Nekromanti Gudomlig skala

[Zadrith]

I många fantasyvärldar är gudarnas kraft baserad på av hur många och hur intensivt de tillbeds. Jag funderar på att skapa en värld där skillnaden mellan gudar och vanliga dödliga bara är en fråga om just hur tillbedda, berömda, fruktade, hatade eller älskade de är.

En värld där en mäktig magiker blir mäktigare ju fler som fruktar honom och där en krigare blir starkare ju fler som ser upp till honom och där gudarna egentligen bara är vanliga dödliga som nådde gudomlig nivå någon gång för väldigt länge sedan.

Det skulle ge helt nya anledningar för rollpersonen att bli berömda hjältar och för skurkarna att bli fruktade av så många som möjligt. Vilken väg man väljer skulle även påverka hur ens krafter utvecklades och hur man utvecklas som person och ligga till grunden för den rivalitet som skulle finnas bland de som nått gudanivå.

Blir faktiskt lite som i star wars att den mörka vägen inte är starkare men snabbare eftersom det är lätt att bli fruktad och hatad av många genom att begå illdåd.

 

[anth]

Intressant idé, men jag vill gärna se fungerande regler innan jag ger tumme upp/ner.
Hur mäter man berömmelse? Vad ska spelarna/rollpersonerna göra för att öka den?

 

[krank]

Jag skissade på något liknande en gång i världen; en värld där det fanns "gudakonungar" som börjat som just mäktiga magiker eller krigare eller annat som upphöjts av andras tilltro. Jag tänkte mig det lite som Nobilis, alltså att spelarna främst skulle spela intrigerande Gudakonungar och Gudadrottningar snarare än regular joe-hjältar som försökte bli sådana. Spel på lite högre nivå, liksom.

Det föll på att jag inte har minsta lilla aning om hur man spelleder eller hittar på scenarier för den sortens diplomatiskt spel...

 

[Genesis]

Skitball idé. Låt rollpersonerna börja som grisodlare och långsamt vinna makt, ära och berömmelse. Efter ett tag börjar gudarna lägga märke till dem och försöker göra sig av med dem. Extra coolt om någon rollperson är paladin, som till en början vinner ära åt sin gud, för att sedan börja bli berömd själv och till slut inser att hennes egen gud försöker döda henne. Och så slutar vi i episk Mythenders-strid, fast utan de där extrema tärningspölarna på 30+ tärningar. Sedan blir man gudar och får intrigspel bland gudarna.

 

[chrull]

Det här är skitlätt att göra i D&D. Allt man behöver göra är att multiplicera XPn som normalt delas ut med en faktor beroende på skryt och offentlighet av "dådet" och se till att förankra folks level i fiktionen.

Typ:
Medvetet hemliggjort:
x0,2
Utfört ensamt och utan skryt eller bevis:
x0.5
Utfört ensamt och inklusive lite värdshusskryt:
x1
Utfört ensamt men ett stordåd av något slag, med bevis (komma tillbaka med det legendariska svärdet, drakens huvud etc)
x2
Utförd på offentlig plats bland vittnen:
x4

 

[God45]

Det här är skitlätt att göra i D&D. Allt man behöver göra är att multiplicera XPn som normalt delas ut med en faktor beroende på skryt och offentlighet av "dådet" och se till att förankra folks level i fiktionen.

Typ:
Medvetet hemliggjort:
x0,2
Utfört ensamt och utan skryt eller bevis:
x0.5
Utfört ensamt och inklusive lite värdshusskryt:
x1
Utfört ensamt men ett stordåd av något slag, med bevis (komma tillbaka med det legendariska svärdet, drakens huvud etc)
x2
Utförd på offentlig plats bland vittnen:
x4

Äntligen en anledning att ha en bard i gruppen

Sion funkar lite så här + att man blir bunden till vad folk tror om en. Så tror folk man är guden av ondska är det bara att leva upp till det eller förlora kraft. Men det var aldrig bra gjort.

 

[Zadrith]

Jag hade nog inte i första hand tänkt mig att rollpersonerna ska nå gudanivå eller ens komma i närheten av den men det skulle kunna användas som en anledning att rollpersoner läker skador orimligt fort, tål orimligt mycket m.m.

Framför allt skulle jag använda det för att motivera en massa förhållanden i spelvärlden.

