Rising
Vila i frid
Om ni hänger på någon portal så har ni förmodligen redan sett den här sidan, då den sprids som en löpeld över nätet för tillfället, men eftersom det är det bästa och mest rörande jag sett på länge så kan jag inte låta bli att posta en länk här också.
ThruYOU
Kutiman skapar sin musik genom att klippa och klistra ihop olika ljudspår. Det är väl inget konstigt med det, tänker ni, men grejen är att han inte använder samplingar från några världsartister, utan att han kopplar samman glada entusiaster som demonstrerar riff, trumtekniker och sjunger egenkomponerade sånger i brusiga youtubevideor. Det är rörande att se alla dessa personer som spelat in filmer där de visar sina bongoskills i kaklade badrum, som sjunger en sång framför datorn med sina barn sittandes i knät eller som lirar lite på synten de försöker sälja på ebay; alla sammanblandade i en orkester med sådana här - tycker jag - fantastiska resultat.
Någon sade "det här är personer som inte riktigt verkar ha kontakterna eller tiden som krävs för att hitta ett stort band att spela i, där deras musikaliska talang skulle kunna komma till sin fulla rätt. Vad Kutiman har gjort är att sammanföra dem alla till drömorkestern de alla måste ha drömt om att få spela i." Det uttalandet kanske undervärderar Kutimans egen roll i produktionen, men det var ett fint sätt att se på det. När jag kollar in några av originalfilerna som Kutiman använt så är det fullt av youtubekommentarer där från folk som upptäckt dem via Kutimans filmer och som velat höra originalen. Vilket schysst sätt att ge andra bekräftelse och uppmärksamhet! Jag blir oerhört rörd av hela det här projektet.
Och så förstås: Det svänger. Grymt. Video 3 - "I'm New" gick rakt in i hjärtat på mig, på det där märkliga sättet när man inte vet om man vill gråta eller stampa takten.
Jag tror att '10-talet officiellt just började för mig.
ThruYOU
Kutiman skapar sin musik genom att klippa och klistra ihop olika ljudspår. Det är väl inget konstigt med det, tänker ni, men grejen är att han inte använder samplingar från några världsartister, utan att han kopplar samman glada entusiaster som demonstrerar riff, trumtekniker och sjunger egenkomponerade sånger i brusiga youtubevideor. Det är rörande att se alla dessa personer som spelat in filmer där de visar sina bongoskills i kaklade badrum, som sjunger en sång framför datorn med sina barn sittandes i knät eller som lirar lite på synten de försöker sälja på ebay; alla sammanblandade i en orkester med sådana här - tycker jag - fantastiska resultat.
Någon sade "det här är personer som inte riktigt verkar ha kontakterna eller tiden som krävs för att hitta ett stort band att spela i, där deras musikaliska talang skulle kunna komma till sin fulla rätt. Vad Kutiman har gjort är att sammanföra dem alla till drömorkestern de alla måste ha drömt om att få spela i." Det uttalandet kanske undervärderar Kutimans egen roll i produktionen, men det var ett fint sätt att se på det. När jag kollar in några av originalfilerna som Kutiman använt så är det fullt av youtubekommentarer där från folk som upptäckt dem via Kutimans filmer och som velat höra originalen. Vilket schysst sätt att ge andra bekräftelse och uppmärksamhet! Jag blir oerhört rörd av hela det här projektet.
Och så förstås: Det svänger. Grymt. Video 3 - "I'm New" gick rakt in i hjärtat på mig, på det där märkliga sättet när man inte vet om man vill gråta eller stampa takten.
Jag tror att '10-talet officiellt just började för mig.
