Intressant att denna tråd dyker upp nu. Jag har själv i det äventyr jag spelleder just nu tagit hjälp av detta grepp. Äventyret utspelar sig i en nutida miljö i agentvärlden, där spelarna har roller från ett par tre olika underrättelseorganisationer. Äventyret kretsar mycket kring vilka medel som är tillåtna för att nå målen, om skuld och om vad man är villig att offra för att själv överleva. Jag har skapat ett antal händelsekort (har inget namn på dem egentligen, men varför inte händelsekort nu när du etablerat termen (dilemmakort är annars en term jag kan tänka mig på vissa kort, se nedan)) som jag delar ut till olika spelare, antingen i början av mötet eller som effekter av hur äventyret utvecklar sig. Korten är lika ofta generellt beskrivna, som personligt knutna till rollpersonen. Det är inte alltid uppenbart för spelaren vad han kan tänkas använda kortet till innan de kommit en bit in på spelmötet.
Exempel på kort jag använt är:
De oskyldigas värde
Genom att offra en oskyldig människas liv kan du med detta kort vända förlust till vinst, motgång till framgång.
Vad är du villig att offra?
Detta kort är ungefär det som du beskriver i och med "Oväntad hjälp" i ditt exempel. Dock har jag använt mig av ett dilemma här där spelaren måste offra något för att vinna. Just detta kort gav jag ut när jag visste att äventyret hängde på att de under spelmötet lyckades ta sig ifatt två fiendeagenter under en biljakt. Det sista momentet i jakten gick genom en park med en lekplats... Som tur var lyckades spelaren besegra motståndaren genom skicklighet bakom ratten. Denna rollperson var mycket mån om att skydda oskyldiga, men insåg vikten av att ta de flyende till fånga. Intressant val, tyckte både han och jag.
De flesta kort av dilemmastil har jag avslutat med en fråga, i detta fall "Vad är du villig att offra?". Andra har avslutande frågor så som "Hur långt är du villig att gå?" eller "Hur vill du bli ihågkommen?".
Jag har också använt mig av kopplade kort. Med detta menar jag att ett kort har ett fortsättningskort som relaterar till det första. Exempelvis använde jag:
Det största förtroendet
Du skulle lägga ditt liv i en annan persons händer, så pass mycket litar du på denna människa. Personen kommer att lösa dina problem och ni går båda stärkta ur situationen.
Vem är denna person? (Ge till annan spelare.)
Vilket gavs till en annan spelare som samtidigt fick detta kort av spelledaren:
En för alla …
… men inte alla för en. Om du sviker den som litar på dig mest av alla, kommer inte bara du undan dina problem, utan även dem omkring dig. Annars väntar stora problem för dig och dem i din närhet.
Vad är du villig att offra?
Det första kortet gavs till en gammal spelare som gjorde ett gästspel under en kväll. Han spelade en Federal Air Marshal, bekant till en av spelarna (densamme som uppföljningskortet gavs till) sedan många år, som hjälpte spelarna under en flygresa genom att sätta både sin karriär och sitt liv på spel. Den andre spelaren valde dock att inte svika, vilket fick Air Marshal:en skottskadad och en annan gruppmedlem fångad.
Jag har inte spelat ut kort i den omfattning som du beskriver i ditt exempel, men finner onekligen även den metod du beskriver intressant. Tror att jag har landat på runt 15+ kort på 5 spelmöten med 4-5 spelare. Spelarna vill verkligen ha kort så idén är positivt mottagen, och jag vill nog säga att det tillfört mycket till det nuvarande äventyret. Under vissa stunder har jag känt att man skulle kunnat kasta ut hela det konventionella systemet och bara spela på kort och personlighetsdrag, men så vågad är jag inte ännu.
Man skulle nog behöva fler kort och mer generella sådana i stil med dem du beskriver för att ta det steget.
