Jag tror mig ha missat något: grundegenskapsslag i slå över-system. Under senaste speltestet dök handlingar med bara grundegenskaper upp, varpå jag kom att tänka "nämen, det spelar ju praktiskt taget ingen roll hur högt man har för det blir ju nästan lika svårt att lyckas."
Det system jag använde mig av var grundegenskap + färdighet + specialisering + (öppna)2T6 lika med eller över en svårighetgrad; grundegenskaperna sträcker sig mellan -4 och +4, färdigheterna 0 till +8, och specialiseringar ger +1. Slår man ett grundegenskapsslag är det förstås bara grundegenskapen som används plus tärningarna, över en svårighetsgrad.
Det är här problemet kommer in: en normal(stark) person har bara 4 steg lägre än världens bästa (/starkaste). På 2T6, särskilt som jag tänk mig att använda öppna tärningar, är det knappt någonting. En handling som normalpersonen har några få procents chans att lyckas med, har extrempersonen inte mycket större möjligheter med. Detta gör grundegenskapsslag rätt meningslösa.
Jag vände mig till liknande spelsystem för att se hur de gjort. d20/true20 har abilities i spannet ±5 och med 1T20 blir det ännu mindre svängrum för ability checks än i det som jag använde. Ars Magica och T10-systemet använder 1T10 plus ±3 respektive ±4, vilket ger ungefär samma läge som för mig. Dessutom hittar jag inte ens en referens i dessa två regelböcker (4:e upplagan av Ars Magica samt Skymningshem: Andra Imperiet) till några characteristics rolls eller attributslag, eller att man kan använda enbart grundegenskaper till en handling. Hur är det tänkt att det göras här?
Jag är med på att man i många fall inte behöver slå något slag för att avgöra om man klarar en grundegenskapshandling. Antingen är man stark nog att lyfta stocken eller så är man det inte, oavsett hur många gånger man försöker; sannolikhet har inget här att göra; att bara jämföra värden med en svårighetsgrad för stenens tyngd känns som en naturlig lösning. Detsamma gäller motståndsslag, och där slår man bara när kämparna är lika starka, har samma grundegenskapsvärde.
Handlingar där man sätter en svårighetsgrad, så som att sparka upp en dörr för att fortsätta på styrkeanalogin, blir däremot rätt skeva. Procentchansen finns för den normalstarke, men är bara något bättre för den ryske tyngdlyftarjätten, trots att han enligt skalans definition är så mycket starkare.
Hjälp mig att reda ut det här!
Det system jag använde mig av var grundegenskap + färdighet + specialisering + (öppna)2T6 lika med eller över en svårighetgrad; grundegenskaperna sträcker sig mellan -4 och +4, färdigheterna 0 till +8, och specialiseringar ger +1. Slår man ett grundegenskapsslag är det förstås bara grundegenskapen som används plus tärningarna, över en svårighetsgrad.
Det är här problemet kommer in: en normal(stark) person har bara 4 steg lägre än världens bästa (/starkaste). På 2T6, särskilt som jag tänk mig att använda öppna tärningar, är det knappt någonting. En handling som normalpersonen har några få procents chans att lyckas med, har extrempersonen inte mycket större möjligheter med. Detta gör grundegenskapsslag rätt meningslösa.
Jag vände mig till liknande spelsystem för att se hur de gjort. d20/true20 har abilities i spannet ±5 och med 1T20 blir det ännu mindre svängrum för ability checks än i det som jag använde. Ars Magica och T10-systemet använder 1T10 plus ±3 respektive ±4, vilket ger ungefär samma läge som för mig. Dessutom hittar jag inte ens en referens i dessa två regelböcker (4:e upplagan av Ars Magica samt Skymningshem: Andra Imperiet) till några characteristics rolls eller attributslag, eller att man kan använda enbart grundegenskaper till en handling. Hur är det tänkt att det göras här?
Jag är med på att man i många fall inte behöver slå något slag för att avgöra om man klarar en grundegenskapshandling. Antingen är man stark nog att lyfta stocken eller så är man det inte, oavsett hur många gånger man försöker; sannolikhet har inget här att göra; att bara jämföra värden med en svårighetsgrad för stenens tyngd känns som en naturlig lösning. Detsamma gäller motståndsslag, och där slår man bara när kämparna är lika starka, har samma grundegenskapsvärde.
Handlingar där man sätter en svårighetsgrad, så som att sparka upp en dörr för att fortsätta på styrkeanalogin, blir däremot rätt skeva. Procentchansen finns för den normalstarke, men är bara något bättre för den ryske tyngdlyftarjätten, trots att han enligt skalans definition är så mycket starkare.
Hjälp mig att reda ut det här!