 

[God45]

Jag hade nog inte i första hand tänkt mig att rollpersonerna ska nå gudanivå eller ens komma i närheten av den men det skulle kunna användas som en anledning att rollpersoner läker skador orimligt fort, tål orimligt mycket m.m.

Framför allt skulle jag använda det för att motivera en massa förhållanden i spelvärlden.

Är inte det här bara en förklaring till varför xp fungerar? Du dödar 50 orker och kan plötsligt tala ett nytt språk. Det här gör att det makes sense.

 

[anth]

Det här är skitlätt att göra i D&D. Allt man behöver göra är att multiplicera XPn som normalt delas ut med en faktor beroende på skryt och offentlighet av "dådet" och se till att förankra folks level i fiktionen.

Typ:
Medvetet hemliggjort:
x0,2
Utfört ensamt och utan skryt eller bevis:
x0.5
Utfört ensamt och inklusive lite värdshusskryt:
x1
Utfört ensamt men ett stordåd av något slag, med bevis (komma tillbaka med det legendariska svärdet, drakens huvud etc)
x2
Utförd på offentlig plats bland vittnen:
x4

Och hur mycket xp får man om man skryter om saker som inte inträffat, utan saker som man bara hittat på?

 

[Zadrith]

Och hur mycket xp får man om man skryter om saker som inte inträffat, utan saker som man bara hittat på

Onekligen en intressant aspekt på det hela. Om det bara är vad andra tror om någon som räknas så går det ju att bluffa till sig gudomlighet.

 

[chrull]

Onekligen en intressant aspekt på det hela. Om det bara är vad andra tror om någon som räknas så går det ju att bluffa till sig gudomlighet.

Det här skulle förklara ganska mycket av tex grekisk mytologi. Gudarna är alla nervösa och snabba till vredesutbrott eftersom de vet att de "fuskat" sig till sin gudastatus och de är livrädda att någon ska syna deras bluff och att de ska krascha ned från level 50 till 25 på ett ögonblick.
I en kampanj skulle mäktigare gudar kunna använda sig av sin makt för att "fuska" åt unga gudar, något som de sen kan använda som hållhakar på de yngre...

 

[anth]

Det här skulle förklara ganska mycket av tex grekisk mytologi. Gudarna är alla nervösa och snabba till vredesutbrott eftersom de vet att de "fuskat" sig till sin gudastatus och de är livrädda att någon ska syna deras bluff och att de ska krascha ned från level 50 till 25 på ett ögonblick.
I en kampanj skulle mäktigare gudar kunna använda sig av sin makt för att "fuska" åt unga gudar, något som de sen kan använda som hållhakar på de yngre...

Haha! Nu börjar det likna något som jag vill spela.

 

[Caligo]

Finns/fanns ju Wizards of the Coasts (innan de köpte DnD) Primal Order:
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Primal_Order

 

[Godzillikles]

Gudarna är alla nervösa och snabba till vredesutbrott eftersom de vet att de "fuskat" sig till sin gudastatus och de är livrädda att någon ska syna deras bluff och att de ska krascha ned från level 50 till 25 på ett ögonblick.

Rejäl level drain! Ravenlofts vampyrer blir avundsjuka.

 

[charl]

Det här skulle förklara ganska mycket av tex grekisk mytologi. Gudarna är alla nervösa och snabba till vredesutbrott eftersom de vet att de "fuskat" sig till sin gudastatus och de är livrädda att någon ska syna deras bluff och att de ska krascha ned från level 50 till 25 på ett ögonblick.
I en kampanj skulle mäktigare gudar kunna använda sig av sin makt för att "fuska" åt unga gudar, något som de sen kan använda som hållhakar på de yngre...

Det där låter lite grann som Pathfinders setting, där gudarna konstruerade en stor labyrint/fästning där gudomlighetens hemlighet finns gömd. Eftersom de inte kan stoppa dödliga från att upptäcka hur de blir gudar kände de sig tvungna att gömma hemligheten bakom ett stort och mycket dödligt spel som i princip är omöjligt att vinna.

Inte för att det fungerar alltid i settingen. Den nuvarande guden av hedonism och alkohol var en alkis som bestämde sig för att försöka ta sig igenom labyrinten på fyllan och råkade lyckas.