Rising
Vila i frid
Fan, att prata om egenkonstruerade språk fick mig att bli galen i språk igen! Något jag märkte när jag läste de andra språksidorna på nätet var att de var ganska omständiga och förutsatte en hel del språkkunskap från sina läsare. Här kommer en snabbguide för alla glada, lata idioter därute (och har vi tur blir det lite diskuterande oxå):
#1: Planera först i vilken ordning huvudsatserna skall förekomma i ditt språk. Det här är en krånglig aspekt av språkkonstruerande, men kolla ett ögonblick hur vi har det i svenskan:
(Valfri) - Predikat - Subjekt - Satsadvl - Verb, Partikel, Reflexiv - Objekt, Adverbial - Adverbial, Agent
Först kommer det (valfria) fältet. Vad som menas med det är att du får FLYTTA någon av de andra satsdelarna i hela kedjan och säga först i meningen om du vill, men om du gör det, då får du hoppa över den punkten senare i kedjan. Oftast när vi pratar så är Subjektet framflyttat till början, vilket alltså ger följden:
Subjekt - Predikat - Satsadvl - Verb, Partikel, Reflexiv - Objekt - Adverbial - Adverbial, agent.
Observera att det betyder att i svenskan kan ett verb i en sats föregås av maximalt en annan satsdel. Men det kan vara vilken som helst. Vi kan säga "Jag skalar den varma potatisen åt Greta", "Åt Greta skalar jag den varma potatisen" eller "Den varma potatisen skalar jag åt Greta" och alla möjligheter är precis lika korrekta. I många rollspelsspråk har man bara ett sätt att utrycka sig och det blir lätt lite stelt. Om man utformar mallen först så behöver man inte tänka sedan. Det blir rätt automatiskt.
Förresten; om fundamentet är tomt, blir meningen frågeformad (eller uppmaningsformad om verbet står i imperativ.) Kolla med exemplet ovan så ser du själv: "Skalar jag den heta potatisen åt Greta?" ("Skala den heta potatisen åt Greta!" i imperativ)
Tänk efter hur DU ska göra frågor i ditt språk...
Nå, om ni är lika kackiga på satsdelar som jag själv, (det blev lite mycket såhär direkt i början,va?) så är det väl bäst vi går igenom dem först... Vi börjar med två kompletta satser enligt rena satsformler:
"Rörde pojken inte vid tvåhandssvärdet i grottan?"
"Blev prinsessan inte mördad igår av stråtrövare?"
När vi lärt oss alla satsdelarna kommer vi kunna göra coola omflyttningar på svenska (vilket kommer verka töntigt, men det lär oss om hur vi skall göra det på våra egna språk, sedan)
Predikatet är ett Verb. De är saker som man gör, typ "döda", "råna", "sprang", "upptäcker", "försvann" och "är". Senare i satsen har du plats för ett nytt verb om du ska säga en sats som kräver flera verb, typ "har ätit" eller "behöver kissa". Har du två verb i en sats i svenskan så är det det senare som kallas "huvudverb" och det första som är "hjälpverbet". I svenskan är det alltid det första verbet vi böjer, om verbet har skett i en annan tidsperiod än nu: "har behövt kissa", "hade behövt kissa", "kommer behöva kissa" osv. Inte "Behöver komma kissa" eller "Behöver har kissat"...
I våra exempel: "rörde" och "blev"
Subjektet är alltid personen, djuret, monstret eller saken som utför predikatet. Det behöver inte vara ett ord, utan kan vara "det äckliga trollet", "konungen av de sju hertigdömena" eller "monstret som dödade professorn"
I våra exempel: "pojken" och "prinsessan"
Satsadverbial (Satsadvl) är småord som styr predikatet. De vanligaste är "ju", "faktiskt" och "inte". De flesta meningar har dem förstås inte överhuvudtaget, men just "inte" kan ju vara användbart att veta var det ska in, så tänk på det.
I våra exempel: "inte" båda gångerna.
Verb, Partikel, Reflexiv
I svenskan så hamnar de här tre på en och samma plats i satskedjan. Du kan antingen ha ett extra verb, en partikel eller ett reflexiv, men du kan inte ha mer än en i en och samma sats.
Verb är förstås bara en ny plats att ha ett verb på, om det inte räckte med det man hade tidigare.
