Re: Gudomliga attribut [Småspoiler: Mina spelare]
Syfter med Xinus avatarer är att Xinu ska kunna agera i människornas samhälle utan att någon märker av dess närvaro - särskilt inte väsen som vore kapabla att stoppa den, till exempel drakarna. En lömsk gud, som Xinu, hade räknat ut att någon förr eller senare kommer märka av dess avatarers aktiviteter; så därför är det bra om dessa aktiviteter är svåra att direkt spåra tillbaka till källan.
I.e, det är extremt fördelaktigt för Xinu att smälta in så bra som möjligt. Däremot behöver den fortfarande makt nog att åstadkomma det den eftersträvar, vilket sätter effektiva begränsningar för exakt hur genomsnittlig den kan tillåta sig att vara. Lagom är bäst.
Vidare, av beskrivningen i Thalamur att döma, får man intrycket att Xinus avatar där i någon mån är en riktig mänsklig varelse. I mitt Mundanas kontext är det rimligt att förmoda att hon är -född- in i världen, annars skulle drakarna förr eller senare kunna hitta henne genom att leta i Vävarens salar efter livstrådar som inte hör hemma i Vävnaden. Å andra sidan, en flicka i en av mina kampanjer verkar ha dött, och sedan återuppväckts besatt av Xinu. Xinu raderade förvisso bort själva dödsfallet ur alla inblandades medvetande, men flickans familjemedlemmar upplevde hädanefter ofta nån slags overklighetskänslor i hennes närhet...det var rätt kusligt, faktiskt. Den här flickan var av allt att döma en fullfjädrad Xinuavatar - kan hennes uppdykande vara ett tecken på att en av de andra avatarerna måste ha gått hädan någonstans?
I en mer officiell kontext kan hon mycket väl ha manifesterat sig spontant i mänsklig form, men iochmed att Xinus olika inkarnater verkar relativt oberoende av varandra, och beskrivs som just 'inkarnater'...nej, jag skulle förmoda att de antingen är manifestationer av Xinu som fötts till världen, preferably av mödrar i Xinukulter, eller människor som i mycket ung ålder blivit besatta av Xinus ande och fått sina ursprungliga själar fördrivna, utplånade eller uppslukade.
Mitt förslag på L'meas attribut blir således:
STY: 10
TÅL: 12
RÖR: 17
PER: 25
PSY: 20
VIL: 23
BIL: 25
SYN: 12
HÖR: 13
AND: 20
MAG: 18
L'meas har styrka, tålighet och rörlighet som en relativt normal vältränad danserska. Hennes syn och hörsel är strax över genomsnittet, medan hennes andeförnimmelse och magiförnimmelse är starkt begränsade av den köttsliga kroppen, och av det faktum att Xinu styckat upp sin själ i sju delar. Detsamma gäller psyket och viljestyrkan - det rör sig definitivt om exceptionellt höga värden, men Xinu är försvagad i sitt nuvarande tillstånd och inte i närheten av sin fulla kraft. Bildningen är mycket hög, motsvarande Xinus extremt långa existens. Andra jämförbart ålderdomliga varelser hade lugnt kunnat ha mycket högre bildning dock; Xinu har tillbringat kosmiskt långa perioder i skymundan på andeplanet och i dödsriket, och lika långa perioder i dvala, i väntan på bättre tider. Personligheten är L'meas stora styrka, men också hennes svaghet - det är nämnligen hennes mest uppenbart övermänskliga attribut. Xinu är fåfäng, vilket manifesterar sig på olika sätt i dess olika avatarer. I L'meas fall är hon helt enkelt för bra för att vara sann; hon är underskön, ståtlig och ljuv, så sensuell, betagande och elegant att det nästan är -för- mycket. En fullkomlig aura av karisma, självsäkerhet, kompetens och ren sexighet omger henne, och hon dominerar fullständigt ett rum så fort hon stiger in i det. Det -går- inte att inte lägga märke till henne i sociala sammanhang. Hon kan sitta tyst i ett hörn och agera underdånig och oansenlig, och göra det bra, men alla närvarande kommer ändå snegla på henne från och till, på något sätt...fängslade.
Detta är en styrka för att L'meas i praktiken kan linda vem som helst runt sitt lillfinger, och utan problem bli åtlydd av nästan vem som helst. Det är samtidigt en svaghet, det enskilt största hålet i Xinus planer med L'meas, därför att personer som är tillräckligt intelligenta, paranoida och/eller kunniga kan komma att ana oråd om de observerar L'meas under tillräckligt lång tid. Im-Berefel Ra'drach do Kampa, till exempel, har genomskådat henne, och börjat inse vidden av vad som döljer sig bakom den betagande fasaden.
Sådana här fysiskt manifesterade gudars awesomeness bör i första hand inte komma från överdrivna attribut och färdighetsvärden, imo. Visst bör de vara mäktiga, sure, men jag tror att återhållsamhet kan löna sig i nästan varje tänkbart fall. Gudars fulla kraft bör framgå först på andeplanet. De totalt omdesignade andeplansregler jag filar på ska förhoppningsvis kunna göra även gudar rättvisa. Vad jag etablerat so far är att gudar har en enorm, och i Xinus fall, hotfull, närvaro på andeplanet - schamaner i mitt Mundana har överhuvudtaget svårt att missa att något otäckt och mäktigt ruvar nånstans i närheten av An-Thalamur, även om de inte kan - eller törs - sätta fingret på vad.
Sedan finns aspekten teotropi. Ett av de stora problemen med mitt Mundana är att jag ännu inte kunnat reda ut vad den egentligen gör. Först tänkte jag mig att den är ren, rå skaparkraft, och helt enkelt skapar saker ur tomma intet, och det är mycket det jag kör på som en ren ad hoc-lösning at the moment - rollpersonerna hänger just nu med en svag gud i min kampanj, som de dessutom lär behöva battla förr eller senare. Jag är dock inte alls nöjd med den här approachen - tittar ni på daimotropi-effekterna på Drunoks Drängar kommer ni att märka att de syftar till att -manipulera- andeplanet på olika sätt. Om psykotropi manipulerar själar och medvetanden, och daimotropi manipulerar andeplanets uppbyggnad...känns det väldigt inkonsekvent att teotropi påverkar den fysiska världen såpass påtagligt.
Idéer, anyone?
Förmågan att alstra teotropi borde trots allt vara ett av L'meas stora ess i rockärmen. Och ytterligare en svaghet; märker Im-berefel, drakarna eller nån annan kompetent typ -det- är hon busted direkt.
Jag tror vidare att L'meas går att döda, men inte helt lätt. Hon är kanske osårbar som en drakväktare ungefär, eftersom Xinus makt håller henne vid liv så långt det är möjligt.
- Ymir, resonerar
