Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Personligen tycker jag att spelet är roligast när man kan tillåta sig att spela suboptimalt, därför att spelledaren inser det och lämnar utrymme för det.
Jag har någonstans skrivit ett exempel på en grupp med en mäktig riddare som är och ser jättetuff ut, en spanare som kan slåss lite och en tant som kan baka goda kakor. De blir attackerade av tre skurkar. Det finns två varianter för spelledaren att hantera det:
* Dåliga varianten: Spelledaren är "rättvis" och de får en bandit var.
* Bra varianten: Riddaren får två, tjuven får en och tanten ignoreras medan hon rätt så verkningslöst kallar dem slynglar och slår dem med sitt paraply.
Vilken av varianterna ger roligast upplevelse och bäst minnen?
Jag har någonstans skrivit ett exempel på en grupp med en mäktig riddare som är och ser jättetuff ut, en spanare som kan slåss lite och en tant som kan baka goda kakor. De blir attackerade av tre skurkar. Det finns två varianter för spelledaren att hantera det:
* Dåliga varianten: Spelledaren är "rättvis" och de får en bandit var.
* Bra varianten: Riddaren får två, tjuven får en och tanten ignoreras medan hon rätt så verkningslöst kallar dem slynglar och slår dem med sitt paraply.
Vilken av varianterna ger roligast upplevelse och bäst minnen?