Partikel är lite lurigare, och det är småord som man betonar för att predikatet skall bli vettigt. "Han körde på mig" (på) eller "Barbaren klappade till mig" (till) typ. I svenskan hör inte partikeln ihop med predikatet alltså, vilket man ser i den här satsen: "Trollbruden pekade inte mot mig, va?" ("pekade" och "mot" åtskiljs av satsadverbialet "inte")
Reflexiv, det är följande ord; "sitt", "sina", "sig" och "sin".
I mina exempel körde jag med en partikel och ett verb: "vid" resp. "mördad".
Objekt, Adverbial
Objekt, det är enkelt och bra. Det är personen, prylen eller monstret som subjektet utför predikatet med. När "Jag skalar potatis" är potatis objektet. "Barbaren slaktar goblins" betyder att goblins är objekt. "Häxan äter Hans och Greta" säger oss att "Hans och Greta" är objektet. Jupp, objektet behöver inte vara ett ord. Det kan faktiskt vara långa fraser som "riddaren som har rostig rustning" eller "lönnmördaren som dödade dina föräldrar". Det gäller att vara på sin vakt.
Adverbial har vi på två platser i den svenska ordkedjan. Om du har en mening med objekt får du ta dem efteråt. Om du vill få med ett adverbial i en sats med en agent däremot, då är det på den här platsen de skall stoppas in. Adverbial kan vara i stort sett vad som helst, det är fraser som svarar på frågorna: "var?", "när?", "hur?" och "varför?" m.m.
Tänk dig att du har frasen "Några troll slaktade min flickvän" och nu får du lägga till adverbial, vilka du vill, som svar på frågorna ovan:
Var? "hemma i mitt kök" - "Några troll slaktade min flickvän hemma i mitt kök"
När? "i fredags" - "Några troll slaktade min flickvän i fredags"
Hur? "med häftpistoler" - "Några troll slaktade min flickvän med häftpistoler"
varför? "för att hon gillar Marcoolio" - "Några troll slaktade min flickvän för att hon gillar Marcoolio" osv.
I våra exempel: "tvåhandssvärdet" (objekt) och "igår" (adverbial. Svar på frågan "när?")
Adverbial, Agent
Jupp, här får du en chans till att använda de justa adverbialen.
Här kommer också vår chans att använda agenterna. De är en ordklass som alltså alltid är sist i svenska satser. De är enkla att känna igen: de har alltid ett "av" innan det avslöjas vem den hemliga agenten egentligen är.
"Trollkarlen mördades.... " så kan en sats börja, för att avslutas med agenten: "... av en förhäxad Lisebergshare!"
(Jäpp. agenter är som objekt och subjekt. De behöver inte bestå av ett enda ord, men agenterna börjar alltid med ett "av")
"Trollkarlen mördades av mig"
"Gården sköts av bonden"
"Kossan mjölkades av den kloka pigan"
"Tjuren mjölkades av den korkade pigan" osv...
I våra exempel: "i grottan" (adverbial) och "av stråtrövare" (agent)
Nu när vi fattar allt detta kan vi prova det där med att variera våra meningar. Vi provar våra exempelmeningar och flyttar in Subjektet, Satsadverbialet, Verbpartikelreflexivet, Objektadverbialet och adverbialagenten in i det valfria fältet i tur och ordning... Är ni med?
Valfria fältet tomt:
"Rörde pojken inte vid tvåhandssvärdet i grottan?"
"Blev prinsessan inte mördad igår av stråtrövare?"
Subjektet först: (Observera att det inte längre är en fråga
"Pojken rörde inte vid tvåhandssvärd i grottan."
"Prinsessan blev inte mördad igår av stråtrövare."
Satsadverbialet först: (Nu blir det plötsligt en fråga igen
"Inte rörde pojken vid tvåhandssvärdet i grottan?"
"Inte blev prinsessan mördad igår av stråtrövare?"
Verb+reflexiv+parikel först: (Ingen fråga, från och med nu
"Vid rörde pojken inte tvåhandssvärdet i grottan."
"Mördad blev prinsessan inte igår av stråtrövare."
(det är korrekt, fast det låter über-illa i de här exemplena)
Objekt+adverbial först:
"Tvåhandssvärdet rörde pojken inte vid i grottan."
"Igår blev prinsessan inte mördad av stråtrövare."
(med det här först vill man ha en fortsättning, visst? Liskom; "...men pojkvaskern snodde kroksabeln, värjan och mina manschettknappar!" eller "...men i morse dog hon i en eldstrid utanför slottet.")
Adverbial+agent först:
"I grottan rörde pojken inte vid tvåhandssvärdet."
