Finns det några tips hur man ska hålla liv i karaktärerna när man spelar med regelbunden oregelbundenhet? Ibland dröjer det alldeles för länge innan vi fortsätter kampanjen. När man sen tar upp den så känns rp:na främmande för spelarna och sl, äventyret blir också lite segt att starta igen. Känns lättare att göra nya rp och starta om!!
Nekromanti Hålla liv i spelet mellan spelmötena?
- Thread starter Ernfrid
- Start date
Pom
Swashbuckler
Så här gör några
Jag har av och till haft detta problem. Ibland har det gått år mellan spelmöten i samma kampanj.
Min lösning är denna, och jag vet att många gör liknande saker:
Skriv ner lite anteckningar efter varje spelmöte. Det kan vara några spridda noteringar eller en regelrätt krönika. Det väsentliga är att du skriver ner lite grann som du tycker var viktigt och/eller extra underhållande under spelmötet, och sådant du vet är svårt att komma ihåg efter många månader realtid.
När det sedan omsider blir dags för ett nytt spelmöte, inled med att på något sätt gå igenom vad som hände senast. Det kan vara en ren uppläsning av dina anteckningar, eller en brainstorming av vad olika personer kommer ihåg.
Det blir lite extra arbete efter spelmötet, det vet jag. Men det måste inte göras omedelbart på natten när SL är helt slut och alla har gått hem. Bara det inte går alltför många dagar så att detaljerna hinner blekna bort.
Och när du sedan börjar få en liten samling av spelmötesminnen i skriftlig form kommer du att ångra djupt att du inte började tidigare.
Jag har av och till haft detta problem. Ibland har det gått år mellan spelmöten i samma kampanj.
Min lösning är denna, och jag vet att många gör liknande saker:
Skriv ner lite anteckningar efter varje spelmöte. Det kan vara några spridda noteringar eller en regelrätt krönika. Det väsentliga är att du skriver ner lite grann som du tycker var viktigt och/eller extra underhållande under spelmötet, och sådant du vet är svårt att komma ihåg efter många månader realtid.
När det sedan omsider blir dags för ett nytt spelmöte, inled med att på något sätt gå igenom vad som hände senast. Det kan vara en ren uppläsning av dina anteckningar, eller en brainstorming av vad olika personer kommer ihåg.
Det blir lite extra arbete efter spelmötet, det vet jag. Men det måste inte göras omedelbart på natten när SL är helt slut och alla har gått hem. Bara det inte går alltför många dagar så att detaljerna hinner blekna bort.
Och när du sedan börjar få en liten samling av spelmötesminnen i skriftlig form kommer du att ångra djupt att du inte började tidigare.
Jonas Ferry
Swordsman
Re: Så här gör några
Jepp, antingen antecknar SL eller så delegerar han till en spelare. Vissa grupper tycker om att ge erfarenhetspoäng för krönikor, så det kan vara något att överväga.
Sen tycker jag att det är bra om anteckningarna inte bara rör vad som har hänt utan vad som kommer att hända. Ofta har spelarna två-tre idéer om vad de vill göra nästa spelmöte, kanske att övertala adelsmannen att inte gifta bort sin dotter och att undersöka det där mystiska svärdet de hittade, och sådant kan vara bra att skriva ner. I början av nästa möte kan man påminna spelarna om vad deras rollpersoner hade för idéer. Dessutom blir det lättare för SL att förbereda om han plockar upp anteckningarna ett år senare, eftersom han ser var äventyret är på väg.
Jepp, antingen antecknar SL eller så delegerar han till en spelare. Vissa grupper tycker om att ge erfarenhetspoäng för krönikor, så det kan vara något att överväga.
Sen tycker jag att det är bra om anteckningarna inte bara rör vad som har hänt utan vad som kommer att hända. Ofta har spelarna två-tre idéer om vad de vill göra nästa spelmöte, kanske att övertala adelsmannen att inte gifta bort sin dotter och att undersöka det där mystiska svärdet de hittade, och sådant kan vara bra att skriva ner. I början av nästa möte kan man påminna spelarna om vad deras rollpersoner hade för idéer. Dessutom blir det lättare för SL att förbereda om han plockar upp anteckningarna ett år senare, eftersom han ser var äventyret är på väg.
Jonas Ferry
Swordsman
Jag tycker att ett bra sätt är att se till att spelmötena är avslutade delar av historien, och att inte sluta mitt i en strid eller liknande. Dels så slipper man bekymren med att samla ihop alla spelare igen, men det är också bra att kunna låta tid förflyta även i spelet. Om man slutar på ett ställe som är relativt lugnt kan man låta det ha gått allt från ett par dagar till flera år i spelet när man börjar nästa gång. Då kan man dessutom låta folk lära sig färdigheter och göra om sin rollperson, så att de slipper göra helt nya. Den burduse riddaren kanske har sadlat om och börjat studera botanik, om spelaren vill spela en lärd man istället för krigare nästa gång. Det kommer dessutom göra rollpersonen mer mångsidig och intressant.
Men som sagt, det enklaste sättet är nog att sluta spela på ställen där det är lätt att börja nästa gång.
