Igår var det dags för ett första spelpass av Barkhäxan. Eftersom spelet har en väldig enkel och elegant regelmekanik och korta scenarion så passade det perfekt för ett kortare spelpass över video-länk. Sedan tidigare har Bifur, Nässe och jag testat att köra över Facebook´s messenger och eftersom det var lite meckigt att ansluta med Skype4B (och jag saknar webkamera på min stationära hemmadator) så blev det messenger även denna gång. Den här gången valde jag dock att köra videolänken över Ipad men textfönstret på den stationära för att snabbt kunna dela kartor och stämningsbilder.
Som vanligt så estimerar jag tidsåtgång för ett spelmöte skitdåligt och de 1-2 timmarna jag räknat med blev närmare 3,5. Lärdomen är nog (som alltid vid digitala sammankomster) att vara överens om och testa av plattformen i förväg.
Såhär blev vår berättelse...
Som vanligt så estimerar jag tidsåtgång för ett spelmöte skitdåligt och de 1-2 timmarna jag räknat med blev närmare 3,5. Lärdomen är nog (som alltid vid digitala sammankomster) att vara överens om och testa av plattformen i förväg.
Såhär blev vår berättelse...
Vår historia kom att kretsa kring syskonen Fjodor (Revisor vid finansdepartementet) och Fritz (Tjänstledig från polisens insatsstyrka) vars lillasyster Felicia varit försvunnen i någon vecka och några ledtrådar kring hennes intresse för vandringssägner i allmänhet (och legenden om Gråtmyrsbarnen i synnerhet) fick bröderna att misstänka att hon begett sig till deras farbror Frank´s gamla jaktstuga i de norrländska skogarna som låg i samma område som den ökända myren.
Efter en lång körning från sin gemensamma hemort Örebro nådde man till sist fram till stugan. Här fann man spår av att någon hade varit ganska nyligen men verkade ha gett sig av igen. Fritz hämtade ved för att få igång värmen men hade otur och trampade på en spik samtidigt som ondskefulla skratt hördes från den omkringliggande skogen.
Under middagen knackade det på dörren och grannen Agne kom för att presentera sig. Agne bjöd på några mackor och bröderna på whiskey. När kvällen blivit sen blev de slutligen tvungna att be honom bege sig och när han väl gett sig av märkte de att han lämnat kvar sin matlåda, vilken de ställde ut på verandan. Under natten ringde Fjodors telefon och numret var Felicias, men när han svarade så hördes bara en dålig mottagning där en barnröst nynnade på en visa där ord som "liten", "stilla" och "isen" hördes. När samtalet sedan bröts ringde Fritz tillbaka men fick bara Felicias telefonsvarare.
Följande morgon hade någon gjort en ring av sot runt hela stugan och matlådan var försvunnen. Fjodors bil ville inte heller starta men de lyckades till sist putta igång den. Vägen närmast myren var blockerade av nedfallna träd så de valde nu att färdas till fots genom det snötäckta landskapet. Plötsligt gav marken vika och de rasade ner i något som verkar ha varit en gammal källare till ett hus som numera inte fanns kvar och här fann man journaler från rättspsyk. Strax därpå hördes en skoter komma närmare och från att först ha verkat hjälpsam så blev skoterföraren allt mer aggressiv och rasar ner i källaren där han angrep Fritz. Under slagsmålet började det gå upp för bröderna att skoterföraren inte var riktigt mänsklig och när de väl dödat honom såg det hur hans ansikte under hjälmen var sjukligt sönderfrätt.
Vandringen övergick i skotersafari och snart nådde man en ödslig väg som man följde. Plötsligt såg bröderna några personer som satt och grillade vid en eld, men när de väl kom fram såg de hur personerna var döda och hur det var deras egna utslitna hjärtan som grillades över elden. Tämligen skakade körde de vidare och nådde fram till ett skjul där det rök ur skorstenen. De sökte igenom skjulet som var tomt sånär som på en hagelbössa utan patroner. Plöstligt dök en smutsig knivbeväpnad gestalt upp (här viftade jag med en stor kökskniv framför webcam:en), men honom gjorde bröderna processen kort med.
