"Det står dock stil i huvudet och jag har svårt att komma på vad jag ska säga, så jag skulle vilja ha lite hjälp. Har ni några tankar, idéer och så i ämnet?"
Jag tycker du skall ställa frågan varför föreställningen om "ont" och "gott" är så populär i berättelser.
Några menar kanske att det är mer -spännande- om det skulle finnas en ren ondska utan försonande drag, men jag tycker du kan vända på steken också; är det inte rätt tryggt med en ren ondska? I vår värld så är ju allting så svårt och komplicerat, en person som stjäl matvaror kan visa sig behöva maten till sina hungrande barn, en mobbare kan i själva verket utsättas för misshandel hemma och det är nästintill omöjligt för varje anständig intellektuell människa att inte sympatisera med både förövare och offer. En värld där de onda verkligen är onda är således en rätt skön, avslappnande värld. Tanken på ren ondska är en infantilisering, ett sätt att "förbarnsliga" synen på en konflikt så att den blir lättbegripligare.
Vore det inte skönt om Irakier verkligen vore alltigenom "onda"? Då hade man ju sluppit ha samvetskval och känna medlidande. För människor som inte riktigt vill växa upp är tanken på ren ondska mycket befriande.
Du skulle kunna berätta lite om skillnaden när en skurk dör i fantasy och när en av de goda dör. Jag misstänker att de ondas död avverkas snabbt, man får på sin höjd veta hur ondingen dog ochvilka kroppsdelar som höggs av, medan de goda får dö långsamt i pompösa, dramatiska scener, omgivna av alla vänner (gråtandes) och sakta uthulkandes några väl valda sista ord innan de slutligen somnar in för gott.
---
När det gäller själva "godheten" så tror jag att den har en uppfostrande funktion: Om barnen försöker leva upp till en riktig hedersknyffel till ärkehjälte så kan de inte ha några brister överhuvudtaget. Det går inte att palla äpplen om man vill vara en av de goda, så att säga. Tittar man på gamla sagor (som skrevs i tider där barn uppfostrades strängt) så var hjältarna alltid helt utan brister och tillkortakommanden.
Idag uppfostrar vi inte barn så. Det är viktigare att förlåta och uppmana barnet att försöka bättra sig när det har agerat fel. Titta på modern Fantasy så ser man också att hjältarna har blivit lite fumliga, ohederliga och ofullständiga. De klarar inte allt, de är inte perfekta, men de försöker.
De "goda" har alltså blivit lite mindre goda med tiden.
---
Vad säger du? Kan det vara något?
En annan sak; jag tycker du skall försöka hitta saker som är gemensamma drag för de "goda" jämfört med de "onda". Exempel; är det inte så att kvinnor i fantasy som är "goda" ofta har blont hår, medan "onda" är brunetter? Hur är det med hudfärg och kultur? Religion? Utseende? Finns det andra saker som hela tiden förknippas med "gott" respektive "ont"?
Där har du något som kan vara väldigt intressant.
/Rising
