Nekromanti Grymma spelare

[Pom]

Re: Instämmer

Jag håller helt med om att det är lätt att ta till desperata medel i en desperat situation och att det därför är rimligt att vara mild i sin bedöming av ondskan i en handling.

Jag kan också hålla med om att det kan finnas lägen när det är orealistiskt att ta fångar.

Men om man vill hålla sig till en viss moral kan man inte överge den bara för att det är praktiskt. Vad är det för vits med att exempelvis aldrig ljuga så länge man inte har något att dölja? Det är ju först när man har en anledning att ljuga som det spelar någon roll om man ljuger eller inte.

På samma sätt är det ju först när man har ett skäl att döda och tortera fångar som det spelar någon roll om man väljer att avstå.

Alltså: för min del är det förståeligt vad som skedde, men med en strikt tolkning av alignment var det inte helt gott.

Men, det är viktigt att komma fram till en egen praxis för alignment som känns rätt i en specifik kampanj.

 

[Oldtimer]

Men visst måste en PCs kamp mot ondska i sig vara en god sak? Per definition.

Nej. Kampen i sig är inte en god sak. Att försvara oskyldiga är en god sak. Att dräpa ondingar är i sig inte en god sak, men kan vara ett sätt att försvara de oskyldiga. Men ändamålen helgar inte medlen.

Djävlar (lagligt onda) och demoner (kaotiskt onda) har ju fört krig mot varandra i evigheter. Har de båda sidorna blivit goda vid det här laget då? Eftersom fienden är ond...

/Mikael

 

[Oldtimer]

Re: Instämmer

Alltså: för min del är det förståeligt vad som skedde, men med en strikt tolkning av alignment var det inte helt gott.

Exakt. Det är viktigt att hålla isär vad man kan ha förståelse för och vad som i D&D:s multiversum är gott och inte. Om man väljer att agera så som är mest praktiskt, löper man risk att glida bort från den goda sidan. Det kan ju kompenseras med motsvarande goda handlingar (Dantes måttsystem från Fenix nummer 1 fungerar utmärkt här), men helt helgonlik lär man ju inte kunna kalla sig.

/Mikael

 

[Staffan]

Jag skulle snarare se det som att det är en god handling att försvara sig själv eller andra, och att det inte nödvändigtvis är en ond handling att döda de som man försvarar sig mot. "Försvar" ska här tolkas rätt liberalt - det kan t ex innebära att man angriper ett läger fullt med banditer som tidigare har anfallit resenärer, för att få dem att sluta upp med det. Om man kan få dem att lägga av på fredlig väg så är det ett plus, men att vålda dem är i sammanhanget OK.

Däremot är det inte OK att gå omkring och döda folk bara för att de säger "ping" på en detect evil.

 

[Pom]

Grymma värld

Och hur bekämpar man ondska i D&D om inte med våld i de allra flesta fall?

Det är svårt.
Det är ingen slump att WotC satte "For Mature Readers" på Book of Exalted Deeds, precis som på Book of Vile Darkness. Men medan BoVD fick stämpeln för alla beskrivningar i bild och text av tortyr, inälvor och avvikande sexualitet fick BoED samma stämpel just för att det är så mycket jobbigare att exempelvis spela en totalpacifistisk PC.

Klargörande: jag sade nu inte alls att dina spelare spelade omoget, bara att WotC är väl medvetna om svårigheten.

Jag har svårt att se PCs inleda runda-bordssamtal i FN med Liches, Vampires eller Acererak i Tomb of Horrors...

Lustigt att du nämnde det. Grovt förenklat befinner sig mina spelare i en av mina kampanjer just i just en sådan situation.

Men alla tänkande varelser går ju i princip att förhandla med. Det är en fråga om att klura ut vad motståndaren vill ha som man själv kan undvara utan att förråda sin moral och sina intressen.

Men att komma till en demilich med blommor och choklad och en sång om barmhärtighet är ofta inte lönt, det medges. När det gäller total ondska av den typen är också alignmentsystemet liberalt. Du hamnar knappast i Abyss efter döden bara för att ha dödat vampyrer och yugolother. Oförbätterligt, "genetiskt" onda varelser är ofta moraliskt okej att slå ihjäl preventivt. Kruxet är att de flesta varelser inte hör till den kategorin. De flesta människor gör det inte, t ex. De där nerulldyrkarna, vad är det som säger att de inte tvingats med i det hela? Idealister i vår egen värld har använt sådana metoder för att rekrytera folk, så varför skulle inte någon som medvetet dyrkar Döden kunna göra det? Du som DM har ju facit, men spelarna har inte det och måste agera utifrån vad de vet och antar.