Nekromanti Hackmaster...
- Thread starter Alikzus
- Start date
Jag har precis köpt HackMaster (nåja, bara två av Hacklopedi-volymerna än...). Den bästa beskrivningen jag sett av spelet hittills var något i stil med: "En blandning av AD&D 1st ed med lite krångliga komplicerade regler i samma anda, kryddad med en portion humor och med volymen uppskruvad till 11." Spelet är fullt med ologiska men ofta rätt skojiga saker och massvis med specialfall. Dessutom uppmuntrar spelet, till skillnad från de flesta rollspel, en "fientlig" attityd mellan spelare och spelledare. Som det står i spelets introduktion:
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Let's start at the beginning. Even if you haven't role-played, I'm sure you've played one kind of game or another in your life, be it card game, board game, war game or video game. Now there are other game-designers out there who would have you believe that role-playing games are not competitive. That there are no real winners or losers. What a load of crock! No winners or losers?
If THAT'S your attitude you might as well put your keyboard down right now and walk away. This game is obviously not for you. (I'm sure you can get a refund from the store you purchased your Player's Handbook from if you whine and cry enough and explain you're not worthy).
Still with me? Good. HackMaster is damn competitive. It's a battle of wits; against the GameMaster, against your fellow players, against all manner of horrid beasts intent on taking hit-points and honor from you and lifting your hard-earned gold. You 'win' if you're alive at the end of the night to tell the tale and compare battle scars with your fellow survivors.
<hr></blockquote>
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Let's start at the beginning. Even if you haven't role-played, I'm sure you've played one kind of game or another in your life, be it card game, board game, war game or video game. Now there are other game-designers out there who would have you believe that role-playing games are not competitive. That there are no real winners or losers. What a load of crock! No winners or losers?
If THAT'S your attitude you might as well put your keyboard down right now and walk away. This game is obviously not for you. (I'm sure you can get a refund from the store you purchased your Player's Handbook from if you whine and cry enough and explain you're not worthy).
Still with me? Good. HackMaster is damn competitive. It's a battle of wits; against the GameMaster, against your fellow players, against all manner of horrid beasts intent on taking hit-points and honor from you and lifting your hard-earned gold. You 'win' if you're alive at the end of the night to tell the tale and compare battle scars with your fellow survivors.
<hr></blockquote>
Rising
Vila i frid
Ha ha!
Jag behöver väl inte berätta för någon att just den där inställningen till spel är det värsta jag vet och att jag gärna gör mig lustig över kobolder som resonerar i tankebanor om att rollspel är.. just det; ett spel där det gäller att "vinna."
Faktum är att jag började på ett rollspel som skulle heta "Tärningar & Tabeller" som skulle vara ett rent skämt i syfte att driva med prestationsspelare, alltså ren sarkasm, inte för ett ögonblick en ansträngning eller ett anspråk på att skapa ett spel som skulle vara roligt att lira eller så. Så här lät det bland annat, i min skämtversion:
"Rollspel är ett spel, precis som monopol eller fia med knuff, fast ett spel där man samarbetar med de andra spelarna mot spelledaren och världen han hittar på bakom sin spelledarskärm. [...] Beroende på vad du spelar med för "rollperson" så måste du utnyttja olika tekniker för att dräpa dina motståndare. Det är detta som kallas "att leva sig in i sin roll". Under spelets gång kommer din rollperson att, precis som du i verkliga livet, att bli bättre och bättre, samla på sig värdefulla skatter och magiska vapen allteftersom rollpersonen avancerar djupare och djupare i spelvärlden och möter svårare och svårare monster. Tänk dig att det är som ett datorspel, bara att du får nöjet att rulla tärningar på riktigt istället för att låta slumpen bestämmas av tråkiga slumptalsgeneratorer! [...] Spelledarens roll är att förflytta monsterna och försöka döda spelarna. Om spelarna skall klara äventyret måste de överlista spelledaren och bemästra sina rollpersoners individuella styrkor!"
Nå, jag tröttnade lite på Tärningar & Tabeller, men det var ju roligt att se att det fanns ett gammalt spel som använde på allvar (nja, halvallvar, iaf) den spelfilosofi som jag diktade upp för att driva med prestationsspelare.