"Av stråtrövare blev inte prinsessan mördad igår."
(samma sak här: "...men så fort vi kom ut ur grottan började han fingra på det, må du tro!" eller "för det var faktiskt pirater som dödade prinsessan, så det så!"
Så där roligt kan man ha med ordföljder mitt i natten... (måste skaffa mig ett liv, tror jag) :^P
Nå, så om du vill hitta på ett språk; börja med att staka ut grammatiken medans du provar en del kewla ord. Så här, kanske?:
(Valfri) - Objekt och sedan Subjekt - Satsadverbial, huvudverb, hjälpverb, partiklar och reflexioner (i den ordningen) - adverbial - agent
Genom att göra såhär tvingar jag objektet och subjektet att vara ihop, och alla verben från att samlas på ett ställe och i en ordning. Däremot kan jag inleda själva satsen med verben, och det får bli sättet man formulerar frågor på i det här språket. Att sätta adverbialet och agenten sist på det här viset känns naturligt i språket, så de låter jag vara såhär.
När man nu ska säga något på mitt nya språk, börjar man med att "tänka rätt" med vanlig svenska:
"Här inne bor en drake" blir alltså:
"här inne" (adverbialet flyttar jag längst fram) "en drake" (sedan kommer subjektet) "bor" (avsluta med verbet)
Om det sedan skall omvandlas till Tjolahoppspråket och bli "Khazaa phell ien MorraTahr akhalahz" (vi kör en barnvänlig version med direktöversättning ord för ord) så kan man som språkvetare redan veta hur man ska fråga "Bor en drake här inne?" (bra fras att kunna om man vill bli långlivad)
Nämligen:
"Akhalahz ien MorraTahr khazaa phell?" (jag flyttade verbet först. Sedan "en drake" och sist "här inne?")
Smart va? Det krävs förstås lite mer om ens språk skall bli 100%-igt fett, men det orkar jag inte svamla om här. (Och framförallt orkar inte ni läsa det) Ställ massor med kewla frågor så svarar jag på momangen!
/Balla Rising
som nyss läste vad jag hade skrivit och tyckte det var fullkomligt obegripligt. Dessutom är det roligt att jag undervisar om svenska och ändå stavar så fruktansvärt illa. Observera att det är EN punkt med "#1"-markering... sen glömde jag bort det. Ser helt sjukt ut! Ha ha ha! Nej, jag har inte sovit på rätt länge, märks det?
#1: Planera först i vilken ordning huvudsatserna skall förekomma i ditt språk. Det här är en krånglig aspekt av språkkonstruerande, men kolla ett ögonblick hur vi har det i svenskan:
(Valfri) - Predikat - Subjekt - Satsadvl - Verb, Partikel, Reflexiv - Objekt, Adverbial - Adverbial, Agent
Först kommer det (valfria) fältet. Vad som menas med det är att du får FLYTTA någon av de andra satsdelarna i hela kedjan och säga först i meningen om du vill, men om du gör det, då får du hoppa över den punkten senare i kedjan. Oftast när vi pratar så är Subjektet framflyttat till början, vilket alltså ger följden:
Subjekt - Predikat - Satsadvl - Verb, Partikel, Reflexiv - Objekt - Adverbial - Adverbial, agent.
Observera att det betyder att i svenskan kan ett verb i en sats föregås av maximalt en annan satsdel. Men det kan vara vilken som helst. Vi kan säga "Jag skalar den varma potatisen åt Greta", "Åt Greta skalar jag den varma potatisen" eller "Den varma potatisen skalar jag åt Greta" och alla möjligheter är precis lika korrekta. I många rollspelsspråk har man bara ett sätt att utrycka sig och det blir lätt lite stelt. Om man utformar mallen först så behöver man inte tänka sedan. Det blir rätt automatiskt.
Förresten; om fundamentet är tomt, blir meningen frågeformad (eller uppmaningsformad om verbet står i imperativ.) Kolla med exemplet ovan så ser du själv: "Skalar jag den heta potatisen åt Greta?" ("Skala den heta potatisen åt Greta!" i imperativ)
Tänk efter hur DU ska göra frågor i ditt språk...
Nå, om ni är lika kackiga på satsdelar som jag själv, (det blev lite mycket såhär direkt i början,va?) så är det väl bäst vi går igenom dem först... Vi börjar med två kompletta satser enligt rena satsformler:
"Rörde pojken inte vid tvåhandssvärdet i grottan?"
