Nekromanti Grundläggande premiss spännande spel

[Stillafors]

För att nå bättre insikt är en teknik att fråga vidare "varför", eller den mindre kontroversiella "vad ..".
En bakomliggande orsak till att en spelar är att denne får ut något av det. Vad får en ut av att spela?
Det är spännande att spela rollspel. Vad är det som gör det spännande? Det är oklart vad som kommer att hända....

Vart kommer ni om ni praktiserar "vad" frågan?

 

[Björn den gode]

För mig är inte spännande en särskilt viktig del. Jag vill uppleva bra historier och leva mig in i andra världar. Dessa historier kan vara spännande men lika gärna emotionella på andra sätt och inlevelsen kan drabbas av ifall en vet vad som kommer att hända men också hjälpas av det.

 

[Rymdhamster]

Spännande är roligt.

Men till sist och syvende så är jag nöjd bara jag får gå runt och slåss mot orcher och leta skatter, eftersom det inte är något jag får göra på riktigt. Gå på äventyr, helt enkelt.

 

[Henke]

Generellt gillar jag berättande (film, peka-klicka datorspel, och till viss del även böcker) men till skillnad från dessa medium så är rollspel fullständigt gränslöst där enbart spelgruppen sätter ramarna för vad som är möjligt i berättelsen. Oavsett om jag spelar eller är spelledare så vill jag att det antingen förmedlas en (förskriven) berättelse som det finns möjlighet att vara med och påverka eller släppa loss spelarna i en preppad miljö (sandbox) och se hur rollpersonerna och spelvärlden reagerar på varandra.

 

[Rickard]

ATTITYD​

​

Utforskning	Uttryck	Tävling	Upplevelse	Förstörelse
Mening	Grupp	Värld	Mekanik	Fiktion

MEDEL​

När jag satt och läste som mest om vad som engagerade oss människor så kom jag fram till följande (25) kombinationer mellan attityder och medel. Nu är det inte så att någon någonsin enbart fördrar en av dessa utan någon kanske är 30% förestörelse+mekanik (gillar att opta sönder system), 80% upplevelse+värld och 50% utforskning+grupp. I övrigt vad som gör någonting spännande är när osäkerhet (kan vara slump, kan vara andra deltagare, etc.) möter kontroll (via sitt eget deltagande) och någonstans där i mitten uppstår spänningen.