Albino orcher? +oefterfrågade SLtips -Endast SL!!!
Prova albino, med skabbig hårväxt, det gör garanterat succe. Tänk dig hur sviniga dom skulle se ut.
Eller bara "vita". Som bekant så syns skavanker och linjer bättre på ljus hy än på mörk hy. Vill du ha sviniga varelse ,med hög äckelfaktor gå på "kaukasisk" eller albino-hudfärg....
delvis relaterat: Råd som ingen frågat efter:
För övrigt så byter jag alltid ut Orcer mot något sällsynt hatat folkslag eller mot Barbarer. Alternativt så slänger jag in en egen ras som jag hittar på eftersom. Man behöver ju inte ha något klart förrän spelarna får reda på hur dom är........
Spelaren frågar. Tar jag in på varelsen? Du tänker, hmmm är varelsen snabb eller långsam? Vad gör det för plotten om spelaren hinner ikapp? Sen bestämmer du dig. se bara till att du aldrig avslöjar detta för spelarna..
Och se till att det oftare är undantag än regel att du anpassar den nya rasen efter situationen. Kom även ihåg att skriva ner allt du hittar på så att spelarna inte kommer i efterhand och protesterar när du råkar glömma bort. Du kommer garanterat att glömma, medan spelaren glömmer knappast ifall han kom ikapp det där konstiga vidundret som snodde hans älskade svärd.
Många SL:s är rädda att slänga in ofärdiga prylar i sin kampanj. Mitt råd är. Släng in en massa saker som du inte ens tänkt på hur du skall förklara dem. du blir tvingad till att komma på skruvade förklaringar, vilket ger spelarna illusionen av att dom är med i den mest komplicerade komplotten i mannaminne. Extra viktigt i köpäventyr ärt att lägga in besynnerliga händelser utanför handlingen så att inte spelarna automatiskt vet när något dör plotten viktigt händer. Låt en mästartjuv sno deras viktigaste ägodel natten före det big clash. Skit i att bry dig om hur det gick till, det kan du förklara efteråt (för dig själv). Det dom inte vet är att du inte heller har någon kolla på vad som händer. Sen när "äventyret " börjar närma sig en höjdpunkt och spelarna letar förklaringar så sätt dig ner innan sista spelmötet och knyt ihop alla lösa trådar (eller låt en del vara lösa- spelarna behöver inte veta alla detaljer- trädet som rasade över vägen kanske bara var ett vanligt träd som rasade över vägen- trots att någon av aspelarna tyckte sig se något som försvann in i skogen). Man blir förvånad vilken enorm fantasi man kan ha när man rationaliserar alla skumma prylar som hänt. Något som jag tycker är väldans kul, är när spelarna har blivit utsattat för något riktigt skruvat och är helt säkra på att det låg magi bakom och man på slutet visar för dem att det fanns en helt rationell förklaring. Senare ger man dem en ny hint om att det faktiskt måste ha varit magi. Sen förklarar man bort det igen och avslöjjar att det var det var något som de trodde var helt naturligt som stod för konstigheter. Tillslut får spelarna paranoia och blir rädda för allt, vilket självklart är det man försöker uppnå
T.e.x om spelarna någon gång har blivit utsatta för en gråsparv- spiritus Famililiaris så påpeka för dem varenda gång de se ser en gråsprav. Sisådär var 10 minut.... När de börjar ledsna på gråsparvar, så se till att någon får en deja vu när en ekorre sitter misstänkt nära lägret (slå ett några dolda slag så tror spelarna att det hör till plotten). Låt det sedan sitta en gråsparv på gruvskjaktsingången när de skall ner och kobolda. nu blir spelarna förvirrade och paranoida.
Hur förklarar man gråsparvens beteende för spelarna?
-Det gör man inte. Varför skall de få veta? Använd det någon gång långt senare när någon skummis råkar veta lite för mycket om deras förehavanden. Spelarna kommer då kanske att koppla gråsparven med skummisen och då tror att skummisen är den där onda aset i bakgrunden från det förra äventyret. När spelarna nästan dräpt personen eller ställt till med en massa oreda så låter man spelarna se ekorre vara onaturligt kärvänlig med skummisen.... Vid detta laget brukar spelarna får psykbryt. Alltså, det blir roligare och bättre om man hittar på sådana här saker efterhand eftersom man alltid kan förklara allting i efterhand så att det passar allt annat.
Alltså, ju mer man bestämmer i förväg ju fler broar bränner man för skruvade improvisationer.