Grunderfarenheter för spelmakare

[Troberg]

Nu tänker jag sticka ut huvudet lite och säga följande:

1. Rollspelsmakare bör spela en hel del olika brädspel.
2. Datorrollspelsmakare bör spela en hel del rollspel.

Varför tror jag det?

Well, brädspel ger ett tänkande i termer om spelmekanismer från ett spelmässighetsperspektiv (vad är roligt och intressant rent tekniskt, frånkopplat från tema), att koppla tema till mekanismer (titta tex på hur Rush MD har mekanismer som känns väldigt "akutsjukvårdiga", eller hur programmeringen i RoboRally funkar). Det ger också tänkande i "behövs verkligen det här?", för när det gäller brädspel så är en tunn regelbok ett plus.

Att datorrollspelsmakare behöver spela rollspel handlar om öppenhet, att man inte är inlåst i rälsade quests, att kunna göra vad man vill, att världen känns som om den skulle finnas även om karaktären inte fanns osv.

Diskutera!

 

[Rymdhamster]

Låter vettigt!

 

[Feuflux]

Låter vettigt!

Tänkte skriva nåt liknande... bra diskussion.

 

[wilper]

Mmm, jag tror Cyberpunk 2077 hade blivit ett mer intressant spel om de hade spelat rollspelet, och inte bara tittat på bilderna.

 

[ceruleanfive]

Jag skulle även säga att det finns en poäng i att rollspelsmakare läser brädspelsinstruktioner, och gärna andra typer av manualer också. Speldesign är en jätteviktig grej för att göra bra spel, men effektivt och informativt författande är också viktigt.

 

[entomophobiac]

Mmm, jag tror Cyberpunk 2077 hade blivit ett mer intressant spel om de hade spelat rollspelet, och inte bara tittat på bilderna.

Det har de iofs gjort, och Pondsmith själv är involverad. Om något tycker jag personligen att CP'77 gör detta bra.

 

[Genesis]

Jag tror att jag är den ende rollspelsmakaren i Sverige som inte är brädspelsfantast*. Det är ett väldigt stort överlapp mellan dessa grupper, enligt min erfarenhet. Alltså de flesta rollspelare är brädspelare, men de flesta brädspelare är inte rollspelare. Eller?

* Och jag gör ju mest flummig kvasifriform numera, så brädspelen är kanske mindre viktiga för mig.

 

[ceruleanfive]

Jag tror att jag är den ende rollspelsmakaren i Sverige som inte är brädspelsfantast*.

Nej, vi är ett gäng.

 

[entomophobiac]

1. Rollspelsmakare bör spela en hel del olika brädspel.

Håller generellt helt med om att brädspel är bra att spela om en är intresserad av speldesign helt enkelt för att det är "naken" spelmekanik. Du kan också lära dig mycket om hur social dynamik påverkar, särskilt om du spelar med olika grupper. Rollspelsmakande blir lätt lite väl godtyckligt, även om det inte behöver betyda att det inte blir bra.

Men rollspel har också andra faktorer som påverkar på intressanta sätt. Exempelvis att spelgrupper helt kan skita i dina regler och köra med sitt egna hemmasnickrade initiativsystem eller sin egna metod för att sätta scener, och därmed strunta i delar av ditt spel eller hela ditt spel för att de känner för det. Den biten är lite ovanligare med brädspel.

2. Datorrollspelsmakare bör spela en hel del rollspel.

Kanske framförallt de som gör stora spel, där det ofta blir en regissörsröst som bestämmer istället för spelarens agens. Hade en lång diskussion med en kollega om en specifik scen i Cyberpunk 2077 som dock visar på ett varierat värde av agens.

Spoilervarning, även om jag undviker namn och liknande.

