Nekromanti hästar i postapocalypsen

[Svarte_Riddaren]

ehh.. Precis som det låter så handlar det här inlägget om hästar (hur tjejigt det än låter).

Jag ville bara få er tanke på, hur stor är sanolikheten att det kommer att finnas massa hästar efter apocalypsen tex som i the Postman (och då menar jag filmen och inte boken, fast jag tänker nog läsa den ändå)

Varför har inte hästarna också dött som allting annat?
såna frågor ville jag ha svar på...

 

[Krille]

"Varför har inte hästarna också dött som allting annat?"

Postapokalyps innebär oftast bara att civilisationen går i kras, inte att allt liv upphör. Och för att citera Dr Malcolm i Jurassic Park: "life finds a way". Det är mycket svårt att tänka sig en katastrof som är så omfattande att den totalt dräper allt - det krävs en dinomördare för det.

Annars är det givet att ekosystemet får rejält stryk och att populationerna minskar, men att så vitt spridda arter som hästar helt dör ut är svårt att tänka sig. Dessutom är genren postapokalypsens största syfte att mosa den mänskliga civilisationen. Eventuella ekologiska konsekvenser är oftast orsak till civilisationsmoset eller möjligen färg som pekar på hur hemskt livet är, men oftast är postapokalypsen mest en slags survivalistromantisk genre - det är vackert att ha överlevt när alla andra har dött.

Och när det gäller survivalistromantik så finns det få ikoner som passar så bra in på bilden som killen till häst. Det skulle väl vara vägkrigaren i en svart elak turbomatad muskelbil och dubbelpipig hagelbrakare, men den är mer tragisk: när soppan, patronerna och reservdelarna tar slut så är vägkrigaren passé, men överlevaren till häst är mer en symbol för gryningen till en ny civilisation. Det enda han behöver är lite gräs till havremoppen, så han kan bygga ett nytt samhälle.

 

[Rosen]

att så vitt spridda arter som hästar helt dör ut är svårt att tänka sig.

Precis. Hästar är väl dessutom en art som bevarats i ganska naturligt skick (till skillnad från t.ex kor, som avlats sönder till produktionsmaskiner som skulle ha rätt svårt att klara sig på egen hand), så de kräver inte kontinuerlig kontakt med människor för sin överlevnad. En massa individuella kusar skulle förstås stryka med, men om de bara har överlevt och befunnit sig utomhus - i en hage istf inlåst i ett stall - så har de nog bättre möjligheter än många människor.

Och när det gäller survivalistromantik så finns det få ikoner som passar så bra in på bilden som killen till häst.

I ett mer jordnära post-samhälle borde en hästägare också kunna tjäna grova pengar (eller nåt) på att låta folk betala för att få transportera tunga grejor på ryggen på hans kuse.

--
Åke

 

[Krille]

"Hästar är väl dessutom en art som bevarats i ganska naturligt skick (till skillnad från t.ex kor, som avlats sönder till produktionsmaskiner som skulle ha rätt svårt att klara sig på egen hand), så de kräver inte kontinuerlig kontakt med människor för sin överlevnad."

Ett ganska bra exempel på det är att de vildhästar som senare prärieindianerna kom att tämja härstammar från de hästar som conquistadorerna hade med sig till den Nya världen och som rymde och började föröka sig på egen hand.

Faktum är att hästar är så nya att inget av indianspråken har ett "eget" ord för "häst". De är låneord eller någon augmentativ form av ett annat djur. Till exempel så härstammar oglala-sioux-språkets ord för "häst" från "stor hund", och jag vill minnas att flera av de inuitiska språken helt saknar ord för "häst".

 

[Saxifrage]

Hästmännen i Pyri

Conquistadorernas hästar fick mig att tänka på ett Mutant-äventyr där vi träffade en sorts kentaurer på nån slätt i Pyri. Ett lite udda inslag, men det passade in alldeles utmärkt i världen och i äventyret; kentaurer som spränger fram längs gräsbevuxna slätter kombinerar ju många inslag av hästromantik, frihetsideal och konstifika raser som passar i en post-boom värld.