Häst i strid

[Gurgeh]

I somliga rollspel finns lite pliktskyldiga regler för strid till häst. Oftast är det en fördel att sitta på en sådan och slåss mot någon som inte gör det, och det verkar rimligt. Det måste ju funnits någon anledning till att folk gjorde på det sättet.

Men hur stor fördel är det egentligen? Hur lätt är det att stående på marken attackera någon som sitter till häst? Hur bra kontroll måste man ha på sin häst för att kunna anfalla någon på marken (eller en annan ryttare för den delen)?

Själv satt jag senast på en häst på Skansen för ca 35 år sedan, och då var den någon som höll i tömmarna och ledde den fram. Är det någon som har bättre koll som vill berätta om strid till häst, eller någon som har lika dålig koll som jag, men vill spekulera fritt?

 

[God45]

Jag gillar den här posten: https://bettermyths.com/chivalry-isnt-dead-you-just-dont-know-what-the-fuck-it-is/

Horses were the Blackhawk Helicopters of the Middle Ages; if you had a horse, you could absolutely kill anybody who didn’t have a horse and nobody was going to say a god damn thing. The only thing stopping you was chivalry.

 

[RasmusL]

Det är ju skitläskigt även när en mindre häst kommer travande mot en och om det sitter en dude med ett långt tillhygge ovanpå så är det nog fan knepigt att komma undan.

 

[Oldtimer]

Det måste ju funnits någon anledning till att folk gjorde på det sättet.

Uppenbara fördelar är väl att du kan hänga på dig pansar som snart skulle göra dig utmattad om du var tvungen att gå runt i det och att du får en helt annan rörlighet på stridsfältet.

Andra direkta stridsfördelar beror väl rätt mycket på situationen. Om du har dina beridna allierade jämte dig och ni rider mot fienden med sänkta spjut eller om du befinner dig ensam mitt inne bland en hop fiender. Även om en van ryttare kan få en häst att röra sig som man önskar, så känner jag spontant att det inte är lika lätt att ducka undan hugg och slag när man sitter still i en sadel.

Men jag har ju aldrig testat att strida till häst.

 

[Minimoni]

Har sett statistik i någon av mina böcker från studietiden gällande just riddare under tidig medeltid kontra sen medeltid vs infanteri. Om jag minns rätt så är det nästan alltid så att den beridne krigaren har en enorm fördel och i en del epoker är det nästan som att vara en stridsvagn om man har rustning och rider på en häst kontra infanterist. Även om jag är utbildad historiker så var det främst de olika Islamska rikena som jag forskade om och inte så mycket beridna krigare i europeiskt snitt.

Men allt från Hunnerna till Mongolerna och alla andra folk som helst stred till häst har ju bevisat att även en nomadkultur till häst kan krossa teknologiskt utvecklade imperier som till större delen slåss med infanteri som huvuddel av sina styrkor.

 

[entomophobiac]

En häst väger ju flera hundra kilo och består nästan helt av muskler. Du kan använda den för att försvara dig själv genom att placera hästen mellan dig och hotet (stegra, eller vänd hästen), för att skingra en grupp människor som försöker stoppa dig till fots (som polis gör än idag), för att öka din räckvidd, för att ge dig själv rejäl extra fart och därför kraft, och såklart bara faktumet att du kommer slå nedåt med mer styrka mot dina motståndares relativt viktiga huvuden. Du kan också transportera dina beridna soldater mycket längre och fortare än de som måste harva runt till fots. Särskilt om ni har fler hästar som kan bära era förnödenheter.

Häst är en krigsmaskin. (Men, som min dotter konstaterade, eftersom hästar inte är fordon behöver hästar själva inte ha hjälm för att framföra sig själva...)

 

[Oldtimer]

En häst väger ju flera hundra kilo och består nästan helt av muskler. Du kan använda den för att försvara dig själv genom att placera hästen mellan dig och hotet (stegra, eller vänd hästen), för att skingra en grupp människor som försöker stoppa dig till fots (som polis gör än idag), för att öka din räckvidd, för att ge dig själv rejäl extra fart och därför kraft, och såklart bara faktumet att du kommer slå nedåt med mer styrka mot dina motståndares relativt viktiga huvuden. Du kan också transportera dina beridna soldater mycket längre och fortare än de som måste harva runt till fots. Särskilt om ni har fler hästar som kan bära era förnödenheter.

