte behövde skicka iväg alltför många för att alla var upptagna. Att bryta vid 21 och köra nattpassen för oss själva är en fantastisk tradition, och även brunchen på Masala Zone tycker jag var mycket trevlig, även om vädret tyvärr inte tillät att vi gick upp på Ramberget för att käka den här gången.
Minuspoäng till att sommartidsväxlingen skedde på konventshelgen. Det är idioti den bästa av dagar, och dubbelt upp när man redan har sömnbrist som det är!
Första passet var Glorieuses ! med Elsa,
@Bunny och en ickeforumit (?). Vi satte igång det för att
@Murmelgnu gärna ville spela det, och han var med och gjorde rollperson, men fick hoppa ur för att han behövdes som spelledare, vilket var synd. Men det kommer fler tillfällen! Min rollperson Faustine (AKA Angélique) hade en grej med Elsas rollperson, som tyvärr var en gift hemmafru, vilket ledde till lite jobbiga känslor och drama. Bunnys rollperson var en enorm kolgruvearbetare vid namn Générale Grève som kämpade för arbetarrättigheter men som var burdus och hård mot sina medkämpar att de inte kände sig trygga i att vara i ringen med henne. Den sista rollpersonen var lärarinna till hemmafruns son, och vi hade en intressant story om sonen, som hade ett förhållande med kemiläraren, och som hamnade i kvarsittning så att han skulle få spendera tid med henne. Ingen djupångestomgång, men jag tyckte om berättelsen vi fick till.
Därefter spelade jag Midnatt för alltid med en grupp ickeforumiter. Jag skriver inte så mycket om berättelsen för att inte spojla scenariot. Det lyfte inte jättemycket, och blev inte så crazy som det kan bli ibland, men de verkade ha haft kul, och själva spelmekaniken i det spelet är ju en upplevelse i sig, oavsett berättelse.
Tredje och sista passet på fredagen var en omgång Förefter med Elsa,
@Murmelgnu och Anne. Vi spelade Jonte och Rakel, på gymnasietiden och på återträffen tio år senare. Det här var en riktigt bra omgång. Jag trodde i början att det skulle bli den uppenbara grejen, att de dejtade i gymnasiet, skildes åt, och sedan träffades igen på återträffen, men allteftersom berättelsen gick vidare blev det tydligt att det inte var så enkelt, och att deras relation inte varit helt sund. När vi till sist hade bilden helt klar för oss var det en Rakel med ätstörningar och kontrollbehov som lekte med Jontes känslor, trots att hon nog innerst inne också gillade honom, och en Jonte som var förälskad i sin mobbare. Jonte på återträffen hade sitt sextonåriga jag skrikandes i örat "Hon förödmjukade dig!", men när de sågs hade de båda växt upp och mognat, och även om de gamla känslorna väcktes till liv så lyckades de kommunicera om detta och det blev ett lite bräckligt och fint möte när de till slut lyckades tala om det. Vi hade också en del snygga paralleller mellan de två tidslinjerna, som är något jag alltid uppskattar.
Lördagen bjöd på fyra spelpass. Det första var Se och göra i Aliatra med Anne,
@guldfink,
@Lemur och en ickeforumit. Det var en riktigt bra omgång, som
@guldfink redan skrivit lite om ovanför. Deltagare på skrivkurs reser till Aliatra i en vecka för att få inspiration och plats att skriva. Carina och Ebbe, frånskilt par där Ebbe var helt övertygad om att de skulle komma tillbaka igen, medan Carina hade svårt att hävda sig och komma loss från sin exmake. Vi hade också Marcus, läraren, en författare som vunnit Augustpriset för decennier sedan och inte lyckats producera något sedan dess. Och Lovisa, som ogillade människor och hade ganska mörka tankar och tematik i sina texter, samt Niklas, som tyckte att Sverige var tråkigt och såg fram emot att se det exotiska Aliatra. Historien om Carina och Ebbe stal ju showen med en fantastisk dynamik och en historia som var både hjärtvärmande (Carina) och hjärtskärande (Ebbe), men jag tyckte att alla fick en utveckling, vilket inte var dåligt på fem rollpersoner och ett spelpass. Marcus gick djupare ned i sin depression och slutade med kursen helt, Lovisa fann inspiration både i Aliatra och i Carinas sällskap, och Niklas insåg att vad som är tråkigt och vad som är exotiskt bara är en fråga om perspektiv.
Därefter spelade jag Aliatra igen, denna gång med Ron, Helma och Anne. Vi spelade till en början på svenska, vilket är stor heder till Ron, då det såklart är enkelt att bara köra på engelska istället för att utmana sig med svenskan. Efter ett tag fick vi dock växla, då det blev ganska kognitivt belastande, speciellt med störande bakgrundsljud. Vi hann inte riktigt klart berättelsen, som handlade om Viola och Conny, ett par där Viola kände sig vilsen i sin sexualitet (och mest inte kände sig sexuell alls) och Conny kände att han givit upp sin dröm om att bli konstnär för den ekonomiska tryggheten att jobba på bank.
Utan att ha tid till kvällsmat blev det sedan ett kort pass Best Friends med
@Cissi och tre ickeforumiter, däribland Tilly, som jag spelat med tidigare år, och Alexi, som ofta är med i Hantverksklubben.
EDIT: Fel av mig! Hallå, @Hoffenkloffen! Vi körde på ett ryskt kvinnofängelse där en oligarkhustru tillika modell som just anlänt då hennes make ramlade ut genom ett fönster och hon dömdes för skattebrott började ruska om ordningen och ta över fängelset. Rollpersonerna var alla del av den gamla maktstrukturen och jag hade svårt att så split mellan dem då de höll varandra om ryggen, men mot slutet sprack deras lojalitet när Cissis rollperson kände att Tillys drev alla för hårt, vilket fick Alexis rollperson att anlita lite folk att spöa upp vakten som Cissis rollperson dejtade. Det var lite svårt att köra BF i ett fängelse, och det blev inte en fantastisk omgång, men det bjöd på en del småroliga scener ändå, och spelarna hade superhärliga rollgestaltningar som lyfte sessionen.
Så den sista sessionen, nattpasset på lördagen, efter att ha snabbt tryckt i mig en macka som
@Vicotnik fixat, vilket räddade min kvällsmat, var Om natten är alla katter grå, med Tilly, Frans, Thom och Anne (samtliga ickeforumiter, såvitt jag vet). Det var det andra speltestet, och det blev ganska annorlunda jämfört med det första. Vi spelade i Luanda och lyssnade på André Mingas:
Vi hade en bartender som ville åka till New Orleans och spela jazz, en amerikanare som flytt till Angola för att hans förre kumpan som han vittnade mot var på jakt efter honom, en 17-årig queertjej som jobbade i sin farbrors begravningsbyrå, en tatuerare (lämpligt nog spelad av Anne!) som var lite av en modersfigur till henne, och som varit vittne till amerikanarens brott, samt en fixare i undre världen som kände alla och utnyttjade alla. Svårt att sammanfatta, men väldigt stämningsfull och intressant omgång. Det är ett spel som hänger mycket på en estetik, och jag tycker att vi fick till den.