Nekromanti Grim & Gritty trenden i fantasy litteratur och rollspel

[God45]

Nästan all fantasy som kommit ut de senaste 5 åren är grim & gritty till en extrem nivå. Joe Abercrombie, R.R. Martin, Glen Cook och Mark Lawrence är kanske de mest kända författarna och de som verkligen slagit fast det som en trend men nästan all fantasyn är supermörk. Jag började läsa Prince of Thorns av Lawrence nyligen och i kapitel 1 så våldtar bokens 14 protagonist två flickor och beskriver hur han såg till att skada den ena av dem så att hon skulle göra mer ljud ifrån sig. Min respons? Ingen. Jag var inte ens förvånad eller chockad, det här är standard i dagens fantasy litteratur.

Det här är inte ens egentligen en diskussion om det utan mer om hur det påverkar fantasy rollspelandet eller om det gör det. När jag fått in nya spelare på senaste tiden så är det ofta sådant här de väntar sig och är ute efter (och jag levererar eftersom jag också gillar sådant här) medan mer "heroisk" eller "episk" fantasy beskrivs som antingen gammaldags eller som "väldigt 80-tal".

Men det verkar mest vara den här aspekten som fastnat hos folk. Att trenderna samtidigt gått mot low magic har jag i alla fall inte märkt påverkat rollspelandet. Folk vill fortfarande kasta eldbollar, de vill bara ha äckligare beskrivningar av folket som brinner och chansen att plundra guldtänder efteråt.

Vad tänker ni?

 

[God45]

Jag glömde nästan att länka till Splatter elf som jag tycker är den perfekta parodin på hela grejen. Det kanske inte är super relevant till diskussionen men va fan?

http://www.ruleofthedice.com/2014/04/splatter-elf-week-day-1-introduction-to.html

Splatter-Elf is high fantasy with all the shiny edges filed off. There is no beauty, no hope, no good, and lots and lots of blood. Like A LOT of blood. It's basically the main element. If blood could be the protagonist, the antagonist and the denouement of a story, that might be enough blood to satisfy the requirements of Splatter-Elf.

Of course, plenty of fantasy is bloody. Splatter-Elf requires a little bit more. The grim grittiness shoots well past the bleak moodiness Grimdark until it hits a sort of ridiculous level of camp. Is it supposed to be tongue-in-cheek? Sort of. In my opinion, the epitome of Splatter-Elf would be a story where the creator was aiming for dark and gritty, missed by a fucking mile, and ended up being hilarious in his attempt to be serious.

 

[Krille]

Jag tycker att trenden har missat något, så jag går åt motsatt håll: gulligare och mer kawaii.

 

[God45]

Jag tycker att trenden har missat något, så jag går åt motsatt håll: gulligare och mer kawaii.

Vilket är en vettig reaktion. Hur funkar det när du får in nya spelare? Och vad använder du som "rekommenderad läsning/tittning"?

 

[Patrick Bateman]

Eller är det så att litteraturen har hunnit ifatt rollspelen? Det som vissa kallar "grimdark", kallar jag din average-murder-hobo-äventyrargrupp. Minus de grafiska beskrivningarna, möjligtvis.

Även om många(?) har Bilbo eller Legolas i tankarna inför en kampanj, brukar det bli något helt annat när äventyret väl träffar spelbordet. Även en grupp RP helt utan "ond" profil, tror jag skulle framstå som psykopater om deras förehavanden skulle beskrivas i en roman.

 

[Krille]

Vilket är en vettig reaktion. Hur funkar det när du får in nya spelare?

Det sker inte så ofta, så det statistiska underlaget är lite litet.

Bland existerande spelare så brukar det bli glada gapgarv, och sen kör vi på den galna dynamiken som uppstår mellan deras grimdark-karaktärer och mina kawaii-karaktärer.

Och vad använder du som "rekommenderad läsning/tittning"?

Girls und Panzer.

För när man tar något så mansdominerat och skitigt och grimdark som stridsvagnar och gör det till en flicksport, då går inget grimdark säkert längre.

 

[God45]

Eller är det så att litteraturen har hunnit ifatt rollspelen? Det som vissa kallar "grimdark", kallar jag din average-murder-hobo-äventyrargrupp. Minus de grafiska beskrivningarna, möjligtvis.

Även om många(?) har Bilbo eller Legolas i tankarna inför en kampanj, brukar det bli något helt annat när äventyret väl träffar spelbordet. Även en grupp RP helt utan "ond" profil, tror jag skulle framstå som psykopater om deras förehavanden skulle beskrivas i en roman.

Alltså, ja. Helt klart har du en poäng i att den genomsnittliga äventyrar gruppen är murder hobos... Men jag känner att det är eftersom man spelar Conan. Och Conan mördade och stal en massa grejer utan någon större plan bakom det hela. Och det är inte Legolas eller Galahad... Men det är fortfarande inte på samma nivå som karaktärer i den nya vågen av Grimdark fantasy som hade varit Caotic Evil hela högen medan Conan mest är Chaotic Neutral.

 

[Swedish Chef]

Då vi i min spelgrupp egentligen aldrig varit särskilt intresserade av superepik, passar grimdark stilen bra. Sen beror det väl kanske lite på vilket spel man kör, fast det känns lite som att alla spel numera förutsätter att man ska spela grimdark.