Häst är en krigsmaskin. (Men, som min dotter konstaterade, eftersom hästar inte är fordon behöver hästar själva inte ha hjälm för att framföra sig själva...)

Men jag killgissar (gubbgissar?) här att det krävs en del träning på beriden strid för att få hästen att agera som en effektiv krigsmaskin. Om jag hoppar upp på en häst, misstänker jag att jag inte kommer att strida bättre automatiskt.

Den där med att man slår med mer kraft neråt stämmer säkert, men kan inte det delvis uppvägas av att fienden vet ganska väl från vilket håll din attack kommer? Jag tänker att med en bra sköld går det att parera dessa attacker rätt bra. Och det skulle ju inte bara gälla från hästryggen då. ("I have the high ground!")

 

[entomophobiac]

Men jag killgissar (gubbgissar?) här att det krävs en del träning på beriden strid för att få hästen att agera som en effektiv krigsmaskin.

Allt kräver träning. Du kan inte plocka upp ett svärd första gången och hoppas på att överleva bråk med valfri riddarninjasamurajmamluk heller.

 

[Man Mountainman]

Horses were the Blackhawk Helicopters of the Middle Ages; if you had a horse, you could absolutely kill anybody who didn’t have a horse and nobody was going to say a god damn thing. The only thing stopping you was chivalry.

Jag menar, hästar är ju stora och läskiga och så, men man kan väl sätta en armborstskäkta mellan ögena på en häst lika väl som en människa (och, antar jag, skjuta ned en helikopter med en välriktad luftvärnsmissil).

Så "the only thing stoppning you was chivalry" känns som en rätt stor överdrift.

 

[Skarpskytten]

En ryttare får genom hästens levande kraft och sin höjd ett stort psykologiskt övertag mot en fotgängare, eller kan få i alla fall. Och hästens kropp skyddar också delvis ryttaren från attacker, om man inte har stångvapen. (Jag har själv varit i sitsen att försöka bråka med nazister när polishästar sattes in, och jag noterade att även de mest förhärdade anarkisterna kring mig [jag är ingetdera] blev tämligen spaka och väldigt benägna att flytta på sig i närvaron av dessa).

 

[Skarpskytten]

Jag menar, hästar är ju stora och läskiga och så, men man kan väl sätta en armborstskäkta mellan ögena på en häst lika väl som en människa (och, antar jag, skjuta ned en helikopter med en välriktad luftvärnsmissil).

Så "the only thing stoppning you was chivalry" känns som en rätt stor överdrift.

Det var ju så också under svartkrutsvapnens förlovade tid kutym att skjuta hästen. En ryttare hade i de flesta fall varken träningen eller utrustningen för att strida effektivt till fots. Och hästen är ett större mål.

 

[Gamiel]

Angående stridshäst så tror jag att den här Vetenskapsradion Historia episoden kan vara av intresse. Från beskrivningen: "En stridshäst kostade lika mycket som en Rolls Royce, och till det kom kostnaderna för vapen, måttbeställd rustning och banér."

 

[Skarpskytten]

Angående stridshäst så tror jag att den här Vetenskapsradion Historia episoden kan vara av intresse. Från beskrivningen: "En stridshäst kostade lika mycket som en Rolls Royce, och till det kom kostnaderna för vapen, måttbeställd rustning och banér."

Absolut, men de flesta ryttare genom historien har ju inte haft sådana hästar under sig, utan motsvarande moderna ponnys. Karolinerna var t ex Europas bästa kavalleri trots att de red på ponnys. Exemplen kan mångfaldigas.

 

[Oldtimer]

Allt kräver träning. Du kan inte plocka upp ett svärd första gången och hoppas på att överleva bråk med valfri riddarninjasamurajmamluk heller.

Självklart. Men tråden är ju i "Rollspelsmakande" så jag tänker högt här. Beriden strid bör alltså vara någon slags separat färdighet.

