Nightowl
Champion
Den speciella känslan att bita i en korv där skinnet är aska medan innanmätet är rått.
De bomullsliknande korvbröden, som snabbt förvandlas till klister i munnen och bäst sväljs hela i bitar medan man kastar med huvudet som en animatronicsvelociraptor från BBC.
Senap i plastflaska från SLOTTS som smakar socker och mycket snabbt blir så tom att den barar pruttar luftblandad senap, inte en sådan där ockergul sträng som faktiskt nästan är aptitretande. Smörkniv och riktig senap på burk, det är vad som används i vettiga sammanhang.
Ketchup från Felix i den lilla ketchupflaskan, eller Heinz i den rundande glasflaskan, aldrig de stora pösiga flaskorna man köpte som vuxen, de från märkliga tyska lågprisföretag ni vet. Ingen ketchup är bättre än den med kyrilliska bokstäver.
"Amerikansk" dressing i äckliga plasttuber som har en färg som är så smaklös att den måste vara från Vegas. Det är väl där det amerikanska ligger.
Dessa jävla vuxna som vidhöll att alla barn gillade korv. Fuckers. Jävla fallossymboler av slaktavfall som inte smakar ett piss; det var därför andra barn åt dem, de små medlöpande svinen, eftersom dom vuxnas mat smakade något och hade karaktär, vilket på en gång skrämmer barn.
Hamburgare var sällsyntare och lite syndigt men alltid frysta och märkligt stora och platta, inte sådana där små burgare man fick på rikiga burgerresturangern och inte den där stora ni vet dom hade på badhuset, ni vet där dom också hade JÄTTELIKA negerbollar, ja det hette så då, som var en av de få riktigt plastiga bakverken som alltid är godast om dom görs i fabrik, hemmagjorda negerbollar var bara för äckligt, utan en mystisk mellantyp. I motsats till korven aldrig rå i mitten, om man inte gav upp var den bränd.
Tjocka skivor av falukorv, som inte blev lika råa inuti, som brukade falla av men inte lika ofta som de där jävla grillkorvarna. Hade eldstaden en sådant där svängbart galler, då kunde man steka dem rätt av, då blev dom bättre, men smakade ofelbart aska och barr. Som nåt jävla skogstrollskäk.
Med tiden blev man scout, tonåring och så småningom nästan myndig, och lärde sig att bacon eller rent fläsk smakade fan så mycket bättre, allra helst om man hade en riktig panna med sig (fast jag såg aldrig de där kluriga småpannorna som man täljer ett skaft till på den tiden, finns de bara här i Norrbotten) men å andra sidan utsattes man för pinnbröd.
Nu kunde man alltså grilla korv och grilla bröd och BÄGGE ingredienserna i en sammansatt kost var råa på insidan och brända på utsidan. Fucking yay. Det är bara tanter som klarar av att grädda riktiga pinnbröd, det krävs nån jävla Lucy-gen som utvecklades hos homoerectushonorna i samband med upptäckten av elden men som hanarna saknade.
Grillar kom senare in i livet. När jag var student hade på något sätt det där med gammal scoutledare spritt sig och folk hade fått den jävla idén att jag kunde göra upp eld. Det är ungefär som mitt nuvarande jobb där jag är dataansvarig: jag är bättre än alternativet, eftersom alla andra sög fruktansvärt på att tända grillar. Jag kan bara tända eldar med ved och bara om jag har en riktig granskog i närheten och inte nån jävla ligusterhäck. Undantaget var alltid den mest fruntimmersaktiga flickan i sällskapet som bara sett grillar på kort som en farbror i familjen tagit på affärsresa i Florida på 70-talet. Hon var bättre än mig eftersom att hon saknad förutfattade och djupt felaktiga meningar om hur grillar fungerade och mitt mål var alltid att misslyckas så snabbt att jag kunde locka henne att försöka. Samma jävla Lucy-gen, samma jäval homoerectushanne som sitter där och fryser och gråter och sniffar tändvätska.
(Notera bevisen på att det finns en Gud och han hatar mänskligheten: denne besatthet vid grillar och flintastek man inte kunde tända respektive laga kom i samma tidsperiod då man förväntades supa sig dyngrak medan man grillade. Som om inte sprit innebar nog kalorier och hälsofaror i sig.)
Min far som är en giktbruten panschis har en grillmani som mest yttrar sig på somrarna; han dricker alltid grogg medan han grillar, oftast kassler. Jag föredrar kassler serverat på någon annans bord, helst till något av dom fattiga barnen i Indien (om dom får äta kassler, får man det från kor kanske? jag har alltid trott att man odlade kassler i stora tråg... från mögel och rosa färg och salt och vassla) men han kan grilla kassler så det blir fullt ätbart. Eftersom jag vid dessa seanser vägrar att äta utomhus, utan kan sitta inne vid ett matbord med en stor skål sallad och en kall pilsner och potatis lagad på en RIKTIG spis, är det en form av grillning som är om inte njutbar så åtminstone överkomlig.