Till sist fann de Felicias bil och i en glänta fann de ett barn hängt i en snara som skrek på hjälp. Osäkra utifrån vad de tidigare varit med om tvekade bröderna, men släppte till sist ner barnet som tackade, förvandlades till ett gråtmyrsbarn och anföll tillsammans med ytterligare två a barn som lurpassat i skuggorna. När det sista barnet fallit finner man en skadad och livrädd Felicia en bit bort. Hon snyftar att man måste ta sig härifrån, så de lyfter in henne i bilen, hämtar sin egen bil och far tillbaka mot Örebro då hon somnar i baksätet.
Någon gång under färden känner sig Fjodor iaktagen. Han tittar i bakspegeln och där stirrar Felicia med svarta ögon och ett hånleende på honom och går strax vrålande till angrepp.
Efter en lång körning från sin gemensamma hemort Örebro nådde man till sist fram till stugan. Här fann man spår av att någon hade varit ganska nyligen men verkade ha gett sig av igen. Fritz hämtade ved för att få igång värmen men hade otur och trampade på en spik samtidigt som ondskefulla skratt hördes från den omkringliggande skogen.
Under middagen knackade det på dörren och grannen Agne kom för att presentera sig. Agne bjöd på några mackor och bröderna på whiskey. När kvällen blivit sen blev de slutligen tvungna att be honom bege sig och när han väl gett sig av märkte de att han lämnat kvar sin matlåda, vilken de ställde ut på verandan. Under natten ringde Fjodors telefon och numret var Felicias, men när han svarade så hördes bara en dålig mottagning där en barnröst nynnade på en visa där ord som "liten", "stilla" och "isen" hördes. När samtalet sedan bröts ringde Fritz tillbaka men fick bara Felicias telefonsvarare.
Följande morgon hade någon gjort en ring av sot runt hela stugan och matlådan var försvunnen. Fjodors bil ville inte heller starta men de lyckades till sist putta igång den. Vägen närmast myren var blockerade av nedfallna träd så de valde nu att färdas till fots genom det snötäckta landskapet. Plötsligt gav marken vika och de rasade ner i något som verkar ha varit en gammal källare till ett hus som numera inte fanns kvar och här fann man journaler från rättspsyk. Strax därpå hördes en skoter komma närmare och från att först ha verkat hjälpsam så blev skoterföraren allt mer aggressiv och rasar ner i källaren där han angrep Fritz. Under slagsmålet började det gå upp för bröderna att skoterföraren inte var riktigt mänsklig och när de väl dödat honom såg det hur hans ansikte under hjälmen var sjukligt sönderfrätt.
Vandringen övergick i skotersafari och snart nådde man en ödslig väg som man följde. Plötsligt såg bröderna några personer som satt och grillade vid en eld, men när de väl kom fram såg de hur personerna var döda och hur det var deras egna utslitna hjärtan som grillades över elden. Tämligen skakade körde de vidare och nådde fram till ett skjul där det rök ur skorstenen. De sökte igenom skjulet som var tomt sånär som på en hagelbössa utan patroner. Plöstligt dök en smutsig knivbeväpnad gestalt upp (här viftade jag med en stor kökskniv framför webcam:en), men honom gjorde bröderna processen kort med.
Till sist fann de Felicias bil och i en glänta fann de ett barn hängt i en snara som skrek på hjälp. Osäkra utifrån vad de tidigare varit med om tvekade bröderna, men släppte till sist ner barnet som tackade, förvandlades till ett gråtmyrsbarn och anföll tillsammans med ytterligare två a barn som lurpassat i skuggorna. När det sista barnet fallit finner man en skadad och livrädd Felicia en bit bort. Hon snyftar att man måste ta sig härifrån, så de lyfter in henne i bilen, hämtar sin egen bil och far tillbaka mot Örebro då hon somnar i baksätet.
Någon gång under färden känner sig Fjodor iaktagen. Han tittar i bakspegeln och där stirrar Felicia med svarta ögon och ett hånleende på honom och går strax vrålande till angrepp.