Men som sagt, det enklaste sättet är nog att sluta spela på ställen där det är lätt att börja nästa gång.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jo, krönikor är kul att ha, jag spelar i en kampanj nu när det kan gå några veckor mellan spelmötena, om jag inte hade fört en krönika så hade jag aldrig kommit ihåg vad som hände sist. Sedan är det ju kul att gå tillbaka och titta i krönikan senare, när äventyret är slut.
Arsa lite
mitt förslag är att ni sneglar på spel som går att spela med möjlighet till långa tidshopp.
Ars Magica och Pendragon är två spel som ger sådana möjligheter, där man kan låta rollspersonerna äventyra (under ett spelmöte) och sedan låta spelvärldens tid förflyta i ett eller varför inte fem eller tio år. Jag antar att även Vampire funkar i denna bemärkelse, även o jag har för mig att deras erfarenhetssystem ine riktigt lämpar sig för denna typen av spel (rätta mig om jag har fel).
//erik. fick mysig sovmorgon idag
mitt förslag är att ni sneglar på spel som går att spela med möjlighet till långa tidshopp.
Ars Magica och Pendragon är två spel som ger sådana möjligheter, där man kan låta rollspersonerna äventyra (under ett spelmöte) och sedan låta spelvärldens tid förflyta i ett eller varför inte fem eller tio år. Jag antar att även Vampire funkar i denna bemärkelse, även o jag har för mig att deras erfarenhetssystem ine riktigt lämpar sig för denna typen av spel (rätta mig om jag har fel).
//erik. fick mysig sovmorgon idag
Vamp. [Kort]
"Jag antar att även Vampire funkar i denna bemärkelse, även o jag har för mig att deras erfarenhetssystem ine riktigt lämpar sig för denna typen av spel (rätta mig om jag har fel)."
Det finns ett specifikt system för det i Storyteller's Handbook, om man nu är intresserad, men det är inte särskilt bra; i min mening blir det bara onödigt komplicerat (en andra sorts experience med andra kostnader, varför?), samt att det blir rätt larvigt om man jämför med hur ultrafort man avancerar normalt (vilket egentligen är kärnan i problemet). Lyckas man ignorera eller fixa detta så borde väl spelet vara rätt lämpligt, däremot.
"Jag antar att även Vampire funkar i denna bemärkelse, även o jag har för mig att deras erfarenhetssystem ine riktigt lämpar sig för denna typen av spel (rätta mig om jag har fel)."
Det finns ett specifikt system för det i Storyteller's Handbook, om man nu är intresserad, men det är inte särskilt bra; i min mening blir det bara onödigt komplicerat (en andra sorts experience med andra kostnader, varför?), samt att det blir rätt larvigt om man jämför med hur ultrafort man avancerar normalt (vilket egentligen är kärnan i problemet). Lyckas man ignorera eller fixa detta så borde väl spelet vara rätt lämpligt, däremot.
Re: Vamp. [Kort]
Det är väl egentligen inte så att man avancerar så ultrafort i vampire som är något direkt problem. Jag är en ung människa, snart 22 år. Skulle jag omfamnas nu och skapa mig själv som en nybörjarkaraktär med MAX 3 disciplinepoints... så skulle jag bara ha totalt 13+9+5+(ev freeebiepoints) att lägga ut bland alla Abilities. Skulle jag göra mig själv som en karaktär skulle jag behöva det dubbla antalet abilitypoints... Dela ut dem bland Primary och Secondary Abilities och du KANSKE kommer upp i en "normal" persons kunskapsnivå. Vafalls, enligt deras system har jag 2 i Firearms, 1 i Melee, 2 i Brawl, 1-2 i Dodge... jag kan räkna upp en massa vidare... jag testade nämmeligen att göra mig själv som vampirekaraktär med nybörjarregler, men insåg att det skulle representera mig kunskaps och förmågemässigt på en 12årings nivå...
DÄR sitter felet till att börja med... jag kan köpa att man utvecklar sin fysik långsamt som bara den efter att ha dött... fine by me... men att under 100 år av icke-torpor och att måsta överleva i en ständig konkurrens inte ha mer än X antal abilitypoints då jag i själva verket borde ha haft 3X... eller åtminstone 2X om jag satt inne mestadelen av tiden...
Visst är det så att för att nå vissa nivåer måste man få nya utmaningar. Inte får man höja sig från 4 till 5 i brawl om man bara slåss med personer som har 2 i brawl under hela tiden och man inte utvecklar sig... men säg att man uppnår 3 i VARJE (de som är uppräknade på ett formulär) ability, vilket inte är en omöjlighet... ja du förstår kanske vad jag vill säga...?
