Re: Trakoriska gudar...(spoiler)
Jag har utvecklat Trakoriens gudar en del nu när jag skriver romanen "Svavelvinter" (365 boksidor klara f.n.!). För det första finns inget enhetligt panteon i Trakorien eftersom alla är saliga (ellr osaliga) på sin tro, men de flesta accepterar att det finns flera gudar. (Se för övrigt min gamla Sinkadus-artikel "Den lille metafysikern" för en orgie i kvasimetafysik)
Shamash är "sanningsguden", direkt kallad efter en riktig sumerisk gud, men motsvarar för sina troende den något abstrakte överguden och har därför monoteistiska drag. Eftersom konceptet med begreppens makt över tingen gäller i storyn (därav Arn Ds hållhake på draken, mandalan som styrande ritning över verkligheten, Shaguls stöld av sitt eget namn etc), menar Shamasherna att det är Shagul som ligger bakom och bevakar de ursprungliga idéerna som sedan blev verkligheten fast att lägre gudar fungerat som arkitekter, snickare och vaktmästare och fixat det praktiska (som därför har sina brister). Shamashertron är i boken delad redan under "Svavelvinter", så att det heliga Kishatets tråkmånsar är som i spelet, medan Vite Shamash dyrkas av en kvinnodominerad, ansedd sekt i Frand. I boken störtar Jarmona av Frand med Arn D på Stegos och blir överstepräst för den hämnande flotta som sedemera utgår från ön.
Stormguden Marduk är likaså hämtad från det gamla söndermanglade ökenlandet. Han får betydelse därför att jag har en vindmagiker vid namn SIlvia Miranda som står under hans beskydd och trollar med moln, luft och vindar. Själar efter veliga syndare sägs segla runt som besättning på hans jättelika åskmoln. För övrigt är en del moln solida så att man kan sova på dem i min bok.
Inashtar - kärlekens och krigets gudinna är kopplad till ön Trinsmyra och genom sin tjänare demonen Ghumgakk till mördarsekten RhabdoRana. Namnet är bildat av de två namnen på samma kilskriftgudinna: Inanna och Ishtar. En ljuv men hetsig kvinna.
Kastyke är en konstruerad gudinna som står för kommers och egoism i Tricilve. I första kapitlet, då Kronolaben invigs, inrättas en orden vid namn "Nya sfären", där bara de rikaste får tillträde. Orden som liknar ett slags super-Rotary ska befrämja "det heliga guldets förmerande" vilket i denna kyrka är ett sakrament. Ordensmästare är herr Ialsop, hertigen av Malusa och de inre hamnarnas väktare (han har monopol på Sylvoleumhandeln från Malossisjöns stränder).
För övrigt nämns Ereshkigal - dödsrikets gudinna och
Anxalis - havets gudinna, vars utsända "havsfru" visar sig på vågorna för sjöfarare då hon har synpunkter på offrens storlek m.m.
Tiamat är själva ursubstansen, salthavet ur vilken världen bildades och ingen aktiv gud.
Vishetens gud Enki bevakar det livgivande och förklokande sötvattnet.
Hälsar
Erik "Brior" Granström
