Dimfrost
Special Circumstances
Märkt av sömnbrist (jag borde egentligen sova istället för att skriva det här inlägget, men är man forumberoende så är man) men på det hela taget ganska nöjd kom jag hem till Linköping från Sydcon idag. Jag kokade lite spaghetti, slog mig ned vid köksbordet och bläddrade i dagens ÖstgötaCorrespondenten. På kultursidan hittade jag en artikel om att spana efter fornminnen. Låt mig citera: "Man kan alltså gå, cykla eller bila rakt ut i myllan och precis överallt hitta spår efter dem som gått före oss." Jag började fundera lite, och så fick jag en märklig idé.
Vi lever ovanpå en annan värld, lyckligt ovetande om vad som döljs under våra fötter. Bonden kan bryta igenom myllan och falla ner i underjorden när han plöjer sin åker, och i djupa källare kan man svagt höra tjuten från avgrundens djup. De våghalsiga ynglingar som varit där och återvänt har att berätta om ändlösa gravfält, kyrkogårdar och mausoleer, spikraka avenyer kantade av svartnade marmorstatyer, isande vindar och ruvande skuggor. Men något håller på att hända, det ryktas om städer som uppslukats av underjorden, det tunna skikt vi tror är den stabila jorden blir allt svagare och snart tar gravvärlden över de levandes värld för alltid. Något måste göras. Man kan kanske bege sig ner på desperata expeditioner i gravarnas värld eller söka förbjuden kunskap i dammiga luntor.
Först hade jag tänkt mig att det hela skulle utspela sig i nutid, men det passar nog bättre i godtyckligt vald fantasyvärld eller kanske ett historiskt 1400-tal. Jag ville alltså ha någon sorts fantasy-Matrix, där det finns vissa beröringspunkter vid vilka man lätt kan ta sig ner i underjorden och tillbaka upp igen. Vad som egentligen döljer sig bland underjordens gravfält har jag egentligen ingen aning om, men det ska i alla fall vara något särdeles otrevligt. Hur som helst känns det som om den här idén nog är för konstig för att utvecklas vidare, men jag tar gärna emot alla former av synpunkter.
(Och ursäkta om inlägget är mer än lovligt förvirrat; först glömde jag att skriva topic så forumet åt upp mitt inlägg, och det här är bara en rekonstruktion. Det första var mycket bättre.
)
(Ja, "gravvärlden" är ett hemskt dåligt namn. Det fanns en anledning till att jag tänkte lämna valet av topic till sist.)
/Dimfrost, utan zeppelinare
Vi lever ovanpå en annan värld, lyckligt ovetande om vad som döljs under våra fötter. Bonden kan bryta igenom myllan och falla ner i underjorden när han plöjer sin åker, och i djupa källare kan man svagt höra tjuten från avgrundens djup. De våghalsiga ynglingar som varit där och återvänt har att berätta om ändlösa gravfält, kyrkogårdar och mausoleer, spikraka avenyer kantade av svartnade marmorstatyer, isande vindar och ruvande skuggor. Men något håller på att hända, det ryktas om städer som uppslukats av underjorden, det tunna skikt vi tror är den stabila jorden blir allt svagare och snart tar gravvärlden över de levandes värld för alltid. Något måste göras. Man kan kanske bege sig ner på desperata expeditioner i gravarnas värld eller söka förbjuden kunskap i dammiga luntor.
Först hade jag tänkt mig att det hela skulle utspela sig i nutid, men det passar nog bättre i godtyckligt vald fantasyvärld eller kanske ett historiskt 1400-tal. Jag ville alltså ha någon sorts fantasy-Matrix, där det finns vissa beröringspunkter vid vilka man lätt kan ta sig ner i underjorden och tillbaka upp igen. Vad som egentligen döljer sig bland underjordens gravfält har jag egentligen ingen aning om, men det ska i alla fall vara något särdeles otrevligt. Hur som helst känns det som om den här idén nog är för konstig för att utvecklas vidare, men jag tar gärna emot alla former av synpunkter.
(Och ursäkta om inlägget är mer än lovligt förvirrat; först glömde jag att skriva topic så forumet åt upp mitt inlägg, och det här är bara en rekonstruktion. Det första var mycket bättre.
)(Ja, "gravvärlden" är ett hemskt dåligt namn. Det fanns en anledning till att jag tänkte lämna valet av topic till sist.)
/Dimfrost, utan zeppelinare