Det är väl egentligen inte så att man avancerar så ultrafort i vampire som är något direkt problem. Jag är en ung människa, snart 22 år. Skulle jag omfamnas nu och skapa mig själv som en nybörjarkaraktär med MAX 3 disciplinepoints... så skulle jag bara ha totalt 13+9+5+(ev freeebiepoints) att lägga ut bland alla Abilities. Skulle jag göra mig själv som en karaktär skulle jag behöva det dubbla antalet abilitypoints... Dela ut dem bland Primary och Secondary Abilities och du KANSKE kommer upp i en "normal" persons kunskapsnivå. Vafalls, enligt deras system har jag 2 i Firearms, 1 i Melee, 2 i Brawl, 1-2 i Dodge... jag kan räkna upp en massa vidare... jag testade nämmeligen att göra mig själv som vampirekaraktär med nybörjarregler, men insåg att det skulle representera mig kunskaps och förmågemässigt på en 12årings nivå...
DÄR sitter felet till att börja med... jag kan köpa att man utvecklar sin fysik långsamt som bara den efter att ha dött... fine by me... men att under 100 år av icke-torpor och att måsta överleva i en ständig konkurrens inte ha mer än X antal abilitypoints då jag i själva verket borde ha haft 3X... eller åtminstone 2X om jag satt inne mestadelen av tiden...
Visst är det så att för att nå vissa nivåer måste man få nya utmaningar. Inte får man höja sig från 4 till 5 i brawl om man bara slåss med personer som har 2 i brawl under hela tiden och man inte utvecklar sig... men säg att man uppnår 3 i VARJE (de som är uppräknade på ett formulär) ability, vilket inte är en omöjlighet... ja du förstår kanske vad jag vill säga...?
ST. [OT]
Ok, inledningsvis så måste jag påpeka två saker... För det första så är klockan väldigt mycket, och jag är fruktansvärt trött; ha överseende om jag låter som en idiot på något sätt. För det andra så ser jag att jag kommer kunna sammanfatta mina åsikter hyfsat kortfattat i och med det här inlägget, varvid OT-nivån känns acceptabel, men jag vill helst inte diskutera det här ämnet mer än så i den här tråden; jag vill ogärna bli känd som miffot som kapar trådar med Vampire-tjat (för det är så det börjar kännas vid det här laget).
Nå, knepet med ST-systemets färdigheter är att de för det första läggs ihop med grundegenskaperna (du slår inte för Academics, utan för Intelligence+Academics, så uppenbarligen utgör Intelligence viss baskunskap [det påståendet stärks av att "Book Knowledge" faktiskt är en av deras föreslagna Specialties...]), för det andra har nivåbeskrivningar som ofta är humoristiska på de lägre nivåerna. Dina uppräknade stridsfärdigheter låter t.ex en smula höga (vad är det för väpnad närstrid du tränat?).
"men säg att man uppnår 3 i VARJE (de som är uppräknade på ett formulär) ability, vilket inte är en omöjlighet... ja du förstår kanske vad jag vill säga...?"
Inte direkt faktiskt. Det går utan problem med det nuvarande erfarenhetssystemet, och det ser jag alltså som en stor nackdel, pga att man då utvecklar sig orimligt fort. ••• är en kompetent yrkesmans nivå; så bra är man inte på samtliga färdigheter ens efter 100 år. Punkt. Nå, nu skall jag väl snart bege mig mot bingen. Jag tycker alltså att jag är klar med den här diskussionen nu (jag har liksom sagt det jag ville få fram), men om du vill fortsätta så...tja, jag föreslår PM, eller i värsta fall en ny tråd på skräckforumet (där är det ju ändå dött).
Ok, inledningsvis så måste jag påpeka två saker... För det första så är klockan väldigt mycket, och jag är fruktansvärt trött; ha överseende om jag låter som en idiot på något sätt. För det andra så ser jag att jag kommer kunna sammanfatta mina åsikter hyfsat kortfattat i och med det här inlägget, varvid OT-nivån känns acceptabel, men jag vill helst inte diskutera det här ämnet mer än så i den här tråden; jag vill ogärna bli känd som miffot som kapar trådar med Vampire-tjat (för det är så det börjar kännas vid det här laget).
Nå, knepet med ST-systemets färdigheter är att de för det första läggs ihop med grundegenskaperna (du slår inte för Academics, utan för Intelligence+Academics, så uppenbarligen utgör Intelligence viss baskunskap [det påståendet stärks av att "Book Knowledge" faktiskt är en av deras föreslagna Specialties...]), för det andra har nivåbeskrivningar som ofta är humoristiska på de lägre nivåerna. Dina uppräknade stridsfärdigheter låter t.ex en smula höga (vad är det för väpnad närstrid du tränat?).
"men säg att man uppnår 3 i VARJE (de som är uppräknade på ett formulär) ability, vilket inte är en omöjlighet... ja du förstår kanske vad jag vill säga...?"
Inte direkt faktiskt. Det går utan problem med det nuvarande erfarenhetssystemet, och det ser jag alltså som en stor nackdel, pga att man då utvecklar sig orimligt fort. ••• är en kompetent yrkesmans nivå; så bra är man inte på samtliga färdigheter ens efter 100 år. Punkt. Nå, nu skall jag väl snart bege mig mot bingen. Jag tycker alltså att jag är klar med den här diskussionen nu (jag har liksom sagt det jag ville få fram), men om du vill fortsätta så...tja, jag föreslår PM, eller i värsta fall en ny tråd på skräckforumet (där är det ju ändå dött).