"Blev prinsessan inte mördad igår av stråtrövare?"
När vi lärt oss alla satsdelarna kommer vi kunna göra coola omflyttningar på svenska (vilket kommer verka töntigt, men det lär oss om hur vi skall göra det på våra egna språk, sedan)
Predikatet är ett Verb. De är saker som man gör, typ "döda", "råna", "sprang", "upptäcker", "försvann" och "är". Senare i satsen har du plats för ett nytt verb om du ska säga en sats som kräver flera verb, typ "har ätit" eller "behöver kissa". Har du två verb i en sats i svenskan så är det det senare som kallas "huvudverb" och det första som är "hjälpverbet". I svenskan är det alltid det första verbet vi böjer, om verbet har skett i en annan tidsperiod än nu: "har behövt kissa", "hade behövt kissa", "kommer behöva kissa" osv. Inte "Behöver komma kissa" eller "Behöver har kissat"...
I våra exempel: "rörde" och "blev"
Subjektet är alltid personen, djuret, monstret eller saken som utför predikatet. Det behöver inte vara ett ord, utan kan vara "det äckliga trollet", "konungen av de sju hertigdömena" eller "monstret som dödade professorn"
I våra exempel: "pojken" och "prinsessan"
Satsadverbial (Satsadvl) är småord som styr predikatet. De vanligaste är "ju", "faktiskt" och "inte". De flesta meningar har dem förstås inte överhuvudtaget, men just "inte" kan ju vara användbart att veta var det ska in, så tänk på det.
I våra exempel: "inte" båda gångerna.
Verb, Partikel, Reflexiv
I svenskan så hamnar de här tre på en och samma plats i satskedjan. Du kan antingen ha ett extra verb, en partikel eller ett reflexiv, men du kan inte ha mer än en i en och samma sats.
Verb är förstås bara en ny plats att ha ett verb på, om det inte räckte med det man hade tidigare.
Partikel är lite lurigare, och det är småord som man betonar för att predikatet skall bli vettigt. "Han körde på mig" (på) eller "Barbaren klappade till mig" (till) typ. I svenskan hör inte partikeln ihop med predikatet alltså, vilket man ser i den här satsen: "Trollbruden pekade inte mot mig, va?" ("pekade" och "mot" åtskiljs av satsadverbialet "inte")
Reflexiv, det är följande ord; "sitt", "sina", "sig" och "sin".
I mina exempel körde jag med en partikel och ett verb: "vid" resp. "mördad".
Objekt, Adverbial
Objekt, det är enkelt och bra. Det är personen, prylen eller monstret som subjektet utför predikatet med. När "Jag skalar potatis" är potatis objektet. "Barbaren slaktar goblins" betyder att goblins är objekt. "Häxan äter Hans och Greta" säger oss att "Hans och Greta" är objektet. Jupp, objektet behöver inte vara ett ord. Det kan faktiskt vara långa fraser som "riddaren som har rostig rustning" eller "lönnmördaren som dödade dina föräldrar". Det gäller att vara på sin vakt.
Adverbial har vi på två platser i den svenska ordkedjan. Om du har en mening med objekt får du ta dem efteråt. Om du vill få med ett adverbial i en sats med en agent däremot, då är det på den här platsen de skall stoppas in. Adverbial kan vara i stort sett vad som helst, det är fraser som svarar på frågorna: "var?", "när?", "hur?" och "varför?" m.m.
Tänk dig att du har frasen "Några troll slaktade min flickvän" och nu får du lägga till adverbial, vilka du vill, som svar på frågorna ovan:
Var? "hemma i mitt kök" - "Några troll slaktade min flickvän hemma i mitt kök"
När? "i fredags" - "Några troll slaktade min flickvän i fredags"
Hur? "med häftpistoler" - "Några troll slaktade min flickvän med häftpistoler"
varför? "för att hon gillar Marcoolio" - "Några troll slaktade min flickvän för att hon gillar Marcoolio" osv.
I våra exempel: "tvåhandssvärdet" (objekt) och "igår" (adverbial. Svar på frågan "när?")
Adverbial, Agent
Jupp, här får du en chans till att använda de justa adverbialen.
Här kommer också vår chans att använda agenterna. De är en ordklass som alltså alltid är sist i svenska satser. De är enkla att känna igen: de har alltid ett "av" innan det avslöjas vem den hemliga agenten egentligen är.
"Trollkarlen mördades.... " så kan en sats börja, för att avslutas med agenten: "... av en förhäxad Lisebergshare!"