Vi har generellt kört lowmagic, kanske kommer ändras då vi ska ge oss på Pathfinder och Symbaorum snart, i stället för One Ring och Eon IV.

Kul att du är tillbaka God45, forumet är en bättre plats med dej här

 

[God45]

Kul att du är tillbaka God45, forumet är en bättre plats med dej här

Tack

 

[Lupus Maximus]

Jag vet inte hur DnD-spelandet var innan MMORPGsen, men jag har lagt märke till att loot-and-level mentaliteten ökade bland Drakar och Demoner-spelarna efter att datorrollspelen kom. Som redan nämnts så är mycket av grimdark murderhobo-spelare med mer grafiska beskrivningar.

Själv tycker jag nya trenden är tråkig då det ofta känns för enkelriktat. Då tar jag hellre som i HBO serien Rome (som dock är lite för Forrest Gumpig då huvudpersonerna skall vara med om alla viktiga händelser). Lite mer balans i det hela och det hamnar helt och hållet i min smak, eftersom jag är allergisk då huvudpersonerna skall ha moderna värderingar kring jämlikhet och frihet. Ge mig mer protagonister som tror på "adelns" överlägsenhet och att slaveri är en naturlig självklarhet.

Jag gillar settings med moderna värderingar också, om vi t.ex. talar urban fantasy eller liknande. Passar t.ex. utmärkt i Buffy.

Eller är det så att litteraturen har hunnit ifatt rollspelen?

Jag har hört påstående om att R.R. Martin är gammal rollspelare, så..

 

[God45]

R.R. Martin är definitivt en gammal rollspelare. Hans Wildcard böcker är tex baserade på ett superhjälte rollspel som han och de andra original författarna spelade tillsammans.

Detta har dock lett till vissa... Rykten och teorier kring Game of Thrones och det gamla D&D spelet Birthright. Birthright är ett spel där en av huvudförfattarna heter Ed Stark. I Birthright spelar man medlemmar av olika adelshus och politik är lika viktigt som murder hoboande. Den stora konflikten i Birthright handlar om vem som kan ta över The Iron Throne och härska över hela det gamla kejsardömet. Rich Bakers första roman som ägde rum i världen och som aldrig släpptes i sin original form men som nämns i förordet till rollspelet hette "Kingslayer" och handlade om en kille vars andelshus hade ett lejon som symbol... Visa likheter finns om vi säger så...

 

[Lupus Maximus]

Detta har dock lett till vissa... Rykten och teorier kring Game of Thrones och det gamla D&D spelet Birthright. Birthright är ett spel där en av huvudförfattarna heter Ed Stark. I Birthright spelar man medlemmar av olika adelshus och politik är lika viktigt som murder hoboande. Den stora konflikten i Birthright handlar om vem som kan ta över The Iron Throne och härska över hela det gamla kejsardömet. Rich Bakers första roman som ägde rum i världen och som aldrig släpptes i sin original form men som nämns i förordet till rollspelet hette "Kingslayer" och handlade om en kille vars andelshus hade ett lejon som symbol... Visa likheter finns om vi säger så...

Säkert ett rent sammanträffande

 

[Mundo]

Då tar jag hellre som i HBO serien Rome (som dock är lite för Forrest Gumpig då huvudpersonerna skall vara med om alla viktiga händelser). Lite mer balans i det hela och det hamnar helt och hållet i min smak, eftersom jag är allergisk då huvudpersonerna skall ha moderna värderingar kring jämlikhet och frihet. Ge mig mer protagonister som tror på "adelns" överlägsenhet och att slaveri är en naturlig självklarhet.

Spana in Borgia: Faith and fear.

 

[Arfert]

Jag älskade Birthright, bästa D&D-kampanjen ever. Nu förstår jag varför.

 

[Lupus Maximus]

Spana in Borgia: Faith and fear.

Den är redan näst i listan över serier jag planerar att se

 

[Pansarsvinet]

Fick för mig att det bara var en mognads sak men jag vet inte. Tror det speglar rollspelsgenerationerna. Om man jämför en 10-årings fantasi och en 45-årings tror jag att 12-åringen är utspelad idag. Det ska vara smuts och socialrealism för att äldre generationer ska kunna fortsätta spela sina rollspel (och titta på sina fantasy serier). Jag är från tiden då man fick stryk i skolan om man spelade roll- eller dataspel. Och de som inte tilläts eller klarade av att ”bli vuxna” tillräckligt snabbt, om de överhuvudtaget lyckades… måste ju fortfarande kunna lira rollspel för att fly verkligheten (talar bara för mig själv).

Ska bli intressant och se hur rollspelen evolverar när dessa generationerna går mot ålderns höst. Kanske blir mer ångest, mer hålla samman kungariket och se till att ens barn kan ta över när det är dags att lämna in. Vad tror ni?

/Oink

 

[Mundo]

Den är redan näst i listan över serier jag planerar att se

Se upp för den amerikanska veresionen av samma serie med Jeremy Irons som Borgia. Jag tyckte den var mycket sämre än den här veresionen!