Du jobbar åt en corpopamp och ni har precis gjort ett uppdrag som sabbar skitmycket för en corpo. När ni träffas i ett safehouse, komplett med hemliga knackningar och allt, så sprängs plötsligt hela våningen så du rasar ned en våning, och det kommer en hel drös corposoldater. Ditt uppdrag blir 'stick iväg för bövelen!' Men du kan också välja att stanna, klättra upp ur hålet du rasat ned i, och rädda din kumpan. Om du gör det så innebär det att ett alternativt slut finns tillgängligt när du klarat spelet - om du inte gör det kommer den här karaktären dö och därför inte vara med mer i spelet.

Diskussionen vi hade var att jag uppskattade jättemycket att den alternativa lösningen var osynlig och därför något jag fick upptäcka själv. Det förstärkte min immersion extremt mycket. Medan min kollega tyckte det var skitstörande, för hen följde instruktionerna och hade aldrig blivit varskodd om att alternativet fanns, därför var det ett slut hen inte kunde välja. Hen hade önskat se ett, "Optional: Do the other thing"-objective eller liknande som gjorde det mer explicit.

En höjdpunkt för mig, en frustration för min kollega.

 

[Rickard]

Men rollspel har också andra faktorer som påverkar på intressanta sätt. Exempelvis att spelgrupper helt kan skita i dina regler och köra med sitt egna hemmasnickrade initiativsystem eller sin egna metod för att sätta scener, och därmed strunta i delar av ditt spel eller hela ditt spel för att de känner för det. Den biten är lite ovanligare med brädspel.

Nu är det ett rätt extremt exempel, men jag skulle nog säga att det är vanligt bland brädspel också. Folk fattar reglerna fel och hackar om det. Har sett både glada amatörer hacka om Settlers of Catan (som de missförstått) och märkt av hur olika kortspel med vanliga kort skiljer sig mellan familjer. Faktum är att jag i princip aldrig stött på ett kortspel i en familj/kompisgrupp där reglerna varit liknande - det har alltid varit någon regel som skiljt sig.

 

[entomophobiac]

Folk fattar reglerna fel och hackar om det.

Jag tycker dock dynamiken är helt annorlunda. Många rollspelare jag känner gör det som default. Att missförstå något och att aktivt välja att ändra på det är inte riktigt samma sak, vill jag mest mena.

 

[cogitare]

Faktum är att jag i princip aldrig stött på ett kortspel i en familj/kompisgrupp där reglerna varit liknande - det har alltid varit någon regel som skiljt sig.

Känner igen detta. Vi spelade något så enkelt som Uno (reglerna finns på nätet, bara att kolla upp) som har simpla regler. När vi började spela visade det sig att den andra familjen spelade i stort sett HELT annorlunda än hur vi spelare (jag som både rollspels- och brädspelsnörd är helt säker på att vi körde RAW och de körde hemmasnickeri ).

Cog.

 

[ceruleanfive]

Jag tycker dock dynamiken är helt annorlunda. Många rollspelare jag känner gör det som default. Att missförstå något och att aktivt välja att ändra på det är inte riktigt samma sak, vill jag mest mena.

Det är sant! Att avsiktligt hacka ett spel är speldesign i sig självt; att ha lärt sig "fel" regler är något annat.

 

[entomophobiac]

När vi började spela visade det sig att den andra familjen spelade i stort sett HELT annorlunda än hur vi spelare

Många struntar ju i väl valda regler i Monopol och andra klassiska sällskapsspel också. Men jag kan tycka det finns en skiljelinje mellan spel som spelas med familjen och "brädspelsnördsbrädspelen". Inte i kvalitet nödvändigtvis, men helt klart i inställningen från dem som spelar.

 

[entomophobiac]

Jag tycker ju överlag att rollspelare knappt verkar läsa rollspel, utan bläddrar lite, arkiverar spelet under "likadant som Spel X" och sen spelar de spelet som Spel X, typ oavsett vad som faktiskt står i boken.

Få spelar ju Risk likadant som de spelar Monopol.

 

[Rickard]

Jag tycker dock dynamiken är helt annorlunda. Många rollspelare jag känner gör det som default. Att missförstå något och att aktivt välja att ändra på det är inte riktigt samma sak, vill jag mest mena.

