I Dod (i mitt fall EDD) blir många strider ofta dussinslagsmål där man bara hackar på varandra utan större inlevelse eller intresse.
Ett sätt att bota detta är ju att slåss mot häftigare monster som är lite svårare att klara av och som kräver lite eftertanke, men varje motståndare kan ju inte vara drakorm, cyklop eller rovriddare.
Jag har därför funderat på att införa snygga strider a la Crouching Tiger Hidden Dragon. Rollpersonerna gör volter, snygga slag, springer på väggarna (nja...) osv osv. Men hur bör detta se ut rent speltekniskt?
Ska man alltid låta sådana manövrar lyckas, och enbart låta dem ge en kosmetisk effekt på spelet, eller bör dessa innebära att den som utför en snygg attack får minus på CL, men i gengäld också ger sin motståndare mindre chans att försvara sig eller slå tillbaka?
I fall nummer två bör motståndarens minskade CL vara större än anfallarens minskade CL för att det rent taktiskt skall vara attraktivt att utföra en "snygg" attack.
Några funderingar?
Ett sätt att bota detta är ju att slåss mot häftigare monster som är lite svårare att klara av och som kräver lite eftertanke, men varje motståndare kan ju inte vara drakorm, cyklop eller rovriddare.
Jag har därför funderat på att införa snygga strider a la Crouching Tiger Hidden Dragon. Rollpersonerna gör volter, snygga slag, springer på väggarna (nja...) osv osv. Men hur bör detta se ut rent speltekniskt?
Ska man alltid låta sådana manövrar lyckas, och enbart låta dem ge en kosmetisk effekt på spelet, eller bör dessa innebära att den som utför en snygg attack får minus på CL, men i gengäld också ger sin motståndare mindre chans att försvara sig eller slå tillbaka?
I fall nummer två bör motståndarens minskade CL vara större än anfallarens minskade CL för att det rent taktiskt skall vara attraktivt att utföra en "snygg" attack.
Några funderingar?