Jag hatar alltså att grilla, om ni undrade.
Erik
De bomullsliknande korvbröden, som snabbt förvandlas till klister i munnen och bäst sväljs hela i bitar medan man kastar med huvudet som en animatronicsvelociraptor från BBC.
Senap i plastflaska från SLOTTS som smakar socker och mycket snabbt blir så tom att den barar pruttar luftblandad senap, inte en sådan där ockergul sträng som faktiskt nästan är aptitretande. Smörkniv och riktig senap på burk, det är vad som används i vettiga sammanhang.
Ketchup från Felix i den lilla ketchupflaskan, eller Heinz i den rundande glasflaskan, aldrig de stora pösiga flaskorna man köpte som vuxen, de från märkliga tyska lågprisföretag ni vet. Ingen ketchup är bättre än den med kyrilliska bokstäver.
"Amerikansk" dressing i äckliga plasttuber som har en färg som är så smaklös att den måste vara från Vegas. Det är väl där det amerikanska ligger.
Dessa jävla vuxna som vidhöll att alla barn gillade korv. Fuckers. Jävla fallossymboler av slaktavfall som inte smakar ett piss; det var därför andra barn åt dem, de små medlöpande svinen, eftersom dom vuxnas mat smakade något och hade karaktär, vilket på en gång skrämmer barn.
Hamburgare var sällsyntare och lite syndigt men alltid frysta och märkligt stora och platta, inte sådana där små burgare man fick på rikiga burgerresturangern och inte den där stora ni vet dom hade på badhuset, ni vet där dom också hade JÄTTELIKA negerbollar, ja det hette så då, som var en av de få riktigt plastiga bakverken som alltid är godast om dom görs i fabrik, hemmagjorda negerbollar var bara för äckligt, utan en mystisk mellantyp. I motsats till korven aldrig rå i mitten, om man inte gav upp var den bränd.
Tjocka skivor av falukorv, som inte blev lika råa inuti, som brukade falla av men inte lika ofta som de där jävla grillkorvarna. Hade eldstaden en sådant där svängbart galler, då kunde man steka dem rätt av, då blev dom bättre, men smakade ofelbart aska och barr. Som nåt jävla skogstrollskäk.
Med tiden blev man scout, tonåring och så småningom nästan myndig, och lärde sig att bacon eller rent fläsk smakade fan så mycket bättre, allra helst om man hade en riktig panna med sig (fast jag såg aldrig de där kluriga småpannorna som man täljer ett skaft till på den tiden, finns de bara här i Norrbotten) men å andra sidan utsattes man för pinnbröd.
Nu kunde man alltså grilla korv och grilla bröd och BÄGGE ingredienserna i en sammansatt kost var råa på insidan och brända på utsidan. Fucking yay. Det är bara tanter som klarar av att grädda riktiga pinnbröd, det krävs nån jävla Lucy-gen som utvecklades hos homoerectushonorna i samband med upptäckten av elden men som hanarna saknade.
Grillar kom senare in i livet. När jag var student hade på något sätt det där med gammal scoutledare spritt sig och folk hade fått den jävla idén att jag kunde göra upp eld. Det är ungefär som mitt nuvarande jobb där jag är dataansvarig: jag är bättre än alternativet, eftersom alla andra sög fruktansvärt på att tända grillar. Jag kan bara tända eldar med ved och bara om jag har en riktig granskog i närheten och inte nån jävla ligusterhäck. Undantaget var alltid den mest fruntimmersaktiga flickan i sällskapet som bara sett grillar på kort som en farbror i familjen tagit på affärsresa i Florida på 70-talet. Hon var bättre än mig eftersom att hon saknad förutfattade och djupt felaktiga meningar om hur grillar fungerade och mitt mål var alltid att misslyckas så snabbt att jag kunde locka henne att försöka. Samma jävla Lucy-gen, samma jäval homoerectushanne som sitter där och fryser och gråter och sniffar tändvätska.
(Notera bevisen på att det finns en Gud och han hatar mänskligheten: denne besatthet vid grillar och flintastek man inte kunde tända respektive laga kom i samma tidsperiod då man förväntades supa sig dyngrak medan man grillade. Som om inte sprit innebar nog kalorier och hälsofaror i sig.)
Min far som är en giktbruten panschis har en grillmani som mest yttrar sig på somrarna; han dricker alltid grogg medan han grillar, oftast kassler. Jag föredrar kassler serverat på någon annans bord, helst till något av dom fattiga barnen i Indien (om dom får äta kassler, får man det från kor kanske? jag har alltid trott att man odlade kassler i stora tråg... från mögel och rosa färg och salt och vassla) men han kan grilla kassler så det blir fullt ätbart. Eftersom jag vid dessa seanser vägrar att äta utomhus, utan kan sitta inne vid ett matbord med en stor skål sallad och en kall pilsner och potatis lagad på en RIKTIG spis, är det en form av grillning som är om inte njutbar så åtminstone överkomlig.
Jag hatar alltså att grilla, om ni undrade.
Erik