Nekromanti Grottkräl: hur bygger ni grottan?

[Robban]

Jag har tänkt lite på det här. Jag är inte mycket av en grottkrälare; när jag spelleder så blir det sällan grottkräl över huvud taget, men jag känner att det är något jag vill testa, speciellt som jag slänger massor med pengar på Dwarven Forge's kickstarter (jag har andra användningsområden än just grottkräl för bitarna). När vi har spelat så har det mest blivit uppritade kartor allt eftersom man utforskar.

Hur gör ni som grottkrälar med typ DF-bitar? Bygger ni hela grottan direkt, eller allt eftersom man utforskar? Blir det i såna fall lustiga avbrott när man sätter fram bitarna? Jag känner rent direkt att se hela grottan känns ju inte så hemskt spännande som spelare, utan att inte veta om det kommer ett rum längre fram i korridoren eller inte borde vara roligare.

Relaterad fråga: Vilket system rekommenderas? Jag frågade i pratet för ett par dagar sen och fick några förslag: Basic Fantasy Role-playing Game, Lamentations of the Fire Princess, DoD, D&D, Pathfinder. Jag är väl inte värst såld på D&D/Pathfinder, får jag nog säga. Tankar?

Ändrad: Gruppen som sådan är väl inte jättesåld på grottkräl eller sysslar inte jättemycket med det, men har inget emot det om det sköts "på rätt sätt". Jag vet inte vad "rätt sätt" är, för de är väldigt vaga på den punkten. Men D&D när det är som mest brädspel är "fel" sätt, tydligen.

 

[Rymdhamster]

Det klassiska är ju att man beskriver en liten bit i taget (det som RP kan se) och så får spelarna själva rita en karta för att hålla reda på allting. Det här är rätt enkelt (om man tänker igenom beskrivningarna och håller det enkelt för att minimera missförstånd). I det här läget föreslår jag att använda väderstreck för att ange riktningar istället för höger/Vänster, dvs tre dörrar jämt fördelade på den norra väggen och en öppningen till en korridor på den östra väggen. Anledningen är att höger/Vänster blir förvirrande eftersom man inte vet om SL syftar till sitt höger, spelarnas höger eller rollpersonernas höger.

Ett annat sätt som jag försiktigt har börjat pröva på är att skita i detaljerna och exakt hur gångarna går utan istället fokusera på specifika, intressanta platser i grottan, men om man baserar hela äventyret på grottkrälande så kan detta sätt lätt bli rälsat och spelarna känner att de inte har någon kontroll över hur de utforskar grottan (kan jag i alla fall tänka mig, jag har inte spellett särskilt mycket på det här sättet än).

Generellt sett tycker jag att man som spelare inte ska ha koll på hela grottan från början om man inte har särskilda skäl till det, en kul grej kan ju vara om man har en gammal karta från när det var en gruva eller något, men saker har hänt sen kartan ritades så den är inte 100% korrekt längre.

Något jag ännu inte orkat pröva på är att rita upp hela grottan och sen klippa sönder den i småbitar och lägga fram en bit i taget (en variant är att istället täcka över kartan med postitlappar eller något och ta bort allt eftersom).

Någon idé som någon nyligen tipsade om (tror det rörde mer "ett land" än en grotta, men saksamma) är att rita upp hela kartan, sedan täcka över den med ett papper med ett hål i som representerar rollpersonernas synfält, sen får de själva flytta runt pappret för "utforska" medan SL håller ett öga på't och skriker till när de snubblar in i något.

Sen kan man ju slutligen köra med terräng i olika former (bendy walls och annat), men för mig är nog resonemanget ungefär det samma som ovan.

En grej som jag känner är att jag gärna vill hålla saker och ting lite vagt för spelarna. Hur lätt är det egentligen att avgöra om grottgången går i 22 eller 33 graders vinkel jämfört med den förra gången? Hur vet man hur mycket gången böjer sig om den är tillräckligt lång? Jag skulle ju gärna se att rollpersonerna tror att de bara vridit sig 270 grader och är på väg in i ett helt nytt rum när de egentligen vridit sig 360 grader och är på väg in i rummet de började i (men alla grottor ser ju likadana ut i lyktskenet) och såna saker. Jag skulle gärna få till ett scenario där rollpersonerna faktiskt irrar runt i cirklar, inte för att SL bestämt det, utan för att spelarna tror att de har koll när de inte har det.

 

[Tomatalven]

Jag har också funderat över rita i förväg/under tiden(jag kör inte med props). System: kanske Fantasy!osg? funkar för oss. Min grupp är typ inga megafans av kräl heller...