(Jäpp. agenter är som objekt och subjekt. De behöver inte bestå av ett enda ord, men agenterna börjar alltid med ett "av")
"Trollkarlen mördades av mig"
"Gården sköts av bonden"
"Kossan mjölkades av den kloka pigan"
"Tjuren mjölkades av den korkade pigan" osv...
I våra exempel: "i grottan" (adverbial) och "av stråtrövare" (agent)
Nu när vi fattar allt detta kan vi prova det där med att variera våra meningar. Vi provar våra exempelmeningar och flyttar in Subjektet, Satsadverbialet, Verbpartikelreflexivet, Objektadverbialet och adverbialagenten in i det valfria fältet i tur och ordning... Är ni med?
Valfria fältet tomt:
"Rörde pojken inte vid tvåhandssvärdet i grottan?"
"Blev prinsessan inte mördad igår av stråtrövare?"
Subjektet först: (Observera att det inte längre är en fråga
"Pojken rörde inte vid tvåhandssvärd i grottan."
"Prinsessan blev inte mördad igår av stråtrövare."
Satsadverbialet först: (Nu blir det plötsligt en fråga igen
"Inte rörde pojken vid tvåhandssvärdet i grottan?"
"Inte blev prinsessan mördad igår av stråtrövare?"
Verb+reflexiv+parikel först: (Ingen fråga, från och med nu
"Vid rörde pojken inte tvåhandssvärdet i grottan."
"Mördad blev prinsessan inte igår av stråtrövare."
(det är korrekt, fast det låter über-illa i de här exemplena)
Objekt+adverbial först:
"Tvåhandssvärdet rörde pojken inte vid i grottan."
"Igår blev prinsessan inte mördad av stråtrövare."
(med det här först vill man ha en fortsättning, visst? Liskom; "...men pojkvaskern snodde kroksabeln, värjan och mina manschettknappar!" eller "...men i morse dog hon i en eldstrid utanför slottet.")
Adverbial+agent först:
"I grottan rörde pojken inte vid tvåhandssvärdet."
"Av stråtrövare blev inte prinsessan mördad igår."
(samma sak här: "...men så fort vi kom ut ur grottan började han fingra på det, må du tro!" eller "för det var faktiskt pirater som dödade prinsessan, så det så!"
Så där roligt kan man ha med ordföljder mitt i natten... (måste skaffa mig ett liv, tror jag) :^P
Nå, så om du vill hitta på ett språk; börja med att staka ut grammatiken medans du provar en del kewla ord. Så här, kanske?:
(Valfri) - Objekt och sedan Subjekt - Satsadverbial, huvudverb, hjälpverb, partiklar och reflexioner (i den ordningen) - adverbial - agent
Genom att göra såhär tvingar jag objektet och subjektet att vara ihop, och alla verben från att samlas på ett ställe och i en ordning. Däremot kan jag inleda själva satsen med verben, och det får bli sättet man formulerar frågor på i det här språket. Att sätta adverbialet och agenten sist på det här viset känns naturligt i språket, så de låter jag vara såhär.
När man nu ska säga något på mitt nya språk, börjar man med att "tänka rätt" med vanlig svenska:
"Här inne bor en drake" blir alltså:
"här inne" (adverbialet flyttar jag längst fram) "en drake" (sedan kommer subjektet) "bor" (avsluta med verbet)
Om det sedan skall omvandlas till Tjolahoppspråket och bli "Khazaa phell ien MorraTahr akhalahz" (vi kör en barnvänlig version med direktöversättning ord för ord) så kan man som språkvetare redan veta hur man ska fråga "Bor en drake här inne?" (bra fras att kunna om man vill bli långlivad)
Nämligen:
"Akhalahz ien MorraTahr khazaa phell?" (jag flyttade verbet först. Sedan "en drake" och sist "här inne?")
Smart va? Det krävs förstås lite mer om ens språk skall bli 100%-igt fett, men det orkar jag inte svamla om här. (Och framförallt orkar inte ni läsa det) Ställ massor med kewla frågor så svarar jag på momangen!
/Balla Rising
som nyss läste vad jag hade skrivit och tyckte det var fullkomligt obegripligt. Dessutom är det roligt att jag undervisar om svenska och ändå stavar så fruktansvärt illa. Observera att det är EN punkt med "#1"-markering... sen glömde jag bort det. Ser helt sjukt ut! Ha ha ha! Nej, jag har inte sovit på rätt länge, märks det?