 

[erikt]

Men jag killgissar (gubbgissar?) här att det krävs en del träning på beriden strid för att få hästen att agera som en effektiv krigsmaskin. Om jag hoppar upp på en häst, misstänker jag att jag inte kommer att strida bättre automatiskt.

Både ryttare och häst kräver träning.
En vanlig ridhäst är en fegis. Skyggar för plötsliga rörelser, eller plötsliga/höga ljud. Oanvändbar i strid.

Det fanns två nivåer av träning för stridshästar. Den första gick i princip ut på att vänja dem vid plötsliga ljud/rörelser och liknande så att de gör som ryttaren säger under strid istället för att skygga och fly. Den sortens träning för hästar förekommer fortfarande, t.ex. för polishästar.
Andra nivån så hjälpte hästen till att slåss - bitas, sparkas, trampa på fallna motståndare, etc. (En normal häst undviker normalt att trampa på någon om den kan.)

 

[Jocke]

Det finns två saker som film och tv inte lär oss om havremoppen, som jag fått lära mig av tjejer som växt upp i stallet.
1. hästar är stendumma. Alltså markant dummare än tex en hund eller katt.
2. hästar blir skrämda av allt. En sten som kastar en skugga på fel sätt! PANIK!!! det är därför de har skygglappar.

Det är sant att de är dödsfordon av hundratals kilo muskler, och kan dresseras. Men de är liksom inte precisa som maskiner, även om man kan tro det av att se en dressyrtävling. Det är bajssvårt att få en häst att hoppaöver hinder - även proffsen misslyckas och kusarna skyggar helt plötsligt för hinder de normalt kan ta.
Att köra häst i strid borde alltå ha samma typ av moralslag som hierlings, eller dyl.

 

[Gamiel]

Absolut, men de flesta ryttare genom historien har ju inte haft sådana hästar under sig, utan motsvarande moderna ponnys. Karolinerna var t ex Europas bästa kavalleri trots att de red på ponnys. Exemplen kan mångfaldigas.

Tror du blandar ihop saker här, en stridshäst kan o många gånger var, vara en ponny.

 

[Skarpskytten]

Tror du blandar ihop saker här, en stridshäst kan o många gånger var, vara en ponny.

Ditt citat tycks handla om en häst till en medeltida ”riddare”. Jag vill lova att hästen en genomsnittlig mongol eller en dragon från tidigmodern tid inte kostade som en RR. Min möjligen otydliga poäng var att även långt billigare (och mindre) hästar har använts i strid och rimligen gav en ryttare ett övertag de med.

 

[erikt]

En verklig gamechanger för strid till häst var uppfinnandet av stigbygeln. Innan den kom så var ridhästar mest användbara för rörlighet och spejning.
Med stigbyglar så kan man slåss i närstrid från en hästrygg utan att riskera att ramla av varje gång man viftar med svärdet.

Två situationer för att slåss till häst.
Dels kavallerichock där man galopperar fram med lansar/långa spjut. Där har du fördelen att du har en stor del av hästens tyngd och fart bakom vapnet, så att du kan träffa hårt. Dessutom så krävs det väldisciplinerade trupper för att stå stilla om en massa stora hästar kommer springande mot dem - och infanteri som skingras och flyr har stora problem.

Dels efteråt när man är mitt inne i smeten och slåss från hästryggen. Den stora fördelen där är att man slår neråt vilket gör att du kan få mer kraft i slagen, samtidigt som motståndare på marken måste slå uppåt vilket gör det svårt att få riktigt bra slag. Hästen i sig är den sårbara punkten här, för kan de hugga den i benen eller liknande så är den ganska körd. Så för en ryttare att bli helt stillastående och/eller omringad av infanteri är en väldigt dålig idé.

 

[Mogger]

Dock, det där med snabba svängar och manövrar var något som dök upp långt senare. I en medeltida setting var det endast kavallerichock med tungt pansar som var taktiken, och där var det ju enbart en fråga om resurser.

Vill man använda stridstränade hästar till annat aka lätt kavalleri så snackar vi 1700-tal.

I fantasy kan man ju göra hur man vill men kan vara värt att ha i åtanke.