 

[Cissi]

Jag är inte heller ett jättefan av mycket grottkräl men det har sina höjdpunkter, om det sköts rätt. Framförallt så håller jag med Rymdhamster om att låta spelarna rita en karta själva. Då blir det lite känsla av pussellösande också, speciellt om det är ett lite klurigt kräl där spelarna måste komma ihåg hur de gick in för att kunna veta hur de ska gå ut.
Det är alltid kul!
Vår SL har dessutom gjort så att det blir ett ingameritande. Den karaktären som har bäst färdigheter för att kunna göra en karta har fått göra den ingame, medan spelarna hjälps åt offgame.
Men om ingen av karaktärerna kan rita en karta, eller det inte finns nått att rita på i gruppen, då blir det ingen karta. Då får man förlita sig på andra färdigheter och lokalsinne.
Det har gjort så att vår spelgrupp alltid börjar med att köpa papper och pennor så fort vi kommer till en handelsbod. För utan det skulle vi gå vilse i alla grottkräl och dö.

Ytterligare en dimension till hela krälandet!

 

[preaker81]

Sist jag spelledde och höll på med grottkräl med 2 spelare i ett miniäventyr så ritade jag upp kartan allt eftersom dom tog sig vidare, hade inte bestämt på förhand hur den skulle se ut och det tog hela 3 timmars spel innan dom insåg att min hjärna hade stängt ner och jag bara satt och ritade fina mönster och dom gick runt i cirklar =P

 

[Cissi]

... det tog hela 3 timmars spel innan dom insåg att min hjärna hade stängt ner och jag bara satt och ritade fina mönster och dom gick runt i cirklar =P

Hahaha! Jag hade dödat dig om du var min SL!

 

[Robban]

Nu var ju frågan mer om byggandet av grottan. Om jag har faktiska bitar, det känns ju som att det blir en hel del pussel av det.

Man kanske inte behöver bygga hela grottan, utan bara kritiska delar; man ritar fram tills att det blir nåt (eller några rum innan, så man inte avslöjar sig) där det krävs att man vet var man har karaktärerna.

Men att kräva att karaktärerna (och spelarna) ritar karta, det är jag helt med på; frågan var dock mer "om jag har grottbitar, ska jag bygga innan spel eller under spel? Hur gör ni andra som har grottbitar?" Men jag får erkänna att jag är sämst på att formulera mig.

 

[God45]

Just om du har tiles hade byggt upp hela grottan från början men inte fyllt rummen med monster miniatyrer och inte lagt dit de hemliga rummen. Att spelarna vet hur grottan ser ut kan man förklara med att de har en karta.

Vad jag måste tipsa dig om att INTE göra är att ha dina spelare flytta runt sina miniatyrer på tilesen utanför strider. För då blir det just ett brädspel och man kan inte göra många av de mest intresanta sakerna med dungeons. Fällor blir också konstiga och brädspelsaktiga om man gör på det sättet.

 

[anth]

Om du nödvändigtvis ska använda props - använd dem där det är intressant.
Själva kartan ritar någon i liten skala på vanligt rutat papper där 0,5x0,5 cm ruta = 3x3 m.
När något intressant händer, som vid strid går man över till större skala där 2,5x2,5 cm = 1,5x1,5 m (och det är här man tar fram sina dwarven forge-bitar).
Måtten kommer från:
0,5 cm = vanligt rutat papper där varje ruta är just 0,5 cm.
2,5 cm = 1 tum, skalan på chessex battle-maps och liknande.
3 m = 10 fot, den klassiska grottskalan som började användas för drygt 40 år sedan.
1,5 m = 5 fot, den modernare skalan som började användas år 2000 - den är bättre anpassad till miniatyrer.

Jag anser att OSR-spel är överlägset bäst om man ska grottkräla.
Du har själv nämnt BF och LotFP.
Jag lägger till Labyrinth Lord (LL) och Swords & Wizardry (S&W).
Dessa 4 finns som gratis pdf och de har så pass lika regler att man kan blanda saker från alla 4 utan större problem.
Som svenskt alternativ finns Arferts Fantasy!

DnD på "rätt sätt" (så som dina spelare menar) är OSR.
Du är inte sugen på PF (och DnD3 eller DnD3,5 som PF bygger på).
Dina spelare vill inte spela brädspel, vilket normalt syftar på DnD4.
Kvar finns egentligen bara gamla DnD, d.v.s. OSR.
OSR spelas rules-light. Eller mer korrekt, det finns inga regler i OSR.

 

[God45]

Jag anser att OSR-spel är överlägset bäst om man ska grottkräla.
Du har själv nämnt BF och LotFP.
Jag lägger till Labyrinth Lord (LL) och Swords & Wizardry (S&W).
Dessa 4 finns som gratis pdf och de har så pass lika regler att man kan blanda saker från alla 4 utan större problem.
Som svenskt alternativ finns Arferts Fantasy!

DnD på "rätt sätt" (så som dina spelare menar) är OSR.
Du är inte sugen på PF (och DnD3 eller DnD3,5 som PF bygger på).
Dina spelare vill inte spela brädspel, vilket normalt syftar på DnD4.
Kvar finns egentligen bara gamla DnD, d.v.s. OSR.
OSR spelas rules-light. Eller mer korrekt, det finns inga regler i OSR.

Helt rätt. +1.