Avslutar med ett annat citat från T&T:
"Allt i Tärningar & Tabeller handlar förstås inte om strid och att möta monster. Det kommer erbjudas många spännande tillfällen för din rollperson att dyrka upp lås också!"
Det skulle ju kunnat ha stått i någon DnD-bok...
/Rising
älskar att driva med prestationsrollspelare
Jag behöver väl inte berätta för någon att just den där inställningen till spel är det värsta jag vet och att jag gärna gör mig lustig över kobolder som resonerar i tankebanor om att rollspel är.. just det; ett spel där det gäller att "vinna."
Faktum är att jag började på ett rollspel som skulle heta "Tärningar & Tabeller" som skulle vara ett rent skämt i syfte att driva med prestationsspelare, alltså ren sarkasm, inte för ett ögonblick en ansträngning eller ett anspråk på att skapa ett spel som skulle vara roligt att lira eller så. Så här lät det bland annat, i min skämtversion:
"Rollspel är ett spel, precis som monopol eller fia med knuff, fast ett spel där man samarbetar med de andra spelarna mot spelledaren och världen han hittar på bakom sin spelledarskärm. [...] Beroende på vad du spelar med för "rollperson" så måste du utnyttja olika tekniker för att dräpa dina motståndare. Det är detta som kallas "att leva sig in i sin roll". Under spelets gång kommer din rollperson att, precis som du i verkliga livet, att bli bättre och bättre, samla på sig värdefulla skatter och magiska vapen allteftersom rollpersonen avancerar djupare och djupare i spelvärlden och möter svårare och svårare monster. Tänk dig att det är som ett datorspel, bara att du får nöjet att rulla tärningar på riktigt istället för att låta slumpen bestämmas av tråkiga slumptalsgeneratorer! [...] Spelledarens roll är att förflytta monsterna och försöka döda spelarna. Om spelarna skall klara äventyret måste de överlista spelledaren och bemästra sina rollpersoners individuella styrkor!"
Nå, jag tröttnade lite på Tärningar & Tabeller, men det var ju roligt att se att det fanns ett gammalt spel som använde på allvar (nja, halvallvar, iaf) den spelfilosofi som jag diktade upp för att driva med prestationsspelare.
Avslutar med ett annat citat från T&T:
"Allt i Tärningar & Tabeller handlar förstås inte om strid och att möta monster. Det kommer erbjudas många spännande tillfällen för din rollperson att dyrka upp lås också!"
Det skulle ju kunnat ha stått i någon DnD-bok...
/Rising
älskar att driva med prestationsrollspelare
DanielSchenström
Swashbuckler
Daniel var så HÄR nära att kommentera 
(NT)
Nej, nej, ingen text alls här. Eländiga friformare! Vill jag ha bara story och tempo och riktig stress och sånt så ser jag på film, läser en bok, när jag spelar rollspel är det spel som vinner. Och varje spelomgång som inte jag vunnit som SL de kan räknas på en träslöjdslärares ena hand! MOHAHA!
Och mest skatter har jag också, hela böcker fulla. Talas en massa om prestationsspelare, men prestationsspelledare då? Vad tävlar de i? Mest dräta rollpersoner? mnmnjhjhhhggg....Var är minmedicin?!?
(NT)Nej, nej, ingen text alls här. Eländiga friformare! Vill jag ha bara story och tempo och riktig stress och sånt så ser jag på film, läser en bok, när jag spelar rollspel är det spel som vinner. Och varje spelomgång som inte jag vunnit som SL de kan räknas på en träslöjdslärares ena hand! MOHAHA!
Och mest skatter har jag också, hela böcker fulla. Talas en massa om prestationsspelare, men prestationsspelledare då? Vad tävlar de i? Mest dräta rollpersoner? mnmnjhjhhhggg....Var är minmedicin?!?
Rising
Vila i frid
Ähhh, jänkare har ingen humor... [ANT]
...de är så där dumma i verkligheten, jööö.
/Rising
tror det på allvar
...de är så där dumma i verkligheten, jööö.
/Rising
tror det på allvar
I dare you!
Titta på Airplane, The Cheap Detective, Bananas och Take the Money And Run och kom sedan till mig och säg att jänkare inte har humor! Annars kommer jag att kalla dig för Clefairy för resten av mitt liv!
