Granascherna
Granascherna kan närmast liknas vid österlandets ordensriddare, i det att de inte är landägande och avsvär sig de flesta värdsliga egendomar vid inträdet i Granaschorden. De är en adlig krigarkast som står längst ned i den mûhadinska adelshierarkin, men är väldigt respekterade och genom den anrika Granaschorden åtnjuter ett inte oansenligt inflytande. Till skillnad från tarkhanerna, zhanernas närmaste motsvarighet till vanliga riddare, svär granascherna ingen trohetsed till någon värdslig herre, men deras täta band till varandra inom den hemlighetsfulla orden har fått en hel del konspirationsteorier att surra om deras förehavanden och verkliga ambitioner. Utåt sett är de Mhîmrättens främsta försvarare, en oberoende men till Gudahärskaren och riket (mer eller mindre) lojal styrka av Mûhads förnämligaste krigare. Deras enda verkliga sysselsättning är krig, och genom rigorös och mycket hård träning finslipar de ofta sina färdigheter nästintill perfektion. I Granaschernas citadell erbjuds de värdiga krigarna närmast överjordiska njutningar, ibland känslor och intryck framkallade av droger och magi, vilket sägs vara en försmak av det himmelska paradis som väntar dem när de fullgjort sitt värv som Himmelens förkämpar.
För omvärlden är granascherna, inte helt missvisande, mest kända som Västerlandets akrobatiska och våghalsiga fäktmästare. De förses ofta med en stämpel som rabiata religiösa fanatiker, redo att döda för sin tro. (Å andra sidan, vilken ordensriddare i Mundana är inte det?). I Jargiens finare kretsar är de intressant nog beryktade som stora, exotiska älskare.
- Ymir, blossar på vattenpipan
