Nekromanti Hårt fokus på scener-som-tillför-handlingen-något

[Rickard]

När jag läste Don't rest your head förra veckan så upptäckte jag att jag använt scene framing helt fel. Termen handlar (duh!) om att sätta en scen, typ val av miljö, tid och vilka personer som finns där.

Vad jag trodde den beskrev var när spelledaren gör snabbspolningar och endast sätter upp scener som är intressanta för handlingen. "Ska vi spela ut när vi går till örtmakerskan? Är det intressant för scenariot (handlingen)? Nej, ni har handlat örter och nu tar vi oss vidare".

Om spelarna snackar om att besöka en viss filur i andra änden av staden kan jag som spelledare börja med: "Åh, välkommen in. Slå er ned på stolarna där. Jag ska bara öppna fönstret och vädra lite". Resan dit struntar jag i, utan det viktiga är vad som kommer att pågå på platsen.

Finns det någon term för detta sätt att spelleda?

/Han som har snackat mycket om spelledartekniker och spelstilar senaste veckan när han bodde hos Debracy

 

[Sodivra]

Man kan kalla det "aggressive scene framing"

 

[wilper]

När vi snackar inför spel brukar vi säga "klipper scener hårt" när vi diskuterar just det hårda fokuset på handlingen. Så fort kärnan är avhandlad klipper vi till nästa scen.

"Scene framing" blir "sätta scenen", vilket förmodligen är vidrig svenska, dvs att presentera var?, när?, vilka? och vad som är syftet.

Jag har spelat med mer friformiga spelare som inte gillar att man sätter ett syfte före spelandet, utan vill se det växa fram organiskt, de nöjer sig med var?, när? och vilka? Den typen av spelare föredrar oftast mindre hård klippning av scenerna också.

 

[Christoffer]

Jag har spelat med mer friformiga spelare som inte gillar att man sätter ett syfte före spelandet, utan vill se det växa fram organiskt, de nöjer sig med var?, när? och vilka? Den typen av spelare föredrar oftast mindre hård klippning av scenerna också.

Jag brukar säga sceninramning, att rama in scenen. Känns smidigt.

Med syfte menar du då karaktärernas syfte att placera sig i en scen (Jag går dit för att) eller spelarnas syfte (Jag vill belysa x, skapa en knorr med y, det känns som det är dags för en strid mellan)?

 

[wilper]

Det senare, scenens existensberättigande.

 

[Christoffer]

Det senare, scenens existensberättigande.

Jag sällar mig nog till dina friformande vänner där, jag föredrar nog nästan alltid att upptäcka detta efteråt eller att i berättelsen helt plötsligt inse att "shit, vi är vid ett klimax, nu! koolt!" Dock har jag inga problem alls med hård sceninramning, så länge det varieras, inte uteslutande är scener som inleds in media res, så tycker jag det är hur fint som helst.

 

[solvebring]

Jag sällar mig nog till dina friformande vänner där, jag föredrar nog nästan alltid att upptäcka detta efteråt eller att i berättelsen helt plötsligt inse att "shit, vi är vid ett klimax, nu! koolt!" Dock har jag inga problem alls med hård sceninramning, så länge det varieras, inte uteslutande är scener som inleds in media res, så tycker jag det är hur fint som helst

Tja, det beror ju på tempo och som sagt känsla där. Vill man spela organiskt eller vill man spela filmiskt. Ja, jag tänker det att om man försöker sträva efter att varje scen ska vara en utveckling och att alla scener som inte innehåller något väsentligt och en utveckling tas bort, så är det ju faktiskt precis så som kommersiell film fungerar; varje scen är drivande, handlingen måste ständigt utvecklas.

Själv tycker jag om en mix där. Jag tycker att man kan klippa, spola och ta bort det som inte känns väsentligt för spelarna. Det vill säga det att det inte behöver vara väsentligt för storyn, men om de roar spelarna så är det väsentligt för dem och är därmed lika mycket värt som det som driver storyn. Jag måste ju finnas sidospår tycker jag, och de får gärna vara lite mer organiska.