Storuggla, uppretad
Titta på Airplane, The Cheap Detective, Bananas och Take the Money And Run och kom sedan till mig och säg att jänkare inte har humor! Annars kommer jag att kalla dig för Clefairy för resten av mitt liv!
Storuggla, uppretad
Rising
Vila i frid
Jänkare är inga stänkare på komik...
"Titta på Airplane, The Cheap Detective, Bananas och Take the Money And Run och kom sedan till mig och säg att jänkare inte har humor! Annars kommer jag att kalla dig för Clefairy för resten av mitt liv!"
Så ja... Äh, klart att det finns roliga amerikaner (framförallt serietecknare: Peter Bagge, Dan Clowes, Crumb...) men en jänkare med förmåga att hantera sarkasmer? Nä, du, det överstiger allt de där corndog-ätarnas förmåga. Självironi? Glöm det. Det närmsta självironi en jänkare har varit, det var Powell när han sade "god may have mercy on your soul, but we will not" efter WTC. Problemet var bara att han inte skojade...
Nå, enskilda amerikaner kan vara grymma ibland, men man måste förakta dem i största allmänhet.
Eller... så är det jag som skojar. Jäpp, räknar jag upp mina all-time-high favvosar så ser man att en övervägande del är just amerikaner: Hitchcock, Kurosawa, Fellini, Pirinen, Hergé, David Bowie, Florian Schneider, Alan Moore, Niel Gaiman, Jason, Max Andersson, Michael Hanneke, Shigeru Miyamoto, Nobuo Uematsu, öh... som sagt, idel amerikaner.
/Rising
som inte VILL provocera, men som inte kan låta bli
"Titta på Airplane, The Cheap Detective, Bananas och Take the Money And Run och kom sedan till mig och säg att jänkare inte har humor! Annars kommer jag att kalla dig för Clefairy för resten av mitt liv!
"Så ja... Äh, klart att det finns roliga amerikaner (framförallt serietecknare: Peter Bagge, Dan Clowes, Crumb...) men en jänkare med förmåga att hantera sarkasmer? Nä, du, det överstiger allt de där corndog-ätarnas förmåga. Självironi? Glöm det. Det närmsta självironi en jänkare har varit, det var Powell när han sade "god may have mercy on your soul, but we will not" efter WTC. Problemet var bara att han inte skojade...
Nå, enskilda amerikaner kan vara grymma ibland, men man måste förakta dem i största allmänhet.
Eller... så är det jag som skojar. Jäpp, räknar jag upp mina all-time-high favvosar så ser man att en övervägande del är just amerikaner: Hitchcock, Kurosawa, Fellini, Pirinen, Hergé, David Bowie, Florian Schneider, Alan Moore, Niel Gaiman, Jason, Max Andersson, Michael Hanneke, Shigeru Miyamoto, Nobuo Uematsu, öh... som sagt, idel amerikaner.
/Rising
som inte VILL provocera, men som inte kan låta bli
Flaggviftare och komik [OT]
men en jänkare med förmåga att hantera sarkasmer?
Woody Allen.
Nä, du, det överstiger allt de där corndog-ätarnas förmåga. Självironi? Glöm det.
Woody Allen. (syns ett mönster?)
Hitchcock, Kurosawa, Fellini, Pirinen, Hergé, David Bowie, Florian Schneider, Alan Moore, Niel Gaiman, Jason, Max Andersson, Michael Hanneke, Shigeru Miyamoto, Nobuo Uematsu, öh... som sagt, idel amerikaner.
Woody Allen /images/icons/wink.gif
Storuggla, skiter i om karln så gift sig med ett lik, filmerna är lysande
men en jänkare med förmåga att hantera sarkasmer?
Woody Allen.
Nä, du, det överstiger allt de där corndog-ätarnas förmåga. Självironi? Glöm det.
Woody Allen. (syns ett mönster?)
Hitchcock, Kurosawa, Fellini, Pirinen, Hergé, David Bowie, Florian Schneider, Alan Moore, Niel Gaiman, Jason, Max Andersson, Michael Hanneke, Shigeru Miyamoto, Nobuo Uematsu, öh... som sagt, idel amerikaner.