Det var bara ett exempel. Det finns grupper som hackar brädspel också. Saker de inte tycker funkar och så hackar de om det. Att de missförstått reglerna är bara en av några förklaringar till varför.

Återigen. Det är vanligt förekommande, åtminstone ur mitt anekdotiska perspektiv.

 

[entomophobiac]

Återigen. Det är vanligt förekommande, åtminstone ur mitt anekdotiska perspektiv.

Absolut. Jag tycker inte det är samma fenomen bara. Rollspel ägs i större utsträckning av gruppen är min upplevelse och lägger därför grunden för betydligt mer omfattande förändringar. Gruppen som spelat Drakar och demoner i åratal är mer sannolik att spela nya rollspel som om de vore Drakar och demoner, närmast oavsett vad detta innebär, och kan även välja bort spel som inte påminner tillräckligt mycket om det. Samma preferenser kan finnas bland brädspelare, men åtminstone de brädspelare jag interagerat med genom åren har en lite annan inställning.

Ken Levine har pratat om detta också, just att i brädspel förväntas du sätta dig ned och lära dig reglerna innan du spelar. Det förväntas finnas en viss tröskel och det kan många gånger vara del av nöjet. Många rollspelare jag känner vill inte ha det på det sättet, utan vill kunna spela "som de brukar", oavsett vad det innebär, och kan även lite omedvetet omvandla nya spel de ändå testar till "som de brukar".

Kort och gott: jag tycker inte det är samma sak. Åtminstone enligt mina erfarenheter.

 

[Oldtimer]

Det var bara ett exempel. Det finns grupper som hackar brädspel också. Saker de inte tycker funkar och så hackar de om det. Att de missförstått reglerna är bara en av några förklaringar till varför.

Återigen. Det är vanligt förekommande, åtminstone ur mitt anekdotiska perspektiv.

Själv har jag hackat Fia med knuff. När två av spelpjäserna är bågskyttar, blir det mycket intressantare.

 

[Christoffer]

Jag vill se den grupp brädspelare som tar Agricola och börjar gnälla på att det är jobbigt att svälta, och varför ska jag inte kunna välja samma sak som du väljer med din arbetare, och varför har vi begränsat antal arbetare öht? Och sen husreglar bort det och fortfarande säger att de spelar Agricola?

Men hundra procent medhåll. Brädspel känns ju som en extremt bra avstamp mot speldesign öht. Olika brädspel. Många massa olika brädspel. Osv.

Men upplever kanske att hacka rollspel innan en ens testat dem har minskat liiiite ialf, även om gnället om specifika regler och omständigheter och folk som tycker och tänker kring regler de inte ens spelat med osv fortfarande existerar.

 

[Troberg]

Håller generellt helt med om att brädspel är bra att spela om en är intresserad av speldesign helt enkelt för att det är "naken" spelmekanik.

Japp, en bra spelmekanik funkar bra även om man skalar bort temat.

Nu är det ett rätt extremt exempel, men jag skulle nog säga att det är vanligt bland brädspel också. Folk fattar reglerna fel och hackar om det. Har sett både glada amatörer hacka om Settlers of Catan (som de missförstått) och märkt av hur olika kortspel med vanliga kort skiljer sig mellan familjer. Faktum är att jag i princip aldrig stött på ett kortspel i en familj/kompisgrupp där reglerna varit liknande - det har alltid varit någon regel som skiljt sig.

*host*Monopol*host*

Gruppen som spelat Drakar och demoner i åratal är mer sannolik att spela nya rollspel som om de vore Drakar och demoner, närmast oavsett vad detta innebär, och kan även välja bort spel som inte påminner tillräckligt mycket om det.

*host*D&D*host*

Själv har jag hackat Fia med knuff. När två av spelpjäserna är bågskyttar, blir det mycket intressantare.

*host*Kläd-fia*host*