Därmed, jag tycker att en scen som är underhållande på något sätt är berättigad sin existens. Faktum är att jag tror att det är ruskigt svårt att spela filmiskt och ta bort allt som inte är drivande. Det måste om inte annat kräva ett sju helvetetes förberett scenario för att stämma av alla de bitarna. Eller, någon som spelar filmiskt som kan uttala sig om det?

 

[wilper]

Om man har spelare med inneboende driv, då är jag med på att spela som du föreslår.

Men jag har blivit allt mer stressad i mitt spelande med åren.

Mitt nuvarande projekt är att trycka ner Polaris i en 4-timmars tidlucka, och det är skrivet för korta kampanjer. Medan jag för tio år sen kunde finna nöje i att detaljspela ett möte mellan några rollpersoner i fem timmar.

 

[Christoffer]

För mig handlar det nog inte så mycket om fart som om att jag inte gillar den grejen riktigt. Det känns som att spela innan man spelar, och det är inte min kopp te bara.

Skall bli spännande att se vad du gör med Polaris, keep us posted.

 

[Simon]

Det senare, scenens existensberättigande.

Jag sällar mig nog till dina friformande vänner där, jag föredrar nog nästan alltid att upptäcka detta efteråt eller att i berättelsen helt plötsligt inse att "shit, vi är vid ett klimax, nu! koolt!" Dock har jag inga problem alls med hård sceninramning, så länge det varieras, inte uteslutande är scener som inleds in media res, så tycker jag det är hur fint som helst.

Man kan klippa hårt in och ut ur scener utan att i förväg ha bestämt vad de ska handla om, bara man har en känsla för var det är intressant om de startar och var det blir ointressant om de fortsätter. Om en rollperson har sökt upp en spelledarperson så kommer det förmodligen hända intressanta saker dem emellan, men det betyder inte att allt som händer dem emellan är intressant. Man kan utan vidare klippa in med "Du är hos din moster, det är kväll. Sen du kom och under hela middagen har ni konverserat och avhandlat vardagligheter. Nu, i salongen och med portvin i glasen. Hon tittar allvarligt på dig och säger, "vad var det du kom hit för egentligen?""

 

[Simon]

När vi snackar inför spel brukar vi säga "klipper scener hårt" när vi diskuterar just det hårda fokuset på handlingen. Så fort kärnan är avhandlad klipper vi till nästa scen.

"Scene framing" blir "sätta scenen", vilket förmodligen är vidrig svenska, dvs att presentera var?, när?, vilka? och vad som är syftet.

Ååh, vad jag är frustrerad av att det är så svårt att försvenska verbet "frame" i betydelsen rama in. Åtminstone i skrift. Frama? Framea? Frejma?

Anledningen till att jag är så angelägen är att andra översättningar, som "sätta scenen", missar kopplingen till filmens (mm) "frame the picture", vilket alltså är när man med val av lins och placering bestämmer vad som ska rymmas i bild och vad som inte ska rymmas i bild och därmed inte existera i filmen. På filminspelning försvenskar man jämt och ständigt ordet, och pratar om att "frejma ut den där lampan", "frejmen slutar i knähöjd", "om du rör dig så långt så är du ur frejm".

Man frejmar in och man frejmar ut. Man har en vid frejm eller en tajt frejm. Otroligt tillämpbart uttryck här i rollspelssammanhang. Och otroligt att det är så fult att använda i skrift!

/end rant

 

[Christoffer]

Precis!

 

[solvebring]

När vi snackar inför spel brukar vi säga "klipper scener hårt" när vi diskuterar just det hårda fokuset på handlingen. Så fort kärnan är avhandlad klipper vi till nästa scen.

"Scene framing" blir "sätta scenen", vilket förmodligen är vidrig svenska, dvs att presentera var?, när?, vilka? och vad som är syftet.

Ååh, vad jag är frustrerad av att det är så svårt att försvenska verbet "frame" i betydelsen rama in. Åtminstone i skrift. Frama? Framea? Frejma?