Woody Allen /images/icons/wink.gif
Storuggla, skiter i om karln så gift sig med ett lik, filmerna är lysande
Rising
Vila i frid
Jag skojade bara
Om det gör dig lugnare så säger jag det högt och tydligt; "Jag älskar många amerikaner!!!"
Woody Allen är en av mina favvosar. Crumb gillar jag också. Adrian Tomine, Dan Clowes, Peter Bagge, han som ritar Bone, Frank Miller, Tim Burton, Paul Auster, osv... Jag diggar amerikaner. Särskilt NY:are och, typ, kanadensare.
Jag har mest svårt med såna därna urtypiska västkustamerikaner. De suger kotte.
/Rising
Om det gör dig lugnare så säger jag det högt och tydligt; "Jag älskar många amerikaner!!!"
Woody Allen är en av mina favvosar. Crumb gillar jag också. Adrian Tomine, Dan Clowes, Peter Bagge, han som ritar Bone, Frank Miller, Tim Burton, Paul Auster, osv... Jag diggar amerikaner. Särskilt NY:are och, typ, kanadensare.
Jag har mest svårt med såna därna urtypiska västkustamerikaner. De suger kotte.
/Rising
Jag veeeet ^_-
Om det gör dig lugnare så säger jag det högt och tydligt; "Jag älskar många amerikaner!!!"
Lugnare? Jistanes ska du ta livet av mig pöjk? Lugnare än nu och mitt hjärta kommer ju stanna... ^_-
Vill du reta upp mig får du säga fula saker om saker som ligger mig varmt om hjärtat, som misslor, min morfar, Insignia, Arne Weise, Nalle Puh eller gladjazz! /images/icons/wink.gif
De suger kotte.
Kotte? Men... jag trodde det var tranbär. Tji fick jag.
Storuggla, skojfrisk
Om det gör dig lugnare så säger jag det högt och tydligt; "Jag älskar många amerikaner!!!"
Lugnare? Jistanes ska du ta livet av mig pöjk? Lugnare än nu och mitt hjärta kommer ju stanna... ^_-
Vill du reta upp mig får du säga fula saker om saker som ligger mig varmt om hjärtat, som misslor, min morfar, Insignia, Arne Weise, Nalle Puh eller gladjazz! /images/icons/wink.gif
De suger kotte.
Kotte? Men... jag trodde det var tranbär. Tji fick jag.
Storuggla, skojfrisk
Skämt och skämt...
...skalar man bort det tunna lagret med rollspelarhumor återstår i princip en fullt spelbar hybrid av första och andra utgåvan av AD&D. Säkert trevligt om man är nostalgiker och/eller gillar den typen av spel. Dessutom finns det en hel del intressanta regler (t.ex. Honor-systemet) som jag funderar på att sno över till andra kampanjer...-R
...skalar man bort det tunna lagret med rollspelarhumor återstår i princip en fullt spelbar hybrid av första och andra utgåvan av AD&D. Säkert trevligt om man är nostalgiker och/eller gillar den typen av spel. Dessutom finns det en hel del intressanta regler (t.ex. Honor-systemet) som jag funderar på att sno över till andra kampanjer...-R
Re: Jag skojade bara
Jag har mest svårt med såna därna urtypiska västkustamerikaner. De suger kotte.
Som varande pseudojänkare (delvis uppväxt där) kan jag avslöja att alla sorters amerikan är trevliga utom:
1) Sydstatskonfederatsvinrasistkreationister. Totala kretiner. Borde deporteras till Frankrike och plåga fransoserna istället - de förtjänar det ju.
2) Beverly-wannabes från L.A. Huga.
/Feliath - är fördomsfull, särskilt mot grodätare /images/icons/wink.gif
Jag har mest svårt med såna därna urtypiska västkustamerikaner. De suger kotte.
Som varande pseudojänkare (delvis uppväxt där) kan jag avslöja att alla sorters amerikan är trevliga utom:
1) Sydstatskonfederatsvinrasistkreationister. Totala kretiner. Borde deporteras till Frankrike och plåga fransoserna istället - de förtjänar det ju.
2) Beverly-wannabes från L.A. Huga.
/Feliath - är fördomsfull, särskilt mot grodätare /images/icons/wink.gif