Nekromanti Hack and Slash, Monsterbash...

[Rising]

Re: Alltså...

"Jag föreslår att Magnus provar att rollgestalta utan prestationskrav och att Rising (som säkert har gjort det) känner efter en extra gång om inte kobolding är lite kul iallafall."

Jag ska spelleda Snösaga inom kort, och det är en härligt koboldig kampanj på sina håll. Det är ett utpräglat äventyr där spelarna säkert måste gå ifrån sina roller ett par gånger för att göra "bra" val i äventyret. Om man inte agerar framgångsrikt kommer man nämligen dö illa kvickt eller se till att man inte har en chans att klara sig igenom äventyret.

Det blir säkert kul ändå, även om jag redan nu kan se att jag måste dra ner alla fienders stats rätt rejält (och en del monster får jag nog ta bort helt och hållet) för att rollpersonerna i min spelgrupp skall ha någon chans mot dem. Nå, det ska bli kul med ett gammalt hederligt äventyr som omväxling...

/Riz

Thread worms on a string
Keeps spiders in her pocket
Collects fly wings in a jar
Scrubs horse flies
And pinches them on a line

 

[Magnus Seter]

Jag brukar...

...ge spelarna startförutsättningen. Sen förväntar jag mig att de gör vad de kan för att göra äventyret till "sitt". Om de vill köra på mitt spår ska jag vara förberedd och ge dem en tuff och tung story, med roliga infall och spännande händelser.

Om de till exempel istället vill strunta i vad jag säger och arrangera ett bröllop, så ska jag vara så självsäker i mitt spelledande att jag tillåter att detta sker. Då får de styra mer av handlingen, så mycket de själva vill.

Eftersom jag har en bra story att berätta, kommer jag att sticka in lite teasers till den som spelarna kontinuerligt kan reagera på, men det är alltid upp till dem om de vill reagera på det eller inte.

Så för mig verkar det som om mina äventyr är en blandning av dina två sätt att se på saken, och det som skiljer är hur mycket spelarna vill engagera sig i att driva vad som händer under äventyret.

Därför är det svårt för mig att få huvet kring varför det ska vara skillnad på "äventyr" och "scenario". För mig flyter allt ihop i ett enda stort äventyr där spelarna och spelledaren alternerar mellan att driva handlingen framåt på olika sätt.

MVH

Magnus

 

[Magnus Seter]

Hehe

Harr herr Seter iakttagit möjligheten att Rising finner sin spelform mycket underhållande?

och

Jag föreslår att Magnus provar att rollgestalta utan prestationskrav och att Rising (som säkert har gjort det) känner efter en extra gång om inte kobolding är lite kul iallafall. Om ni fortfarande står envist fast vid era åsikter, är detta liksom inget man kan diskutera om.

Hehe. Om följande uttalande kommer som en överraskning för dig, kolla mina tidigare inlägg för bekräftelse på min inställning i frågan:

1. Rollspel är vad man gör det till.
2. Om du har kul när du spelar, och dina kompisar också har kul, så spelar du rätt.
3. Det finns ingen punkt 3.



Och under mina 20 års rollspelande har jag spelat med de flesta olika stilar. Jag gissar att Rising också har gjort det. Så jag tror inte att en testkväll med olika stilar skulle göra någon skillnad.

Vad som däremot skulle vara intressant var om jag spelledde Rising, och han spelledde mig. Då skulle vi nog efter det titta på varann och säga: "jamen, sådär brukar ju jag också spela!".

Jag tror att skillnaden ligger mer i semantik än i hur det faktiskt gestaltar sig när vi spelar på våra olika håll.

Tack för ditt lilla medlingsförsök, förresten. Sånt värmer ett moderator-hjärta!

MVH

Magnus

 

[Magnus Seter]

Glöm inte vilket forum du är på

Jag har D&D-hatten på mig i de här diskussionerna.

Samma diskussion på rollspelsforumet kanske hade lett till andra svar från mig.

Om du envisas med att kasta dig in i D&D-diskussioner på D&D-forumet, så får du nog acceptera att det rollspel som används som måttstock är D&D.

I all fall när du diskuterar med mig. Lite on-topic måste jag ju vara som moderator.



MVH

Magnus

 

[Vindhand]

Re: Tja, om inte...

Jag brukar alltid ha ett introäventyr där spelare och rollpersoner introduceras till kampanjen och världen,

Jupp. Det är nästan nödvändigt. Det är inte många som bara kan hoppa in utan något stöd alls.

 

[Vindhand]

Re: Så den stora skillnaden för dig...

Men konflikternas art har förändrats. I äventyren är utmaningarna riktade mot spelarna som styr rollpersonerna såsom marionetter, medan det i en friföreställning är helt och hållet upp till rollpersonerna att välja målsättning och medel för att uppnå detta.

Detta är inte en skillnad mellan "äventyr" eller "inte äventyr"... det är skillnaden mellan att spela en karaktär eller inte. Spelaren som låter sin karaktär bete sig efter karaktärens egna förutsättningar blir inte _sämre_ på att rollspela för att karaktären råkar vara en sådan som försöker lösa problem. På samma sätt blir inte folk i en "friföreställning" _bättre_ på att rollspela bara för att de valt karaktärer som inte har någon drivkraft eller förmåga.

I D&D förutsätts det att man spelar drivkraftiga personer som löser problem. Gör man en sådan vore det dåligt rollspel att sedan sitta och lida apatiskt när byn invaderas av orcher.

 

[Oldtimer]

Re: Så den stora skillnaden för dig...

Det är inte så ofta vi har samma åsikt, men här är jag verkligen med dig hela vägen...

/Mikael

 

[Vindhand]

Whee...

Du ser: jag är inte alltigenom ond!

(Muahaha, hjärntvätten har börjat! )