Vi hade en tråd rätt nyligen som handlade om hur man skulle spelleda en sådan kampanj som jag tyckte vi fick fram bra tips i:

https://www.rollspel.nu/threads/587871.html

 

[AgnusDaak]

Jag som spelledare är inte speciellt intresserad av grottkräl-spel, men det likväl oundvikligt moment då och då. Jag brukar fokusera på vissa delar, speciella rum eller salar. Senast var min grupp nere i ett övergivet dvärgfäste, jag valde då att bara låta dem se ett urval av uppskissade bergrum. Gångarna som sammanband dessa beskrevs endast muntligt. Jag tycker den principen fungerar bra. Det är ofta svårt att orientera sig under jord, speciellt när rollpersonerna inte har varken kompass, höjdmätare eller laser-avståndsmätare. Vill spelarna rita kartor över hur de olika specialrummen hänger ihop får de själva ta ansvar för den processen, och min grupp valde att ta med en samling kritor och färg för att markera sin väg allteftersom de gick djupare ner för att på detta vis försäkra sig om att hitta ut igen.

 

[Eksem]

Det enda jag vet om grottkräl är att ju mer jag spelleder det, desto mer lär jag mig att jag inte behärskar. Jag har dock åtminstone hunnit testa en hel del variationer inom ämnet (obs att mina namngivningar av metoder nedan är påhittat medan jag skriver och inte etablerade termer).

Först och främst har vi presentationen av miljöerna. Här skulle jag vilja dela upp det hela i visuellt vs muntligt. Muntligt är helt enkelt att spelledaren berättar hur miljöerna ser ut, vad som finns där och ungefär var, samt utgångar. Kallas ibland för "player mapping", för att spelarna är de som har ansvar att själva kartlägga sina miljöer. Det finns i vilket fall flera sätt för spelarna att rita kartor på.

Inom det visuella finns fler angreppssätt. Jag skulle nog generellt dela upp det här i rutpapperskala eller miniatyrskala. Rutpapperskala är förstås att spelledaren ritar kartan allteftersom att spelarna upptäcker området; medan miniatyrskala här får representera battle maps och fysiska prylar (Dwarven Forge, Dungeon Tiles, TerraClips, etc.)

Framförallt miniatyrskala kan antingen göras med byggande allteftersom (saker placeras ut), eller genom reveals (t.ex. att en filt dras undan; men reveals kan också vara att man suddar bort en täckande färg i ett digitalt ritprogram som projicerar bild på spelytan).

---

Jag skulle tro att det är just miniatyrskala du funderar över hur du ska göra med. Man kan både köra renodlade metoder, eller så mixar man metoder beroende på omständigheterna.

Som jag ser det har du som vill använda DF-prylar bl.a. följande möjligheter:

A) Bygg hela din dungeon i förväg.
- Pros: Minimalt med avbrott, grymt estetiskt tilltalande, imponerande.
- Cons: Mycket förarbete, svårt att praktiskt dölja det spelarna inte vet, tar mycket plats.

B) Bygg set pieces i förväg att ställa ut, och visa resten enklare (rita på rutpapper eller battle map, t.ex.).
- Pros: Fortfarande imponerande, inte särskilt många avbrott.
- Cons: Kan kännas railroady, blir uppenbart för spelarna vilka rum du tycker är viktiga.

C) Bygg upp rummen allteftersom.
- Pros: Minimalt med förberedelser. Lättare att justera om något hänt i dungeonen av någon anledning.
- Cons: Långa avbrott.

Med tanke på att det går att lära sig synka sina beskrivningar med byggandet behöver inte avbrotten bli så fullt så påfrestande och långa som man kanske kan tro först, men det går inte att komma ifrån att ibland blir det legospelledaren och spelgrupp som sitter och väntar. Det är också i de fallen mycket viktigt att du har koll på exakt vad varje rum har för innehåll så att du inte både måste läsa komplex rumsbeskrivning först och sedan börja bygga (om man spelar t.ex. megadungeons är det i praktiken omöjligt att minnas vartenda av de 200 möjliga rummen utantill).

...

Vilken dungonpresentationsmetod jag föredrar vet jag inte. Alla har sina fördelar och nackdelar. Just nu kör jag utan minis ö.h.t. och har player mapping men helsike vad less jag är på att upprepa dimensioner och vädersträck efter fem timmar. Dock uppskattar delar av spelargruppen det hela, så jag vet faktiskt inte hur vi gör framöver. Och så saknar jag att spela med minis :C

 

[Tomatalven]

Vi har player mapping OCH minis. Jag berättar hur rummen ser ut, minisarna står på 2x2cmrutat papper i den ordning de går, varje ruta representerar typ 1x1 m drygt. Oftast är rummen så pass stora att inget/ knappt något ritande behövs och runtflyttande sker typ bara i strider eller om gruppen fysiskt splittar rejält. Och korridorer/ mindre rums konturer ritas bara upp om det är nödvändigt.
Antar att man borde kunna göra lite liknande med props. Måste ta en massa yta med färdigbyggen.
Sorry, halft OT.