Anledningen till att jag är så angelägen är att andra översättningar, som "sätta scenen", missar kopplingen till filmens (mm) "frame the picture", vilket alltså är när man med val av lins och placering bestämmer vad som ska rymmas i bild och vad som inte ska rymmas i bild och därmed inte existera i filmen. På filminspelning försvenskar man jämt och ständigt ordet, och pratar om att "frejma ut den där lampan", "frejmen slutar i knähöjd", "om du rör dig så långt så är du ur frejm".

Man frejmar in och man frejmar ut. Man har en vid frejm eller en tajt frejm. Otroligt tillämpbart uttryck här i rollspelssammanhang. Och otroligt att det är så fult att använda i skrift!

/end rant

Intressant, visste inte att man talade om detta på det här viset i spelfilmssammanhang. Känner dock igen problemet med ordet "frame", eftersom det var samma sak då jag läste animation. Animation tajmas i frames, en bild är en frame; man räknar i frames per sekund. Man bygger sekvenserna utefter keyframes/nyckelbilder osv.

Nå hur som helst, ord som "ram" eller "bild" fångar inte riktigt begreppet tycker jag. Det man egentligen talar om, av min knappa animationskunskap och det du berättar att döma handlar det som innehållet i en sekvens; vad som får/ska synas inom den här sekvensen. Så egentligen, snackar vi alltså om "sekvensmaterial" - "sekvensinnehåll" eller något, eller? ... Eller sekvens, det blir la fel? Hm....
... Blir lika förvirrad som Simon.

 

[Rickard]

Anledningen till att jag är så angelägen är att andra översättningar, som "sätta scenen", missar kopplingen till filmens (mm) "frame the picture", vilket alltså är när man med val av lins och placering bestämmer vad som ska rymmas i bild och vad som inte ska rymmas i bild och därmed inte existera i filmen. På filminspelning försvenskar man jämt och ständigt ordet, och pratar om att "frejma ut den där lampan", "frejmen slutar i knähöjd", "om du rör dig så långt så är du ur frejm".

Vad är det för fel på "sceninramning"? Vad säger man inom teatern när det snackas om scener?

Enda jag annars kan tänka mig är att man talar om "beskärning". Fast det har inte så mycket med tråden att göra.

/Han som funderar på om det finns något inom film, för han tänker gärna i termer av klippning när det kommer till att presentera scener, men inte så mycket när det kommer till vilka scener som är viktiga

 

[Rickard]

Intressant, visste inte att man talade om detta på det här viset i spelfilmssammanhang. Känner dock igen problemet med ordet "frame", eftersom det var samma sak då jag läste animation. Animation tajmas i frames, en bild är en frame; man räknar i frames per sekund. Man bygger sekvenserna utefter keyframes/nyckelbilder osv.

Det gör man inte. Inte på det sättet. Han snackar om något annat.

/Han som pluggat film och animering

 

[solvebring]

Intressant, visste inte att man talade om detta på det här viset i spelfilmssammanhang. Känner dock igen problemet med ordet "frame", eftersom det var samma sak då jag läste animation. Animation tajmas i frames, en bild är en frame; man räknar i frames per sekund. Man bygger sekvenserna utefter keyframes/nyckelbilder osv.

Det gör man inte. Inte på det sättet. Han snackar om något annat.

/Han som pluggat film och animering

(min fetstil)

Ja, jag menar alltså inte att Simon talar om det som jag talar om. Jag noterar bara vad han talar om, inte att animation och spelfilm behandlar frames på samma sätt.
... Eller syftar du på att jag har fel om frames och animation?

Formulerade mig nog jävligt knasigt (ser det nu). Jag menar alltså att jag känner igen problemet med ordet frames, inte att jag och Simon har exakt samma problem med ordet.

 

[Ram]

Vad är det för fel på "sceninramning"? Vad säger man inom teatern när det snackas om scener?

Sceninramning ger för mig känslan att fokusera på omgivningar och rekvisita i scenen snarare än vad den skall handla om.

Däremot får jag inte alls samma känsla av Rama in en scen av någon anledning...